Luftburen (1973)

Media (2 st)

Originaltitel	Luftburen
Svensk premiärtitel	Luftburen
Distributionstitel	Lufthavet (Norge)

Regi	Bengt Forslund
Manus	Bengt Forslund Margareta Ekström Per Wästberg
Produktionsledare	Bengt Forslund
Foto	Lasse Björne
Musik	Bengt Ernryd (originalmusik) John Attey Ludwig van Beethoven Johannes Brahms Albin Carlsson John Dowland Joseph Haydn Wolfgang Amadeus Mozart Herman Svenonius
Klippning	Lars Hagström
Ljudtekniker	Sten Norlén
Scripta	Susanne Sällström
Inspelningsledare	Suzanne Dansereau (som Suzanne Forslund) Sven-Erik Nordström (assistent)
B-foto	Staffan Liljander
Elektriker	Ulf Björck
Passare	Börje Larsson
Ljussättare	Gunnar Andersson
Smink	Berit Sande
Ljudassistent	Tommy Sundquist Lasse Ulander
Mixning	Berndt Frithiof

Olof Lundström Orloff (som Olof Lundström)	Jan Backman (JB), flygledare
Margaretha Byström	Gertrud, doktorand, hans halvsyster
Solveig Ternström	Jenny Jeger, tjänsteman vid naturvårdsverket
Jonny Quants	Sten Tidström
Fillie Lyckow	Marianne, hans hustru
Gunnar Ossiander	Stoll
Ulla Andersson	hans hustru
Tommy Johnson	John
Sigrid Ekström	Jennys mor
Birgitta Wanatowski	tonåring
Mats Robbert	tonåring
Erkki Eggel	arbetskamrat till Jan
Bo Halldoff	arbetskamrat till Jan
Suzanne Dansereau (som Suzanne Forslund)	fransktalande matgäst på Lidingöbro
Börje Larsson	fransktalande matgäst på Lidingöbro
Lars-Olof Löthwall	gäst på festen i Vattenslottet
Berit Sande	gäst på festen i Vattenslottet
Madeleine Eggel	gäst på festen i Vattenslottet

Produktionsbolag	SF-Produktion AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri
Laboratorium	FilmTeknik AB

Jan Backman kör bil hem till Stockholm från Arlanda, där han arbetar som flygledare.

När han kommer hem, ligger Gertrud i badet. Han bär in henne till sängen. De utbyter ömheter och ligger med varandra.

Det var länge sedan vi hörde av pappa, säger Jan. Han är den ende som kan avslöja oss, säger Gertrud. Du är min syster, säger han. Halvsyster, rättar hon.

En dag ger Jan en kvinna lift från Arlanda. De småpratar i bilen. Hon jobbar på naturvårdsverket. När de skiljs inne i stan, känner Jan längtan att bibehålla kontakten, men hon är vänligt avvisande.

Jan går in i huset, där kvinnan bor. Han läser namnet på hennes dörr -- Jenny Jeger.

Jan och Gertrud är ute i sommarhuset Vattenslottet. Han verkar tankfull

Han kontaktar Jenny, och de träffas.

Jag visste att du skulle ringa mig, säger hon. Hon berättar att hon är lyckligt skild, har en älskare i London, har ett bra jobb och tjänar bra -- 5 000 i månaden. Det är mer än jag har, säger Jan. Hon tycker det är lustigt att han reagerar inför lönen men inte älskaren.

Jan berättar om sin fru Gertrud som står honom mycket nära. Om vi vill, säger Jenny, har vi massor av tid.

Gertrud arbetar på en avhandling om ormbunkar. Hon berättar för Jan att hon har fått ett stipendium. Nu kan hon sitta och arbeta i Vattenslottet hela sommaren.

Förälskelsen mellan Jan och Jenny blommar upp och blir allt hetare. Han följer med henne på en sjöinventering för naturvårdsverkets räkning. Under en roddtur talar hon om äktenskap. Hon vill aldrig mer bli ett vi. Det viktigaste är att vara fri ihop med dig, säger hon.

Det är fest i Vattenslottet. Jan har bjudit dit Jenny utan att avslöja deras förhållande för Gertrud. Det uppstår omedelbart en själarnas gemenskap mellan de två kvinnorna.

På festen finns också Jans och Gertruds vän Sten Tidström som talar om hjälpbehov i u-länder och en förestående resa till Afrika. Han brinner av handlingsiver.

En tid senare kommer Jan till naturvårdsverket. Jennys rum är tomt. Han går utan att ha funnit henne.

Ute i Vattenslottet visar Gertrud ett brev för Jan. Det har kommit från Sten som nu är i Afrika. Han rapporterar uppfordrande om nya perspektiv på verkligheten.

