Rikard Wolff

Media (1 st)



Svensk skådespelare (filmroller från 1988) och artist. Född Jan Rikard Wolff i Farsta, Stockholm.

Han växte först upp i Gubbängen i Stockholms södra förorter och från tioårsåldern i Karlstad. Enligt honom själv var barndomen ganska bökig men var tidigt på det klara med att han skulle bli skådespelare. Han spelade teater i fritidsgårdens regi och gick kurser hos ABF. Efter gymnasiet började han 1978 vid Skara Skolscen och efter denna anslöt han sig till den fria gruppen Vågspel i Södertälje. 1980 kom han till Hilda Hellwigs Teater Aurora vilket blev en kämpig men lärorik period. Där gjorde han också scendebut 1981 i Repsagan och följande år uppträdde han med sångframträdande i Såna människor. Sånger av Jacques Brel, en artist som han återkommit till vid ett flertal tillfällen.

Han sökte in vid Scenskolan i Stockholm efter ett par år men misslyckades att komma in och fortsatte med musikstudier. Så småningom blev han emellertid utbildad 1984-1987 vid Scenskolan i Malmö 1984 och under praktiktiden kom han i kontakt med Unga Klara i Stockholm och framträdde där i Affären Danton (1986). Samma år medverkade han genom gruppen Sentimental Bullshit i samarbete med Teater Galeasen i den uppmärksammade Jean Genet-pjäsen Svart Skyddsängel (tv-version 1988). Ungefär vid samma tid gjorde han biofilmdebut i Livsfarlig film (1988).

I början av 1990-talet fick han rollen som poeten Paul Andersson i tv-filmen Apelsinmannen  (1990) efter Birgitta Stenbergs självbiografiska berättelse som innebar att han blev mer känd för en större publik och detta ledde vidare till rollen i Änglagård (1992) som blev det verkliga genombrottet på film och han fortsatte samarbetet med Colin Nutley i en rad filmer som Sista dansen (1993), Änglagård 2 - andra sommaren (1994) och Gossip (2000). Därefter uppträdde han på vitt skilda scener som, som Salieri i Riksteaterns Amadeus, Merlin, djävulens son (1995) på Stockholms stadsteater, på Vasateatern i Jag älskar dig Markatta  (1997), som Oscar Wilde på Dramaten 1998 och Hippodromteatern i Malmö i Kaspar Hauser (2001).

En viktig del av hans sceniska verksamhet var turnéer med visprogram såsom En gigolo (1994, även i tv samma år), Pojken i månen (1995-97) och han spelade in flera uppmärksammade grammfonskivor. På Dramatens scen Elverket framförde han 2000 en recital med sånger av en av hans stora förebilder, den franska sångerskan Barbara (eg. Monique Serf). Tidigare framträdde han med hennes sånger i Barbaras långa nätter på Kulturhuset 1987, Recital - personligt meddelande på Teater Galeasen 1989 och Recital på Dramaten 1991. 1995 var han även medlem av regeringens jämställdhetsdelegation.

Flera av hans rolltolkningar kretsade kring sorg och utanförskap med mörka övertoner som i Apelsinmannen, Änglagård-filmerna eller i rollen som Salieri. Något mer komediaktigt blev detta som trollkarlen Merlin i barnserien för tv Riddarna runt fyrkantiga bordet (1993).

En del av inspirationen för sitt arbete hämtade han från sång- och viskonsten, med bl.a. Maria Callas som en förebild, för att därigenom kunna påverka sin publik genom att skapa starka bilder. Därav också det stora intresset för den sorgfyllda franska chansonen som den gjordes av artister som Edith Piaf, Barbara och Jacques Brel, som gjorde högst personliga tolkningar av. Han var föremål för dokumentärfilmen Rikard Wolff (TV4 2003).

2013 utnämndes Wolff till Riddare av Franska Hederslegionen av Frankrikes president François Hollande.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-21 och 2017-11-17