Yentl (1983)

Yentl är en judisk flicka som ända sedan barndomen längtat efter att få utbilda sig, något som i början av 1900-talet endast var förbehållet män. När hennes far, som i hemlighet lärt henne mycket av det som står i Talmud, dör beger sig Yentl till en närbelägen stad för att försöka få studera. Hon klipper av sig sitt långa hår och ger sig ut för att vara pojke. Hon förälskar sig i Avigdor, men vågar naturligtvis inte visa något. För att inte Avigdor ska resa sin väg går hon med på att gifta sig med den flicka Avigdor älskar, men som han av olika skäl inte kan få just då. Äktenskapet bjuder på många tilltrasslade situationer. Det hela reder dock upp sig till slut. Avigdor får sin Hadass, Yentl kan åter visa sig som flicka -- och hon beger sig ut i den stora, vida världen för att ytterligare förkovra sig...och för att glömma Avigdor. Hela tiden minns hon sin avlidne far, hennes föredöme både som människa och lärd man.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Yentl är, sina starka ambitioner till trots, inte en figur som förmedlar stark lidelse eller häftig passion. Inga stråkar eller softade fokus i världen kan maskera detta.

Därför är det bestående intrycket av "Yentl" en egendomlig doftlöshet och en allt överskuggande förutsägbarhet.

Man hade önskat Barbra Streisand lite mer av kunna och inte bara vilja." Jannike Åhlund i Aftonbladet

"Här kolliderar två filmsorter med ett vulgäramerikanskt brak som gör Singers egen klagolåt över resultatet begriplig. Att sen den musikaliska delen Oscarsnominerats är bara ännu ett tecken på prilligheten i de kretsarna.

Synd på några kärleksfulla och inte okritiska inblickar i en gammal undergångsdömd polskjudisk värld! Synd att Barbra Streisands dominanta behov så lätt torpederar hennes förtjänster!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Isaac Bashevi Singer, som skrivit berättelsen om Yentl, är missnöjd med Barbra Streisands film.

Det är inte svårt att förstå varför.

Här är inte fantasins gudomliga flykt, som hos Singer, utan saktmodig stabilitet. Prydlig och välgjord och välspelad och välsjungen -- men ändå.

På det viset har det blivit en snäll och präktig film -- med ursinne i botten.

Ursinne över det judiska kvinnoförtryck som i tusentals år höll kvinnor borta från de heliga källorna, kanske också över det kvinnoförtryck som tvingade Streisand att vänta i femton år.

Som drastisk beskrivning av gammaljudisk kvinnosyn är "Yentl" intressant och förödande.

Som arbetsseger för Barbra Streisand -- hon finns också framför kameran praktiskt taget utan avbrott -- sjungande, agerande är "Yentl" imponerande. Om än inte oavbrutet engagerande." Bernt Eklund i Expressen

"Det är ett triangeldrama om manligt och kvinnligt (där Ms Streisan röjer en rad fördomsfulla floskler, naturligtvis ska den bokbegåvade alltid bränna marten), men i mötet mellan drömprinsen och den lilla pojkflickan med glasögonen finns det flera scener som ställer könsliga frågor.

Å nej, inte sexuellt, filmen är barntillåten. Det här är mer beteendevetenskapligt och principiellt.

Pojken Anshel blir en fegis när han/hon inte vågar bada naken med de andra friskusarna, blir en mes som inte vågar sova i samma säng som Avigdor, blir, när han till slut avslöjar sig som kvinna -- prisad för sin vackra hy, sin mun och sina mjuka händer.

Lite tänteväckande om manliga och kvinnliga beteenden till kärlek, sång, musik i kulisstrevlig sekelskiftesmiljö i ett bruntonat fotot.

Naturligtvis får vi också se skådespelerskan, estradoren Streisand sjunga teatralt med tårar i ögonen till sin pappa i hemmelen.

Men när filmen slutar med pukorna från Dvoraks symfoni "Nya Världen", så är det rätt raffigt gjort." Marie Olofsson i Stockholms Tidningen

"I sina diskussioner med Avigdor (Patinkin) och Hadass (Irving) blir Yentl den som helt naturligt står för den "radikala" synen på kvinnans ställning i familj och samhälle -- och eftersom Yentl spelar man blir det ett slags dubbelskruv på temat. Även om "triangeldramat" -- i den mån man här kan använda uttrycket -- avviker från förlagan, så har det i sin ovanliga utformning fräschörens styrka. Streisand månar sig också om inramningen -- dröjer sig ibland förälskat kvar i miljöerna aningen för länge: filmen tappar fart. Slutet kan möjligen diskuteras -- även om man inte delar Singers upprördhet över att Yentl styr mot Amerika.

Till fullo kan man däremot dela hans fnysning åt sångerna som han inte känner igen från sin ungdoms chassidiska miljö. Yentl är "en film med musik" -- den vore bättre utan. Det är närmast obegripligt att Barbra Streisand inte sökt klanger som har någon samhörighet med den värld hon strävar att återspegla. I stället har hon vänt sig till Michel Legrand och resultatet av hans ansträngningar är en musik av faddaste musikalsnitt." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se