Ragnar Arvedson
Innehållsförteckning
- Grundfakta
- Länkar och resurser
- Beskrivning
- Utmärkelser
- Insatser
- Förlaga
- Musikstycken
- Grupper
Grundfakta
Media (17 st)
| Alternativnamn |
|
|---|---|
| Roll |
|
| Regi |
|
| Visa alla filmer |
Beskrivning
Svensk regissör (filmer 1935-1949), skådespelare (filmroller 1920-1970), manusförfattare (1935-1955), arkitekt och produktionsledare. Född Ragnar Arved Arvedson i S:t Lars församling, Linköping. Död i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Studerade vid Dramatens elevskola 1914-1916.- Ragnar Arvedson är främst ihågkommen för sin ständiga roll som adelsman och/eller militär med överklassnasal röst och monokeln på plats under de mörka ögonbrynen i det skarpskurna ansiktet som dominerades av den markerade näsan. Då och då kunde han emellertid...
Beskrivning
Svensk regissör (filmer 1935-1949), skådespelare (filmroller 1920-1970), manusförfattare (1935-1955), arkitekt och produktionsledare. Född Ragnar Arved Arvedson i S:t Lars församling, Linköping. Död i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Studerade vid Dramatens elevskola 1914-1916.
-
Ragnar Arvedson är främst ihågkommen för sin ständiga roll som adelsman och/eller militär med överklassnasal röst och monokeln på plats under de mörka ögonbrynen i det skarpskurna ansiktet som dominerades av den markerade näsan. Då och då kunde han emellertid sänka sig till att gestalta en bankdirektör eller en kontorschef.
I karriärens begynnelse kunde han även spela damskräddare (Andersson, Pettersson och Lundström, Carl Barcklind, 1923), en förförisk "dansprofessor" i jazz vid namn Faustino della Novarro (En piga bland pigor, John W. Brunius, 1924) eller en ligaledare känd som Dick Carter alias Ritz van der Aachen alias Svarta Vargen (Kronans kavaljerer, Gustaf Edgren, 1930).
Han kom till filmen via konstskola, handelsutbildning och Dramatens elevskola 1914-1916. På scen i Stockholm, Göteborg och Helsingborg gjorde han sina första lärospån som skådespelare. Från debuten i Bomben (1920) till hans sista framträdande i TV-serien Röda Rummet (1970) hade han gjort minst 60 film- och TV-roller. Vid sidan av arbetade han som skämttecknare.
År 1935 äntrade han registolen och gjorde den stilenligt betitlade Kanske en gentleman. Till medregissör hade han Tancred Ibsen. De båda ingick i en grupp tillsammans med bland andra Börje Larsson och Torsten Lundquist som i olika konstellationer under i mitten av 1930-talet spottade ut lustspel på bolaget Irefilm. Till den efterföljande Stackars miljonärer (1936) arbetade han även med manus.
Det fortsatte han med - gärna i par med Börje Larsson - till nästan samtliga av sina totalt 20 regiarbeten, som alla var lustspel, under 15 år på olika bolag fram till och med Jungfrun på Jungfrusund (1949). Dessutom hann han med ytterligare några manus åt sina kollegor samt fortsätta skådespelarkarriären på scen och framför kameran. Arvedson var den evige birollsinnehavaren som distingerad man av värld. I bland lade han till ett sarkastiskt drag, som i gestaltningen av Ryttmästare von Scharfen i Åke Ohbergs Elvira Madigan (1943).
Mot slutet av sin karriär fick han ett återfall i ungdomens försyndelser och spelade bland annat Nisse alias Fakir Ali Akbar i Lejon på stan (Gösta Folke, 1959). Han gjorde en roll för Ingmar Bergman - som vaktdemon i Djävulens öga (1960), ett av regissörens få lustspel - och skymtar förbi som partygästen docent Vahrenstrand i Hasseåtages Svenska bilder (1964).
Michael Tapper (2012)
