Det sista äventyret (1974)

Media (2 st)

Originaltitel	Det sista äventyret
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Jan Halldoff
Producent	Hasse Seiden
Manus	Jan Halldoff
Förlaga	Det sista äventyret (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Hasse Seiden Film AB
Utmärkelser	Guldbagge Chaplin-priset Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1974-10-24

Medverkande

Göran Stangertz
Karl-Erik "Jimmy" Mattsson

Ann Zacharias
Helfrid

Marianne Aminoff
Jimmys mor

Tomas Bolme
doktor Davidsson, psykiater

Åke Lindström
rektorn

Birger Malmsten
kapten Florin, kompanichef

Visa fler

Om filmen

 Göran Stangertz fick en Guldbagge för rollen som lärarvikarien som har ihop det med sin sextonåriga elev Ann Zacharias och blir galen av svartsjuka. Jan...

Visa hela texten

Handling

Befälseleven Jimmy Mattsson företar sig en del underliga saker på sitt regemente, och de förklaringar han ger till sitt uppträdande renderar honom slutligen frisedel. Hans chefer förstår...

Visa hela handlingen

Göran Stangertz fick en Guldbagge för rollen som lärarvikarien som har ihop det med sin sextonåriga elev Ann Zacharias och blir galen av svartsjuka. Jan Halldoffs comeback bygger på en roman av Per Gunnar Evander.

"Blir det Konvaljens avsked så skickar jag ut radion genom fönstret." Och det blir det. Ut flyger radion, och Jimmys lumparkompisar dunkar honom i ryggen och tycker han är toppen. Det tycker inte hans kapten, och när han försökt lära en grupp soldater att skriva maskin i mörker skickar man hem honom.

"Vad skulle pappa säga?" Den alltid lika stödjande mamman är som något ur dödsriket. När Jimmy får ett lärarvikariat slutar hon kvida ett tag. Nu ska han bara förlova sig också, men först ska han vakta en skoldans. Några händelserika scener senare är han gisslan på sitt eget förlovningskaffe. Han hör inte ett ord av vad tanterna säger om de vackra blommorna och hur man ska skära en Schwartzwald-tårta. Han har haft sex med sin sextonåriga elev.

"Du springer omkring på stan och håller honom i handen, den där jävla äckliga fotbollsfjanten och gitarrbögen!" Allt är underbart tills Jimmy upptäcker att den sorglösa Helfrid har en älskare till, och blir galen av svartsjuka. Han förhör henne, hon ljuger och så har de sex igen. Så går det på, med Ann Zacharias kropp i fokus.

"Moraliska begrepp? Det ska du säga, du som är ute hos din jävla kärring eller vafan fästmö eller vad hon är varenda helg, va!" Jimmy ljuger han också. När hans fästmö hittar paret i sängen och kastar ringen på dem, försöker han övertyga Helfrid om att hon helt enkelt inte förstått att han brutit förlovningen.

"OK då, det var kanske skönare nån gång." Helfrid ligger hopkrupen på köksmattan. Jimmy har frågat ut henne om vem som är störst och hur många gånger hon gjort det och med vem det varit skönast, och när hon till slut svarat har han misshandlat henne.

"E O L F C T". Jimmy, som fått sparken och slutat städa lägenheten, blir rasande på en optiker som inte tycker att han behöver starkare glasögon. Han slår in hans skyltfönster och river inredningen.

"Tänk att vår Karl-Erik skulle bli tagen av polisen." Det är det han heter. Mamma jämrar sig igen, den här gången på mentalsjukhuset. Där går det fort. Jimmys glasögon är för svaga och han har is i halsen, tills fiskarna anfaller hans ögon och gör honom blind. Fem man brottar ner honom, och det blir stora sprutan och piller.

"Måste du hålla på och tjata om den där käringen hela tiden!" Den kloka psykiatern i civil t-shirt småpratar lite om mamma på promenader runt behandlingsgården. Jimmy och den bottenlöst deprimerade Bruno snickrar fågelholkar. Scenerna där de är ute och ror är filmens mest gripande. Ingen av skådespelarna kommer i närheten av skulptören Berto Marklund, som spelar den lågmälde Bruno.

Och jo då, filmen slutar med Konvaljens avsked.

Göran Stangertz fick en Guldbagge. En ledande kritiker citerad nedan skrev om Ann Zacharias lockande drag och kallade henne "ett skogsrå i pessaråldern". Vad var det med sjuttiotalet?

Med undantag för en kvinnlig recensent tyckte kritikerna att filmen var en storartad comeback. Den betraktas fortfarande som Halldoffs bästa, tillsammans med Korridoren. Efter två fiaskon (Bröllopet och Stenansiktet) satsade regissören på ett litterärt underlag, en roman av Per Gunnar Evander.