Jan och Jenny ses som hastigast i hennes trappuppgång. Inne hos sig har Jenny sin älskare, John. Han har kommit till Stockholm på en arkitektkonferens. Efter en omfamning skiljs hon från Jan.

Jenny avslöjar sin kärlek till Jan för John som blir våldsamt svartsjuk. Hon flyr från honom. Banden mellan henne och Jan blir bara starkare.

Jan och Jenny har varit synliga tillsammans på en restaurang. Det har en vän berättat för Gertrud. Hon konfronterar Jan med sin vetskap ute i Vattenslottet. Jag har kommit att tycka mycket om Jenny, säger han.

Jan och Gertrud sitter i en segelbåt. Jag var så säker på att vi skulle klara det ingen annan klarar, säger hon gråtande. Mellan oss har inget hänt, säger han. Jag har aldrig blivit avvänjd från dig, säger hon.

Jan och Jenny talar om den nya situationen. Jag har ofta velat att du skulle tala med Gertrud, säger hon. Men nu känns det fel. Om jag offrade dig för Gertrud, säger han, skulle jag då älska henne mer.

Gertrud bestämmer sig för att resa till Afrika en tid. Om man inte väljer själv, väljer någon annan åt en, säger hon till Jan.

Jenny söker upp Gertrud och vädjar till henne att inte resa. Jenny ska själv resa bort på en månad, till Strasbourg på konferens. Men Gertrud mäktar inte ändra sitt beslut. Motvilligt går hon med på att Jenny ska få skriva till henne. Lycka till! önskar Jenny. Jag orkar inte önska dig lycka till på min bekostnad, säger Gertrud. Men jag vill att vi klarar oss, alla tre.

Jan kramar om Gertrud på Arlanda.

Ett plan lyfter.

Jan tar farväl av Jenny.

Ett plan lyfter.

Censurnummer	111605
Datum	1972-12-15
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	3280 meter
Längd efter klipp	3050 meter
Kommentar	Regissörens nedklippning. Aktlängder (nedklippt version): 490-495-535-505-360-465-200 = 3050 meter. Aktlängder (lång version): 500-545-560-530-415-530-200 = 3280 meter.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3050 meter
Längd i minuter	111 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker mottog Luftburen och debuterande regissören Bengt Forslund med välvilja. Men därtill förekom både högt beröm och ren katastrofvarning.

Arbetet (Sven E Olsson): "Uppriktigt sagt är Luftburen en film som redan gjort mig lycklig och tacksam -- en sådan där sällsynt upplevelse som man värnar om och tar fram för att få en ny kick av.

Filmen handlar, mycket brutalt summerat, om Jan/JB som jobbar i tornet på Arlanda, halvsystern Gertrud som han sedan länge samlevt med och Jenny, en mogen och intelligent representant för en ekonomiskt och socialt självständig kvinnotyp. Det handlar om deras kärlek och sinnenas sprittningar, men därmed också om positioner och relationer, reduceringar och förändringar.

För detta är ju, tacka Wästberg och Forslund för det, ingen schabloniserad triangelkonflikt. Huvudpersonerna kan mönstret och vet därför att röra sig fritt och obundet i det. De diskuterar sina rörelser och sin frihets villkor, och de förstår vilka mellanmänskliga kompromisser de är utsatta för samtidigt som de frossar på livet.

Detta kontinuerliga tillstånd av samspelande insikt och sensualism verkar ju inte vara det lättaste att gestalta på film, men Forslund har alltså lyckats. Hans scener är komponerade med en stramhet som också härbärgerar sinnlig närhet till yttervärlden, och detta senare inte minst genom Lasse Björnes stundom impressionistiska kameramåleri, mättat med en lätthet där ljuset och pastellfärgerna återkastar ögonblickens alla sinneserfarenheter. Totalperspektiv som snabbt skjuts in i varandra bryts av när- och mellanbilder där Per Wästbergs texter inte bara skjuter handlingen framåt, utan också inåt, in i människorna. Sparsmakat insatt musik, några aforistiska kapitelrubriker -- det är ungefär så det ser ut.

Men naturligtvis säger inte en dylik beskrivning mycket om de insikter och de innebörder som finns i denna film. Än mindre ger den rättvisa åt filmens gestaltning av personernas förstärkta livsaptit. Den är full av skimmerögonblick, som det heter någonstans i en av böckerna. (-)

Och när ni ser den, kommer ni säkert att dela min ohöljda förtjusning över speciellt de två kvinnliga huvudaktörernas insatser. Solveig Ternström som Jenny: lite avig och mycket klyftig, nära till jublet och lusten. Margareta Byström som Gertrud: ett ljust intellekt, en självklar medmänsklighet som bär rakt igenom de svåraste litterära passagerna. Men det är ingen film att slötitta på!"

