Snacka går ju ... (1981)

Media (1 st)

Originaltitel	Snacka går ju ...
Svensk premiärtitel	Snacka går ju ...
Alternativtitel	Talk's cheap (internationell distributionstitel) Waiting for Bardot (internationell distributionstitel)
Manustitel	I väntan på Bardot

Regi	Ulf Andrée
Manus	Sigvard Olsson Lars Björkman
Producent	Hans Iveberg
Produktionsledare	Louise Thurén
Foto	Petter Davidson
Musik	Bengt Hallberg
Scenograf	Gösta Engström
Klippning	Roger Sellberg Christin Loman
Ljudtekniker	Martin Kjellberg
Scripta	Marianne Axelsson (som Marianne Johnson)
B-foto	Lars Karlsson
Stillbildsfoto	André Lafolie
Elektriker	Ted Lindahl
Rekvisita	Hans Harnesk (som Hasse Harnesk) Johan Clason
Kläder	Kjerstin Elg Kersti Vitali
Smink	Kjerstin Elg
B-ljud	Klas Engström
Mixning	Lars Klettner Sven Fahlén
Övrig medarbetare	Jill Devell (assistent) Börje Larsson (filmtekniker)

Carl-Gustaf Lindstedt	SG
Håkan Serner	Acke
Margaretha Krook	Gun
Bernt Lundquist	Fritte
Mona Seilitz	Monica
Kerstin Tidelius	generaldirektör Holgéus
Anna Godenius	PR-chefen
Rolf Björkholm	Krister
Sten Johan Hedman	Rönn
Svante Odqvist	bankkamreren
Viveca Dahlén	lapplisan
Per Mattsson

Produktionsbolag	Drakfilm AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Europa Film	1981
Laboratorium	AB Film-Labor

Två fotografer i 60-årsåldern, SG och Acke, driver sedan många år firman SG Foto. SG har en gång efter kriget gett ut en välrenommerad fotobok om London, men nu är han trött och lever efter maximen "hellre en halvtaskig dröm framför en heltaskig verklighet". I Acke har han en beundrande och underdånig - men lika trött - vapendragare. Där jobbar också Gun, assistent och den som håller ordning på affärerna så gott det går, medan allt-i-allot Fritte kommer och går som han tycker och ständiga fotomodellen Monica blir alltmer bedagad.

SG och Acke drömmer om scoopet som ska ge dem det liv de förtjänar som proffs, men det är betydligt enklare jobb de får: oglamorösa reklamuppdrag och så det där arbetet för tidningen Svensk Amerikanen, som vill ha en bildserie om Sarek. Men är man proffs så är man. Ingen är väl dum nog att åka till Norrland när Skansen finns på närmare håll, med renar, timmerkojor och allt man kan önska sig. SG skriver bara en snitsig bildtext så ordnar sig allt.

På en societetsfest smygfotograferar Acke en generaldirektör som blir litet för intim med en annan gäst. SG blir förtjust och ser en chans att göra pengar. Han ringer upp direktören och påstår att bilden nu är på väg till fyra tidningar för publicering. För den - i deras värld stora - summan 12.200:- erbjuder sig SG att återkalla kopiorna och förstöra negativen. De gör upp om att lämna materialet senare samma dag i utbyte mot en check. Fritte får i uppdrag att sköta överlämnandet. Han trasslar dock till det och SG jagar honom på flykten med en motorsåg.

Monica dyker upp, med nerverna i olag efter ett nytt misslyckat relationsförsök med en man. Hon är trött på SGs "kreativa" bildidéer med bara bröst och nedsläppta jeans i motorsågsreklam. De skiljs som ovänner.

Plötsligt dyker generaldirektören upp, som bara fått en kopia i stället för det utlovade antalet. SG och Acke flyr fältet och lämnar affären till Gun.

