Ett anständigt liv (1979)

Media (4 st)

Den andra delen i Stefan Jarls klassiska trilogi om de svenska modsen Kenta och Stoffe , där första delen utgörs av Dom kallar oss mods (1968) och den tredje delen Det sociala arvet (1993). Trilogin avrundades 2006 med kortfilmen Epilog.

Ett decennium har gått och den uppslupna känslan av frihet och den glada tidsandan från Dom kallar oss mods har försvunnit och ersatts av sorg och förtvivlan. Tiden har inte gjort saker och ting bättre för Kenta och Stoffe, protagonisterna från Stefan Jarls första del i Mods-trilogin. Kenta är alkoholiserad, bor med sin flickvän Eva och har en son tillsammans med henne. Kentas mor sitter i fängelse för att ha mördat en man. Trots allt är det han som klarat sig bäst av de två.

För Stoffe har det gått sämre. Han faller offer för heroinet trots att Kenta försöker övertyga honom att sluta med missbruket. Heroinet som under den här tiden var en relativt ny drog skördar många offer i Kenta och Stoffes bekantskapskrets. Filmen skildrar missbruket grafiskt, bland annat heroininjicerande på en toalett vid T-centralen.

Ett anständigt liv är en skakande dokumentärfilm som i en blandning av intervjuer, rekonstruktioner och bildmontage låter oss möta en verklighet i Stockholms undre värld som många valde att blunda för. Festen som påbörjades under 60-talet har förvandlats till en mörk och dödlig bakfylla, ett uppvaknande. Längtan till en evig frihet har ersatts av tvång, spyor och blod.

Skälet till att Stefan Jarl ville göra Ett anständigt liv var att han ville rädda livet på Stoffe. Efter inspelningen av Dom kallar oss mods hade han hört att Stoffe varit nära döden flera gånger. Kanske skulle arbetet med filmen kunna ge Stoffe en meningsfull sysselsättning. När Stoffe ändå dog lade Jarl ner inspelningen, han ville inte göra någon film. Men efter några månader ändrade han sig. Ett anständigt liv skulle bli Stoffes testamente.

Jarl räknade fram att under de nio månader som inspelningen av Ett anständigt liv pågick dog mellan 40 och 60 narkomaner. Jarl har beskrivit känslan att se all denna död omkring sig som att vara "vid fronten". Han insåg att detta inte var individuella öden, utan ett samhälleligt problem. Därför börjar han filmen med ett utsnitt ur Pieter Bruegels tavla "Dödens triumf", som handlar om digerdöden, till ljudet av en skrikande elgitarr. Tavlan framställer digerdödens massiva härjningar under medeltiden och Jarl drar paralleller till de många narkomanernas död i 70-talets Stockholm.

För att åstadkomma en maximal chockeffekt som ska slå ner på tittarens samvete, jobbade Jarl metodiskt med montagegreppet som kontrasterade första Modsfilmens relativa oskyldighet med den totala utsiktslösheten och mörkret i Ett anständigt liv. Klipp från första filmen där huvudprotagonisterna är rebelliska och ser friskare ut ställs mot en nedbrutenhet och indignation i uppföljaren. Det är först när klipp från de två filmerna blandas, som man återupptäcker Dom kallar oss mods ur ett annat perspektiv. Som ett inlägg i en debatt om människors utsatthet och maktens, det vill säga politikernas, totala ovilja att engagera sig i deras räddning, fungerar Ett anständigt liv som en högt skrällande väckarklocka. Hans Schiller sammanfattade filmens mening i sin recension i Svenska Dagbladet: "Ett anständigt liv är en film om ett samhälle som misslyckats i en av sina grundläggande föresatser: att ta hand om alla sina människor." Jarl har själv kallat den "en motståndsfilm".

