Ormens ägg (1977)

Media (4 st)

David Carradine lever på sprit och Liv Ullmann prostituerar sig i Berlin 1933, där man äter stupade hästar och ett Kafka-likt arkiv har hemliga försöksrum.

"Kan ni inte tyska? Scheisse!" Bergman gör en film på engelska, om Tyskland, i Västtyskland. Den trötta svärande polischefen ska förhöra en nedsupen trapetskonstnär vars bror skjutit sig. Det är 1933 och tidningarna skriver att judiska terrorister med hopfällbara galgar hänger kristna. Folk äter självdöda hästar och säljer sig i portgångar. "Dra åt helvete!" skriker den druckne till en påstridig ung kvinna som svarar "Var tror du vi är?"

"Ich hab'ein süsses bonbon, im meinem kleinen salon" sjunger Liv Ullmann i korsett och strumpeband, och ser bara snäll ut. Svandunet är solkigt, alla är till salu och publiken är berusad. Scenen där den judiska cabaretägaren får näsan krossad kan man inte titta på. Eller lyssna på, för i "Ormens ägg" är ljuden är bärande. Ljuden av det man förstår händer ute på gatan, bakom väggarna, under jorden. Av det som snart inte ska ske i det fördolda längre.

Polischefen Gert Fröbe har spelat Goldfinger, den ångestridne David Carradine har spelat Woody Guthrie och Liv Ullman var hustrun i "Scener ur ett äktenskap". Heinz Bennent ska spela judisk teaterchef i Truffauts "Sista tåget". Här heter han Vergerus, som onda män gör i Bergmanfilmer.

"Genom de tunna hinnorna kan man se den redan perfekta reptilen" säger forskaren Vergerus, som visat vad som pågår under arkiven med de Kafka-lika gångarna. I Shakespeares "Julius Caesar" säger Brutus: "Se honom därför som en orm i ägget/som kläckt ska följa sin natur och bitas/Så döda honom därför i hans skal."

"[…] Den 26 januari 1976 kom skattepoliserna och hämtade mig. […] Jag låter kreativiteten störta till hjälp som vore den läkare, sjuksköterska och ambulans, allt i ett. […] Av en händelse hamnade jag i Tyskland med min tyska film. […] I ett gammalt nummer av Simplicissimus från 1923 […] hittade jag en suggestiv kolteckning av en hårt trafikerad Berlingata […]. […] Under hårda förhandlingar lyckades jag förmå producenten att bygga hela gatan […] på Bavarias ateljéområde. Kostnaderna var astronomiska. Själv var jag yr av entusiasm. […] Det var en fråga om högt blodtryck och övervitalitet. […] jag intalade mig oavbrutet att jag gjorde min bästa film. […] Den smärtsamma insikten om ett gediget misslyckande drabbar mig långt senare. […] Jag var drogad av själskrafternas massiva hjälpinsatser. […]" – Ingmar Bergman i "Bilder"

"[…] Bergman […] flew to California to meet with Dino De Laurentiis, who would eventually sign him to direct 'The Serpent's Egg.' And he became the subject of an anecdote by the great Bergman-watcher, Mel Brooks.

When Bergman left Sweden, Brooks said, 'he complained about the persecution, the metaphysical anguish, the impossibility of realizing himself as an artist, the impotence created by the welfare state, the creeping Big Brotherism of the state ... When he left California three weeks later, he complained about the heat.'

Maybe the point is that Bergman is best as a filmmaker on his native ground, no matter how unhappy he may feel there. […] This film owes more to 'Cabaret,' an American musical, than it does to whatever insights Bergman may have thought he had about his subject. The moments when the film rings true are when he returns, even unwittingly, to some of the obsessions of his Swedish films: when, for example, an American priest played by James Whitmore protests that he feels himself powerless, and we are reminded of the anguish of the ministers in 'Winter Light' and 'Cries and Whispers.'

For the rest, the movie is a cry of pain and protest, a loud and jarring assault, but it is not a statement and it is certainly not a whole and organic work of art. The movie attacks us, but in self-defense. There are loud, hurtful noises, shouts, and screams, self-destructive orgies and an overwhelmingly relentless decadence. But there is no form, no pattern, and when Bergman tries to impose one by artsy pseudo-newsreel footage and a solemn narration, he reminds us only of the times he has used both better." – Roger Ebert, Chicago Sun-Times

Nina Widerberg (2017)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	The Serpent's Egg
Svensk premiärtitel	Ormens ägg
Internationell titel	The Serpent's Egg
Samproduktionstitel	Das Schlangenei (Tyskland)
Distributionstitel	Ormens egg (Norge) El huevo de la serpiente (Spanien) L'oeuf du serpent (Franrike) Jajo węża (Polen) Hadí vejce (Tjeckoslovakien)

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Producent	Dino De Laurentiis
Foto	Sven Nykvist
Musik	Rolf A. Wilhelm
Arkitekt	Rolf Zehetbauer
Klippning	Petra von Oelffen
Scripta	Kerstin Eriksdotter
Stillbildsfoto	Lars Looschen

Liv Ullmann	Manuela Rosenberg
David Carradine	Abel Rosenberg
Gert Fröbe	kommissarie Bauer
Heinz Bennent	Hans Vergerus
James Whitmore	prästen
Glynn Turman	Monroe
Georg Hartmann	Hollinger
Edith Heerdegen	Mrs. Holle
Kyra Mladeck	Miss Dorst
Fritz Strassner	Dr. Soltermann
Hans Quest	Dr. Silbermann
Wolfgang Weiser	civilbetjänt
Paula Braend	Mrs. Hemse
Walter Schmidinger	Solomon
Lisi Mangold	Mikaela
Grischa Huber	Stella
Paul Bürks	cabaretkomedianten
Isolde Barth
Rosemarie Heinikel
Andrea L'Arronge
Beverly McNeely	flickor i uniform
Toni Berger	Mr. Rosenberg
Erna Brunell	Mrs. Rosenberg
Hans Eichler	Max
Harry Kalenberg	rättsläkaren
Gaby Dohm	kvinnan med babyn
Christian Berkel	studenten
Paul Burian	experimentpersonen
Charles Regnier	läkaren
Günter Meisner	fången
Heide Picha	hustrun
Günther Malzacher	maken
Hubert Mittendorf	tröstaren
Hertha von Walther	kvinnan på gatan
Ellen Umlauf	värdinnan
Renate Grosser	prostituerad
Hildegard Busse	prostituerad
Richard Bohne	poliskonstapeln
Emil Feist	den snikne
Heino Hallhuber	"bruden"
Irene Steinbeisser	"brudgummen"

Produktionsbolag	Rialto Film
	Dino De Laurentiis Corporation
Distributör i Sverige (35 mm)	Fox-Stockholm Film Distribution AB

Berlin, lördagen den 3 november 1923. På kvällen kommer amerikanen Abel Rosenberg hem till det pensionat där han delar rum med sin bror Max. När han öppnar dörren får han se att Max skjutit sig genom munnen. Abel och Max var cirkusakrobater. Tillsammans med Max' hustru Manuela hade de ett trapetsnummer. 4 november. På polisstationen frågar kommissarie Bauer ut Abel om Max' självmord. Plötsligt fråqar han om Abel är jude. På kvällen går Abel till den cabaret, där Manuela uppträder, och berättar för henne att Max tagit livet av sig. Abel träffar där vetenskapsmannen Hans Vergerus, en man som han träffat när han var mycket ung. Manuela tar Abel med sig hem till sig. 5 november. Manuela säger att hon arbetar på kontor. Abel upptäcker att hon i själva verket arbetar på en bordell. Bauer ber Abel att följa med till bårhuset för att indentifiera en kvinna. Samtidigt visar han Abel andra lik och antyder att Abel kände alla offren. Denne tappar besinningen och börjar slåss. Bauer släpper honom när Manuela dyker upp. 6 november. Vergerus har hittat en liten lägenhet åt Abel och Manuela. De tillbringar sin första natt i sin nya våning. Manuela tycker inte att hon har något att hoppas av framtiden. 7 november. Abel börjar arbeta i S:ta Anna-klinikens, vilken förestås av Vergerus, arkiv och Manuela i tvätteriet. I arkivets pärmar finns journaler som berättar om Vergerus experiment med människor. På kvällen hittar Abel Manuela död i sängen. Han grips av raseri och sl år sönder en spegel. Bakom spegeln finner han en kamera dold. Med fasa avslöjar Abel professor Vergerus hemlighet. Men polisen har anat vad Vergerus sysslat med. När Bauer i spetsen för sina män bryter sig in biter Vergerus sönder en kapsel med cyanid. 11 november. Abel vaknar i häktet. Bauer frågar om Abel har lust att åka till Schweiz och återvända till den cirkus där han tidigare arbetade tillsammans med Max och Manuela. Abel blir alltså utvisad ur landet. Innan man kommer fram till järnvägsstationen smiter Abel sin väg och uppslukas av människoströmmen.