Expr (Lasse Bergström): "Han (JB) drabbas av en kärlek som är rörelse och tror att den kan existera tillsammans med stillheten och samförståndet.

Han tror i samma andetag att man kan hålla sig kvar inne i en tillvaro när man går ut i en annan. Eller att det är möjligt att utan avskärmningar leva i Sverige och världen på en gång.

Romanen Luftburen argumenterar, intelligent, sensuellt och med klar blick, att allt detta är möjligt. Den öppnar en dörr mot en dröm om nya mänskliga villkor: vad som ryms inom en människa borde också kunna rymmas mellan flera människor. (-)

Bengt Forslunds film bär i sin intellektuella marginal spår av den här sortens läsning. Med en ambition, som ibland kan likna förströddhet, kontrasterar den bilder av miljöförstöring mot drömmen om en natur som kan andas fritt och den försöker kondensera diskussionen om välfärden och ulandsnöden i repliker som passerar som pappersvalor.

Jag tror det beror på att Forslund egentligen inte är intresserad av något annat än det begränsade temat: mannen och de två kvinnorna. Inte riktigt intresserad. Det gör hans film jordbunden.

Men man kan säga att den på ett ganska stimulerande sätt kommer att ligga på tvären mot sin litterära förlaga och att detta skapar en spänning mellan film och roman som hela tiden speglas inom filmen.

Jag vet inte om det beror på att Forslund givit två begåvade skådespelerskor (Margareta Byström och Solveig Ternström) fria tyglar att som Gertrud och Jenny tolka känslospelet kring den nästan nollställt drömmande JB (Olof Lundström).

Det gör det i alla händelser mycket gripande -- de talar om tolerans och orubblighet i repliker som ordagrant tycks komma från romanen. Men deras ögon motsäger deras tal. Här finns vissheten som rivs upp till sår, här finns rädslan att förlora, skuldkänslorna och svekets avtryck."

DN (Leif Zern): "Med Luftburen når filmkrisen förhoppningsvis sin bottennivå. En opersonligare film var det längesedan jag såg. Bengt Forslunds debutfilm förhåller sig till verkligheten som reklambroschyren till varan, och det skulle inte överraska mig om jag fick höra att den var finansierad av Svenska institutet och distribuerad av Exportföreningen; den kan med fördel visas upp på ambassader, sprejad under armarna som den är. (-)

Människorna i Forslunds film verkar aldrig vara inbegripna i ett liv vid sidan om sina samtal. Luftburen är till tre fjärdedelar en dialog försedd med ett antal komplett odynamiska bilder som skulle kunna vara hämtade ur semesterfotografens album -- replikerna för sig och bilderna för sig. (-)

En filmregissör kan inte förhålla sig till sitt material som en teaterregissör till en pjäs. Han måste tänka i en ny dimension -- likgiltigt om han utgår från en roman eller från en idé som han ensam har i huvudet. Men Forslund verkar paralyserad av Wästbergs romaner, slavbunden vid dem. Han har skrivit manus själv i samarbete med Wästberg och Margareta Ekström, och dialogen är hämtad ur böckerna. Men en roman är en mycket mer abstrakt företeelse än en film. Repliker som jag accepterar i romanerna -- och där talar nästan alla på samma sätt -- blir praktiskt taget osägbara i filmen.

Resultatet befinner sig, uppriktigt sagt, någonstans i närheten av katastrofens yttersta gräns. Den sensibilitet som finns i Wästbergs prosa ersätter Forslund med känsloschabloner hämtade ur den europeiska 60-talsfilmen. Han bättrar gärna på känslorna med vacker musik. Jan blir t ex förälskad till tonerna av Brahms 3:e symfoni. Vem fan blir inte det?"

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Luftburen påbörjades 24.5.1972 och avslutades 21.7.1972.

Per Wästbergs (f 1933) romaner "Vattenslottet" och "Luftburen" utkom 1968 respektive 1969.

Filmen Luftburens tillkomsthistoria tar egentligen sin början redan 1966, berättar Bengt Forslund om sin regidebut. Då skrev han i Chaplin en uppskattande recension av Agnès Vardas Min lycka.

1968 mottog producenten Forslund på SF den nyutkomna boken "Vattenslottet" som tematiskt är besläktad med Min lycka. Författaren Per Wästberg tackade för recensionen.

Forslund fann romanen alltför tunn som underlag för en film, men när dess fortsättning, "Luftburen", kom ut hösten 1969, blev han desto mer entusiastisk.

-- Det berodde säket inte minst på att jag själv då spelade med i ett triangeldrama som liknade det i romanerna, säger Forslund.

SF tog option på böckerna, och Forslund gjorde ett klippmanus som låg klart 13.3.1970. Då var Johan Bergenstråhle mycket intresserad att regissera filmen till hösten. Han hade kontrakt på tre filmer, och nu återstod en.

