Släpp fångarne loss - det är vår! (1975)

Media (4 st)

Originaltitel	Släpp fångarne loss - det är vår! : En fängelsefars för hela familjen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Tage Danielsson
Manus	Tage Danielsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svenska Ord SF-Produktion AB
Utmärkelser	Guldbagge Chaplin-priset Svenska Filmkritikerförbundets pris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1975-12-06

Medverkande

Lena Nyman
Frida

Tage Danielsson
hennes vän

Gösta Ekman
Frans, fängelsedirektör

Hans Alfredson
Erlandsson, fängelsevakt

Georg Årlin
rådman

Margaretha Krook
Flora, rådmans dotter

Visa fler

Handling

En bil kommer körande i rasande fart tätt följd av en mängd polisbilar. Bilen hamnar i sjön och föraren försöker simmande fly från platsen. På stranden väntar dock ett hundratal...

Visa hela handlingen

Press

Samtliga kritiker tyckte om Tage Danielssons film. Några hade vissa invändningar mot enskildheter, men i huvudsak instämde de i Expressens rubrik "Styvt gjort, Tage!". "I ett...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

En bil kommer körande i rasande fart tätt följd av en mängd polisbilar. Bilen hamnar i sjön och föraren försöker simmande fly från platsen. På stranden väntar dock ett hundratal poliser. Han förs till fängelset och fängelseporten slår med ett brak igen bakom honom.

"The end."

Så slutar det nästan alltid. Dock inte i denna surrealistiska antifängelsefilm. Släpp fångarna loss och ge dem en chans.

Frida och hennes vän sjunger filmens ledmotiv i en pastoral idyll: "Släpp fångarne loss -- det är vår!"

Frida målar slogans på fängelsemuren. I en stumfilm i filmen uppträder en fånge, professorn, i rånarens roll. Fångar släpps loss och störtar ut genom fängelseporten.

Frida och vännen målar om en cell. In kommer den genuint galne och förvirrade fängelsedirektören med sin inte mindre galne fängelsevakt Erlandsson. Som vanligt missförstår de varandra och Erlandsson släpper fångarna.

Frida och hennes vän rider hem till sitt idylliska lilla hus. I huset är allt anpassat till deras olika storlek, Frida har en låg dörr, hennes vän en hög. Och så vidare.

Minnesbilder redovisas: När vi var små upplevde vi alla stora som poliser -- poliser som allmänhetens tjänare, gatsoparpoliser, parkpoliser, kioskpoliser. Vi har alla en polis inombords.

Frida och hennes vän går och lägger sig. Frida blir lätt galen vid fullmåne. Deras hus förstörs av skurkar. Man måste orka vara ödmjuk och förstående.

Fången Harald Hansson gör inbrott hos rådmannen, stjäl silverpjäser och hamnar åter i det galna fängelset. Under inbrottet gjorde han dock ett outplånligt intryck på rådmannens dotter. Hon försöker ständigt befria honom ur fängelset men stoppas av Erlandsson och fängelsedirektören.

Professorn sjunger i sin cell. Efter ett uppträde i matsalen förs alla till isoleringen. Fängelsedirektörens ständiga replik är: Nu måste vi bestämma någonting.

Frida och hennes vän befriar Hansson i samband med att de uppträder för fångarna. Fängelsedirektören blir inlåst i fångens ställe utan att han riktigt fattar hur.

Hansson lyckas återanpassa sig till civilt liv genom att lära sig ett "ordentligt" yrke -- konditorns. Han övertygar alla vid kakakademins avsmakning. Han lämnar tillbaka silverpjäserna till rådmannen och gifter sig med dennes dotter. Alla på fängelset deltar i bröllopet. Brudparet far iväg i en luftballong.

Professorn undrar om inte Frida och hennes vän kan befria också honom ur fängelset och ge honom ett människovärdigt liv. De suckar:

Orkar vi? Vi måste orka.

Släpp fångarne loss -- det är vår!

Pressreaktion Svensk filmografi

Samtliga kritiker tyckte om Tage Danielssons film. Några hade vissa invändningar mot enskildheter, men i huvudsak instämde de i Expressens rubrik "Styvt gjort, Tage!".

"I ett filmutbud där vänlighet och älskvärdhet inte precis är några iögonfallande dygder framstår Tage Danielsson som en alltmer imponerande och rar företeelse. (-)

Det handlar om att det är fel att låsa in människor, även om de begått dumheter, och eftersom filmen är kemiskt fri från alla elaka handlingar utom en, känns det naturligt för små och stora barn, att applådera detta budskap. (-)

Det skall genast sägas att Ekman överträffar sig själv i komisk slapstick och att Alfredson överraskar världen i komisk stenstil, som lämnar intet åt improvisationen och gränsar till den stora karaktärskonsten. (-)

Det är styvt gjort, liksom mycket annat i denna Tage Danielssons bäst sammanhållna film hittills. Som familjefars borde den ha internationella genomslagschanser -- det är ju inte bara vänlighten som är sällsynt i filmlandet utan också den komiska fantasin.

