Drakens år (1985)

New York. Stanley White, nyutnämnd polischef i Chinatowns femte distrikt, vill oskadliggöra Triaden, den kinesiska maffian. Utredningen av ett knivmord på en äldre kinesisk ledare leder honom djupt in i maffians verksamhet.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Kvantitativt maffig men kvalitativt mindre än vanligt är "Drakens år", rövardramat och knarksyndikaten och revirtänkandet hos den så kallade gula maffian i New Yorks Chinatown. Den geografiska placeringen har gjorts att filmen på sina håll beskyllts för rasism. Vilket, tvärt emot vad som var fallet med "Deer hunter", förefaller lika intelligent som att påstå att "Gudfadern"finansierats av AIK. Inte fotbollsklubben således, utan Anti-Italienska Kampförbundet.

Det är inte där felet ligger. Heller inte hos den Mickey Rourke som lånar sin karga och rastlösa profil åt the lone wolf, ensamjägaren som utför sitt krigiska solonummer med både storbuset och kommunalpolitikerna i hälarna. Som sådan lutar han sig, inte utan framgång, mot hela den kriminella 40-talstraditionen.

Värre är att delar av filmen uppvisar ansenliga mängder av dödkött; varvid det ingalunda är skjutoffren som avses. Och att resten, noga räknat andra hälften, artar sig till en orgie för boyscouter, en stuntmännens julafton, ett spektakulärt och blodstrimmat fyrverkeri där alla de tekniska prylarna finns och fungerar men där ingen, Cimino allra minst, hittat någon lämplig och dramaturgisk användning för dem. Själva historien är nämligen tunnare än lövet.

Men det är klart att den duger som aptitretare före en kinesmiddag." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Jag vill inte påstå att detta är Rambo på nya äventyr. Men något ditåt, fast klyftigare. Cimino skapar skenbar distans till sin snut genom att göra honom hänsynslös och illa omtyckt. Men genom att hänsynslösheten gäller kampen mot det onda, blir ändå glorian över raseriet fullt tydlig.

Nog förstår man att också "Drakens år" upprört känslorna. Faktum är ju att efter gerillasadisterna och Saigonslöddret i "Deer Hunter", och Chinatowns och Thailands knarkohyra i "Drakens år", har Cimino -- om vi skall vara snälla -- åtminstone tjänat ihop till epitetet ensidig asiatskildrare!

Om filmens publika kvaliteter hyser vi dock inga tvivel. Det är ingen risk att man somnar sedan nyårsparaden inledningsvis smattrat i gång på Mott Street i Chinatown!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Cimino tar tag i denna B-story, där alla skurkarna från Mario Puzos maffiavärld blivit kineser, som vore den skriven av Joseph Conrad och honom själv. Den envise polisen (förträffligt spelad av Mickey Rourke) utrustas med polska rötter och ärr från kriget i Vietnam och Cimino går till verket som om han sysslade med ett lika angeläget verk som "Deer Hunter", den enda film som hittills lyckats göra även den amerikanske tragedin i Vietnam begriplig.

Felet är att han tror det och att detta är ett tecken på en konstnärlig förvirring som gör honom oförmögen att tänka goda tankar mer än till hälften; det var hans hjärta och inte hans intelligens som gjorde "Deer Hunter" till en levande film.

Här försöker han använda det i en hjärtlös gangsterhistoria med enbart våldspornografiska mål och resultatet blir att Cimino, i vilopauserna mellan all action, står där med hjärtat i handen, som en Hamlet som inte fötstått att han ramlar ner på en bakgård i Hollywood." Lasse Bergström i Expressen

"Drakens år intar sin helt logiska plats i ett av vår tids viktigaste filmiska verk. Cimino berättar med en ofta våldsam episk styrka som ersätter långa, didaktiska och pratsamma utläggningar.

Med en för Hollywood sällsynt konsekvens har han utforskat den amerikanska erfarenheten och nu ur tre olika perspektiv ställt frågan vad det egentligen innebär att vara amerikan och hur den amerikanska historien skall tolkas -- den må sedan utspela sig i Vietnams djungler, på Wyomings slätter eller i New Yorks Chinatown.

Med klar blick och med större filmisk talang än någon amerikansk regissör efter Coppola har han beskrivit det amerikanska predikamentet, där den lysande iscensatta konflikten mellan Stanley White och Joey Tai blir den dramatiskt effektiva förkortningen av ett stycke brännande samtidshistoria." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se