Björn Runge



Svensk regissör och manusförfattare. Född Björn Lennart Runge i Lysekil, Bohuslän. Studier vid Dramatiska Institutet, regilinjen 1986-1989. Gift med filmklipparen Lena Runge.

-

Prisade filmer parade med uppmärksammade konflikter har gett en bild av Björn Runge som en regissör som i hög grad arbetar efter sitt eget huvud.

En dramakurs för arbetslösa unga gav i tonåren Runge smak för regi och skådespeleri. Han kom att studera filmvetenskap vid Stockholms universitet. Roy Anderssons Giliap (1975) hade vid institutionen en sorts kultstatus. Nyfiken på regissören, som han inte tidigare hört talas om, besökte Runge Anderssons Studio 24 och frågade efter statistjobb. Han blev erbjuden att arbeta som rekvisitör.

Björn Runge arbetade vid studion i olika funktioner i omkring två år, innan han började på Dramatiska Institutets regilinje. På Studio 24 hade Runge även lärt känna Ulf Brantås, som kommit till stället på liknande sätt som Runge och där börjat prova på jobbet som filmfotograf. Brantås och Runge har fortsatt att samarbeta.

Runge har specialiserat sig på laddade relationsdramer, ofta med pressade människor som lever med nerverna på ytan och ibland i utkanten av samhället och lagen. Filmerna har ofta fått beröm för sina intensiva skådespelarinsatser, några aktörer, som Ann Petrén, Magnus Krepper, Marie Richardson och Peter Andersson, har blivit särskilt betydelsefulla och återkommande, och i flera fall belönats med Guldbaggar. För det mesta skriver Runge sina egna manus.

Genombrottet som långfilmare kom med flerfaldigt prisbelönta Om jag vänder mig om (2003), den första filmen i vad Runge senare kallat "Befrielsetrilogin", i vilken han även räknar in Mun mot mun (2005) och Happy End (2011). 2009 väckte det uppståndelse när Björn Runge efter långt gånget förarbete hoppade av filmatiseringen av Marianne Fredrikssons bästsäljare "Simon och ekarna". De internationella producenterna och Runge kom inte överens; mer tidningsskriverier följde när projektet togs över av regissören Lisa Ohlin, som tidigare varit knuten till det som Filminstitutets filmkonsulent.

Sådana motgångar – 2013 kraschade även filmprojektet "Mission 1325", om en svensk styrka i Afghanistan – har ibland fått Björn Runge att säga sig vara färdig med svensk film. Han har regisserat för scenen och även varit verksam som författare. Men han har alltid återkommit som filmregissör. Den brittisk-svensk-amerikanska The Wife (2018) premiärvisades på filmfestivalen i Toronto, och gav Glenn Close en Oscarnominering för bästa kvinnliga huvudroll. Som nästan alla Björn Runges filmer var den klippt av hans hustru Lena.

Mårten Blomkvist (2019)