Bara tre kan leka så... (1977)

Fotbollsspelarna Shake och Billy Clyde får en ny rumskamrat, Barbara Jane, den självständiga dottern till deras chef "Big Ed". Shake håller på med "finn-dig-själv"-terapi medan Billy Clyde är en spelare och kvinnokarl. De tre fortsätter att njuta av sin bekantskap ända tills Shake börjar göra närmanden mot Baby Jane. Efter en match finner Billy Clyde paret i samma säng på hotellrummet och tar som tröst en burdus kvinna som han tidigare ovänligt avvisat. Ed ger Billy Clyde order om att genomgå terapikurser, medan Shake och Barbara Jane planerar för sitt giftermål. Till Shakes förvåning går även Barbara Jane med i en terapikurs tillsammans med Billy Clyde. Hon misslyckas dock med att fånga "det" - terapins odefinierbara princip. Billy Clyde låtsas däremot att han lyckats. Strax före giftermålet lyckas han övertala Shake att det inte är för sent att dra sig ur. Den påkostade ceremonin, som dirigeras av terapeuten Bismark, upplöses i ett allmänt slagsmål och Barbara Jane inser att det är Billy Clyde hon egentligen älskar. På en strandpromenad deklarerar Billy Clyde slutligen sina känslor för Barbara Jane.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är skickligt att med en sån liten vridning få fram vanvettet hos Janov och hans gelikar. Dessutom är det roligt.

Men vad finns då kvar för de stackars amerikanarna att göra?

Filmen har en nostalgisk ton som blir starkare mot slutet.

Då är det trots allt den stora kärleken som segrar, även om ingen är dum nog att gå och gifta sig, inte en gånq till." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Överdrivet underhållande är det inte. Skådespelarna gör mest sina typer. Men regissören Michael Ritchie har en känsla för vulgariteten i den här sortens äkt-amerikanskt liv. Han betraktar det med en sorts kylig kritik, en livsform som slamrar på tomgång, ritualiserad i optimistiska ceremonier och jargonger.

Det är så betraktad filmen åtminstone för mig har en poäng. En ödslighet i den halvhårda tuffheten. Det perspektivet håller Ritchie fast vid med en konsekvens som måste vara medveten." Mauritz Edström i Dagens Nyheter

"Det här är en leende film film som ibland handlar om amerikansk professionell fotboll, en tung benknäckarsport. Detta gör den inte intressant.

Men mellan varven på arenorna berättar den om två unga män, båda fotbollsspelare, och deras kärleksfulla vänskap med dottern till klubbhövdingen och det är på detta plan den ibland lyckas med något ovanligt, nämligen att ge ett återsken av en amerikansk filmsort som jag trodde var död och begravd - den lätta erotiska komedin." Lasse Bergström i Expressen

"Det är tunt som sagt - men inte riktigt tråkigt, mest beroende på Burt Reynolds replikföring. Men filmen skall heller inte frånkännas en viss sofistikerad drift med vissa amerikanska modeföreteelser, terapiträning och annat. Frågan är om det inte är en film för amerikanskt hemmabruk." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se