Varning för Jönssonligan (1981)

Media (1 st)

Originaltitel	Varning för Jönssonligan
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Jonas Cornell
Producent	Ingemar Ejve
Manus	Rolf Börjlind
Förlaga	Olsen-banden (Fiktiva personer)
Produktionsland	Sverige Danmark
Produktionsbolag	Svenska AB Nordisk Tonefilm AB Svensk Filmindustri Nordisk Films Kompagni A/S Visa alla
Utmärkelser	Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1981-12-04

Medverkande

Gösta Ekman
Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson

Ulf Brunnberg
Vanheden

Nils Brandt
Rocky

Siw Malmkvist
Eivor

Jan-Olof Strandberg
kriminalkommissarie Svensson

Tomas Norström
kriminalassistent Holm

Visa fler

Om filmen

Slapstick-virtuosen Gösta Ekman har en lysande plan i första filmen om Jönssonligan, kassasuccén där kuppen kräver en flaggstång, en knähund, en buss och en...

Visa hela texten

Handling

Jönssonligan planerar ett nytt anslag mot ett kassaskåp. Men något går snett. Polisen kommer och Sickan åker in. När han kommer ut "anställer" bankir Wall-Enberg honom...

Press

Hanserik Hjertén, DN: "Det danska Olsenbandet har gett upphov till en rad publiksuccéer i hemlandet, man av någon anledning har det gått på pumpen i Sverige. (-) Men med Jonas...

Visa all press

Slapstick-virtuosen Gösta Ekman har en lysande plan i första filmen om Jönssonligan, kassasuccén där kuppen kräver en flaggstång, en knähund, en buss och en korv.

Gösta Ekman håller Ulf Brunnbergs sko i famnen. Han smeker ömt den vita loafern och säger med pipig papegojröst. "Lilla kissekatten är så hungrig… Lilla katten… [till Nils Brandt:] Åh, vad fet du är! Nu kommer det en tjockis Nisse, nu kommer det en tjockis."

Jönssonligans ledare har blivit tokig. Han trycker skokatten Nisse mot kinden och vägrar släppa honom ifrån sig. Ekman är så rolig att man hoppas att hans Sickan aldrig ska bli sig lik igen.

Tjockisen är Nils Brandt, Muminpappan i tv-serien från 1969. 1969 spelade Ulf Brunnberg rollfigurer som "kör hårt med brudar och bilar". Tolv år senare är de underhuggarna Rocky och Vanheden, som varit så ofattbart dumma att Sickan förlorat förståndet.

De gör allting bakvänt, men ingen av dem snubblar som Sickan. "Gösta Ekman var den bästa motspelare tyngdlagen haft i Sverige. Ingen var så följsam som han när gravitationskraften satte in och fick honom att tappa, trilla och välta", skrev Mårten Blomkvist i Dagens Nyheter när Ekman gick bort i april 2017.

Få svenska skådespelare har blivit så citerade som Ekman. I en odödlig sketch i Hasse&Tages revy 'Lådan', filmad 1968, kunde han inte välja mellan Aftonbladet och Expressen. Ett halvt sekel senare använde en stor del av Sveriges befolkning Sickans och Vanhedens replikskifte "Jag har en plan." "Lysande!" så fort de fick en chans.

Varning för Jönssonligan är den första av åtta filmer om förbrytarna, och blev en stor publiksuccé. 1982 kom Ekman, Brunnberg och Brandt tillbaka i Jönssonligan och DynamitHarry. De går bra ihop. "Låt honom leka med katten. Han är överansträngd." Vanheden och Rocky är dumma men intill döden trogna, och de vägrar överge Sickan hur tokig eller illojal han än är.

En lysande plan, ett legofordon med ben och giraffhals, ett upplirkat Franz Jäger-kassaskåp, diamanter för 20 miljoner dollar, en shejk i Saltsjöbaden, en skitbil, en skitduva, en kapad buss, en stulen flaggstång, Sickan i en golfbag, en yrkesmördare med en cementblandare – rafflet kan man inte klaga på.

Siw Malmkvist är Rockys hårdkokta hustru Eivor, en rollfigur det inte är lätt att få grepp om. Hon bär fram snapsbrickor och hånskrattar åt männens planer, och kastar helt oväntat sin svarta bh i knät på Vanheden. Han har pratat om skatteavdrag, och Eivor säger: "Det här är det enda jag kan dra av!" Det är ingen invit, det är bara en väldigt konstig scen. Vanheden tittar så mycket på blonda unga kvinnor att han krockar utanför en skola, Sickans lunchbricka flyger genom luften när han vänder sig om efter en flygvärdinna, och de ser alla tre ut som boskap när en kvinna i baddräkt går förbi. Det har hänt en del sedan 1981.

Förebilderna för Sickan, Vanheden och Rocky hette Egon, Benny och Kjeld. I Danmark hade de gjort succé som Olsenbandet i tretton filmer regisserade av Erik Balling, den första 1968. När Rolf Börjlind skrev Varning för Jönssonligan utgick han från manuset till den sjätte filmen om de danska förbrytarna.

Det gjordes även fyra filmer där de folkkära förbrytarna är barn. I serien om Lilla Jönssonligan smider de planer för att komma över dyrgripar som tivolibiljetter och filmstjärnebilder i cornflakespaket.

