Jan Malmsjö

Media (2 st)

Skådespelare, sångare.

Han är son till dansparet och varitéartisterna "Fritzi" och med hans egna ord stod han på scenen innan han var född. Han började tidigt uppträda i olika teaterföreställningar med debut på Hipp i Franzie och hans medverkan i Kyska Susanna 1942 stoppades av skolstyrelsen efter några föreställningar. Han uppträdde också i Amatörparaden i Folkets park. Han var tidigt fast besluten att bli skådespelare och sökte 1949 till Dramatens elevskola utan att komma in. Efter ett år vid Axel Witzanskys teaterskola kom han in vid andra försöket 1950 och blev tidigt uppmärksammad under elevtiden, då han 1951 tilldelades Gustaf Fredriksons stipendium och en notisskribent skrev att man lägger märke till hans personligt utmejslade stil efter att han uppträtt i ett par statistroller i Mäster Olof (1951).

Malmsjö gjorde sin scendebut på Dramaten i en mindre roll i Fallna änglar (1951) och var därefter vid denna scen 1953-54 för att därefter spela vid Göteborgs stadsteater 1954-55 och 1956-58 samt medverkade i den första tv-teatersensemblen 1959. Första halvan av 1960-talet innebar en hektisk period med teater, film och tv. I det sistnämnda mediet blev han inte minst uppmärksammad genom bärande roller i flera av Åke Falcks tv-shower som Utan gräns (1960), Kaskad (1962), Narr (1964) och Som en skänk från ovan (1965) och han räknar Falck som en regissör som betytt åtskilligt för honom.

Efter ett sabbatsår i USA, där en tilltänkt större spelfilmsroll inte blev av till följd av en olyckshändelse men där han hann med att spela några smärre tv-serieroller, återkom han till Sverige där han med åren utvecklats till en av våra mest mångsidiga artister. 1971 blev han åter engagerad av Dramaten vilket varade till 1984 men har fortsatt att spela där med jämna mellanrum. Där har han haft en rad tunga roller bl.a. i Hamlet (1974), vilket förvånade en och annan som i hög grad kommit att identifiera honom som underhållningsartist. Än tydligare blev detta i hans kanske främsta filmroll som biskopen i Fanny och Alexander (1982) som blev en än mer skräckinjagande figur mot bakgrund av den vanligtvis glädjefulla image han haft som en i ordets egentliga betydelse "entertainer". Detta brukar under stundom ta sig uttryck i utlevande och bitvis lite burleska rolltolkningar.

En helt annorlunda roll som han själv räknar till sina favoriter var som den avdankade fotbollsspelaren "Danskdödaren" i flera omgångar av serien N.P. Möller (1972 och framåt). Där återkom han till sin Malmöitiska uppväxtmiljö i de folkhemskt designade södra stadsdelarna och det var en påminnelse att han inte glömt sin sociala bakgrund i denna småfolksmiljö. Ännu en tredje favoritroll, vilket speglar ombytligheten i hans image, var i musikalen La cage aux folles som under säsongen 1985/96 satte publikrekord i Malmö.

Han har erhållit Svenska Dagbladets Thaliapris 1972, de kungliga medaljerna Illis quorum (12:e storl.) och Litteris et artibus 1986, Dramatens O'Neill-stipendium 1988 (delat med Bibi Andersson), Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1988, Svenska Akademiens teaterpris 1992 samt Svenska Teaterförbundets guldmedalj 2002. Han var först gift med dansösen Lena Malmsjö, senare med dansösen Barrie Chase samt slutligen med skådespelerskan Marie Göranzon och är far till skådespelaren Jonas Malmsjö.

P O Qvist (2004)