Prins Hatt under jorden (1980)

Media (1 st)

Marken öppnar sig under Eva Remaeus, som bildar underjordisk kärnfamilj med en prins hon bara får se bakifrån och lurar ner en lysten goth-häxa i grytan. Musikteatern Oktober gör film av sin pjäs om en okuvlig prinsessa.

I den mest oväntade scenen i Prins Hatt under jorden simmar tjugo kortklippta småpojkar i svarta kortbyxor, vita skjortor och flugor i formation runt den sjunkande prinsessan, som måste över sjön. I scenen där ingen verkar vara hemma under jorden, hör vi land- och sjöväderrapporten och hur någon borstar tänderna. De har haft kul, kollektivet som gjort filmen.

I prologen hoppar musikerna strömhopp ur en skåpbil där de inte kan ha fått plats. De ska följa prinsessan genom sagan, men berättaren verkar lite obeslutsam. Det är inte regissören Ninne Olsson (som haft Peter Hald som medregissör). Och prinsessan utan namn går inte att stoppa. Eva Remaeus, här i rosa dockklänning och korkskruvslockar, spelade sångerskan i succén Sven Klangs Kvintett (Stellan Olsson 1976, efter Musikteatern Oktobers pjäs) och höll styr på Magnus och Brasse i tv:s odödliga Fem myror är fler än fyra elefanter (visad från 1973).

Förlagan till pjäsen och filmen Prins Hatt under jorden finns i ”Svenska folk-sagor och äfventyr”, utgiven på 1840-talet. Enligt Aarne-Thompsons klassificeringssystem för folksagor och sägner är den av typ 425A; sökandet efter den förlorade maken.

Innan han blir förlorad lever maken i en lycklig kärnfamilj där frun tar hand om hem och barn tills han kommer hem om kvällarna. De bor i underjorden och prinsen har en spetsig hatt, annars är de hur vanliga som helst.

 

I den nedtecknade sagan har prinsessan det underbart där nere i mörkret, och föder raskt tre barn. "Det tycktes henne att hon ägde allting som kan göra hugen glad, och dagen igenom gjorde hon inte annat än lekte med sina småbarn och lyssnade till de tre löven och längtade efter sin man."

Jojo. Hon bor i en fönsterlös håla med en man hon aldrig sett framifrån och står och diskar medan spädbarnet skriker och syskonen får klara sig själva. Mannen är ovan jord med en giftaslysten kvinna och de tre sjungande löven, som satte igång alltihop, orkar knappt hålla takten.

Men scenen är ett undantag. Annars är det romantik i hålan, där prinsessan sätter buketter på middagsbordet så att hon kan sitta mittemot prinsen utan att se hans ansikte. När han hänger av sig prinsrocken springer hon ut i hallen och omfamnar honom bakifrån.

Men snart ska hon få dra fram över stock och sten med tre barn och en blind man. En man som tvingar henne att lämna de små och sedan blir en duva. Men ger hon upp? Hon snubblar genom skogar, drunknar nästan i en sjö och klöser sig uppför branter bara för att rulla ner igen. Skorna har hon slängt och lockarna har raknat, men när det är som värst sitter det en symfoniorkester bakom hörnet.

Jörgen Perssons foto är sagolikt. Solljuset tränger genom lövverket i bokskogarna där den lilla familjen drar fram, och i en avståndsbild av slottet blir häxan en liten fladdrande insekt mot den väldiga vita byggnaden. De döda klätterväxterna på hennes uthus ser ut som knotiga svarta fingrar.

Huld, är prinsessan i sagoboken. Mild och snäll, tålmodig och trogen. Remaeus är ingen osårbar hjältinna. På flera ställen i filmen säger hon i princip att hon är en idiot som gör allting fel. I en avgörande scen råkar hon göra vad den förälskade Psyche gjorde med Amor i den grekiska mytologin, eller Orfeus med Eurydike.

Men hon ger sig inte. Och även om orkestern livar upp, så är det kvinnorna i filmen som får något gjort. Prinsen är en ynkrygg som låter sig styras av en häxa. Kungen blir avlurad sin älsklingsdotter innan man hinner säga dumhuvud. Filmens lägst rankade kvinna, häxans förgråtna styvdotter, har mer handlingskraft än de båda stollarna tillsammans.

Musikteatergruppen Oktober, som bildades i Malmö 1973, fick 1977 en fast scen i Södertälje och bytte namn till Oktoberteatern. I sin recension av medarbetaren Magnus Nilssons pjäs Ett knäcke till… från 1999 skrev DN:s Leif Zern att det gällde att "ställa in örat på andra frekvenser och vara beredd att släppa taget om psykologins och realismens krycka. Som belöning händer det att man blir sittande i ett stjärnregn av associationer och lyckliga infall." Det är en utmärkt bruksanvisning.

Nina Widerberg 2018

 

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Prins Hatt under jorden
Svensk premiärtitel	Prins Hatt under jorden
Distributionstitel	Prins Hatt under jorden (Norge)

Regi	Ninne Olsson Peter Hald
Manus	Ninne Olsson
Producent	Hans Iveberg Göran Lindström
Produktionsledare	Olle Westholm
Foto	Jörgen Persson
Musik	Jan Lindell Ninne Olsson
Scenograf	Stig Limér
Klippning	Birgitta Svensson
Ljudtekniker	Ulf Darin Klas Engström
Scripta	Marianne Willtorp
Manusbearbetning	Ninne Olsson Hans Iveberg
Inspelningsledare	Margareta Nahm
B-foto	Rolf Lindström Ragnar Waaranperä Sten Valegren Lasse Henning
Stillbildsfoto	Johanna Hald
Orkester	Göteborgs musikhögskola (musiker ur) Lunda Stråkar (musiker ur) Capella Lundensis (musiker ur)
Musiker	Henric Holmberg Thomas Carlsson Sten Källman Petter Ljunggren Thomas Olsson Hans Nordström Hannes Råstam
Rekvisita	Gunilla Algsjö
Kläder	Ann-Margret Fyregård
Smink	Eva Fänge Eva Rizell
Klädassistent	Katarina Sandberg Anika Cano
Mixning	Lars Klettner Sven Fahlén

Per Eggers	berättaren
Jan Lindell	kungen
Eva Remaeus	prinsessan
Anna Granhammar	syster
Ulla Fresk	syster
Hans Iveberg	drängen
Snäckan	en häst
Anders Granström	prinsen
Elisabet Befrits	styvmodern
Lina Fänge	barn
Johanna Lindell	barn
Matilda Hald	barn
Eva Jönsson	prinsens äldsta syster
Birgit Eggers	trollpacka
Else-Marie Brandt	trollpacka
Barbro Nord	trollpacka
Paula Brandt	häxan
Kersti Olin	styvdottern
Boel Höjeberg	medlem av häxans personal
Adam Larsson	medlem av häxans personal
Annalena Maurin	medlem av häxans personal
Niklas Roman	medlem av häxans personal
Gull Sonnsjö	medlem av häxans personal
Tarzan Wågstam	medlem av häxans personal
Benjamin Öfwerberg	medlem av häxans personal
Henric Holmberg	violinist
Jonas Holmberg	den goda häxans barn
Helsingborgs Simsällskap. Träningsgrupp 2
Simrishamns kyrkokör
Garderobsteatern

Produktionsbolag	Musikteatergruppen Oktober
	Drakfilm AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Radio AB. TV1
	Filmbolaget
	Ljudteknik AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkets Bio AB
Distributör i Sverige (DCP)	Folkets Bio AB	2018

Den yngsta prinsessan är pappa kungens älsklingsdotter och när hon en vacker dag vill ha de tre sjungande löven så gör han allt för det. De ägs av prins Hatt under jorden och för att få löven måste han lova att skänka prins Hatt den första levande varelse han möter vid sin hemkomst.

Det lovar han så gärna, det brukar vara något av husdjuren.

Men denna gång är det älsklingsdottern och han håller sitt löfte.

Prinsessan lever lyckligt med sin prins under jorden, de får barn men en sak är absolut förbjuden: hon får aldrig se hans ansikte. Då skulle häxan åter härska över honom och ta honom till sin make.

Prinsessan luras ändå att en natt tända ett ljus och se sin prins - och förtrollningen bryts.

Hon lämnar sina barn och ger sig ut att rädda prinsen, en lång färd med många vedermödor, men som i de allra flesta sagor segrar det goda över det onda.

Häxan kvävs av sin girighet. Och så levde prinsen och prinsessan lyckliga i alla sina dagar...

Censurnummer	121222
Datum	1980-04-16
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2315 meter
Kommentar	Omgjord till 4 akter.

Censurnummer	121007
Datum	1980-02-07
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2440 meter
Kommentar	(Premiärlängden)

Censurnummer	121007
Datum	1980-02-07
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2375 meter
Kommentar	(Premiärlängden)

Bildformat	Vidfilm
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2440 meter
Längd i minuter	89 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna tyckte om filmen, inte minst dess avsikter, även om de kanske inte fann den vara riktigt bra som just film.

Elisabeth Sörenson, SvD: "[Musikteatergruppen] Oktober gjorde av [sagan] en musikteaterföreställning som hade fina poetiska och musikaliska kvaliteter. Poesins och fantasins förtrollning förflyktigades aldrig. Nu har Oktober gjort en långfilm av sagan och det sorgliga har hänt att förtätningen gått förlorad. Den har ersatts av avsiktliga och stundom roliga kollisioner mellan realism och saga. Det är förvisso sinnrikt gjort, för ibland är det verkligheten i form av det skånska landskapet som står för det sagolika och fantasieggande medan själva sagan med sin trebarnsfamilj övergår i realism - samtidigt som själva anslaget gör klart att här kommer vi, en teatergrupp, för att berätta en saga. Alla är 'vanliga' människor fast några för sagans skull bär en krona på huvudet - och häxan är en rysligt reaktionär människa (som ser ut som en nattklubbsdrottning på något dåligt ställe)."

Mario Grut, AB: "'Det prinsessan vinner med är ett av sagans ständigt återkommande tretal: trofasthet, envetenhet, list.'

Låter det moraliserande - trots allt är ju sagor ofta gjorda av vuxna för barn och i fostrande syfte -finns det dock föga kvar av den översåtligheten i Oktobers Prins Hatt.

Här betonas i stället det öppna och lekfulla. Sagan är ett spel i spelet, ett äventyr mot romantiska kulisser som tydligt visar nuet genom sina revor, en underhållning av aktörer, som till en början lika tydligt spelar teater. Men allteftersom spelet fortsätter, övergår imperfektum alltmer i presens, teatern alltmer i natur. Det fantastiska blir inte därför en mindre del av verkligheten.

Fram ur dess skuggor hoppar då och då en sagoberättare för att föra äventyret framåt. Och när dramatiken kräver musik, vad kommer traskande genom landskapet, om inte en hel symfoniorkester redo att drämma i med lämpliga scherzi. Det är minst sagt sagolikt.

Det är också en film på hög artistisk nivå, inte ett pippilångstrumperi som roar barn bort från världen, men en riktig gammal folksaga, som roar dem till rätta i den."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Det outsagdas magi och poesi skimrar (-) kring många scener och ansikten. I sina bästa ögonblick har filmen en fin ton av modern folkvisa (-)."

Camilla Lundberg, Expr: " Berättelsen om Prins Hatt under jorden är på många sätt Sagornas Saga. Här finns de gamla myterna, t ex Orfeus och Eurydike, här finns moralen, skönheten, romantiken och spänningen i koncentrat. Av detta har Oktober lyckats fånga moralen och i stället fyllt ut med en hel del vänlig humor och mycket musik. Eva Remaeus är, inte oväntat, en alldeles riktig prinsessa, som man unnar ett bättre öde än denna film.

