Dödsfällan (1982)

Författaren Sidney Bruhl har haft ett dunderfiasko med sin senaste pjäs. Han får sig tillsänt ett manuskript med en mycket lovande pjäs från en viss Clifford Anderson. Bruhl och hans hustru beslutar sig för att stjäla pjäsen och bjuder in Clifford till sitt hem i avsikt att mörda honom -- vilket de också gör. Senare på kvällen får de besök av oraklet Helga Ten Dorp. På natten dyker en blodig Clifford upp, klubbar ner Sidney och skrämmer Myra till döds. Det visar sig att Sidney och Clifford är älskande och tillsammans konspirerat för att mörda den förmögna Myra. Clifford flyttar in i huset som Sidneys "sekreterare", men skriver på pjäsen "Deathtrap" vars första akt innehåller en tunt dold redovisning av Myras mord. Sidney blir rasande över Cliffords hänsynslöshet, men inser att han kan bli utpressad och lovar Clifford att hjälpa honom med pjäsen till dess slut. Sidney planerar att mörda Clifford i akt 2. Clifford klarar sig, men sparar Sidneys liv och gör sig redo för att lämna huset. Sidney, fastkedjad med Houdinis handbojor gör sig fri och sårar Clifford med en armborstpil. En storm blåser upp varvid ljuset går. Plötsligt dyker Helga Ten Dorp upp och när Sidney ska likvidera henne tar Clifford tag i hans ben . . . Två skådespelare kämpar till döds på scenen. Helga Ten Dorp, författare till pjäsen !"Deathtrap", gratuleras till sin succé på premiärkvällen . . .

Pressreaktion Svensk filmografi

"Regissören Sidney Lumet har filmat rakt av, effektivt men med repliker och utspel från scenen.

Synd bara att ex-stålmannen Reeve är sån usel skådis." Arne Norlin i Aftonbladet

"Denna pjäs om en pjäs har sitt givna och inte alldeles ointelligenta underhållningsvärde. Dock är jag mindre övertygad om att den tungfotade Sidney Lumet är idealisk när det gäller att förvandla en thriller med mordisk komediton till film.

Det blir också lite trögt och sammanbitet ibland, och det bullriga slutet verkar alldeles oinspirerat. Men här finns som sagt en påhittighet som kanske gör deckarvännerna glada." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Den är ganska pratig och stillastående, och dessutom känns själva genren, med sin miljö och sina karaktärer, litet teaterdammig.

Men i denna litet knarriga ålderdomlighet finns också en viss charm.

Ira Levin, som skrivit ursprungspjäsen (och tidigare "Rosemarys baby"), är också en tillräckligt uppfinningsrik intrigmakerska för att man aldrig ska kunna vara riktigt säker på vad som ska hända härnäst.

Det blir ganska trivsamt -- trots att de båda gräsliga skådespelarna -- eller vad man ska kalla dem -- Christopher Reeve och Dyan Cannon spelar som om de var ute för att mörda filmen." Mårten Blomkvist i Expressen

"I denna fiktion som är filmen, löses gränserna mellan verklighet och fiktion upp tills man börjar undra hur finurlig en manusförfattare bara kan vara.

Visst är de smarta intill det tröttsammas gräns, filmens ålderstigne succéförfattare på dekis och hans unge skyddsling. Men smartast är förstås Ira Levin som skrivit pjäsen som filmen bygger på.

Han låter folk dö, återuppstå och bluffa varandra på sådana oväntade sätt att det blir riktigt underhållande efter den tröga inledningen.

Men det är för mycket teater fortfarande, och för lite film." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Det roliga med "Dödsfällan" är att den sedan förmår ut- och inveckla historien och komma med överraskningar ända fram till slutet.

Det är Michael Caine som spelar den äldre författaren. Caine har med åren fått en viss massiv tyngd och en auktoritet som i kombination med den litet snobbiga attityd han alltid odlat gör honom sannolik i rollen. Som eleven vilket vuxit om sin lärare ser vi f d Stålmannen Christopher Reeve. Han är visserligen en klen aktör men besitter det totalt uttryckslösa ansiktet som i vissa deckarsammanhang är ovärderligt.

Någon fullträff har det ändå inte blivit. Sidney Lumet lurvar till det med en massa bråte och vacklar i sin hållning till materialet som om han inte kunde bestämma sig för om han skall göra en saftig parodi på hela genren eller enbart berättar historien. Finessen uteblir -- men somnar gör man inte." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se