Filmen visades i skolor, för politiker, diskussioner om den flyttades från kultursidor till ledarsidor och Olof Palme återkom till den gång på gång i sina tal och även senare, under sin valrörelse. Palme var engagerad i kampen mot narkotikan och använde filmen för att argumentera och väcka en folkrörelse. Ett av Palmes tal från den här perioden finns tryckt i Jarls bok om filmen. Talet börjar med "Stoffe dog på en mugg på Centan av en överdos heroin". Ett anständigt liv blev en publiksuccé, sitt mörker till trots, eller kanske tack vare det.

Sanjin Pejkovic (2015)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Läs mer om denna film i vår artikel "Intervju med Jessica Nettelbladt"

Ladda ner filmhandledningen

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Ett anständigt liv
Svensk premiärtitel	Ett anständigt liv
Internationell titel	A Decent Life
Distributionstitel	Et anstændigt liv (Danmark) Huumeinen elämä (Finland) Een fatsenlijk leven (Holland) A Decent Life (Storbritannien) A Respectable Life (USA)
Videotitel i Sverige	Ett anständigt liv

Regi	Stefan Jarl
Manus	Stefan Jarl
Producent	Stefan Jarl
Foto	Per Källberg
Musik	Ulf Dageby (originalmusik)
Klippning	Anette Lykke Lundberg Jan Persson Pelle "Badis" Andersson
Ljudtekniker	Stefan Jarl
B-foto	Staffan Lindqvist Jan Lindqvist Roland Lundin
Stillbildsfoto	Johanna Hald
Musiktekniker	Sven-Erik Edvardsson Per Carleson Johannes Leyman Stefan Jarl (musiktekniker) Pelle "Badis" Andersson (musiktekniker)
Ljudläggning	Per Carleson Christer Furubrand (assistent)
Mixning	Per Carleson Berndt Frithiof
Övrig medarbetare	Johannes Leyman (musikmixning och slutredigering) Sven Olof Heed (assistent) Hasse Nordelius (assistent)
Speaker	Stefan Jarl Lis Nilheim (röst) Björn Granath (röst)

Kenneth "Kenta" Gustafsson
Eva Blondin	Kentas flickvän
Patric Gustafsson	Kentas son, 8 år
Majken Gustafsson	Kentas mor
Gustav "Stoffe" Svensson
Lena Löfgren	Stoffes flickvän
Jan Löfgren	Stoffe och Lenas son
Sven-Åke "Skåning" Dyhlén
Elisabeth "Bettan" Backe
Jan "Jajje" Klingryd
Kenneth "Kenta" Bergqvist
Bo "Bosse" Landegren
Erik "Jerka" Rosén
Helena Höglund

Produktionsbolag	Jarl & Lindqvist Filmproduktion
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkets Bio AB
Distributör i Sverige (DCP)	Folkets Bio AB	2016
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Föreningen Filmcentrum	1995
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stefan Jarl Filmproduktion AB	1995
Laboratorium	FilmTeknik AB

Ett anständigt liv är en fristående fortsättning på Dom kallar oss mods (1968/6).

Efter elva år får vi återigen träffa Kenta och Stoffe. Båda har familj nu. Kenta har klarat sig bäst. Han har jobb och har gått in i samhället. För Stoffe har det gått sämre. Han är märkt av ett hårt liv med sprit och knark.

De två träffas igen, och Kenta försöker få Stoffe att slå av på takten med drogerna. Men Stoffe dör av en överdos av heroin på en toalett i närheten av T-Centralen under inspelningen av filmen. Det är i mars 1978.

Filmen berättar om dessa två och deras förhållande till sina familjer. Den skildrar också några andra människors liv bland knark, sprit och prostitution.

Censurnummer	120052
Datum	1979-03-23
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2795 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2795 meter
Längd i minuter	102 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

För en gångs skull kan man tala om en helt enig kritikerkår. Alla höjde filmen till skyarna.