När de återkommer meddelar Gun att allt ordnat sig: generaldirektören har spärrat checken och själv tänker hon lämna firman. Hon trodde att de hade någon högre moral eller idé med sitt fotograferande, men nu har hon insett att de är förlorade och aldrig kommer att kunna lämna sin inskränkta tillvaro. Att ägna sig åt utpressning - och dessutom på en så torftig nivå. Hon lämnar SG och Acke på kontoret. De övergår till att fylla i tipset, ännu ett sätt att försöka komma över de pengar som ska ge dem ett annat liv.

Censurnummer	122638
Datum	1981-07-29
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2405 meter
Kommentar	Aktlängder: 445-440-520-510-490 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2405 meter
Längd i minuter	88 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var negativa till Ulf Andrées filmatisering av pjäsen I väntan på Bardot, även om några tyckte att dialogen var ett förmildrande drag.

Eva af Geijerstam, DN: "Carl-Gustaf Lindstedt och Håkan Serner kämpar för att få upp flytet i dialogen, det dubbelbottnade i jargongens kombination av svunnen träffsäkerhet och uppehållande försvar mot misslyckandena. De motarbetas av bilderna.

Margaretha Krook kämpar också som fotoassistenten som håller ordning på både skjortor, negativ och kaffe - men som säger nej när fuskverket med Skansen-renar som vildmarksvyer blir ett fusk med människor som insats.

Finessen med Björkman/Olssons pjäs är, som jag uppfattat den, dess successiva avklädning av några till åren komna grabbars känslorädsla och besvikelse över allt som inte blev.

Jargongens funktion är så att säga att från skrattet skruvas in genom sitt eget pansar.

Snacka går ju har sorgfälligt undvikit möjligheterna.

Kvar dröjer ekot av SG:s och Ackes desperata vädjan genom språket om en annan existens. Med Ulf Andrées hjälp fruktar jag att den får klinga ohörd."

Sven Malm, SvD: "Största felet med den här filmen är - att den blivit film. (-)

Det borde räckt att göra en timmes TV-teater av pjäsen. Men nu är den alltså uttänjd till en timme och 28 minuters långfilm på bio.

Det håller varken handling eller text för. (-)

Behållningen i filmen är helt och hållet den dialog som finns kvar från pjäsen. Snacket mellan SG och hans medhjälpare Acke, som är en trygg vän som SG slår sina nötta citat mot och alltid får tillbaka en kontring. Det må gälla Bogey, Charlie Parker eller någon berömd fotograf. Båda lever i en 'citatvärld' i sin dagdröm. (-)

Filmen är tillåten från sju år - jag tycker nog att man ska vara över 40 för att tillräckligt kunna snappa dialogen¿"

Bernt Eklund, Expr: "När den här historien spelade på Dramaten häromåret pyrde den av en svart humor, en frätande förening av cynism och nostalgi som höll de yttersta tidernas undergångsstämning på avstånd.

Ulf Andrée tonar ner den skyddande jargongen. (-)

Men filmen blir fel. Ulf Andrées återhållna realism minskar paradoxalt nog historiens trovärdighet. Tröttheten känns så förlamande att firman borde ha somnat in för länge sedan."

Jurgen Schildt, AB: "På Dramaten 1975 kostade kopiorna plus negativen

2.800:-. På Saga 1981 har priset stigit till 12.200:-.

Penningvärdet sjunker.

Filmversionen av Björkmans och Olssons pjäs beskriver dessvärre en liknande rörelse. (-)

[Ulf Andrée] saknar över huvud taget ett förhållande till det han berättar om, ledan och tröttheten och den ystra desperationen, tomheten som nödtorftigt låter sig utfyllas av dösnacket och dagdrömmarna. I det här sammanhanget är han outsidern som aldrig hittar in. Dessutom tyr han sig i oroväckande hög grad till det stillastående begreppet filmad teater."

Jan Aghed, SDS: "En ny svensk långfilm, för 3,5 miljoner. Pengar kastade i sjön.

