Ebon Lundin (1973)

Media (1 st)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Ebon Lundin
Svensk premiärtitel	Ebon Lundin
Inspelningstitel	Jag heter Ebon Lundin
Manustitel	Jag heter Ebon Lundin

Regi	Per Oscarsson
Manus	Per Oscarsson
Producent	Per Oscarsson
Foto	Björn Gullander Per Källberg
Musik	Arne Olsson
Klippning	Anders Petterson
Ljudtekniker	Thomas Hunter L. Olivier Rahmat
Scripta	Tomas Amedé
Inspelningsledare	Thomas Bengtsson Anders Petterson
Stillbildsfoto	Johan Swedbrink
Orkester	Vieux Carré
Sångare	Monica Törnell

Per Oscarsson	Ebon Lundin
Carl Rosenqvist	Carl, Ebons kompis
Gudrun Brost	Lilly, diskerska
Thor Hartman
Sten Lonnert	kockar
Sonya Hedenbratt	kallskänka
Errit Hackl	källarmästare
Peter Lindgren	fyllo
Carl-Olof Alm	fyllo
Fatima Ekman	restauranggäst
Willie Andréason	restauranggäst
Sven-Bertil Taube	restauranggäst
Gunnar Ossiander	man i tunnelbanan
Lars Hansson	kille i tunnelbanan
Stig Törnblom	kille i tunnelbanan
Marie-Louise Fors	naken kvinna i fruktaffären
Sonny Johnson	servitör
Rosmarie Runge	servitris
Savas Tzanetakis	ej identifierad roll

Produktionsbolag	Filmligan
	Per Oscarsson
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkets Bio AB	1973
Distributör i Sverige (DCP)	Klubb Super 8 AB	2023
Laboratorium	FilmTeknik AB

Det är morgon. I sin lilla lägenhet håller Ebon Lundin på att stiga upp. Han gör sig ingen brådska. Det ljuder grammofonmusik. Iklädd kalsonger och undertröja "dirigerar" han musiken.

Ebon öppnar fönstret.

Utanför bild hörs en visa sjungas om Ebon och hans märkvärdiga dag.

Ebon sitter på en krog med en kompis och berättar att han har sagt upp sig från jobbet. Ebon har bestämt sig för att leva livet, berättar han för kompisen. Det är ingen annansom lever det åt honom.

Ebon blir betagen i en vacker, mörkhyad kvinna bland kroggästerna. Upprymd kysser han henne, varpå en man i hennes sällskap klipper till honom. Ebon lämnar lokalen.

Tillsammans med kompisen tittar Ebon på vaktparaden. För sin inre syn ser Ebon sig själv paradera till häst. Efter paraden kommer ett demonstrationståg. Nixon, mördare! ljuder ropen. Ebon dras in i tåget, och nu ser han drömsyner, där han framför stora politiska tal.

Demonstrationen skingras av polisen, och Ebon flyr.

Han återser sin kompis i en pissoar. Men kompisen har nu ont om tid. Han har träffat en ung man, Perra, som han måste ägna sig åt. De åker i väg i en taxi och lämnar kvar Ebon.

Ebon sitter i en kyrka och talar med Jesus – om onani, om Gud (som Ebon inte tror på) och om kvinnan. Förgäves ber Ebon om Guds hjälp att få kontakt med en kvinna inne i kyrkan.

Ute på kyrkogården ser Ebon några fyllerister. En äldre kvinna kissar vid en gravsten. Polis kommer till platsen, och kvinnan förs bort.

Ebon möter en tiggare som får en sedel. Ebon får en stor kram som tack.

Ebon har gått på en krog igen. Han har ätit och druckit och begärt notan. Nu upptäcker han att plånboken är borta. Servitrisen kallar på källarmästaren.

Ebon ska få betala genom arbete i köket.

Han plockar disk. Människorna omkring honom grälar eller verkar enbart hatiska och ensamma. I övrigt är det en atmosfär av matos, svett och smuts.

Till köket kommer kvinnan, Lilly, som hämtades av polis på kyrkogården. Du kan gå hem och vila upp dig, säger källarmästarn. Jag har tagit en annan.

Lilly söker upp Ebon för att få se den som har tagit hennes plats. Det är bara tillfälligt, säger Ebon. Vart ska jag ta vägen? undrar hon och börjar slåss. Kallskänkan träder emellan och för henne åt sidan.

Ebon går in på personaltoaletten. I tvättrummet övar han på ett tal. Medmänniskor! säger han. Kamrater! Livet är meningslöst. Men vi lever nu en gång, och då ska man väl för fan hålla i hop!

Ebon talar med en kock som kommit in i tvättrummet. Ebon föreslår att de ska hjälpa Lilly. Hon är alkis, säger kocken med demonstrativt ointresse.

Källarmästaren upptäcker att Lilly ännu inte har gått hem. Om hon ska få komma tillbaka? Det tänker han bestämma senare. Hon börjar gråta och leds senare ut. Ebon håller ett anklagande tal till Lillys arbetskamrater, men ingen tar notis om honom.