Hanserik Hjertén i DN:

"Stefan Jarl ställer de tidigare modsen mot varandra i sin nya film. I den robuste och livsbejakande Kenta visar han ett alternativ, ett försök till ett anständigare liv, men tycks mig också ställa frågan om ett anständigt liv är möjligt i ett oanständigt samhälle.

Hans film, som är en dokumentärskildring med lätt arrangerad verklighet, visar nämligen hur en del av Sverige ser ut i slutet av sjuttitalet. Det är inga vackra bilder av utslagna, omtöcknade och långsamt döende ungdomar på T-Centans muggar med omnejd vi får se. Här har världen blivit iskall och offren berättar själva om den. (-)

Här är det inte längre fråga om någon sorts frihet utan om tvång, spyor och blod. Här skildras inte längre en tillvaro som en utmaning och protest utan som det kapitalistiska samhällets bittra bottensats. Här går en generation åt helvete, och nästa står på tur.

Stefan Jarl har själv övertagit protesten. Han använder slagkraftiga bilder och texter för att visa vad han menar. Han klipper in slaktbilder och talar om Molok, barnoffrens gud. Han ger oss en suggestiv kvällsbild av Stockholm som får en att tänka på ett samhälle med kallbrand.

Här finns också en stark musik av Ulf Dageby. Den försvinner inte in i bilderna på det vanliga viset. Den berättar vad som händer och vad som går förlorat och får ett fint komplement i Kentas och Stoffes egna sånger. (-)

Stefan Jarl berättar nämligen framför allt genom människorna. Det finns en mänsklig närhet i hans film som just därför gör den så upprörande. Ett par gånger återger han den i bilder som bränner sig fast i medvetandet.

En av dem är när Kenta skrubbar bort blodfläcken i mammas våning efter ett dråp som hon begått i självförsvar, ett jobb som efter en stund också får en fascinerande social mångtydighet.

En annan är scenen i gravkammaren när Stoffe letar efter sin döda farsa bland askkopparna i väggen och känslorna spelar som en avlägsen källa under den osentimentala jargongen.

Sen dör ju också Stoffe, som en av de många, vi ser hans gravsten och får nästan en chock när verkligheten griper in på det här viset i en film och bekräftar att den handlar om ungdom, död och förintelse runt vår egen välfärdsknut.

Stefan Jarl har berättat om sin förtvivlan när han gjorde den. Desto beundransvärdare då att han förvandlat denna förtvivlan till ett av de kraftfullaste filmdokument som gjorts här i landet.

Det är en oerhört stark och bra film, en fruktansvärd anklagelse mot oss alla, en rapport från en växande avgrund med något av elden från de stora samhällsgisslarna. Det finns ingen viktigare just nu!"

Lasse Bergström i Expr:

"Det är den mörkaste film jag sett på länge. Den slår ner i samvetet som en sten i en spegel.

Kenta, Stoffe och gänget kring dem var tonåringar i slutet av 1960-talet. De kom utan undantag från familjeinfernon i värlfärdens skugga, och fyllda av skräck för den utstakade vägen sökte de leva intensivt, på frihjul bland de styrda knegarna, med klacksparkar mot lag och ordning. Den korta tiden av lycka hellre än den långa trygga tristessen.

Många av dem gick in i sina roller med klarsyn och en alldeles bokstavlig social galghumor. Det skulle gå åt helvete. Det fick gå åt helvete med musik.

Ett anständigt liv visar att de hade rätt beträffande helvetet och fel beträffande musiken. Mellanölsburkarna har blivit heroinsprutor och en iskall tystnad härskar över avgrunderna.

Stefan Jarl har själv beskrivit sitt arbetsfält -- det nya betonggrå och glasisolerade Stockholm efter mörkrets inbrott -- som ett slagfält där en del av generationen går under utan att vårt mönstersamhälle förmår röra ett finger, än mindre räcka ut en hjälpande hand. Det är hårda och bittra ord, men det finns få bilder i Ett anständigt liv som motsäger dem."