Vad är poängen med att göra film av Sigvard Olssons och Lars Björkmans succépjäs I väntan på Bardot, om det ska göras på det här sättet? En statisk teatralisk berättarstil, med kameran uteslutande koncentrerad på skådespelarna och ingenting, absolut ingenting av intresse, som händer omkring dem i bildrummet. Kunde man inte ha sparat tid och pengar genom att filma någon av scenuppsättningarna? (-)

OK, det kan inte vara meningen att handlingen ska fattas realistiskt, eftersom den i så fall verkar alltför orimlig. Det är här som filmen ställer till ytterligare problem för sig själv. Det absurdistiska innehållet formligen ropar efter någon form av stilisering. Men Andrée har satsat på naturalism - naturalism i miljön, i ljussättningen, i spelet och inte minst i dialogen. Och i den spänning som uppstår mellan absurd teater och naturalistisk estetik kollapsar filmen. Inte för att det fanns mycket att rädda, men här förgör den sig själv slutgiltigt."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen bygger på pjäsen I väntan på Bardot av Lars Björkman och Sigvard Olsson, som spelades på Dramaten och flera andra scener i landet säsongen 1975/76. Initiativet kom från producenten Hans Iveberg: "Vi har inte så många regissörer i det här landet, eller också har vi alldeles för många. Det verkar alltid som att de regissörer vi har skriver manus i stället för att regissera. Och när de regisserar håller de mer på att skriva manus!" (GP 29.4.1981)

Att filmen fått titeln Snacka går ju... motiverades med att ungdomar inte kände till vem Brigitte Bardot var. Elisabeth Sörenson, SvD (6.11.1980): "Det grundar sig på en mindre marknadsundersökning som visade dels att anspelningen på I väntan på Godot inte sade en presumtiv biopublik någonting, dels att människor idag inte vet vem Bardot är. Otroligt! Sant?"

Ulf Andrée sa om sin film: "Jag ser filmen som en förädlad produkt, som en bilmodell som byter namn. (-) Annars är filmen i första hand avsedd för en målgrupp på folk mellan 40 och 55 år, vilka kan känna igen sig. Det är definitivt ingen John Travolta-film. (-)

- Min målsättning var att inte ha en teatral ton utan mer en samtalston i det slutna rum som fotoateljén, där största delen av handlingen utspelar sig, utgör. Jag tyckte det var en utmaning att göra en film av ett så stillastående material." (SvD 25.8.1981)

Senare i samma artikel skriver Hans Schiller: "Ulf Andrée, som säger att han ser film mer som hantverk än som konst, tycker att göra film är som att laga mat, man behöver bra råvaror för att lyckas. Sådana råvaror är tydligen aktörerna Carl-Gustaf Lindstedt, Håkan Serner och Margaretha Krook samt Mona Seilitz." (SvD 25.8.1981)

Originaltitel	I väntan på Bardot (Pjäs)
Författare	Sigvard Olsson
	Lars Björkman

	Stockholm	Sverige		1980-11-03	1980-12-19
Centralbadet	Stockholm	Sverige
Atlas Gym	Stockholm	Sverige
Finnboda varv	Stockholm	Sverige
Bolinderska huset, Blasieholmen	Stockholm	Sverige	(KAK-huset)
Piperska muren	Stockholm	Sverige	(restaurang)

Sverigepremiär	1981-09-16	Saga	Stockholm	Sverige	88 min
Urpremiär	1981-09-16	Saga	Stockholm	Sverige	88 min
TV-visning	1985-04-07	TV2		Sverige	84 min
	1991-10-12	Kanal 1		Sverige	84 min
	1999-11-15	SVT1		Sverige	84 min

Originaltitel	As Time Goes By
Kompositör	Herman Hupfeld	(1931)
Textförfattare	Herman Hupfeld	(1931)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2405

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2405

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2405

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I väntan på Bardot. Ett filmmanus av Lars Njörkman och Sigvard Olsson.
Omfång	108 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista.
Omfång	64 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Av Per-Arne Ehlin.
Omfång	28 s. + 2 s. presentation och kommentarer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I väntan på Bardot. Av Lars Björkman och Sigvard Olsson.
Omfång	87 s. PM (1 s.) och beskrivning av "förspelet" (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	I väntan på Bardot. Ett filmmanus av Lars Njörkman och Sigvard Olsson.
Omfång	77 s. + 8 s. resumé, kommentarer mm.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska