Julius Jaenzon

Media (5 st)

Svensk fotograf och regissör. Fotograf från 1905. Född Joel Julius Jaenzon i Göteborg. Död i Oscars församling, Stockholm. Bror till fotografen Henrik Jaenzon.

-

Julius Jaenzon är en av den svenska filmhistoriens främsta filmfotografer och uppnådde redan under sin livstid en internationell ryktbarhet för sitt konstnärliga foto. Några av sina mest berömda insatser gjorde han under den tidsperiod som i efterhand har kommit att kallas för den svenska filmens guldålder; i stumfilmsklassiker som till exempel Mauritz Stillers Herr Arnes pengar (1919) och Victor Sjöströms Körkarlen (1921). Jaenzon var visserligen inte den ende konstnärligt skicklige filmfotografen som var verksam i Sverige under dessa år - han använde t.ex. artistnamnet J. Julius för att slippa bli förväxlad med brodern Henrik Jaenzon, även han en framgångsrik filmfotograf. Julius ansågs dock vara den främsta. Hans förmåga att skapa tekniskt avancerade bilder som samtidigt var en integrerad del av filmens dramatiska helhet hyllades och imiterades av andra. Bland annat bestod hans skicklighet i förmågan att i ljussättning kombinera naturligt bakgrundsljus med elektriska ljuskällor på ett effektfullt sätt.

Jaenzon började sin fotografiska bana som porträttfotograf med egen ateljé i hemstaden Göteborg. Han hade siktet inställt på Amerika men hamnade han istället i Kristiania (nuvarande Oslo) år 1905 där han hos filmdirektör Hugo Hermansen fick börja som filmfotograf. Efter fyra år i Norge, då han nästan enbart fick fotografera renodlat dokumentära bilder, anlitades Jaenzon som teknisk chef för Svenska Biografteatern av dess direktör Charles Magnusson när bolaget fortfarande var beläget i Kristianstad. Denna position, som i praktiken innebar en kombination av fotograf och laboratoriechef, fortsatte han att inneha även efter det att bolaget flyttat först till Lidingö och senare, när företaget fått namnet Svensk Filmindustri, till Råsunda.

1910-talets första hälft då Svenska Bio hade ett intensivt produktionstempo utgjorde en god möjlighet för Jaenzon att lära sig att bemästra mediet. Den dubbelexponeringsteknik som han med exempelvis Körkarlen blivit så känd för lär Jaenzon redan ha experimenterat med i den numera förlorade De svarta maskerna (Mauritz Stiller, 1912) där det till och med skall ha förekommit trefaldig kopiering. När produktionen efter några år lades om till färre men dyrare och mer konstnärligt ambitiösa filmer var Jaenzon fullärd och 1922 stod han för fotot i Victor Sjöströms Vem dömer -, en film som av vissa filmhistoriker beskrivits som Jaenzons främsta fotografiska mästerverk.

Till skillnad från Sjöström och Stiller stannade Jaenzon kvar i Sverige även under resten av 1920-talet och 1929 regisserade han tillsammans med Edvin Adolphson den första svenska långfilmen med inspelat ljud till hela filmen, Säg det i toner. Året därefter regisserade Jaenzon på egen hand Bellmanfilmen Ulla, min Ulla … för att sedan fram till slutet av 1940-talet återigen enbart fungera som filmfotograf för en lång rad filmer av olika regissörer i skilda genrer. Bland annat kom han att 22 år efter sin insats i Ivan Hedqvists Dunungen (1919) även stå för fotot i Weyler Hildebrands nyinspelning från 1941.

Magnus Rosborn (2011)