Jurgen Schildt i AB:

"Helvetet brukar i allmänhet vara ett fiktivt eller litterärt begrepp, en svart punkt som är lämplig att skrämmas med därför att den är oredovisad och ligger utanför generalstabens kartor. I Jarls film är det en faktisk angelägenhet som brinner och luktar.

Men kanske behövs också i detta kollektiva och närbelägna inferno ett bestämt ansikte, ett visst öde för att fattningsgåvorna ska börja arbeta. I så fall väljer jag den inflikade bilden av 23-åringen Bettan: heroinist, tandlös och utan äggstockar, till hälften ihjäl!sparkad av sin välbeställde och rekorderligt gifte kund på Malmskillnadsgatan. Prostitutionen leder till knarket som leder till beroendet som leder till prostitutionen.

Ondare än här har en cirkel sällan avtecknat sig. (-)

Poeten Majakovskij skilde på sin tid mellan råmaterial, halvfabrikat och färdigvaror. Stefan Jarls infernoskildring är råmaterialet som i grund och botten inte bryr sig om att förvandlas till färdigvara. Den slår inte mot ögat utan mot mellangärdet. Den försmår alla filmiska och estetiska sinnrikheter. Den föreslår ingenting. Den löser heller ingenting.

Men den ger kunskap.

Och den skriker på hjälp."

Hans Schiller i SvD:

"Det känns inte särdeles meningsfullt att i vanlig ordning recensera en film som Ett anständigt liv. Möjligen kan man vara tveksam över Jarls metod att göra en pamflett av verkliga människors tragedier, men om den kan få upp ögonen på de politiker som röstar bort mellanölet i tron att det skapar en bättre tillvaro för 70-talets ungdom kan det vara försvarbart, om det är en film som får oss och våra valda ombud att se samhällets brister utan att skygga eller att inta försvarsposition.

Ett anständigt liv är en film om ett samhälle som misslyckats i en av sina grundläggande föresatser: att ta hand om alla sina människor."

Även utanför Stockholm kändes filmen lika angelägen:

"Precis som Dom kallar oss mods blev ett av 60-talets viktigaste filmdokument kommer dess fortsättning, Ett anständigt liv, att räknas som en av 70-talets mest skakande rarpporter från en del av samhällets verklighet. (-)

Ett anständigt liv är en skildring utan omskrivningar och den är gjord med all tänkbar effektivitet och kunskap. Bilderna kastas emot oss och musiken talar filmens och polarnas språk. Stefan Jarl själv är inte aggressiv. Han anklagar inte. Han hötter inte med pekpinnar. Det är verklgiheten själv som vrålar oss mitt upp i ansiktet." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Stefan Jarls "rädsla och förbittring är mycket effektivt överförd till oss. Han sätter situationer och porträtt ur Dom kallar oss mods mot aktuella scener och närbilder på dödsmärkta 25-årigar. Heroinet intaget liggande på toalettgolvet. Nålen rengjord i vattnet från toalettstolen. (-)

Hans film blir 'Förintelsen modell 78/79' och den får en att knyta näven och sedan snabbt öppna den för att kräva handling. Ingen svensk film under 70-talet har känts mer nödvändig än denna." (Sven E Olsson i Arbetet)

"En tillfällig strimma ljus faller in i mörkret från Kentas besök på landet och umgänge med åttaårige sonen Patric; resten är sprutmärken, sår som aldrig läker, slocknande blickar, sluddrande tal, silar i källarsprång och på toaletter, överdoser, sjukhus och ett varje morgon renspolat city, redo för 'business as usual'. (-)

Få filmer har lyckats skapa så starka intryck, politiska och samhällskritiska intryck, av outnyttjade mänskliga resurser och meningslöst förspillda liv." (Jan Aghed i SDS)

Kjell E Johansson i Chaplin fann att nyckeln till filmen "är drogernas funktion", men var tveksam till om filmen "medverkar till ökat socialt engagemang" eller om den skulle ha "en avskräckande effekt på ungdomar". Men "Stefan Jarls film tvingar oss på nytt att se verkligheten sådan den är för några i vårt samhälle. Även denna gång visar det sig att en konstnärlig form bättre än åtskillig facklitteratur och skolföreläsningar belyser ett samhällsproblem. Filmens genomslagskraft är stor. Den tvingar (alternativt provocerar) många fler att tänka efter, dra slutsatser och ta ställning."