Felet är den andra huvudrollen, musiken, som spelar 'den goda kraften' i sagan. Det hade varit en utmärkt idé om man haft en lika utmärkt musik. Nu dyker det ideligen upp amatörmässiga musikanter spelandes torftig, fantasilös och intetsägande musik. (-)

Den bästa musiken blir den som utförs av häxans betjänter medelst kratta och sekatör. Sådana scener, liksom den med den simmande barnkören, visar att Oktober har både snillrikedom och fantasi. Synd bara att de välmenande pekpinnarna fick ta överhanden denna gång."

Willy Klaeson, GP: "Prins Hatt under jorden [är] inte så mycket att orda om. Från att i Sven Klangs kvintett haft något att säga kommer Musikteatergruppen Oktober med en lite menlös, filmatiserad saga. Intentionerna är allt bra. Oktober och regissörerna Ninne Olsson och Peter Hald vill tala om att ha-begäret är förödande och att det är besvärligt men nödvändigt att frigöra sig från... Men att barn under tio, till vilka filmen främst vänder sig, ska kunna genomskåda filmhäxans grymhet och hitta den underliggande metaforen med trådar till vår egen tillvaro betvivlar jag. (-) Respektlösheten och lekfullheten är filmens räddning."

Kommentar Svensk filmografi

"Prins Hatt under jorden" kan som saga spåras flera tusen år tillbaka i tiden. Den finns nedtecknad i tusentals varianter över hela jorden. I den i vår kulturkrets vanligaste versionen dör häxan när hon faller i en kokande soppa. I filmen dör hon av girighet, hon kvävs bildlikt talat av sitt ha-begär.

Enligt filmens regissör Ninne Olsson (f 1945) diskuterade man förändringen av häxans öde med folklivsforskaren Bengt af Klintberg, som fann det vara ett rimligt och sagoenligt slut.

Musikteatergruppen Oktober bildades i Lund 1972, flyttade året därpå till Malmö för att sedan 1978 återfinnas i Södertälje. Oktober svarade för filmen Sven Klangs kvintett (1976/13), som blev en stor publikframgång. Dess portalfigur har varit författaren och regissören Ninne Olsson och en av dess ledande skådespelare Eva Remaeus (1950-93).

Det gamla sagotemat användes i starkt moderniserad och omarbetad form i filmen med samma titel (1963/13) i regi av Bengt Lagerkvist (f 1926).

33 dagar i maj-juni 1979 på Österlen i Skåne

Sverigepremiär	1980-02-14	Grand	Simrishamn	Sverige	89 min
Urpremiär	1980-02-14	Grand	Simrishamn	Sverige	89 min
Stockholmspremiär	1980-02-15	Filmstaden	Stockholm	Sverige	89 min
Annan visning	1980-02-15	Star	Malmö	Sverige	89 min
	1980-02-15	Sandrew	Södertälje	Sverige	89 min
TV-visning	1982-05-30	TV1		Sverige

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1980			(bidrag om 89 968,75 kr)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2307

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2240

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Prins Hatt under jorden. Manuskript: Ninne Olsson, Hans Iveberg.
Omfång	57 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista till Prins Hatt under jorden.
Omfång	14 s. + 2 s. dialoglista trailer 1980-02.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Prins Hatt under jorden. Prince Hat in hiding.
Omfång	18 s. + 1 s. trailer.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Prins Hatt under jorden. Manuskript: Ninne Olsson, Hans Iveberg.
Omfång	61 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Prins Hatt under jorden. Filmmanus av Ninne Olsson. Filmisk bearbetning: Hans Iveberg.
Omfång	51 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	6
Färg papper	19
Bakombild papper	1
Dia	2
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	89 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264