Dit röster inte når (1979)

Drew Rothman får syn på en vacker flicka på stan, som gör ett djupt intryck på honom. Han stöter på henne på nytt någon dag senare och följer efter henne. Hon heter Rosemarie och är lärarinna, men hon är döv. Drew är förälskad och han börjar studera teckenspråket för att kunna tala med henne. Han lyckas till sist övervinna Rosemaries tvekan och osäkerhet och förstår att hon besvarar hans känslor.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Men trots att flertalet schabloner, inklusive kärlekspromenader i regn, skratt genom tårar osv naturligtvis finns med i den här love storyn, tycker jag om den. Bakom standardturerna finns kvaliteter.

Det handlar om grabben från slummen som kärar ner sig i tösen ur borgerligheten. Men hon är döv, så deras kärlek måste kämpa sig över både sociala hinder (Viveca Lindfors gör till exempel flickans hårt prövade moder, som avråder från mesalliansen) och tystnadens murar.

Jag tycker om filmen för dess råa men hjärtliga skildring av slummens vardag, där drömmen om lyftet på kapplöpningsbanan gör det möjligt för somliga att överleva. Jag tycker om den för dess bitvis fina personskildring och humor." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"Om hur denna love story mellan en hörande och en döv människa utvecklas handlar filmen. Om att kunna kommunicera trots och genom en hörselskada. Det är naturligtvist stora svårigheter i början. Ibland är det nästan som när Harpo Marx "pratar" med sin bror Chico. Komik och tragik om vartannat. Drew försöker lära sig åtbördsspråket.

Visst är filmen sentimental, men på ett riktigt och äkta sätt. Den är ärlig och har ett allvar som man tror på. Drews och Rosemaries kamp för sin "omöjliga" kärlek satte en tjock klump i halsen på mig. En riktig snyftare alltså? Nej, men en fin och rak liten film om hur kontakt skapas mellan till synes skilda världar. En film väl värd att ses både av hörande och hörselskadade." Jan Gustafsson i Dagens Nyheter

"Denna "Stålmannen på friarstråt" har faktiskt en del fina scener, men för den som inte har Drews energi blir det nog åtminstone en intrig för mycket. Filmen känns plottrig." Mårten Blomkvist i Expressen

"Det är fult att generalisera men det finns stunder när man tycker att den amerikanska filmens naivitet är utan gräns. När naiviteten så paras med smartness blir det riktigt svårartat. Just så svårartad är Dit röster inte når i regi av Robert Markowitz som sålt sin glimtvis dokumenterade talang för en sirapsbemängd grynvälling." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se