Ren illusion (1982)

Ruth är skygg för människor och hennes man Franz har förgäves försökt sammanföra henne med andra kvinnor i bekantskapskretsen. När hon så träffar Olga och genast fäster sig vid henne, reagerar Franz först positivt. Men allt eftersom Ruths vänskap med Olga djupnar, känner sig Franz mer och mer hotad. Han vill inte att Ruth ska utvecklas självständigt och utan att ana det bäddar han själv för den oundvikliga katastrofen.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Margarethe von Trotta visar i sin nya film "Ren illusion" hur vänskap mellan kvinnor blir så stark att den hotar att förgöra relationen man-kvinna. Det är ett laddat tema som funnits med i alla hennes filmer, men som sidoämne. Först nu exploderar det i full kraft. Det är en mycket tät film hon gjort, med stor mänsklig inlevelse. I motsats till sjuttitalets ibland lite fyrkantiga kamp-feminism för Trotta in kvinnofrågorna på djupare och farligare vatten där inga lösningar längre är enkla. Gunilla Boëthius i Aftonbladet

"Detta möte mellan syskonsjälar påminner på ett förunderligt sätt om Scolas "Kärlekspassionen". Precis som den fula och sjuka kvinnan Fosca både är den stilige kaptenens motsats och komplement, tycks den kuvade Ruth vara något av den självständiga och vackra Olgas icke anade andra jag. Det antyder inte minst det överraskande slutet, men det sammanfattas också fint i en scen där Olga går från sitt första möte med Ruth. Hon råkar vända sig om och ser Ruth stå i fönstret, knappt skönjbar bakom det speglande glaset. Det ser ut som om hon stod alldeles bakom Olgas axel -- som vore hon hennes skugga.

Men om filmen påminner om "Kärlekspassionen" associerar den också på ett sätt till Bergmans "Persona". Ty Ruths sökande efter ett eget språk tycks i grunden handla om identitet, eller snarare, om b r i s t e n på identitet. Och precis som i "Persona" är det en identitet som hotas av någon annans närvaro. I Ruths fall är denne andre hennes man, med vilken hon lever i det slags symbiotiska parförhållande som lätt kan slå över i ett parasitärt." Maaret Koskinen i Dagens Nyhter

"Det handlar främst om den svåra relationen mellan två kvinnor, den ena självklart harmonisk, den andra ständigt nära drunkningsdöden i ett hav av självförnekelse.

De kunde lika väl ha varit man och kvinna eller två män i en moralitet av Eric Rohmer, en filmskapare som von Trotta är besläktad med.

Hennes film känns i många långa stunder insiktsfull och mogen, gjord för vuxen publik. Den ljusa och gåtfulla Hanna Schygulla är dominerade, men det är den mörka Angela Winkler som är filmens centrum, ständigt jagad, förrådd och gäckad på sitt självförtroende." Lasse Bergström i Expressen

"Slutscenen, också den en dröm, är den yttersta konsekvensen och enda utvägen för Ruth om hon inte skall gå under, men vad det gäller von Trottas film blir den något av en nödlösning eftersom granskningen av dessa själsliga skrymslen inte givit utrymme för en något mer nyanserad avslutning. Detta beror till stor del just på att det inte blivit något vidare underlag för en diskussion om könsroller och samliv, manligt och kvinnligt, eftersom styckets karlar är endimensionella intill total utplattning. Och även om Olga har en lätt manlig maskering vad det gäller auktoriet och hållning så räcker det inte.

En ren illusion är det naturligtvis att tro på något annat än själens obotliga ensamhet men Ruth med sin konstnärliga flykt ut i kosmos borde ändå ha beretts tillfälle till en diskussion med något mer jordnära förankringar än den spelplan som har omöjligheten av kommunikation mellan könen som utgångspunkt." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se