Åke Grönberg

Media (301 st)

Skådespelare (filmroller 1936-1969), sångare. Född Karl Åke Edvard Grönberg i Stockholm. Gift med skådespelerskan Rut Holm 1941-46. Avled i Engelbrekts församling, Stockholm.

Han var smedson och uppväxt i Kungsholmens fattigare kvarter. Som ung arbetade han som konfektpojke på bio, utbildade sig sedan till smed och verkade även i andra yrken som bagare och slaktare. I början av 1930-talet staterade han vid Dramaten. Det var under militärtjänsten som hans talanger som underhållare blev upptäckt när han uppträdde vid kompaniaftnar. När han ryckte ut sökte han arbete vid Skansens friluftsteater 1936 och därefter följde många turnéer med resande teatersällskap och han blev snabbt en stor publikfavorit som både sångare och skådespelare. Därefter följde spel vid såväl friluftsscener som Tantolunden och revy vid fasta scener som Södra Teatern och Folkets Hus. Från slutet av 1940-talet var han även en flitig aktör vid Riksteatern och under 1960-talet TV-teatern.

I början av 1940-talet fick han även ett genombrott som grammofonsångare och han kom under sin karriär att göra mer än 300 skivinspelningar, några sånger hade han själv skrivit. Samtidigt blev han med sin rättframma framtoning snart en känd och populär filmskådespelare. I FIB:s skådespelaralbum från början av 1940-talet beskrevs han som typen för en "prima grabb" och det är också mycket detta som präglat den allmänna bilden av Åke Grönberg. Men han fick också andra bemärkta roller av helt annat slag, kanske mest känd där som cirkusartisten i Gycklarnas afton (1953), som även förlänade honom Franska filmakademins pris Kristallstjärnan. Det väckte även viss sensation när han spelade i Fröken Julie vid en turné i folkparkerna.

Som karaktärsskådespelare blev han speciellt lämpad för Herbert Grevenius vardagsdramatik, notabelt i en pjäs som Krigsmans erinran (1947) på Blanche, där rollen som den hemvändande soldaten lär ha varit specialskriven för honom. Andra sådana roller kom i "Hampe" Faustmans film Hon kom som en vind (1952), en av hans främsta karaktärsroller som fabriksarbetaren som faller för en ung kvinna men till sist tvingas tillbaka till den instängda småborgerliga tillvaron. Sedermera fick han t.o.m. spela lite mer obehagliga typer som fallet var med hans allra sista roll i Leif Krantz ungdomsdeckare för tv Kråkguldet (1969). Han regisserade även spelfilmen 91:an Karlsson muckar (tror han) (1959).

Han erhöll Folket i Bilds filmpris 1957 för bästa manliga biroll i Den hårda leken.

P O Qvist (2004)