Censurnummer	118413
Datum	1977-10-20
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3265 meter

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Dialogspråk	Svenska Tyska

Pressreaktion Svensk filmografi

"Hur som helst. Ingmar Bergmans första utlandsfilm har fått en kraft som inte är spekulationens eller synförvändningens, utan enkelhetens och den fysiska åskådlighetens. Den siktar mot mellanqärdena, och den träffar.

Franz Josef Strauss, som jonglerar med några ormägg nere i München, borde kanske för säkerhets skull tilldelas ett par fribiljetter till den västtyska premiären.

Enligt det inrikespolitiska mottot inled oss icke i frestelse." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Han briljerar som skräckfilmsreqissör och formar slutet till en oavbruten trumeld mot våra nerver.

Det är inte dåligt gjort av svenske Bergman, och David Carradine och Liv Ullmann gör sitt drunknande par med rutinerad känslighet, assisterad av Gert Fröbes underbara polistjur.

Felet är väl att det blir lite för mycket av det goda, lite för mycket blodsprutande och proffsig våldsunderhållning. Vill Bergman varna för våra egna ormägg - och det vill han nog - är det kanske ingen bra metod att skrämma livet ur folk." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det kan låta som en film svart som natten. Här finns inga synliga leenden och det är verkligen inte för att skämta som Bergman sagt att han gjort sin första skräckfilm: i den innersta av mardrömmarna huserar den onde själv, en frände till Doktor Mabuse, den tidiga tyska filmens föraning om vad som skulle komma.

Men kraften i gestaltningen motverkar svärtan i visionen: det finns en bokstavligen sjuhelvetes vitalitet i Ingmar Bergmans exilfilm som har med klarsyn, erfarenhet och vrede att göra. I konstens värld är detta ljusa egenskaper - de illuminerar ORMENS ÄGG till ett mästerverk bland filmer." Lasse Bergström i Expressen

"Början av ORMENS ÄGG är lysande. Kontrasten mellan fattiqdom och lyx, mellan avgrundsdjup beklämning och hektiskt nöjesliv är framställd med en oerhörd suggestionsförmåga som utesluter det naiva och får fram en enhetlig infernostämning och en total sjukdomsbild.

Svagheten i filmen blir uppenbar, när Heinz Bennent uppenbarar sig som den cyniske professor Verqerus. Helt i agentfilmens anda kommer nu mystifikationerna slag i slag för att via oändliga Kafkakorridorer leda in till kabinettet för människoexperiment. Det är här man genom att beskåda äggets hinna kan ana den framtida reptilens födelse.

Kanske en filmskapare inte kan förelägga sig en större uppgift än att skildra det onda uppkomst. Nog kan man väl säga att Ingmar Bergman har gjort ett aktningsvärt försök, men jag är inte säker på att han är en riktigt slipad embryolog." Åke Janzon i Svenska Dagbladet

Sverigepremiär	1977-10-28	Victoria	Göteborg	Sverige	119 min
	1977-10-28	Camera	Malmö	Sverige	119 min
	1977-10-28	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	119 min
TV-visning	1990-06-07	Kanal 5		Sverige	114 min
	1996-12-29	Kanal 5		Sverige	114 min
Cinemateksvisning	2014-10-03	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-10-03
Cinemateksvisning	2014-10-11	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-10-11
FIAF-visning	2018-02-04	British Film Institute	London	Storbritannien
	2018-06-27	Deutsches Filmmuseum	Frankfurt	Tyskland
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-12	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
FIAF-visning	2018-09-07	Cinema Orion	Helsingfors	Finland
Cinemateksvisning	2018-11-21	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-11-21

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3254

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3255

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3255

Typ	Duplikatnegativ
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	3255

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	1

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	Das Schlangenei

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Cutting continuity
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	4
Färg papper	SET
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Dialogspråk	Svenska Tyska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264