Offret (1986)

Media (7 st)

Den ryske mästaren Andrej Tarkovskijs filmtestamente – en reflektion kring civilisationens sammanbrott – som spelades in på Gotland.

Så här lät det när Tarkovskij presenterade sin vision om vad Offret handlar om: ”Offret tar ställning till individens ansvar gentemot världshändelserna i sin helhet. Människorna är utleda på sitt beroende av diffusa system, samhällets pseudolagar och de abstrakta problem som synes kontrollera tillvaron. Det är därför som de – hellre än att göra något konkret – pratar hit och dit om händelserna utan förhoppning om att kunna påverka dem. Vår hjältes svar på frågan om skapande delaktighet i livet är att agera med förödande orimlighet ända från berättelsens början. Hans handling är en protest mot det eviga diskuterandet, den ställer individens ansvar gentemot livets tilldragelser framför det passiva accepterandet. Nutidsmänniskans mod kan endast mätas av hennes ansvar för de händelser som påverkar hela mänskligheten. Genom sin handling betalar vår hjälte för rätten att känna sig som en del av det moderna samhällets själ.”

Som med Tarkovskijs övriga filmer är inte handlingen det viktigaste i Offret. Metafysiskt-existentiella frågor står snarare i centrum. Tarkovskij är inte intresserad av att rama in människoliv och idéer i former som ska förenkla och omvandla det absurda och obegripliga till en kronologisk berättelse med en klar början och slut. 

Öppningsbilden i Offret är Tarkovskijs längsta klipp någonsin och sätter tonen för en film som förkunnar civilisationens och individens förfall. Och sista bilden kan ses som Tarkovskijs självmedvetna filmavslutning. Bilden på ett träd som både öppnar hans första film, Ivans barndom, och avslutar hans sista, rekapitulerar Tarkovskijs filmkonst. Ett liv som gestaltas av trädet skulle snart, i Tarkovskijs fall åtminstone, ta slut. Bortom egna rötter och den jord han ofta skildrade från både guds och människans perspektiv, fick Tarkovskijs två sista filmer, Nostalghia och Offret, gestalta det Ryssland han själsligen aldrig lämnade. I Offret är kanske huset som rollfiguren Alexander antänder en metafor för det land som bara några år senare skulle upplösas.

Andrej Tarkovskijs sista film mottogs med entusiasm – men också med högaktning. Alla var medvetna om att regissören nu var svårt sjuk och att hans möjligheter att överleva var ytterligt begränsade. Många såg detta som en anledning att även ge perspektiv på regissörens tidigare filmer.

Lasse Bergström skrev i Expressen: ”Tarkovskij är en av den moderna filmens få poeter och Offret, med sin tro och sin rotlöshet, är en tung film som man ser med stor gripenhet. Här landar de ryska visionerna, färgade av en stor förtvivlan, i Bergmans och Dreyers landskap. Det sker inte utan konstnärliga komplikationer. Sven Nykvist vid kameran, i långa och fascinerande åkningar i tiden och rummet. Offret är en film med trådar och förklaringar tillbaka i Andrej Tarkovskijs tidigare filmer, det är en dröm om Ryssland gjord i exil, en film om materiell och andlig utveckling i ett annat socialt och politiskt klimat. Det är en film som rymmer poesi och skönhet, men som inte har samma inneboende kraft som Den yttersta domen, Solaris eller Stalker. Det är en film gjord så nära Ryssland som det varit tänkbart, men ändå så fjärran.”

Den i massmedia mest uppmärksammade scenen i filmen var husbranden, som misslyckades första gången. Den minutiöst planerade scenen blev till en katastrof när fotografen Sven Nykvist upptäckte att kameran hakade upp sig och branden inte hann registreras på rätt sätt. Den trasiga kameran orsakade ett stort glapp mitt i en scen som ska hämta sin styrka från tidens obrutenhet. Lyckligtvis löste det sig ändå till slut. Efter förhandlingar med de japanska finansiärerna kunde produktionsledningen låta snickarna bygga upp ett nytt hus som Erland Josephson fick bränna ner. Vid det andra försöket spelade de in scenen med två kameror samtidigt för säkerhets skull.

I december 1985 diagnosticerades Tarkovskij med lungcancer. Efter att ha färdigställt filmen från sjuksängen avled han året därpå.

Offret fick en Guldbagge för 1986 års bästa film. Likaledes utsåg Svenska Filmkritikerförbundet Offret till årets bästa film. Även internationellt väckte filmen stor uppmärksamhet. Vid Cannesfestivalen tilldelades den juryns stora specialpris och Sven Nykvist erhöll juryns pris för bästa konstnärliga insats. Vidare gick FIPRESCI-juryns pris och den ekumeniska juryns pris till Offret. Aldrig tidigare hade en och samma film tilldelats så många utmärkelser vid Cannesfestivalen. 1988 utsågs Offret dessutom till bästa utländska film av British Academy of Film and TV Arts (BAFTA).

Sanjin Pejkovic (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Tarkovskij i Sverige"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Offret
Svensk premiärtitel	Offret
Internationell titel	The Sacrifice
Samproduktionstitel	Le Sacrifice (Frankrike)
Distributionstitel	Opfer (Västtyskland) Sacrificio (Spanien) Offeret (Danmark) Offeret (Norge) The Sacrifice (USA) The Sacrifice (Storbritannien) Жертвоприношение (Ryssland) Žertvoprinošenie (Ryssland) Zjertvoprinosjenie (Ryssland)
Alternativtitel	Sacrificatio (latin)
Dvd-titel i Sverige	Offret
Videotitel i Sverige	Offret

Regi	Andrej Tarkovskij
Manus	Andrej Tarkovskij
Producent	Anna-Lena Wibom
Produktionsledare	Katinka Faragó
Foto	Sven Nykvist
Scenograf	Anna Asp
Klippning	Andrej Tarkovskij Michal Leszczylowski Henri Colpi (rådgivare)
Ljudtekniker	Owe Svensson Bo Persson Lasse Ulander Christin Loman Wille Peterson-Berger
Regiassistent	Kerstin Eriksdotter Michal Leszczylowski (efterarbeten)
Scripta	Anne von Sydow
Specialeffekter	Lars Höglund Lars Palmqvist
Inspelningsledare	Göran Lindberg
Produktionsassistent	Agneta J Bergenstråhle (som Agneta Jansson)
Rollsättare	Priscilla John Claire Denis Françoise Menidrey
Pressinformation	Aina Bellis
Kameraoperatör	Lars Karlsson Dan Myhrman
Stillbildsfoto	Arne Carlsson
Elektriker	Hans Wallin Kent Högberg Kjell S. Koppel (som Kjell Sundquist)
Passare	Daniel Bergman Ocki Hansson
Ljussättare	Nils Melander
Musikarrangör	W. Gönnen
Exekutör	Wolfgang Gönnenwein (sång) Julia Hamari (sång) Doso Watazumi (flöjt) Elin Lisslass (sång) Karin Edvards Johansson (sång) Tjugmyr Maria Larsson (sång)
Scenografiassistent	Cecilia Iversen
Snickare	Percy Nilsson (bas) Jan Eriksson Martti Malkamaa Leif Nilsson Håkan Nilsson
Dekormålare	Rolf Persson (bas) Gunilla Bandolin Teddy Holm Bengt Svedberg
Rekvisita	Jan Andersson
Attributör	Kicki Ilander
Kläder	Inger Pehrsson
Smink	Kjell Gustavsson Florence Fouquier
Chaufför	Göran Andersson Thure Ljunggren
Byggledare	Kaj Larsen
Klädassistent	Carina Dalunde
Ljudläggning	Lars Lundberg
Mixning	Owe Svensson Bo Persson Lasse Ulander Christin Loman Wille Peterson-Berger
Översättare	Håkan Lövgren
Övrig medarbetare	Harry Klava (konstruktionsritare) Layla Alexander (tolk) Puck Jansson (catering) Sophie Lundberg (värdinna) Jan Lindeström Peter Schildt China Åhlander (som Caterina Åhlander) Stig Björkman Harald Stjerne

Erland Josephson	Alexander
Susan Fleetwood	Adelaide, hans fru
Valérie Mairesse	Julia, hushållerska
Allan Edwall	Otto, brevbärare
Guðrún Gísladóttir	Maria, tjänsteflicka
Sven Wollter	Victor, läkare
Filippa Franzén	Marta, Alexander och Adelaides dotter
Tommy Kjellqvist	gossen, Alexander och Adelaides son
Per Källman	ambulansman
Tommy Nordahl	ambulansman
Tintin Anderzon	röst
Helena Brodin	röst
Birgit Carlstén	röst
Jane Friedmann	röst
Martin Lindström	röst
Jan-Olof Strandberg	röst

Produktionsbolag	Faragó Film
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Argos Films SA		(i samarbete med)
	Film Four International
	Josephson & Nykvist Produktion HB
	Sveriges Television AB TV2
	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB		from 2012 SFI
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1999
Distributör i Sverige (DVD)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2004
Laboratorium	FilmTeknik AB
Sales	SF Studios	2023	Nordic

En man, Alexander, planterar ett japanskt dvärgträd på en strand. Samtidigt berättar han för sin son om en munk som planterade ett torrt träd och vattnade det dagligen i tre år. En dag är trädet översållat med blommor. Ibland tror jag att om man varje dag vid samma tid genomför en ritual, säger Alexander, skulle världen förändras.

Sonen är hela tiden tyst.

Brevbäraren Otto kommer förbi på sin cykel. Han talar om kvällens firande av Alexanders födelsedag. Han känner sig hedrad av att vara inbjuden. Du är hela tiden så dyster, säger han. Du ska inte vänta dig något.

Vem säger att jag väntar mig något? frågar Alexander. Jag trodde inte att du var intresserad av den sortens problem.

Dvärgen hos Nietzsche, han som fick Zarathustra att svimma, han intresserar mig, säger Otto.

Alexander och sonen är på väg hem, när en bil stannar bredvid dem. Ur bilen kliver läkaren Victor och Alexanders fru Adelaide. Victor gratulerar på födelsedagen och undersöker sedan sonen. Det ska inte dröja länge innan pojken kan tala, säger han uppmuntrande.

Hemma i det ödsligt belägna huset bläddrar Alexander i en konstbok, en present från Victor. Har du inte en känsla av att ditt liv är misslyckat? frågar denne? Nej, svarar Alexander. Ja, innan gossen kom till världen. Inte nu. Jag är väldigt bunden till honom.

Adelaide kommer in och talar om Alexanders avbrutna skådespelarkarriär. Av någon anledning började jag plötsligt skämmas för att vara uppriktig på scenen, säger han. Jag tyckte om att du var skådespelare, säger hon. Därför gav du upp.

Otto kommer och gratulerar Alexander med en stor tavla.

Otto säger att han på sätt och vis är samlare, och så berättar han en historia om en kvinna och hennes son i Königsberg under kriget. De lät fotografera sig tillsammans. Efter det blev sonen dödad i kriget, och kvinnan löste aldrig ut fotografierna. Flera år senare, 1960, gick kvinnan till en fotograf för att fotografera sig själv. När hon fick de färdiga bilderna, såg inte bara sig själv utan också sin stupade son. Han var 18 år på bilden som när de fotograferades tillsammans. Hon var i sin dåvarande ålder.

Jag har själv sett bilden, säger Otto, med henne från 1960 och sonen från 1940. Jag har ungefär 300 liknande händelser. 284 för att vara exakt.

Från en flimrande tv-apparat kommer en röst som talar om katastrof: Det finns ingen plats i Europa som är säkrare än den där vi nu befinner oss. På det sättet har alla tvingats in i samma situation. Alla distrikt kommer att stå under kontroll av militära specialförband.

Rösten försvinner.

I hela mitt liv har jag väntat på det här, säger Alexander.

Adelaide får ett hysteriskt utbrott, och Victor ger henne en lugnande spruta. Otto konstaterar att telefonen är död.

Alexander har dragit sig undan de andra och ber till Gud: Låt inte mina barn dö, inte min hustru, inte min vän Victor. Jag skänker dig allt jag kan. Min familj. Jag avstår från gossen. Bara du gör så att allt blir som förut. Så att jag slipper denna djuriska skräck.

Alexander väcks av Otto. Alexander måste gå hem till Maria, familjens tjänsteflicka, säger Otto. Jag ska förklara senare. Du måste gå hem till Maria och ligga hos henne.

Det är ju inte klokt, säger Alexander.

I mörkret cyklar Alexander till Maria. Han knackar på, och hon släpper in honom. Han visar tydligt sin oro och ber henne plötsligt: Älska mig! Rädda mig! Rädda oss alla!

Hon tar honom i famn och tröstar honom. Gråt inte, säger hon. Älska mig.

Vid frukost nästa morgon saknas Alexander. Han har skrivit en lapp, där han ber att inte bli väckt. Han har sovit dåligt. Meddelandet slutar: Förlåt mig redan nu, 19 juni 1985, 10.07.

"Förlåt mig redan nu", vad menar han med det? säger Adelaide.

Frukosten avrundas med en promenad, och Alexander blir ensam i huset. Omsorgsfullt anlägger han en eld, och snart är huset övertänt.

En ambulans anländer. Alexander försöker fly, men han infångas och förs bort i ambulansen.

Hans son bär vatten. Han har två hinkar som han bär en och en i korta etapper. Han vattnar det torra trädet.

Han ligger vid dess rot. Han säger: I begynnelsen var ordet. Varför det, pappa?

Därefter följer en text:

Denna film tillägnas min son Andrjusja - med hopp och förtröstan.

Andrei Tarkovskij

Censurnummer	126137
Datum	1986-04-30
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	4072 meter
Kommentar	Aktlängder: 413-503-563-511-534-528-514-506 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	4072 meter
Längd i minuter	149 min
Akter	8 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Andrej Tarkovskijs sista film mottogs med entusiasm - men också med högaktning. Alla var medvetna om att regissören nu var svårt sjuk och att hans möjligheter att överleva var ytterligt begränsade. Många såg detta som en anledning att även ge perspektiv på regissörens tidigare filmer.

Lasse Bergström, Expr: "Tarkovskij är en av den moderna filmens få poeter och Offret, med sin tro och sin rotlöshet, är en tung film som man ser med stor gripenhet. Här landar de ryska visionerna, färgade av en stor förtvivlan, i Bergmans och Dreyers landskap. Det sker inte utan konstnärliga komplikationer.

Men med Sven Nykvist vid kameran, i långa och fascinerande åkningar i tiden och rummet, och med Erland Josephson ¿ en Stradivarius bland aktörer - som mänskliga instrument har Andrej Tarkovskij i Sverige gjort en film som rikt belönar den som orkar öppna sig för de stränga budskapen."

Hans Schiller, SvD: "Andrej Tarkovskij har i tidigare filmer beskrivit en ursprunglig, jordnära kristendom. Tydligast i Den yttersta domen, men även i t ex Stalker, som rymmer gammalryska, religiösa och närmast mytiska föreställningar om människan och hennes inneboende möjligheter.

Offret är en film med trådar och förklaringar tillbaka i Andrej Tarkovskijs tidigare filmer, det är en dröm om Ryssland gjord i exil, en film om materiell och andlig utveckling i ett annat socialt och politiskt klimat. Det är en film som rymmer poesi och skönhet, men som inte har samma inneboende kraft som en Den yttersta domen, Solaris eller Stalker. Det är en film gjord så nära Ryssland som det varit tänkbart, men ändå så fjärran."

Hanserik Hjertén, DN: Denna berättelse, till synes enkel i sina konturer, är som vanligt hos Tarkovskij full av symboler, mystik och frågetecken, även om det religiösa draget är tydligare än någonsin.

Här finns bilder av heliga män och av Jesusbarnet, och de bibliska allusionerna är inte långt borta. Man tycker sig återfinna dem i skildringen av Alexanders lille son som opererats i halsen. Det är en stum och namnlös krabat som inte säger något förrän han i slutbilden ligger under ett förtorkat träd likt ett pånyttfött hopp.

Bibliska ekon hittar man också i skildringen av tjänsteflickorna Marta och Maria. Med den senare delar Alexander en mystisk kärleksbädd under något som liknar ett himlalyft.

Det är, som ofta hos Tarkovskij, märkligt, fantasiegggande och inte alldeles lättbegripligt. Man kan ha invändningar, men man fängslas så länge man möter poeten Tarkovskij i stället för predikanten."

Jurgen Schildt, AB: "I en av sina böcker skriver Susan Sontag om den kritiska lusten att 'tämja konstverket genom att analysera det'. Jag avstår med förtjusning från den sysselsättningen, eftersom Tarkovskij i det föreliggande fallet är den siste att inbjuda till den. Han låter sig svårligen tämjas, men han förenar sina ekon och sin snåriga komplexitet med en väldig eller snarare obegränsad suggestionsförmåga. Och om något uppfordrar han, som en av de yttersta bland de få, till betraktarens självverksamhet. Hans konst blir vad vi gör den till.

Detta är i alla tänkbara bemärkelser Andrej Tarkovskijs film. Men det vore en nonchalans gränsande till dumhet att förtiga att den också är Sven Nykvists och hans kameras. Hos Nykvist lever ansiktena och de tomma hedarna sitt explosiva och dräktiga och betydelseladdade egenliv. Det kvittar numera lika om vi kallar honom fotokonstens Rubens eller dess Salvador Dalí. Klart är i alla fall, för den som har ögon och övriga sinnen i bruk, att bildresultatet blivit mer eller mindre triumfatoriskt.

Förvisso är Offret en film som kan ses och tolkas på tio eller trettio vis, varav det ena torde vara lika rimligt eller tokigt som det andra. Men en sak är säker.

I en filmindustri, som för närvarande domineras av passgångarna och handlingsfanatikerna, eller som Tarkovskij kallar dem 'idiotisterna' liknar den just ingenting annat."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Tarkovskij berättar i symbolmättade, högtidligt framskridande och rituellt stiliserade bilder. Han låter Människan spela med på de fyra elementens väldiga scen: det förtorkade trädet vid havsstranden ska kanske en gång blomma och vi alla renas genom eld sedan stormvindarna tystnat. Själva mysteriespelets kulmen får i mina agnostiska ögon en alltför melodramatisk prägling av översinnligt trollerinummer. Men som helhet är det en gripande film där en helig rysning drar genom världen och människornas sinnen. Vi bevittnar en besvärjelse och åkallan, en förtvivlans gudstjänst vid världsundergångens brant.

Vi kan knäfalla. Vi kan söka vända ryggen till. Men vem kan förbli oberörd i vätebombens onda tid?"

Monika Tunbäck-Hanson, GP: [Tarkovskij] spelar längs hela sitt poetiska register. Tingen, elden, vattnet, rörelserna, färgerna, människorna och landskapet samspelar. Ljudet och tystnaden har lika stor betydelse som mörkret, de hotfulla ljuden och orden. (-)

Alla spelar, Erland Josephson, Allan Edwall, Sven Wollter, Gudrun S Gisladottir, på samma villkor som tingen och allt övrigt, som ger denna särpräglade, på en gång känslomässiga och intellektuella upplevelse.

Det är förmågan att smälta allt samman till avslutande bilder, som gör Andrej Tarkovskij unik. Det är hans spel med symboler, hans allegorier, som gör honom utmanande. Och det är allt detta tillsammans som får en att kalla honom en filmens store poet."

Kommentar Svensk filmografi

Före inspelningen av Offret gav Andrej Tarkovskij (1932-86) följande introduktion till filmen: "Offret tar ställning till individens ansvar gentemot världshändelserna i sin helhet.

Människorna är utleda på sitt beroende av diffusa system, samhällets pseudolagar och de abstrakta problem som synes kontrollera tillvaron.

Det är därför som de - hellre än att göra något konkret - pratar hit och dit om händelserna utan förhoppning om att kunna påverka dem.

Vår hjältes svar på frågan om skapande delaktighet i livet är att agera med förödande orimlighet ända från berättelsens början.

Hans handling är en protest mot det eviga diskuterandet, den ställer individens ansvar gentemot livets tilldragelser framför det passiva accepterandet.

Nutidsmänniskans mod kan endast mätas av hennes ansvar för de händelser som påverkar hela mänskligheten.

Genom sin handling betalar vår hjälte för rätten att känna sig som en del av det moderna samhällets själ."

Offret fick en Guldbagge som 1986 års bästa film. Likaledes utsåg Svenska Filmkritikerförbundet Offret till årets bästa film. Även internationellt väckte filmen stor uppmärksamhet. Vid Cannesfestivalen tilldelades den juryns stora specialpris och Sven Nykvist erhöll juryns pris för bästa konstnärliga insats. Vidare gick FIPRESCI-juryns pris och den ekumeniska juryns pris till Offret. Aldrig tidigare hade en och samma film tilldelats så många utmärkelser vid Cannesfestivalen. 1988 utsågs Offret till bästa utländska film av British Academy of Film and TV Arts.

Den i massmedia mest uppmärksammade scenen i filmen var husbranden, som misslyckades första gången. I Svenska Filminstitutets internationella årsskrift Swedish Films 1986 berättade Lars-Olof Löthwall därom i en dagbok:

"Torsdagen den 4 juli 1985, Gotland.

Det är i dag det ska ske, det minutiöst planerade, det som alla ser fram mot som filmens centrala scen. Sju man har arbetat med förberedelserna för bränningen av huset, flera hundra meter rör har dragits, 1 400 l fotogen väntar i en tank med kompressor, kabel har lagts ut för många kilo sprängämnen som ska få huset att rasa samman i exakt rätt ögonblick, väggar har preparerats så att de inte ska brinna ned på någon minut. 50 flaskor med gasol är kopplade till rörsystemet. Tre brandmän och brandvagn finns på plats för säkerhets skull, läkare likaså, rälsen är lagd, tre kameror är genomgångna och laddade.

T. repeterar ännu en gång med skådespelarna i stövlar och regnkläder. Under natten har man rivit stora delar av huset - utanför bild - för att branden ska gå perfekt. Den har fått ett eget tidsschema. Det tog en dryg månad att resa huset. Allt tycks förberett in i minsta detalj, molnen stackas över himlen, det ser ut att bli ett perfekt ljus. Vinden ligger åt sydost, det är ingen risk att den feta röken från fotogenen ska lägga hinna på kameralinserna.

Visst är det nervöst. Verkställande producenten, som eljest smyger sina instruktioner som smekningar, ryar om någon tar ett steg för mycket. Allt ska vara fritt för den 55 m långa åkningen, som Sven [Nykvist] ska göra med den nya, fina kameran, specialtrimmad av den tyska fabriken efter ett sammanbrott i början av inspelningen. Det är en kamera som kräver exakthet, ska vara ett under av precision.

Scenen är nu efter alla repetitioner komprimerad till fem minuter och 19 sekunder; en rörlig kamera (Svens), en fast på uppbyggd ställning, alltså utan panorering, och en reservkamera med eget, detaljplanerat rörelseschema.