Det inträffade dock flera komplikationer. Bergenstråhles Baltutlämningen (1970/10) blev ett kommer!siellt misslyckande. SFs ägare, fastighetsbolaget Hufvudstaden, fick ekonomiska problem. Och SFs produktionsråd var tveksamt till det nya projektet och ville bli av med Bergenstråhle -- vars intresse också svalnade.

Bergenstråhle hade nu stor framgång på Stockholms stadsteater med dramatiseringen av Per Anders Fogelströms "Minns du den stad" (premiär 21.10.1970), och en tid planerade Forslund och Bergenstråhle att detta skulle bli förlagan till Bergenstråhles tredje film i stället.

SF bröt emellertid kontraktet. Bergenstråhle fick full ersättning, men det blev ingen tredje film.

Nu försökte Forslund intressera Jan Halldoff för projektet. Halldoff hade på Stockholms stadsteater satt upp Per och Anna-Lena Wästbergs "Röda huset" (premiär 4.9.1970). Men Halldoff var inte intresserad.

Vintern 1971 vände sig Forslund till Jan Troell, också det förgäves.

-- 14 april 1971 gjorde jag ett sista desperat försök att få filmen till stånd, berättar Forslund. Jag föreslog SFs produktionsråd att jag själv skulle regissera.

I rådet röstade Olle Hellbom och Olle Nordemar emot förslaget, men Kenne Fant och Lennart Frankzén röstade för -- och Fant hade utslagsrösten.

Vid det här laget hade SFs option på romanerna gått ut, och Henning Carlsen i Danmark hade förklarat sig intresserad av att göra en filmatisering. Men Forslund beslutade anta utmaningen att regidebutera efter sju år som producent, och han fick stöd av Per Wästberg.

Manuskriptet skrev Forslund tillsammans med Wästberg och Margareta Ekström (romanernas Jenny). Den första versionen låg klar 13.9.1971 och slutversionen 3.11.1971.

Inspelningsbeslutet förhalades dock av Olle Hellbom och Olle Nordemar som nu drev SFs produktionsavdelning. Först i februari 1972 kom definitivt klartecken. Detta medförde tidspress. Inspelningen borde äga rum under sommaren. Starten borde ske i maj.

Två av de tilltänkta huvudrollsskådespelarna föll bort på ett sent stadium, Harriet Andersson (Jenny) och Sven-Bertil Taube (Jan), den senare på grund av engagemang i en amerikansk produktion.

Forslund var lycklig över att kunna besätta de kvinnliga huvudrollerna med Margaretha Byström och Solveig Ternström, och de övertalade honom att i Jans roll pröva en kurskamrat till dem från elevskolan, Olof Lundström, som ännu inte fått chansen.

-- Det är en utmärkt aktör, inte minst i komedifacket. Men han passade inte för den här rollen, säger Forslund. Och när jag insåg detta, var det för sent att byta.

Originaltitel	Vatten!slottet (Roman)
Författare	Per Wästberg

Originaltitel	Luftburen (Roman)
Författare	Per Wästberg

				1972-05-24	1972-07-21
Lidingöbro Värdshus, Lövsta soptipp, Naturvårdsverket, Vetenskapsakademien, Östasiatiska museet	Stockholm	Sverige
	Arlanda	Sverige
	Botkyrka	Sverige
	Gustavsberg	Sverige	(med fler platser i och kring Stockholm)

Sverigepremiär	1973-01-29	Spegeln	Stockholm	Sverige	111 min
Urpremiär	1973-01-29	Spegeln	Stockholm	Sverige	111 min

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Festivalpris	San Remo	1973		Bengt Forslund	(juryns specialpris för bästa regi)
	San Remo	1973		Solveig Ternström	(skådespelarpriset)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1973			(bidrag om 147 837 kr)

Arlanda

Avhandling

Botkyrka

DK Drama

DK Kärlek

DK Relationer, Samliv

Doktorand

Flygledare

Förälskelse

Gustavsberg

Halvsyskon

Incest

Miljövård

Naturvårdsverket

Otrohet

Segling

Sommarställe

Stipendier

Stockholm

Stockholm/Lidingöbro värdshus

Stockholm/Lövsta soptipp

Stockholm/Vetenskapsakademien

Stockholm/naturvårdsverket

Stockholm/Östasiatiska museet

Svartsjuka

Tjänstemän

Uhjälp

Vetenskapsakademien

Älskare

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3022

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Materialbas	Polyester
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Air Cage.
Omfång	28 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång	122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1971-11-03 + 4 s. korrigeringar.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång	122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1979-11-03.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Manusversion nr 1.
Omfång	65 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång	122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1971-11-03.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång	122 s. + Informationsblad och inspelningsplan (5 s.) löst.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	19
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska