Stina Ekblad

Media (3 st)

Skådespelerska. Född i Solf, Finland.

Hon är småbrukardotter från finska Österbotten utanför Vasa. Skådespelerska blev hon därför att hon upptäckte att skådespeleriet var det bästa sättet att uttrycka sina språkliga uttrycksbehov. Då det var svårt att få utbildning för detta i Finland flyttade hon vid sjutton års ålder till Danmark där hon först gick på folkhögskola och sedan i teaterskola innan hon hamnade på Odense Teater där hon förblev i nio år. Under denna tid gjorde hon filmdebut i den finsk-svenska tv-serien Amirika (1975). Därefter flyttade hon till Stockholm och Sverige, först kom Stockholms stadsteater 1980 och från 1987 Dramaten.

Många epitet har använts för att fånga karaktären hos denna egenartade skådespelerska. Mycket anspelar på hennes utseende och milda finlandssvenska dialekt såsom "skogsrå", "huldra" eller "ljus, rank björk". Klart är att hon många gånger fått spela karaktärer som varit både konstnärliga och mycket själfulla såsom Siri von Essen i tv:s stora Strindbergserie August Strindberg ett liv (1985) eller som Agnes von Krusenstjerna i Mai Zetterlings Amorosa (1986). Hennes utstrålning av svalt klassiskt skönt vemod med all dess mångtydighet har också gjort henne särskilt lämpad för att framställa rent androgyna karaktärer som Ismael i Fanny och Alexander (1982) eller som Tintomara i Drottningens juvelsmycke på Dramaten (1987). Men hon kan lika gärna göra mer renodlat osympatiska karaktärer som filmdirektören i Livsfarlig film (1988) eller sekreteraren i Killinggängets tv-film På sista versen - en liten film om döden (1999). Hon spelade också huvudrollen som markisinnan de Sade i Ingmar Bergmans uppsättning av Markisinnan de Sade (tv-version 1992). Under 2000- och 2010-talet har hon vid över tjugo tillfällen synts som obducenten Karin Linder i filmerna om Kurt Wallander.

I mycket utmärks hon av en stor precision i sitt agerande. Med sin distinkta språkbehandling har hon också ofta anlitats som uppläserska och recitatris. 2002 fick hon ett fyraårsförordnande som professor i scenisk gestaltning med inriktning mot textinterpretation och språklig gestaltning vid Teaterhögskolan i Stockholm. Hon har erhållit Svenska Akademiens Carl Åkermarks stipendium 1985, Svenska Filmakademins Kurt Linder-stipendium 1986, 1986 års Guldbagge för Ormens väg på hälleberget och Amorosa, Dramatens O´Neill-stipendium 1995 samt den kungliga medaljen Litteris et artibus 1999. Erhöll Svenska Akademiens teaterpris 2007. Hon är gift med skådespelaren Jan Dolata.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-11