Åke Dahlqvist

Media (7 st)

Svensk fotograf (filmer ca 1921-1972). Född i Hallsberg, Örebro. Död i Skanör, Skåne.

-

Åke Dahlqvists filmfoto är vare sig nyskapande eller särpräglat, men man kan lugnt påstå att han blev präglad av sina väletablerade läromästare redan från början. Att han skulle bli fotograf, det visste han och han hade tur att från första början hamna hos filmfotografen Julius Jaenzon, mannen bakom flertalet av den svenska stumfilmens klassiska verk.

Honom fick Dahlqvist assistera i fem filmer 1924-1928, men fyra av dessa råkade också regisseras av Sjöströms främsta efterföljare, Gustaf Molander. Ingemarsarvet blev deras första samarbete och när Dahlqvist fick sitt första jobb som A-fotograf var det på Molanders Hans engelska fru (1927) vilket han klarade med den äran. Den krävde såväl dramatiska naturbilder som sofistikerad ljussättning i exklusiva salonger så efter den blev Molander och Dahlqvist ett oskiljaktigt par i 30 år. Svensk Filmindustri i Råsunda var deras bas.

Det blev många välkända och smaksäkra filmer på vägen, exempelvis Intermezzo, Rid i natt, Det brinner en eld, Galgmannen, Kvinna utan ansikte och Trots. Nyinspelningen av Sången om den eldröda blomman (1956) blev den sista, men med färgfilmen trivdes ingen av dem. Dahlqvists styrka låg i det kontrastrika svartvita fotot, möjligen inspirerat av den amerikanske mästaren Gregg Toland. Galgmannen (1945) är en svart pärla i genren.

Men Toland är nog inte den enda som har influerat Dahlqvists foto. Redan i den bildmedvetna En natt (1931) visade Dahlqvist att han inte var främmande för den rysk expressionismen och senare är det lätt att spåra den franska 1930-talsfilmens clairobscur i hans foto. Denna fotomedvetna lyhördhet utgjorde en del av hans styrka som fotograf, förutom det faktum att han arbetade snabbt och effektivt. Det gjorde honom till en omtyckt medarbetare.

Det blev över 130 filmer under årens lopp och i vitt skilda genrer, från Gustaf Edgrens Karl-Fredrik regerar (1934) och Kristin kommenderar (1946) till Hasse Ekmans Ratata och Lars-Erik Kjellgrens Nattens ljus i mitten av 1950-talet.

På 1960-talet tog en yngre generation över och efter att SF i den vevan gjort sig av med sin fasta personal arbetade Dahlqvist mest för svärsonen Lennart Berns bolag Omegafilm, där också hans son Lasse Dahlqvist arbetade som B-foto och fotograf. Innehållet i Åke Dahlqvists senare filmer var inte i nivå med hans yrkesskicklighet.

Bengt Forslund (2014)