Annie Hall (1977)

Den judiske komikern Alvy Singer bor ensam (efter två Stones reporter, med vilken Alvy gör tappra försök att ha professionella framträdanden, biobesök och besök hos sin psykoanalytiker. 1975 (hans sextonde år av analyser) blir han av sin manager Rob presenterad för Annie Hall. De förälskar sig i varandra och flyttar ihop. Alvy får Annie att anmäla sig till kvällskurser (och även psykoanalyser) för att förkovra sig och uppmuntrar hennes försök att bli sångerska. Efter ett gräl flyttar Annie. Rob presenterar Alvy för Pam, en humorlös Rolling Stones-reporter, med vilken Alvy gör tappra försök att ha roligt med. Han återförenas med Annie och tar med henne på en tripp till Hollywood där de hamnar på ett party hos Tony Lacey, en grammofonproducent som beundrar Annies sång. På planet beslutar Alvy och Annie att de definitivt skall skiljas. Hon återvänder till Hollywood och bor ett tag hos Tony. Året efter möts Annie och Alvy i New York och upptäcker att de fortfarande är vänner.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Över huvud taget är Allen rolig när han orkar hålla i gång iakttagelsen och den verbala gymnastiken: antingen det gäller de judisk-intellektuella New York-jargongerna eller gängbildningarna i Los Angeles eller de absurda försöken att koka hummer i en sportstuga.

Så lyssna och titta gärna på honom. Att han är den näst kvickaste komedianten i den amerikanska filmens 70-tal säger kanske mindre om Woody Allen än om det humoristiska dagsläget i USA.

Men ändå. Sen Groucho Marx gick hädan har vi ju inte blivit direkt bortskämda." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Filmen skulle ursprungligen ha hetat "Anhedonia", men bolaget sa nej. Namnet hade passat bra: anhedonia, motsats till hedonism, oförmåga till njutning.

Det hade i vilket fall passat bättre än ANNIE HALL, ty filmens verklige hjälte är Alvy Singer/Woody Allen. Han är filmens motor, han berättar historien, det är han som är den skräckslagna manliga oskulden, den lille mannen med de stora drömmarna, som har samma förhållande till kvinnor som den "som aldrig vill bli medlem i den klubb som skulle acceptera mig".

Det är ett mått på Woody Allens komiska särart och stora filmskicklighet att han lyckas engagera oss i en historia som är så till den grad etnocentrisk - knuten till en speciell kultur - som ANNIE HALL." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Jag ser ANNIE HALL en gång och jag ser genast om den. Det finns ingen bättre film inom synhåll. Den är rolig som Tatis TRAFFIC och medmänsklig som Bergmans SCENER UR ETT ÄKTENSKAP. Woody Allen är en liten man men hans artistiska räckvidd är stor och märkvärdig." Lasse Bergström i Expressen

"ANNIE HALL är en annorlunda Woody Allen-film, till det bättre eller sämre är upp till var och en och hans förmåga att ta till sig filmens speciella jargong och av den möjligen få fram något personligt.

Även om jag själv sätter Allens förra film, Krig och fred-pastischen DÖD OCH PINA, högre som komiskt nöje så finns i ANNIE HALL ändå en vardagsnära ton som - om man är beredd på att filmen inte bjuder några skrattorgier - är väl värd att stifta bekantskap med." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se