I Dagens Nyheter skrev Hanserik Hjertén: "[Filmen] är något av en svensk Family Life [Loach 1971], fast med hoppfullare slut. Halldoff berättar rakt på sak, utan krumbukter och finesser, lite doftlöst och opersonligt som han brukar, men med en lysande tonträffning när han är i stöten." Helfrid beskrev han som "en av den nya saklighetens tjejer, men med ett lustigt lockande och lite magiskt ansikte, ett skogsrå i pessaråldern med en för Jimmy obegriplig frihet."

Maria Ortman, Sydsvenska Dagbladet, tyckte direkt illa om filmen: "Det sista äventyret – som bygger på en av Per Gunnar Evanders mindre lyckade romaner – är [...] en dålig, grumlig och formlös film också enligt ganska blygsamma krav på gestaltning och estetisk och psykologisk medvetenhet. [...] en film som bakom sin mångfald av tomma närbilder inte förmår dölja en klichéartad människouppfattning."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Befälseleven Jimmy Mattsson företar sig en del underliga saker på sitt regemente, och de förklaringar han ger till sitt uppträdande renderar honom slutligen frisedel. Hans chefer förstår sig inte på honom utan betraktar honom som något rubbad.

I hemmet domineras han av modern och fästmön. Vad skulle pappa ha sagt? lyder en ständigt återkommande förebråelse från modern.

Han lyckas få ett vikariat som biologilärare, och han försöker då göra sig kvitt beroendet genom att flytta hemifrån och hyra ett rum på stan.

Efter en skoldans blir han förförd av en av sina elever, den 16-åriga Helfrid. De har först en lycklig tid tillsammans, men när han får veta att Helfrid har legat med en annan kille, utvecklar sig förhållandet dramatiskt i och med att Jimmys svartsjuka antar våldsamma proportioner. Situationen blir inte bättre av att rektorn uppmanar honom att ta sitt förnuft tillfånga och, när bönen klingar ohörd, ger honom sparken.

Jimmy blir alltmer psykiskt spänd, han hallucinerar och har tvångsföreställningar om att hans syn försämras. Han får ett utbrott och anställer stor förödelse hos en optiker, varpå han vaknar upp på ett mentalsjukhus. Det ges en antydan om -- men inga säkra bevis för -- att han kommer att bli frisk.

Kommentar Svensk filmografi

Per Gunnar Evander (f 1933) var lärare, när han 1965 debuterade som romanförfattare. "Det sista äventyret" är hans nionde bok. Den kom ut hösten 1973. Några filmatiseringar av hans romaner hade dittills inte varit aktuella, men denna gång hörde inte mindre än fyra regissörer av sig.

Jan Halldoff hade med Stenansiktet (1973/10) och Bröllopet (1973/16) gjort två ordentliga floppar. Han hade inte lätt att få komma tillbaka men var revanschsugen och förstod att han denna gång måste ha ett ordentligt litterärt underlag. Av en händelse fick han Evanders roman i julklapp. Han blev genast starkt engagerad, och hans entusiasm fick Evander att släppa ifrån sig filmrätten. Däremot ville denne inte vara med och skriva manus. Halldoff fick själv "klippa ihop" ett manus från boken.

Men någon producent, som var villig att ställa upp, fanns det inte!

Fotografen och reklamfilmaren Hasse Seiden, en gammal skolkamrat till Halldoff, var dock villig att sätta in sig och sin firma. Halldoff och hans hustru satte då också in sina gager för manus, regi och kläder, och då filmen i maj fick produktionsgaranti -- som gick att belåna -- från Filminstitutet kunde filmen gå i gång.

Stockholm Film åtog sig distributionsansvaret och förskotterade 150 000 kr. Det blev dock ingen stor budget, totalt 1,4 miljoner kr. Filmteamet minimerades så mycket det gick. Produktionskontoret inrymdes hemma i en bostad, och filmen fick tas på 16 mm.

Inspelningen påbörjades 20 maj 1974 och avslutades exakt två månader senare, och 24 oktober var det premiär -- nio månader efter det att Halldoff hade läst romanen.

Och Halldoff fick sin revanch. En enig kritikerkår hyllade filmen. Totalt sågs den av en halv miljon åskådare, och påföljande höst fick den högsta kvalitetspoäng bland 1974/1975 års filmer, och Göran Stangertz belönades med en guldbagge.

Göran Stangertz debuterade som filmskådespelare i denna film -- till vilken han själv anmält sig. För den 17-åriga Ann Zacharias var det emellertid bara svensk debut. Hon hade redan hunnit med ett par mindre roller i fransk film.

En viktig, mindre roll i filmens slutscener spelades av en ren amatör, skulptören Berto Marklund (f 1931), om vilken Hanserik Hjertén i DN skrev:

"En liten fantastisk insats, oförglömlig där han sitter med prästkragar i näven i en kluckande roddbåt och berättar om sin längtan att få dö, även när livet är som bäst."

Filmen visades i TV2 12.10.1986.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se