Jonas Cornell hade skrivit två romaner, arbetat för tidskriften "Chaplin" och hoppat av filmskolan för att göra nya vågen-filmen Puss och kram. Att han skulle regissera en falukorv och sprutgrädde-komedi var kanske inte helt självklart, men regissören svarade skeptikerna i DN: "Jag har glasögon och ser allvarlig ut. Därför tror många att jag inte kan göra roliga saker. Med Jönssonligan vill jag räcka lång näsa åt dem som sätter likhetstecken mellan intellektuell och ofolklig. Min målsättning var att göra god underhållning för hela familjen. Det var också en utmaning att göra film för en stor publik. Det har funnits en tendens bland oss 60-talsfilmare att glömma bort publiken. Nu finns å andra sidan en motsatt sjuka, att bara göra lätta komedier utan innehåll."

Nina Widerberg (2017)

Jönssonligan planerar ett nytt anslag mot ett kassaskåp. Men något går snett. Polisen kommer och Sickan åker in. När han kommer ut "anställer" bankir Wall-Enberg honom...

Pressreaktion Svensk filmografi

Hanserik Hjertén, DN: "Det danska Olsenbandet har gett upphov till en rad publiksuccéer i hemlandet, man av någon anledning har det gått på pumpen i Sverige. (-)

Men med Jonas Cornells försvenskning, kallad Varning för Jönssonligan, går det säkert bättre.

Dels för att manusskribenten Rolf Börjlind snitsat till Erik Ballings danska förebilder och placerat dem i ett välbekant 80-tals-Sverige, med ekonomiskt skumrask och gästande oljeschejker som aktuella inslag.

Men också för att resultatet helt enkelt blivit ganska lyckat, och i varje fall överträffar det prov på Olsenbandet som jag stiftat bekantskap med.

(-)

Filmen må vara en bagatell. Men den påminner om ett ofta försummat faktum när det gäller så kallad folklig underhållning - nämligen att det är lika viktigt som någonsin att det är kvalificerat folk i farten.

Dit hör förstås Jonas Cornell.

Med sin intellektuella framtoning var han väl inte den regissör man självklart tänkte sig i denna hantering. Men han visar handlag med folkligheterna också och undviker skickligt gamla trista svenska lustspelsfadäser.

Så inte behöver man varna för Jönssonligan."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Jönssonligans upptåg är inte originella men de är av regissören Jonas Cornell behandlade så att de får en fräschör. Regissör och skådespelare hanterar med välgörande intelligens den brist på skärpa som utmärker Jönssonligans tre klåpare."

Jurgen Schildt, AB: "Resultatet av kapplöpningarna och buklandningarna blir kalvhjärnornas seger över förnuftet, ett slags Helan och Halvan-komik som visserligen saknar såväl Helan som Halvan men som åtminstone besitter den primitiva och för inhemska förhållanden närmast exotiska förmågan att underhålla."

Den enda kritiska rösten bland de överlag entusiastiska recensenterna utanför Stockholm fanns i SDS, där Lars Lönroth ansåg att det enda positiva han kunde finna i filmen var "vissa tokroliga inslag" som Gösta Ekman stod för. "Denna svenska version av den danska succéserien om 'Olsenbandet', som startade 1968 och gett upphov till ett dussin långfilmer älskade av både kritik och publik, är en seg historia. (-)

De bildmässiga gagsen tuggas om och om igen, som i den scen då Gösta Ekman hängande i en lyftkran gång på gång doppades i vattnet. Ordvitsarna i filmen känns urvattnade redan första gången de dyker upp i dialogen, som är utan spänst och innehåller förvånansvärt lite av den sälta man annars hade kunnat vänta sig när nu Rolf Börjlind finns med i bakgrunden som biträdande manusförfattare."

Kommentar Svensk filmografi

Förhandsskriverierna om filmen handlade, i likhet med recensionerna, rätt mycket om den danska förlagan Olsenbandet. Med Ove Sprogøe, Morten Grunwald och Poul Bundgaard i huvudrollerna hade de många filmerna om Egon Olsen och hans två förbrytarkumpaner Benny och Kjeld blivit en rad framgångar för Nordisk Film, alltifrån den första Olsenfilmen som kom 1968. Erik Balling har varit regissör och tillsammans med Henning Bahs manusförfattare till de tretton filmerna om Olsenbandet.

I denna första försvenskade version gick också Nordisk Film in med 25 procent av kostnaderna, och det manus som Rolf Börjlind skrev hade ett av Ballings och Bahs manus (det till den sjätte Olsenfilmen) som utgångspunkt.

Valet av Jonas Cornell som regissör väckte en viss förvåning, I en intervju i DN 2.1.1982 kommenterade Cornell sin debut som regissör av filmfarser: "Jag har glasögon och ser allvarlig ut. Därför tror många att jag inte kan göra roliga saker. Med Jönssonligan vill jag räcka lång näsa åt dem som sätter likhetstecken mellan intellektuell och ofolklig.

Min målsättning var att göra god underhållning för hela familjen. Det var också en utmaning att göra film för en stor publik. Det har funnits en tendens bland oss 60-talsfilmare att glömma bort publiken. Nu finns å andra sidan en motsatt sjuka, att bara göra lätta komedier utan innehåll."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se