Människor emellan (1983)

Alex är död, han har tagit sitt liv. Nu samlas hans gamla vänner, gänget som höll ihop under studietiden och sedan bara hållit en mer eller mindre sporadisk kontakt. Efter begravningen stannar de kvar hemma hos det äkta paret Harold och Sarah över weekenden. Det är TV-idolen Sam, journalisten Michael, advokaten Meg, Karen och hennes man Richard, rebellen Nick som var Alex själsfrände och som under ungdomsåren hängde ihop med Karen. Där finns också Chloe, Alex flickvän. Under den här weekenden talar de inte bara om Alex och hans gåtfulla självmord, de ventilerar också sina inbördes relationer förr och nu, och deras vänskap sätts på prov under invecklade turer.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Filmen preciserar inte vad de gjorde på sextiotalet som var så radikalt. Var de socialister, demonstrerade de för de svartas rösträtt, hatade de jultomten?

Filmen ger inget svar och det är dess största svaghet. Vi får aldrig veta vad de svikit i sin trygga marsch genom livet. Bara att de känner sig svikna. Hade filmen varit lika djuplodande som kvick hade det kanske blivit 1980-talets film.

Istället blir det en rapp och rolig underhållning. Och det är inte dåligt det." Lasse Hallgren i Aftonbladet

"Det märkligaste med "Människor emellan" är egentligen inte vad som sägs, utan att det sägs till en oavbruten räcka rockklassiker från 60-talet. Musiken används inte som en nostalgisk matta, utan som den ena och mycket betydelsefulla rösten i en duett om hur denna välbeställda amerikanska medelklass förhåller sig till sin ungdum och sin samtid.

Och att det ingalunda bara är en komedi om värme och vänskap, som det heter i reklamen, är alldeles klart.

Här speglas den kylslagna avgrund som hotar att öppna sig så snart samtiden släpps in på allvar: de gemensamma minnena som ett bräckligt och outforskat skyddspansar.

Filmen är alltså betydligt mer än ett konturlöst och skvalpigt människor emellan." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Det är en varm, stor och skojig film. Och Kasdan får sina duktiga skådespelare att glänsa i sina roller, Jobeth Williams som hemmafrun, Mary Kay Place som karriäradvokaten och Jeff Goldblum (det är han som är så rolig i "Rätta virket" också) som skvallerjournalisten.

Men allra finast är nog ändå William Hurt. Han är killen som alla tjejerna bara älskade. Men han är också killen som for till Vietnam, aldrig blev sig själv och i dag livnär sig som narkotikakurir.

Scenen där Hurt sitter ensam framför en videokamera och låtsas delta i en pratshow på TV är nåt av det mest gripande jag sett på mycket länge." Mats Olsson i Expressen

"Av denna geniala idé har Lawrence Kasdan gjort en vag och märkligt likgiltig film. Den kommer aldrig riktigt igång, skär aldrig på djupet, har bara glimtvis en engagerande ton.

Filmen består till stor del av draman mellan två personer i ett rum. Då är det naturligtvis livsviktigt att personbeteckningen är skarp, att karaktärerna får personlighet och djup.

Det misslyckas trots flera namnkunniga skådespelare. Kasdan, som tidigare skrivit manus åt bland andra "Jedins återkomst" och "Jakten på den försvunna skatten" har inte förmågan att skildra verkliga människor i vardagliga situationer.

Filmens märkliga ytlighet gör att den ser ut som första avsnittet i en evighetslång TV-serie, där personernas vidare relationer ska trasslas till ännu mer i oändlig följd." Britta Svensson i Stockholms Tidningen

"Trots sitt ämne är Människor emellan ingen dyster film. Kasdan snuddar aldrig vid det tragiska utan har gjort "en komedi om världen", om vänskap och konflikter, ideal och anpassning. "The Big Chill" som originaltiteln talar om, är nämligen inte bara dödens utan också den verklighet som kyler ner alla radikala, flammande apeller. Men dessa stora ämnen tynger aldrig ner filmen; när allvaret hittar att bli alltför tryckande har Kasdan någon kvivk, frivol replik till hands som återställer det lätta tonen och accelerar tempot.

Människor emellan handlar om problem som redan inbjudit till en myckenhet av sentimental självbespegling. All sentimentalitet emellertid är bannlyst ur Kasdans film som i stället är en både kärleksfull och ironisk blick på en generation som trodde att den var annorlunda men som i själva verket var lika vanlig som vilken annan generation som helst." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se