En familj som andra (1980)

Den unge Conrad Jarrett har försökt begå självmord men räddats till livet. Bakom det hela ligger en tragisk segelolycka, där Conrads bror Buck drunknade, medan Conrad klarade sej. Conrad plågas av självförebråelser och tror att hans mor hatar honom. Han har svårt att få grepp om tillvaron igen men kommer så småningom till insikt om saker och ting, delvis med hjälp av en psykiater som vunnit hans förtroende.

Pressreaktion Svensk filmografi

"For att människor ska kunna ha det bra tillsammans måste de vara sanna och leva ut sina känslor.

Det är ett populärt terapeutiskt budskap ovanligt skickligt paketerat med duktiga skådespelare, bra manus och utmärkt regi. Filmen är kanske rentav för bra, inställsamt bra. I en scen började jag häftigt gråta. I samma ögonblick snyftade hela övriga biosalongen till. Regissörens triumf över våra tårkanaler! För även om man sitter gripen och engagerad så är det som när man lägger en lagom svår patiens, man vet att den går ut till sist. Det är det man nästan alltid vet i amerikanska filmer, de går ut till sist.

Här löser sig visserligen inte tillvarons alla problem, men 85 procent. En poäng är annars att filmen handlar om en tonårspojke i terapi, att fadern är den öppna och känsliga medan modern är rädd och knuten. Det är i alla fall lite omvända könsroller." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Skildringen av denna kris, med dess tomma ideal, skuldkänslor och oförlösta kärleksbehov, är ingalunga ointressant. Och regidebuterande Hollywoodstjärnan Robert Redford överraskar med ett förvånansvärt fint handlag med de psykologiska intimiteterna.

Men hans film blandar också schablonmässiga och mera nyanserade drag på ett sätt som väl i sin tur är symtom på den amerikanska filmindustrins situation, kan jag tänka mig.

Bäst gillar jag Timothy Huttons gestaltning av hur glappet mellan lögn och verklighet återspeglas i sonens uppträdande. De olustiga rörelserna som om han hade myror under kläderna, tankspriddheten och det krampaktiga försöket att bibehålla den jargong som förväntas av honom.

Det är ett övertygande porträtt av en tonåring som håller på att tappa fotfästet i tillvaron.

Mindre lyckat är däremot filmens recept för hans tillfrisknande, med Hollywoods vanliga kolartro på psykiaterfåtöljens snabbfrälsande egenskaper. Förenklingen blir desto tydligare om man jämför med de försiktiga greppen i den besläktade engelska "Family Life"." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Det är ett stillsamt drama om en gemenskap som är sjuk men vägrar att se och erkänna sjukdomen, och man tycker sig känna igen både tongångar och mönster från förr: den starke sonen som dött men som kanske var den svagare, modern som skildras med en ambivalent hatkärlek som är typisk för genren och fadern som är snäll men hjälplös. "En familj som andra" når en ny yta under den som filmen bryter igenom.

Men Redford är bättre än de flesta på att känna nyanser och blottlägga dolda känslonät när han arbetar med sina skådespelare.

Både Donald Sutherland och Mary Tyler Moore är utanför ordinarie rollfack men gör sina möten i den äktenskapliga slutstationen utomordentligt övertygande; här finns filmens sanning och styrka, det som gör den sevärd." Lasse Bergström i Expressen

"Friskt och okonventionellt har Redford befolkat sin rollista och fått ihop en kärnfamilj bestående av Donald Sutherland som pappan, Mary Tyler Moore som mamman och Timothy Hutton som den 16-årige sonen. Både Donald Sutherland och Mary Tyler Moore tvingas spela mot den "image" tidigare roller gett dem och det laddar spänningsfältet ytterligare.

Att allt inte står rätt till i den här "lyckliga" familjen i den vackra miljön känner man instinktivt. Det står en ödslighet kring trion i det alltför stora kuset. Och pappan ägnar sonen ett visst tjatigt intresse så att man till en början tror att sonens bekymmer är att han hela tiden måste slåss för sin integritet. Det visar sig vara en felaktig gissning.

Vad som finns i de askar vilka öppnas efter hand skall vi inte avslöja -- även om det inte dröjer alltför länge innan biobesökaren har det hela klart för sig. Det psykologiska mönstret känner vi igen, originellare är det inte, men jag tycker nog att Redford får ut några svängar utöver det som ligger i öppen dag." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se