Lite senare möts Ebon och Lilly, och han följer med henne hem. De dricker vodka. Sedan tvingar han sig in i hennes famn. Hon gör motstånd, men han fullföljer sitt uppsåt.

Ebon är på en tunnelbanestation. En hund bajsar på perrongen. Ilskna människor klagar på hundens matte som inte gör någonting. I stället börjar Ebon torka upp bajset. Två killar kommenterar hans förehavande. Ebon gnider in ansiktet med skit, och de knuffar omkull honom. Han skriker om livet i skiten. Skriken ekar.

Ebon har åter träffat sin kompis som tidigare gjorde honom sällskap på krogen. De befinner sig vid ett brant stup. Ebon har bestämt sig för att visa mänskligheten att han kan flyga. Kompisen försöker hindra honom. Men Ebon visar sig vara den starkare och lyckas binda kompisen.

Ebon ställer sig framme vid stupet. Kompisen blundar.

Ebon är borta.

Censurnummer	112541
Datum	1973-10-15
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	850 meter

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	850 meter
Längd i minuter	78 min
Akter	2 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker hade något att invända mot Ebon Lundin. Men genomgående tog de emot filmen med grundläggande välvilja.

DN (Mauritz Edström): "Vilken överraskande fin liten film Per Oscarsson har gjord med Ebon Lundin. (-)

Filmen berättar om en dag då den vanliga människan Ebon Lundin säger upp sitt anonyma jobb på verkstan. (-)

Men i Ebon Lundin finns inte bara den lilla anonyma vardagsmänniskan, för vilken verkligheten rätt vad det är spricker sönder. Han är som sagt också i högsta grad Per Oscarsson, individualisten som gång efter annan stigit av sin tillvaro och ut i något nytt. Idea!listen som stått upp för att försvara de små och utsatta. Som ensam protesterat när det känts rätt att göra så.

Berättelsen om Ebon Lundin blir dörför också berättelsen om Kristusmänniskan inom honom och inom Per Oscarsson. Han vill älska människorna, han hjälper gamla damer över gatan, ger pengarna till en lodare, ler och kysser -- och blir strax oförstådd. (-)

Det frapperande, befriande är med vilken distans Per Oscarsson förmått se sig själv, se hela den ensammes uppror och filosofi. Det är konsekvent ända ut i det absurda slutet. Då Ebon Lundin besviken, förtvivlad, nere i skiten, som han säger -- fast scenen där det berättas är den enda svaga i filmen -- lämnar allt genom att flyga bort från ett bergsstup. En himmelsfärd, ett självmord, ett alternativ som löper rakt ut i luften. Att filmen lever så bygger på dess lätta, realistiska poesi. (-)

Det blir aldrig en bildmässig symbolism. Det talas aldrig om samhället, men villkoren, den bristande gemenskapen, är ständigt närvarande. Den goda människan som stupar ut i förtvivlan står där levande framför oss."

SDS (Maria Ortman): "Drömmen om att få sätta en filmkamera i varje människas hand kommer väl aldrig att uppfyllas på den här sidan verkligheten, men Ebon Lundin kan, tror jag, fungera bra som exempel på vad som fastnar på filmremsan när någon utanför skråtillhörigheten och ambitionerna dokumenterar sin upplevelse av livet och våndan i att leva det.

Som förmodligen hundratals andra filmer skulle göra, handlar Ebon Lundin om den s k lilla människan som tror sig kunna famna en värld av skönhet och kärlek genom att bryta sig ut ur det vardagliga fängelset. Men vad den aningslöse finner är, det vet vi, en verklighet till brädden fylld av fulhet, sorg och skit, och följdriktigt och oundvikligt upptäcker han också att han måste dyka djupt ner i det onda för att hitta den godhet som ändå finns som en självklarhet någonstans.

Originellare än så artikulerar sig inte heller Oscarsson och det budskap han förmedlar är präglat av den förvirring som han delar med miljontals andra människor. De spår som denna förvirring har satt i filmens estetiska utformning, om man vill kalla det så, är också delvis katastrofala. Frånsett att den bedriver en vådlig balansakt mellan chaplinsk fars och ett slags vardagsrealism för att till slut kana ner i burleskt melodrama, är den också besvärande illa fotograferad, illa klippt och har ett ljudband som inte har sitt motstycke ens i de senaste årens slamrande svenska film."

Expr (Lasse Bergström): "När Per Oscarsson gör sin första film vandrar han inte oväntat rakt in i den tragikomiska helgonsagan. Snabbt glömmer han bort Ebon Lundin, verkstadsgolvets Svejk, och blir sig själv, en allt upprördare Franciskus.

Och ju upprördare han blir desto svårare får han att artikulera sin smärta. Det slutar med att Ebon Lundin i sin kalla värld drivs allt längre mot den bokstavliga avgrunden.

Filmen om Ebon Lundin är med alla sina illusioner och Kristuskomplex och med all sin patetiska vanmakt ett verk präglat av Per Oscarssons älskvärda personlighet. Det är detta som ger den en paradoxal kraft, en avvikande styrka som inte är lätt att finna i dagens svenska filmöken.

