Brittiska sjukan (1982)

Vid firandet av Britannia Hospitals 500-årsjubileum väntar man sig en kunglig besökare för invigningen av ett ultramodernt kirurgiskt center förestått av den egocentriske professor Millar. Men sjukhusets administrative chef, Mr Potter, har problem: demonstrationer mot Britannias privatpatienter och vägran av kökspersonalen, ledd av Ben Keating, att laga dessa patienters specialmat och att lasta av Fortnums luncher till de kungliga gästerna. Under tiden förbereder Millar, förföljd av ett BBC-team, en demonstration inför de kungliga för att visa ett nytt steg i den mänskliga utvecklingen. Reportern Mick Travis hoppas filma sin egen grej på Millar och tar sig in i sjukhuset med hjälp av sköterskan Persil. Potter lyckas avvärja köksstrejken genom att inbjuda Keating till den kungliga lunchen. Demonstranterna utanför tvingar till slut Potter att avhysa de privata patienterna. Han lyckas smuggla in de kungliga, förklädda till offer för terroristbombningar. Mick avslöjas och överrumplas av Millars team. De använder hans huvud i stället för en annan patients som förstörts vid ett kraftprov på "skapelsen". Men Millars skapelse löper amok och dödar hans hängivna assistent MacMillan. Millar förbereder att avslöja sitt slutliga svar på mänsklighetens problem. Inför personalen, besökare och demonstranter som nu tagit sig igenom polisens linjer introducerar han Genesis, framtidens fulländade hjärna.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Här tas alla poänger och svängar ut kring demokratin reducerad till förhandling och medbestämmandet till förhalning.

Anarkin i den auktoritära förklädnaden genomsyrar sjukhusarbetet (och samhället) på alla nivåer.

Det är mot denna bakgrund av kaos och anarki som Lindsay A berättar sagan om tillståndet i den engelska nationen. Så långt hans solklara avsikter.

Genom sitt vilda sluggande åt alla håll och kanter förlorar han däremot udden i filmen -- och det var kanske inte avsikten. Visst är det roligt, ibland våldsamt roligt.

Men i sin frenetiska klappjakt på nästa gag, snubblar till slut Anderson -- om det är av utmattning eller hjärtklappning låter jag vara osagt." Jannike Åhlund i Aftonbladet

"Anderson får in en del fullträffar på kungligt fjanteri, folklig demagogi och vetenskapligt storhetsvansinne. Men det blir som sagt för mycket, för ytligt och för bullrigt.

Dessutom saknar han i stort sett förmågan att vara kvick, vilket jag tror är en nödvändighet för att en satir av den här våldsamma typen skall fungera. Nu verkar "Brittiska sjukan" bara överansträngd, utan stil och mänsklig tyngdpunkt. Visserligen påstår jag inte att den tillhör avdelningen tomma tunnor, men det skramlar betänkligt om den.

Därför har jag svårt att delta i det Andersonska gapskrattet!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Lindsay Anderson bygger upp en blodig satir som till sist blir blodig på ett onödigt bokstavligt vis.

Men han håller samtidigt -- med stor skicklighet -- fart på allt mer tragikomisk farskarusell. Och som underhållande elakhet är det ganska suveränt." Bernt Eklund i Expressen

"Lindsay Anderson attackerar och ifrågasätter både polis, myndigheter, fackföreningar och terrorister. Varje institution tenderar att bli korrumperad, vänster och höger möts i sin strävan att bevara sin egen maktposition.

Och "Brittiska sjukan" tenderar, tyvärr, att vicka alltför mycket över åt vildvuxen crazy-komedi." Mia Tottmar i Stockholms Tidningen

"Av detta groteska och överdrivna material har Anderson format en bild av tillståndet i Drottningens England som slits sönder av en egocentrisk överklass och av stupida fackföreningar. Anderson har emellertid insett att filmen inte är ett medium som lämpar sig för att göra djuplodande sociologiska påståenden om England. I stället arbetar han med förkortningar och förenklingar, han gör bild och drama av komplicerade sociala sammanhang.

Han fyller duken med absurditeter och groteskerier vilkas syfte inte bara är att locka fram skratt utan också att understryka filmens karaktär av film, av artefakt och därigenom ge åskådaren en estetisk distans till innehållet. Denna teknik förhindrar effektivt att åskådaren på ett alltför direkt och enkelt sätt identifierar sig med gestalter och skeenden.

Här, liksom i tidigare filmer, står Anderson i en estetisk skuld till Brechts teorier om den episka teatern.

"Brittiska sjukan" är ingen perfekt film; det dröjer alltför länge innan den lyfter. Men den är både beundransvärd och rolig på ett eget sätt. Utan att för en sekund bli tung eller tråkig har Anderson givit bild åt sin misantropiska syn på världen som ett dårhus där grymheten och dumheten är de stora drivkrafterna." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se