Kommentar Svensk filmografi

Ett anständigt liv är andra delen i en planerad trilogi. Den första var Dom kallar oss mods (1968/6), den sista ska bli en film om Kentas son Patric när han är lika gammal som Kenta var 1968.

Filmen är tillägnad Arne Sucksdorff och Peter Weiss, två svenska dokumentärfilmspionjärer som Jarl känt sig befryndad med och inspirerad av, delvis kanske beroende på att även dessa arbetade med "dokumentärt arrangerade scener", en form som ibland har kritiserats men som Jarl har försvarat med att alla scener är på verklighetens villkor. Det finns inga skådespelare i filmen. Alla medverkande är sig själva och de har alla fått medverka med idéer ochuppslag, bilder ur sitt eget liv. Scenerierna är deras, inte regissörens.

Självfallet tar en sådan här film lång tid att göra. Stefan Jarl arbetade, ofta ensam, med filmen under 2 1/2 år. Själva inspelningen tog 9 månader och mycket fick lov att inspelas på nätterna. För att kunna spela in filmen på smidigast möjliga sätt användes lätthanterlig 16 mm utrustning. Filmen blåstes sedan upp till normalt biografformat. Totalkostnaden blev 1,7 miljoner kronor. Själv har Jarl kallat den "en motståndsfilm".

Som framgått av pressreaktionen fick filmen ett överväldigande positivt mottagande när den fick premiär exakt 11 år efter Mods-filmen, 26.3.1979.

Men skriverierna stannade inte därmed. Såväl DN som Expr och SvD tog upp den på ledarplats. Olof Palme kommenterade dess betydelse i radio, och det skrevs ett otal insändare och kulturartiklar. Några var givetvis negativa. Jörgen Eriksson i DN, tyckte att det var "en estetik för desperata gester" och saknade "en fördjupad erfarenhet av de människor den handlar om, en sammanhängande insikt i deras liv och bakgrund." (7.4.1979 och 13.4.1979)

Filmen blev också en något oväntad publiksuccé. Själv spådde Jarl före premiären att den kanske skulle ses av 50 000 åskådare. Den sågs av över 300 000 -- enbart på biograf. Efteråt torde den ha setts av minst lika många via skol- och föreningsvisningar.

Hösten 1979 fick filmen 1978/79 års högsta kvalitetsstöd, 720 000 kronor, och Stefan Jarl en guldbagge som främste regissör. Jarl skickade Kenta att ta emot den. Jarl fick senare också Filmkritikernas pris för 1979 års bästa film.

Filmen väckte uppmärksamhet även utomlands, framför allt i Tyskland och Norge -- där den först censurförbjöds, sedan släpptes helt fri för skolbruk.

1980 fick filmen en silverplakett vid festivalen i Chicago.

Filmmanuskriptet utgavs i bokform 1980. Filmmusiken utgavs på en LP redan 1979.

