Suzanne Reuter

Media (6 st)

Skådespelerska (film- och tv-roller från 1978). Född Suzanne Alexandra Maria Reuter i Kungsholms församling, Stockholm.

Hon är dotter till skådespelerskan Bojan Westin och delvis uppväxt "backstage" vid Stora Teatern i Göteborg. Då familjen ofta flyttade runt fick hon ständigt anpassa sig till nya miljöer och hon menar att detta bidrog till att hon fick utveckla sin förmåga att skydda sig genom humor. Hon utbildade sig 1976-1979 vid Scenskolan i Göteborg och via ett mellanspel vid Norrköping-Linköpings stadsteater blev hon engagerad till tv-teaterensemblen av dess chef Lars Löfgren. Hon debuterade i tv i Magnus & Brasse-serien Skyll inte på mej! (1978) och vid tv-teatern hade hon sin första betydande roll som indisk prinsessa i Zeb-un-nisá, prinsessa av Indien (1981). Där var hon flitigt verksam under några år samtidigt som hon hade några filmroller med en första större roll i Kjell Sundvalls debutfilm för bio Lyckans ost (1983). Därefter var hon var hon på grund av barnledighet under en period mer eller mindre frånvarande från skådespelandet men på 1990-talet tog karriären ordentligt fart igen och hon har varit flitigt engagerad i olika sammanhang.

Som komiker blev hon uppmärksammad redan 1982 i underhållningsprogrammet Razzel och senare i Nöjeskompaniet och under 1990-talet blev hon känd som en av de mest bitska i gänget kring Lorry (1992 och 1995) med bl.a. en förmåga att driva med olika former av uppblåst auktoritära personer på gräsrotsnivå (t.ex. den klassiska "legimitationssketchen" i den tidigare Nöjesmassakern). Samtidigt blev hon välkänd som redardotter och något elak häxa i Rederiet (1992-1994). Mest av allt har hon blivit uppskattad som en bitsk komiker med stor känsla för att kunna tajma sina repliker och i viss mån kan man säga att hon här förvaltar arvet från en Margaretha Krook. Detta blev uppenbart i de olika omgångarna av tv-serien Svensson, Svensson (1994 och 1996) och den efterföljande filmen 1997. Detta har hon sedan utvecklat i ytterligare serier som mer eller mindre byggts upp kring hennes person som Reuter & Skoog (1999 och 2001) och Cleo (2002 och 2003).

Allt detta får inte undanskymma att hon gjort väsentliga insatser i andra typer av drama som hos Lars Noréns Som löven i Vallombrosa (1995) och en karaktärsroll som en av de rivaliserande skådespelerskorna i Gossip (2000). Rollen i spelfilmen Yrrol gav 1994 års Guldbagge, 1999 erhöll hon privatteatrarnas pris Guldmasken för scenversionen av Svensson, Svensson och Poppepriset 2000 med motiveringen att hon besitter en sällsynt känsla för humor och timing i repliken.

2012 tilldelades Reuter Svenska Akademiens Teaterpris.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-12