Maurice (1987)

Läroverksynglingen Maurice kommer till ett internat i Cambridge där han blir god vän med den överdrivet tillgjorde Viscount Risley och den mer intellektuelle Clive Durham. Inspirerad av grekisk etik talar Clive om för Maurice att han älskar honom. Maurice är först chockad men inser sedan att han älskar Clive. Dekanen sätter ett stopp för deras vänskap genom att relegera Maurice. Maurice börjar en karriär som fondmäklare i London och besöker ofta Durhams lantegendom, Pendersleigh. När Clive tagit sina examina och kommer till London för att studera juridik är de två männen fortfarande passionerat bundna till varandra. De blir alldeles förskräckta när Risley anklagas för homosexualitet och får 6 månaders fängelse. Clive vägrar att vittna till Risleys förmån eftersom det skulle kunna skada hans politiska utsikter och han får ett nervöst sammanbrott. Clive far till Grekland och när han återvänder berättar han för Maurice att deras förhållande är slut och att han skall gifta sig. Maurice blir förtvivlad. Han är med på Clives bröllop och behåller kontakten med familjen Durham. Under tiden söker han hjälp för sin, som han uppfattar det, "sjukdom"; först hos sin familjeläkare sedan hos en hypnotisör som efter flera försök anser behandlingen meningslös. Tillbaka på Pendersleigh blir Maurice förförd av skogvaktaren, Alec Scudder, som tillbringar natten med honom i det stora huset men som han vägrar träffa i London. Alec dyker upp på Maurices kontor och ställer till en scen. Efter en diskussion får Maurice veta att Alec skall emigrera till Argentina och de tillbringar natten tillsammans. Maurice far till hamnen för att ta farväl av Alec. Men denne missar avsiktligt båten. Maurice gläds åt det och far ut till Pendersleigh. Han berättar för Clive om sitt förhållande och förenas med Alec i båthuset.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Sin styrka har filmen i skildringen av en epok och ett andligt klimat, överklassens England åren före första världskriget, den på samma gång aningslösa och anspråksfulla jargongen bland Cambridges studenter, det hårda trycket över en vaknande sinnlighet från den eftervictorianska moralen.

Rollerna som de två studenterna är ypperligt besatta med James Wilby och Hugh Grant, som har register både för skygghet och intensitet i en kärlek som är lika uppslukande som skuldbelagd. Även homosexualitetens solkigt promiskuösa sida får sina pregnanta bilder. Faran för upptäckt, med social katastrof, fängelsestraff och kanske prygel, är berättelsen igenom närvarande som ett spänningsmoment och ett dovt hot." Jacob Branting i Aftonbladet

"Filmen allierar sig kort sagt på det märkligaste sätt med det forsterska perspektivet. Ett förhållande som kanske beror på det nästan förledande smidiga sätt som detta perspektiv lånar sig till de filmspråkliga konventionerna. Forsters lätt symboliska miljöskildringar till exempel regnet som droppar in i det välbärgade övre medelklasshemmet: världen gör sig påmind och tränger sig på, saker och ting spricker i fogarna i takt med att de sociala skrankorna kräver sin plats i berättelsen.

Ja, filmen blir Forster så trogen att den ironiskt nog ibland löper risken att överta även författarens misstag. Kanske gäller det främst Alec, denne mer än lovligt D H Lawrenskt anfäktade skogvaktare med som det tycks inbyggd känslomässig seismograf för Maurices omedvetna signaler.

Men det är i gengäld gjort med uppenbar respekt och finkänslighet, och kärlek till filmen som hantverk. Inte minst det fotografiska överdådet och de lysande skådespelarinsatserna, som inte förvånande förlänade de två manliga huvudrollerna ett delat pris vid årets Venedigfestival.

Resultatet är kort sagt ännu en film av den kaliber som man lärt sig förvänta av paret Ivory-Merchant: en sant njutbar inblick i det England, som -- med ett sista Forstercitat -- "alltid varit obenäget att acceptera den mänskliga naturen"." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Precis som i "Ett rum med utsikt" centreras filmen kring en människas val, valet om huruvida man ska låta sig styras av rädslan att förlora eller viljan att vinna.

Men vad som var lite bekymmerslöst fnittrigt i "Ett rum med utsikt" är här desto allvarligare. En scen där en bekant till Maurice och Clive ställs inför rätta för otuktigt beteende slår rakt i magtrakten, och påminner om ohyggliga förhållanden.

Ändå är det samma romantiska grundton som Ivory har, vare sig det handlar om heterosexuell eller homosexuell kärlek, och det känns befriande. För kärlek kan aldrig bara vara ett socialt problem, vilket oftast homosexualitet skildras som. Vem som helst kan identifiera sig med de känslor Maurice och Clive känner, med deras febriga förälskelse och upprörda förvirring när man släpper kontrollen.

"Maurice" är en ypperligt välspelad film, främst genom huvudpersonen James Wilby, Maurice, som genomgår en fullständigt trovärdig utveckling från att vara öppen, glad och lite valpig till att bli manipulativ, cynisk och nästan bitter.

Filmen fördunklas dock av det pekorala slutet, vilket är synd. Man vill veta mer än vad de romantiska stråkarna sköljer över.

Men filmen är vacker, väldigt vacker och engagerar från början och -- ja, nästan till slutet." Helena von Zweigbergk i Expressen

"Ivory bäddar ner kärlekshistorien i brittisk överklassmiljö daterad århundradets första decennium. Om kärlekens gärningar talade man icke, vare sig det gällde hetero- eller homosexuell kärlek.

I filmens inledning finns en smått komisk scen där titelpersonen Maurice som skolpojke vandrar tillsammans med sin lärare (prästen från Ett rum med utsikt) över en hed och ned mot en sandstrand där läraren försöker förklara för den oförstående gossen hur könsakten går till: med sin käpp ritar han "förklarande" bilder i sanden.

Vid universitetet i Cambridge möter Maurice studentkamraten Clive som han kommer att djupt fästa sig vid. Skildringen av universitetslivet i Cambridge ges stort utrymme, vilket regissören använder till att göra bilden fylligt mångsidig och intressant -- som den estet han är förlänar han också arkitekturen tillbörlig roll. Mångsidig betyder i detta avsnitt även mångordig, men det kan ha sina skäl eftersom det på ett ganska roligt vis avslöjar glappet mellan studenternas bokliga kunskaper och mänskliga mognad." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se