Pistolen (1973)

Media (1 st)

Originaltitel	Pistolen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Jiří Tirl
Producent	Bengt Forslund
Manus	Jiří Tirl
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Utmärkelser	Guldbagge Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1973-10-23

Medverkande

Inga Tidblad
Alisia von Swärd

Gunnar Björnstrand
rättsmedicinsk expert, hennes vän

Håkan Westergren
Albert, antikhandlare

Nils Eklund
kemikaliehandlare

Bernt Lundquist
förman på metallverkstaden

Bertil Norström
poliskommissarie

Visa fler

Handling

Alisia är en gammal adelsdam som alltjämt lever i sitt aristokratiska förflutna. Hennes blickar går ofta till förfädernas porträtt på slottsväggarna men också till en gammal pistol,...

Visa hela handlingen

Press

Vad kritiken främst fäste sig vid i Pistolen var Inga Tidblads återkomst till svensk film. Det återspeglades redan i rubrikerna: "Kärt återseende" (Expr), "En film för Inga...

Visa all press

Alisia är en gammal adelsdam som alltjämt lever i sitt aristokratiska förflutna. Hennes blickar går ofta till förfädernas porträtt på slottsväggarna men också till en gammal pistol, en släktklenod som en gång förärats en av hennes förfäder av kungen själv.

Samtidigt diskuterar kommunalnämnden vad kommunen ska ta sig till med slottet. Kommunen vill gärna överta det och göra det till kommunalkontor och representationslokal. Om dessa planer är Alisia helt omedveten, men det moderna livet bryter ändå in i hennes isolerade värld. En natt tar sig ett gäng ungdomar in i slottet och ställer till med ett raggarparty. Alisia vaknar av oljudet och lyckas få iväg dem. Ungdomarna blir förvånat förskrämda av hennes på en gång spöklika och aristokratiska auktoritet.

Några dagar senare får Alisia besök av en gammal vän, en rättsmedicinare, som hon bjuder på middag. Samtalet kommer att handla om självmord. Medicinaren säger att en pistol är det bästa verktyget om man verkligen vill ta livet av sig.

Detta får Alisia att fatta sitt beslut. Men den gamla pistolen är trasig. Hon far in till Stockholm för att få den lagad, men det är ingen som kan göra det. Till sist råkar hon möta en gammal antikhandlare, Albert, som tror sig kunna laga den, vilket han också gör -- men samtidigt utvecklas mellan honom och Alisia en djupa vänskap, kanske kärlek.

Hon skänker honom pistolen som kärleksgåva.

Plötsligt är Albert försvunnen. Han svarar inte på telefon. Hans affär är stängd. Men i skyltfönstret ligger pistolen -- till salu.

Alisia inser hans svek, och desperat slår hon sönder fönstret och tar pistolen. Men hon grips omedelbart av polisen och förs till polisstationen. På väg därifrån dyker Albert upp. Han ger henne pistolen tillbaka.

Alisia är nu fast besluten att verkligen ta sitt liv, men trogen sina gamla ideal ska det ske ståndsmässigt. Hon förbereder sig noga genom att ta på sig sina bästa kläder och iföra sig släktjuvelerna.

Så lyfter hon pistolen till tinningen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Vad kritiken främst fäste sig vid i Pistolen var Inga Tidblads återkomst till svensk film. Det återspeglades redan i rubrikerna:

"Kärt återseende" (Expr), "En film för Inga Tidblad" (AB), "Tidblad det bästa i 'tjeckisk' film" (DN), "Tidblads guldfilm" (VJ).

I övrigt var kritiken skeptisk mot framför allt historien som sådan:

"Ett tema med mycket låg allmängiltighetsgrad (-) jag känner mig konfunderad över att denna långsamt skridande sorgmodighet till film över huvud taget blivit gjord", suckade Lasse Bergström i Expr, sedan han betygat Inga Tidblad sin kärlek.

"Dekorativt men tomt" menade Carl-Eric Nordberg i Vi och undrade vad Tirl "avsett med sin grevinnas öde? Är det menat som försvar för en patetiskt dödsdömd individualism? Eller som kritik av ett självtillräckligt ståndssamhälle som för länge sen överlevt sig självt?"

Samma tankegångar var Mauritz Edström i DN inne på, fast utan frågetecken:

"Då filmen ser ut att handla om en förgången storhet, borgarklassens undergång eller en aristokrati som överlevt sig själv i en ny tid, verkar den tunn. Känslan bär så länge den talar om ett förlorat liv. Utanför detta blir den en välfotograferad anekdot."