Som ridande representanter för denna fantasi etablerar sig, mitt i filmsagan, Tage själv och Lena Nyman, ett alldeles oemotståndligt par, han som vänligheten själv, lång som Fyrtornet, hon som hans Släpvagn, en Frida som vandrat ur sin visa och lånat drag av Pippi Långstrump, båda sockerbagare som hos Elsa Beskow, men i en helt annan idyll, kanske inte helt avlägsen från den mörka verklighet som väntar utanför biografen." (Lasse Bergström i Expr)

"Tage Danielssons tes är att 'det finns en onödig polis inuti varje människa'. Han menar också att den polisen förhoppningsvis går att friställa om vi med förenade krafter garvar ut honom i hans myndigaste och högtidligaste och larvigaste ögonblick.

Och visst ges här talrika och utsökta tillfällen att skratta åt honom. Vi gör det när Gösta Ekman, i en av sina styvast broderade roller som Närsynta Magoo, låter den spattige och kärlekskranke fängelsedirektören byta skepnad med fången Harald Hansson. Vi gör det när fångvaktare Erlandsson -- bakom vars tryne vi först efter en halvtimme urskiljer Hans Alfredson -- slickar fötterna på överheten och avslöjar servilitetens samband med norra Europas lägsta intelligenskvot. (-)

Segern -- för en seger är det till slut fråga om -- tillkommer dem alla och inte minst Tage Danielsson. Sina piruetter utför han den här gången på randen av ett stort och frihetligt betryck. Erfarnare filmare än han kunde ha halkat eller tappat balansen. (-)

Det liknar nästan ett konststycke." (Jurgen Schildt i AB)

"Släpp fångarne loss, det är vår! handlar om biljakter, fängelseliv och svartsjuka. Den handlar om förställningskonst, dumhet och godhet. Den handlar om samhällsapparaten och individen. Det finns få svackor i dessa 2.600 m film av bilder, musik, ord färger och det beroende på komiska talanger hos Lena Nyman, Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook, Gösta Ekman, Hasse & Tage, Jan Malmsjö, Urban Sahlin, Rune Gustafsson m fl.

Tage Danielsson har alltid gjort roliga filmer, som, oavsett formen (-) skjutit in sig på det samhälle vi lever i. Gemensamt för dessa attacker mot åldringsvård, miljövård och fångvård har varit att han efterlyst människovård. Den mäktar inte apparaten ge, den måste du och jag och vi ge. Men alltför ofta är vi, som lilla Frida säger, för arga inuti, vi klär oss i förmyn!daruniformer vare sig vi är föräldrar, poliser eller ja, t o m barn, ty det finns ju alltid en svagare stackare på skolgården eller en trött mamma hemma. Nu skall ingen tro att Danielsson är revolutionär annat än i hjärtat. Han pläderar inte för total anarki. De flesta poliser är visserligen onödiga, men många är nödiga också, som hjälpare i nöden, när potatis behöver skalas, leksaker lagas. (-)

Nåja, han ser väl komplikationerna, men försmår varken skrattet eller leken när han gör filmidyll av svarta verkligheten." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

"De muntra infallen sprakar ibland som tomtebloss men tycks ett tag också ha slocknat. Främst får lustigheterna sin lyskraft av överdådiga skådespelarprestationer. Min favorit blir nog fängelsedirektören Gösta Ekman vars fnittriga minspel och totala oförmåga att fatta beslut ingått en gripande förening. Men storartat roliga är också Lena Nyman och inte minst Hasse Alfredson som vaktmästare Erlandsson: en byråkrat med Hitlermustasch på överläppen och idel sågspån i huvudet." (Carl-Eric Nordberg i Vi)

Kommentar Svensk filmografi

Släpp fångarne loss -- det är vår! blev inte bara en kritikerframgång utan också en med svenska mått stor publik och ekonomisk framgång.

Vid guldbaggeutdelningen 1976 fick Margareta Krook skådespelerskepriset för sin roll som råd!mannens dotter. Filmen toppade även listan för kvalitetspremier.

Fångvårdsmannaförbundet ville inte att filmen skulle visas på fängelserna, främst på grund av det elaka porträtt av en fångvaktare som Hans Alfredson gör i filmen. Frågan löstes dock.

Filmens titel och ledmotiv Släpp fångarne loss -- det är vår! är hämtat ur Birger Sjöbergs (1885-1929) "Fridas bok" som utkom 1922. Där har den fjortonde visan titeln "Släpp fångarne loss!". Påpekandet om årstiden kommer först i texten, men upprepas i varje omkväde. I den mer än 50 år gamla visan -- som filmen åter gjorde populär -- hävdar dock Fridas vän att det knappast går att släppa fångarna loss av sociala skäl:

"Åh, aldrig jag tror, att det går av sociala skäl, av sociala skäl."

Tage Danielsson bemöter alltså Fridas vän (Birger Sjöberg) och hävdar att det måste gå, just av sociala skäl.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se