1977 fann man en koffert fylld av en dittills okänd rysk kvinnas brev och dagböcker. Kofferten hittades i en källare på f d psykologiska institutionen i Geneve. Bland de efterlämnade pappren fanns kvinnans brevväxling med Siegmund Freud och Carl Gustav Jung, två av psykoanalysens förgrundsgestalter.
Kvinnan hette Sabina Spielrein och filmen iscensätter innehållet i de många breven. Genom hela filmen är det berättarröster som omväxlande läser ur breven och kommenterar händelserna i hennes liv. Filmen är en berättelse om Sabina Spielreins liv, men samtidigt en historik över psykoanalysens utveckling under första hälften av 1900-talet.
Den 17 augusti 1904 intogs den 18-åriga Sabina Spielrein på dårhuset i Zürich. Hon kom från en ansedd judisk familj i Ryssland . Hon led av beteendestörningar och diagnosen var hysteri. Hennes läkare var den 29-årige Carl Gustav Jung och Sabina Spielrein blev den förste patienten som behandlades med psykoanalys.
Efter 10 månader skrivs hon ut och vill studera medicin. Hon går i fortsatt analys hos Jung och blir förälskad i honom. De inleder ett förhållande.
1908 tar Sabina medicine kandidatexamen och hon får brev från Jung där han bekänner sin kärlek till henne. 1908 föder Junhustru en son och Sabina ställer till skandal. Hon hade velat vara den som föder honom denne son.
Sabina skriver till Freud och en brevväxling mellan henne, Jung och Freud uppstår. Freud som faderligt tagit Jung under beskydd anser att hans förälskelse i Sabina är en ”motöverföring”.
På uppmaning av Sabinas moder gör Jung slut på förhållandet och skriver att han enbart ska fungera som läkare och att han kommer att ta 10 franc per konsultation. Sabina känner sig djupt kränkt. Jung skriver till Freud att han begått ett fel och i brev till Sabina skriver Freud att han tidigare förstått saken fel: ”mannen har begått ett felsteg och inte kvinnan”. Freud inser att också psykoanalytiker själva behöver gå i analys. Sabina känner sig upprättad av Freuds ord.
Sabina kommer nu tillbaka till kliniken i Schweiz som doktorand och blivande psykiatriker. Doktorsavhandlingen handlar om det psykologiska innehållet i ett fall av schizofreni.
Men Sabina kan inte glömma Jung. ”Finns det förnuft när man kan älska så”, frågar hon sig. Hon inser att han inte vill gifta sig med henne och att hon inte kommer att föda honom den son som hon så innerligt vill föda. Hon börjar hysa betänkligheter mot Jung och ser märkliga överensstämmelser mellan sina tankar och de han publicerar i vetenskapliga artiklar som vore de hans egna. Hon tycker att han stjäl hennes slutsatser.
1911 publicerar Sabina ” Schizofreni utifrån ett psykoanalytiskt och kvinnligt perspektiv” . Artikeln trycks i Psykoanalytisk årsbok vars redaktör ’r CG Jung. Publiceringen öppnar vägen för en akademisk karriär. Sabina Spielrein är nu medicine doktor i psykiatri.
Freud har tagit intryck av det hon skrivit och 1911 blir hon invald i Freuds psykoanalytiska förening där man träffas var vecka för att lyssna på föredrag.
Sabina gifter sig överraskande med den rysk-judiske läkaren Pawel Scheftel. Hon kommenterar händelsen endast kort i sin dagbok. Men hennes längtan efter Jung är fortfarande stark. I ett brev skriver Freud: ”Det gör ont att höra om er längtan efter Jung i synnerhet som han och jag blivit osams. Freud hade sett Jung som sin naturlige arvtagare. I och med brytningen dem emellan klyvs den psykoanalytiska världen i två läger. Sabina försöker förmå Jung att återuppta samarbetet. Men Jung riktar nu sitt intresse mot kulturhistoria, religion och mytologi.
Sabinas äktenskap är olyckligt och hennes man har svårt att rota sig i Berlin. Han håller fast vid de judiska traditionerna och hon vill leva ett sekulariserat liv.
Sabina är gravid och under graviditeten 1912 publiceras hon artikeln ”Bidrag till kunskapen om barnets själ”, det allra första arbetet på temat barn i psykoanalysens historia.
1913 föder Sabina en dotter och året därpå bryter första världskriget ut. Pawel inkallas som militärläkare i Ryssland, men Sabina stannar med dottern i Tyskland. Brevväxlingen med Jung fortsätter. Sabine har en stark önskan av att få visshet om sin betydelse för Jung. 1919 skriver han att hon betytt mycket men att hon måste sublimera.
De följande tre åren ägnar hon sig åt psykoanalys och barnpsykiatri vid Rosseau-institutet, ett pedagogiskt centrum där Sabina föreläser. Vid en psykoanalytisk kongress 1920 föreläser hon om uppkomsten av språkljuden mamma och pappa.
Pawel återupptar kontakten med sin hustru och hon lockas till Ryssland där man vid denna tid är mycket intresserade av psykoanalys och barnpsykologi. Regeringen letar efter specialister och hon lovas allt hon kan behöva för sin forskning. 1923 återvänder hon till Ryssland. Hon tar inte med sig sina dagböcker och brev, utan de anförtros hennes chef Eduard Plaparet.
Redan 1925 har regimens inställning ändrats och psykoanalys ses som en borgerlig perversion. Hon åker till sin hemstad Rostov-na-Donu. Pawel har fått barn med en annan kvinna, men trots det försonas de. 40 år gammal föder hon ytterligare en dotter.
Sabina håller fast vid psykoanalysen, även om den blir allt svårare att utöva. Hon försvarar Freud offentligt trots att hans läror fallit i onåd. Ideologin om den nya massmänniskan är främmande för Sabina. I Tyskland drabbas psykoanalysen av den nazistiska ideologin och Freuds böcker bränns på bokbål. 1936 förbjuds psykoanalysen av Stalin i Ryssland.
Sabinas två bröder arresteras och 1938 dör Pawel. Sabina är nu ensam med döttrarna. Hon har flera möjligheter att fly från de framryckande tyska soldaterna. Men, hon kan inte föreställa sig att tyskarna - detta kulturfolk - skulle kunna göra henne och hennes familj illa.
1942 avrättas Sabina Spielrein utanför Rostov-na-Donu av tyska soldater, tillsammans med sina båda döttrar.