"Vad stoffet anbelangar är det naturligtvis alldeles kostnadsfritt att säga att detta är en otidsenlighet och att det 1973 hade funnits angelägnare uppgifter för svensk film än att suga på de melankoliska lämningarna från den värld som en gång var Maupassants eller Hjalmar Söderbergs" menade även Jurgen Schildt i AB, "men en reaktion av det slaget blir i och för sig inte klyftigare än en nysning. Det finns veterligen inga legitima eller illegitima ämnen. Däremot finns det goda och dåliga filmer. Pistolen är totalt sett inte en särskilt god film. Men välspelad är den till sista metern."

Mest förstående för filmens tema var Elisabeth Sörenson i SvD som också fann filmen "mer central!europeisk än svensk" med rötter i "den tjeckiska filmens lyckosamma 60-tal". "Pistolen", fortsatte hon, "är en film om åldrandets tragedi. Den handlar också om ett livsmönster som blivit omöjligt, en livshållning som är så absolut att inga vägar längre är framkomliga." Denna tolkning hindrade dock inte Sörenson från att undra "vad regissören vill säga med sin film. (-) Ser regissören Tirl lika litet som den högreståndsklass han skildrar några vägar mot framtiden?"

Den tveksamma kritiken och det publika motståndet gjorde att filmen fick en mycket begränsad distribution. Den gick visserligen upp i Malmö samtidigt med Stockholm och fick där motsvarande reaktioner: "Filmen är förstås Inga Tidblads, men man skulle ha kunnat kalla den med samma namn som Tidblads första ljudfilm från 1930 -- För hennes skull" skrev Leif Matteson i KvP, och till Göteborg kom den aldrig.

Genomgående positiva recensioner fick filmen först när den gick upp i England, där bl a Brenda Davies i Monthly Film Bulletin skrev följande:

"Very much a cameraman's film, relying almost entirely on its visuals and using only a minimum of dialogue: every frame is a carefully balanced image (--) As a study of obsession the film has a firm fascination much assisted by the sensitive performance of Inga Tidblad (--) In the tiny scene of the town council meeting, Tirl reveals a sly humour which is entirely Czech, recalling the work of Forman and Passer. It could be that this gently comic abservation of the rather solemn Scandinavian scene may turn out to be his most rewarding gift. In any event, he is obviously a talent to watch."

Det tyckte nu inte den svenska kritiken -- och någon mer film har det därefter inte blivit för Tirl.

Kommentar Svensk filmografi

Jiri Tirl (f 1947 i Tjeckoslovakien) började i tonåren intressera sig för fotografering, och 1967 kom han in på filmskolan i Prag, men redan efter ett år lämnade han landet som politisk flykting och kom till Sverige, där han 1972 utexaminerades från Dramatiska Institutet som filmfotograf.

I oktober samma år startade Filminstitutet egen produktionsverksamhet, inkluderande kortfilm. I den första lägesrapporten, daterad 24 oktober, skrev Bengt Forslund att tre förslag hade inkommit, varav ett mycket lockande, Pistolen av "en DI-elev som visat fina arbetsprover".

Tirl fick till att börja med ett manuskontrakt gällande en film på 20--30 minuter, och manuskriptet levererades planenligt före jul. Det stod då klart att filmen troligen skulle bli 40 minuter och dessutom ganska dyrbar, men det fanns pengar så här i produktionsverksamhetens början, och projektet var lockande.

I januari 1973 kontaktades Inga Tidblad (1901-75) som inte hade filmat på 12 år. Även hon blev mycket lockad -- och produktionsbeslut fattades.

Inspelningen ägde rum 9 april -- 4 maj, och i Forslunds lägesrapport från 21 maj konstaterades att resultatet var "sensationellt bra. Jag är m a o övertygad om att Jiri Tirl tillhör de ytterst få filmbegåvningar som med ojämna mellanrum dyker upp."

Men dyrt hade det blivit, och långt blev det. Färdigklippt låg materialet på omkring en timme. Det fattades inte mycket för att det skulle kunna bli en långfilm -- som skulle kunna få produktionsgaranti och därmed rädda den ekonomiska situationen.

Tirl skrev till några scener -- sammanträdet i kommunalnämnden som kunde inspelas i DIs sammanträdesrum -- och en ansökan om produktionsgaranti inlämnades till Hl-fonden som reagerade positivt på den visade arbetskopian och garanterade 215 000 kr. Filmen fick senare också ett kvalitetsstöd på 164 000 kr. Då gjorde det inte så mycket att filmen hade kommit att kosta en bit över 500 000 kr.

Filmen blev den nya produktionsavdelningens förs!ta premiär, fick blandade recensioner och inget publikt gensvar. Den såldes för visning till England, Finland och Norge.

Inga Tidblad belönades året därpå med en guldbagge för 1973/74 års bästa skådespelerskeprestation.

Jiri Tirl har i fortsättningen endast varit verksam som fotograf, först i Sverige och sedan 80-talets början i USA, där han snabbt lyckades etablera sig.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se