Den franske löjtnantens kvinna (1981)

En filminspelning pågår med Anna och Mike i huvudrollerna som Sarah Woodruff och Charles Smithson, en förmögen ung vetenskapsman, förlovad med en rik affärsmans dotter, Ernestina. Sarah har dåligt rykte i den lilla staden Lyme och kallas allmänt "Den franske löjtnantens kvinna" efter en kärlekshistoria med en ung fransk löjtnant, som övergett henne. Charles träffar av en händelse på henne och fascineras av hennes skygghet och oblida öde. Då hon mister sin anställning försöker han hjälpa henne. Han är samtidigt erotiskt attraherad av henne och då han uppsöker henne på det hotell han inkvarterat henne på, har de en kärleksnatt tillsammans. Charles beslutar att bryta sin förlovning med Ernestina och gifta sig med Sarah, men då han återvänder efter uppgörelsen med fästmön är Sarah försvunnen. Parallellt med filmens kärlekshistoria löper förhållandet mellan Anna och Mike, som bägge är gifta på var sitt håll.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Filmen är mycket romantisk och det är egentligen dess styrka. Med envishet försöker regissören leva sig in i 1800-talets moral där varje ord och varje händelse mellan en man och en kvinna var mättade av betydelse. Människorna är som gjorda av tunt glas, ett ord är nog för att krossa. Tillvaron är omgärdad av regler och tabun. De älskande får smyga fram längs oändliga hinderbanor.

Förmodligen vill regissören med detta skapa distans till det alltför överhettade klimatet i 1800-talsdramat men samtidigt visa att passionen är evig. Det blir i vilket fall inte särskilt bra.

Har man gett sin in i 1800-talet får man lov att hålla sig där även om det ibland innebär en balansgång nära pekoralet." Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Sammanfattningsvis kan man säga att det är realismen som avgår med segern i Reisz och Pinters film. Det är som en förmodernistisk jävel envist skjutit upp sitt horniga huvud ur filmmakarnas dimmiga omedvetna och stuckit hål på deras medvetna modernistiska avsikter. Eller också kan man något tillspetsat säga att det paradoxalt nog just är Reisz skicklighet som regissör som blivit hans största fiende: realismen i den kärleksfullt atomäsfär- och detaljrika återgivningen av t ex det brittiska 1800-talet kan inte annat än ta uppmärksamheten från den atmosfärfattigare självreflexiva leken.

Det bör till sist nämnas att Meryl Streep -- efter filmer som "Kramer mot Kramer" och "Deerhunter" -- här återigen gör en storartad rolltolkning. Det är en fröjd att i dessa dagar se en sådan subtilitet och nyansrikedom på filmduken. Hon ensam är värd biljetten till en av de mest intressanta och välgjorda filmerna på repertoaren just nu." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Av Pinters intelligenta dubbelmanus har Karel Reisz gjort en film som är utomordentligt vacker och noggrann i sin skildring av engelska miljöer från förra seklets mitt, någon gång kanske för vacker och noggrann.

Men som Meryl Streep och Jeremy Irons gestaltar de två kärleksparen är det ingen risk för att bilderna ska stelna och dö; i denna utomordentligt eleganta och tänkvärda kärleksfilm framstår båda som levande människor, kontrastrikt dubbelexponerade." Lasse Bergström i Expressen

"Medan Fowles berättarmetod fördjupade romanen och på ett tänkvärt sett levandegjorde förtrycket av kvinnan i det viktorianska Storbritannien så lyckas inte filmen med detta utan här blir det mest en intrigmässig parallellställning som ger ytlig spänning istället för tankedjup. Pinters svårighet illustreras tydligt av en sådan banal lustighet som att man gör den kvinnliga aktörens make till fransman vilket då skall vara en modern variant på dramats löjtnant.

Men även om Den franske löjnantens kvinna är ett formmässigt misslyckande så kan man ändå plocka åt sig den disskussion som filmen inte kan undgå att föra om det som en läkare i Lyme Regis kallar dold melankoli och som gör att den viktorianska Sarah som vill leva i jämlik frihet tvingar in sig själv i ett självförakt som i det närmaste omöjliggör kommunikation och hjälp från andra människor. Hon provocerar sin omgivning för att få hjälp men när den kommer flyr hon vidare, djupare in i sig själv." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se