Därmed är också det positiva sagt. Ty det sammanbrott som drabbar filmens huvudperson har också drabbat filmen. Den är sprängd av sina lidelser och föreställningar och endast till hälften fullbordad, en serie visioner som Oscarsson drömt fram men till slut inte orkat med, en ofullbordad symfoni som slutar med ett ångestrop så skärande att konsten stannar och bara det nakna livet löper vidare."

Kommentar Svensk filmografi

Ebon Lundin har en tillkomsthistoria som sträcker sig över flera år. Så småningom spreds uppgiften att produktionen var nedlagd. Vilgot Sjöman såg filmen i dåvarande skick och skrev en artikel i Dagens Nyheter (2.1.1973) under rubriken "Välkommen, Ebon Lundin!":

"När det rapporteras att Per Oscarsson lagt ner sitt filmprojekt Ebon Lundin kan det möjligen ge intryck av en skådespelare som tomtat runt med en filmkamera, skrapat ihop några scener men stupat i slutredigeringen och tagit sitt förnuft tillfånga: hellre än att ödsla mer tid och pengar lägger han saken till handlingarna.

Det är verkligen inte så.

Vad man än kan säga om Ebon Lundin, men inte är den slapp, töntig, utspridd. Tvärtom. Den är klar i linjen, stark i rörelsen, och till slut så kompromisslös att den hart när sätter krokben för upphovsmannen. (-)

Ebon Lundin nerlagd? Jag har svårt att tänka annat än att Per Oscarsson tagit ett steg åt sidan för att betrakta det barn han satt till världen -- kontroversiellt, utmanande, livskraftigt."

Dagen därpå (3.1.1973) uttalade sig Per Oscarsson för Dagens Nyheter:

"-- Som den ser ut är den inte visbar, och jag tvivlar på att jag skulle kunna höja den upp till den nivå jag skulle vilja ha den på, säger Per Oscarsson om sin film Ebon Lundin, som han har beslutat att lägga ned innan den är avslutad."

Trots detta fick filmen premiär på Folkets Bio i Stockholm 23.10.1973, och i ett programblad beskrevs produktionen genom ett citat ur ett brev från Filmligan till Folkets Bio:

"Våren 1970 träffades Per Oscarsson och Filmligan, som då bestod av sju medlemmar. Kontakten knöts på en super-8-kurs, där en av Filmligans medlemmar var Pers lärare. Man hade ett gemensamt intresse: att göra film. Per Oscarsson hade idén och Filmligan skulle svara för tekniken. Ekonomin skulle lösas genom att alla gick in som delproducenter och satsade sitt arbete. De kontanter som behövdes sköts till av Per Oscarsson.

Inspelningen började på sommaren 1970 och fortsatte långt fram på hösten. Sedan klippte vi filmen. Sommaren 1972 kompletterades filmen med några tagningar. Nu började Per bli tveksam om filmen skulle bli så bra att den gick att visa för folk. Medan Per funderade på hur man skulle kunna ändra filmen så att den bättre stämde överens med intentionerna, ombildades Filmligan från de sju ursprungliga medlemamrna till att nu omfatta tre personer, Tomas Amedé, Anders Pettersson och Per Källberg. Dessa färdigställde filmen. Man kom överens om att göra några kompletteringar och klippa ned filmen något. När detta var klart var också Per Oscarsson nöjd med den slutliga versionen. Parallellt med slutredigeringen kontaktades vi av Folkets Bio, som gärna ville visa filmen."

Hötorget	Stockhom	Sverige
Klara Kyrka	Stockholm	Sverige
S:t Eriksplan	Stockholm	Sverige
Sergelstorg	Stockholm	Sverige
Slussen	Stockholm	Sverige
Östermalmstorg	Stockholm	Sverige	(m fl platser i Stockholm)

Sverigepremiär	1973-10-23	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	77 min
Urpremiär	1973-10-23	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	77 min
TV-visning	1974-09-30	TV1		Sverige
	1978-05-22	TV1		Sverige
Cinemateksvisning	2024-01-22	Bio Mauritz	Stockholm	Sverige

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1974			(bidrag om 169 594,70 kr)

Alkoholism

Demonstrationståg

Diskare

Ficktjuvar

Kallskänkor

Kock

Källarmästare

Pissoarer

Polis

Restauranger

Restaurangkök

Servitris

Stockholm/Hötorget

Stockholm/Klara kyrka

Stockholm/Klara kyrkogård

Stockholm/Sankt Eriksplan

Stockholm/Sergels torg

Stockholm/Slussen

Stockholm/tunnelbanan

Stockholm/vaktparaden

Stockholm/Östermalmstorg

Tiggare

Tunnelbana

Uppsägning av anställning

Vaktparad

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm
Längd i meter	851

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	"textlista".
Omfång	12 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	English subtitles: Jenny Bohman.
Omfång	27 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	8 s.
Språk	Franska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	4
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	78 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264