		Sverige	(85 inspelningsdagar)	1976-10-05	1979-01-09
Centrum	Stockholm
	Hässelby
	Jakobsberg
	Midsommarkransen
	Gubbängen
	Vällingby
	Blackeberg
	Lövsta
	Skellefteå
	Kälarne
	Hinseberg

Sverigepremiär	1979-03-26	Cosmorama	Göteborg		102 min
	1979-03-26	Fontänen	Stockholm		102 min
	1979-03-26	Sture	Stockholm		102 min
Urpremiär	1979-03-26	Cosmorama	Göteborg		102 min
	1979-03-26	Fontänen	Stockholm		102 min
	1979-03-26	Sture	Stockholm		102 min
Videorelease	1995-05			Sverige	98 min
Festivalvisning	2003-09-21	Marx	Umeå	Sverige	102 min

Originaltitel	Att sitta inne ett tag
Av	Kenneth "Kenta" Gustafsson
	Eva Blondin
Instrumentalist	Kenneth "Kenta" Gustafsson	(gitarr)

Originaltitel	Framtiden bryr jag mig inte om
Av	Gustav "Stoffe" Svensson	(musik och text)
Sångare	Gustav "Stoffe" Svensson
Instrumentalist	Gustav "Stoffe" Svensson	(gitarr)

Originaltitel	Centan - Köp hela livet
Av	Ulf Dageby	(musik och text)
Sångare	Ulf Dageby
Instrumentalist	Ulf Dageby	(elgitarr)
	Lars-Eric Brossner	(klaviatur)
	Nikke Ström	(bas)
	Per Melin	(trummor)

Originaltitel	Leave Me Be
Kompositör	Chris White	(musik och text)
Textförfattare	Chris White
Sångare	Gustav "Stoffe" Svensson
Instrumentalist	Kenneth "Kenta" Gustafsson	(gitarr)

Originaltitel	Heroinet, är du min älskling
Kompositör	Ulf Dageby
Textförfattare	Bernt Staf
Sångare	Göran Ekstrand
Instrumentalist	Ulf Dageby	(elgitarr)
	Lars-Eric Brossner	(klaviatur)
	Nikke Ström	(bas)
	Per Melin	(trummor)

Originaltitel	Horsefixen
Kompositör	Ulf Dageby
Instrumentalist	Ulf Dageby	(elpiano)

Originaltitel	Streetan
Kompositör	Ulf Dageby
Instrumentalist	Ulf Dageby	(elgitarr)
	Lars-Eric Brossner	(klaviatur)

Originaltitel	Gnistrande snö
Av	Ulf Dageby	(musik och text)
Instrumentalist	Ulf Dageby	(elgitarr)
	Lars-Eric Brossner	(klaviatur)
	Nikke Ström	(bas)
	Per Melin	(trummor)

Festivalpris	Chicago	1980			(silverplakett)
Svenska Filmkritikerförbundets pris	Stockholm	1979			(årets film)
Guldbagge	Stockholm	1979	Högsta kvalitetspoäng		(Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag om 720 877 kr)
	Stockholm	1979	Bästa regi	Stefan Jarl

Dom kallar oss mods (1968)	Citeras i	Ett anständigt liv (1979)
Hjärtat brinner (1967)	Citeras i	Ett anständigt liv (1979)
Det sociala arvet (1993)		Ett anständigt liv (1979)

Dokumentärfilm

Drogmissbruk

Heroin

Knark

Narkotika

Prostitution

Social utslagning

Sprit

Stockholm T-Centralen

Stockholm/Plattan (Sergels Torg)

T-Centralen

Överdos

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2782

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2789

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2795

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2795

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2795

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2795

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ETT ANSTÄNDIGT LIV Del 2 i en trilogi, där "Dom kallar oss mods" utgör del 1
Tryckeri	Uddeholms Offset
Affischdesign	Design 2001

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	När fick en svensk film ett sådant mottagande sist? ETT ANSTÄNDIGT LIV Publiksuccé Pressuccé
Tryckeri	Uddeholms Offset

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ETT ANSTÄNDIGT LIV
Tryckeri	Uddeholms Offset
Affischdesign	Design 2001

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	"dialogue"
Omfång	38 s.

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	En film av Stefan Jarl
Omfång	82 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	7
Färg papper	14
Bakombild papper	2
Dia	4
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Danska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	102 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264