Ögonblicket: 'Eld!'

Special effects-chefen från England trycker på första knappen på sin instrumentpanel, som ser ut som en popmusikers keybord. De första lågorna slår ut ur huset. I visan talas om hus i ljusan låga... Det blir mer än ljusan låga, rena svetslågan som står rakt upp med svart rök. Det är en fullkomligt fascinerande scen, kamerorna surrar dovt, aktörerna spelar upp.

Med ens: oro!

Sven Nykvist ropar upprört efter en annan kamera och kamerassistenten ryar: 'Reserven, för fan!!!' Den kameramannen kommer springande med sin kamera, blixtsnabbt byter man på kameravagnen.

Det har hänt, som inte skulle få hända... att kameran sjunker i hastighet. T. som förberett allt i en enda åkning, repeterat i flera dagar...

Det är svårt att berätta vad som sedan hände. Stor oro - men lika stor behärskning - hos skådespelarna, som nu får improvisera efter T:s order, eftersom branden inte går att stoppa... Kablarna har brunnit av i hettan - ambulansen kör bort efter nogsamt repeterat mönster, ty de båda i den vet inte vad som hänt. Det skreks, det gastades, det ryades, det släcktes, det tändes - allt i ett förfärande kaos under några minuter, långa som skärselden men ändå alldeles för korta.

Sven bara skakade på huvudet, om och om igen, T. hostade och hostade, alla var förtvivlade. Det var en stämning av uppgivenhet, som inte kan beskrivas, eftersom den kändes mer än ord förmår berätta. Den spreds över denna stora grupp av egentligen mycket optimistiska människor, som arbetat länge, länge, länge med en enda sak, som ska bli något mycket stort och så blir det ett totalt misslyckande. Huset har kostat mer än en halv miljon kronor att bygga, tio minuter att bränna ned - för den som är road av statistik.

Om scenen ska vara perfekt - och den är viktig - måste den göras om...

Hur???

Mer finns knappast att berätta om den dagen. Själv gick jag, skrivbordsarbetare, med slägga och kofot och bröt upp räls, lastade och slet. Alla var med och jobbade hårt, alla som orkade. De som inte orkade jobbade ändå för att få utlopp för sin förtvivlan. Kvar står skorstensstocken och några svartbrända bjälkar.

På kvällen tar vi ändå den traditionella teambilden. Vi lyckas faktiskt säga omelett med glam i blicken, eftersom galghumorn nu tagit över. Tillfälligt.

[Beslut fattas att bygga upp huset igen, åtminstone till det yttre med delar från interiörtagningarna i Stockholm. De som arbetat med den första uppbyggnaden kallas in från skilda håll och på litet mer än en vecka står huset där igen.]

Fredagen den 19 juli 1985: Gotland

Det är mörkt på inspelningsplatsen, frukosten serveras till stearinljus i ljummen, lätt nattbris. T. repeterar, repeterar, repeterar igen med sina skådespelare och fotografer. Solen höjer sig sakta bakom huset, borta vid Djaupdy, vinden smyger över viken och krusar ytan lätt. Vid huset arbetar brandmannen och filmmedarbetare Lasse [Höglund] med brandförberedelserna, medan T. skyndar fram och tillbaka, ändrar på en gardin. Som vanligt gäller det millimetrar.

När vi tror att det är klart att ta, konstaterar Sven att det är ljusinslag i kamerorna. Vi måste vänta en timme.

Övergår så natten i morgonens väntan. Skådespelarna pratar med oss som vanligt. T. säger sina slutinstruktioner, det är spänt under ytan men inte gastkramat.

Brandmannen, som är ensam ansvarig för branden, är orolig, vinden tilltar, drar sydost och får den fatt i elden kommer det att gå undan. De 20 minuter man nu räknat med för två tagningar kan bli nedskurna till 12. Väntan glider över i flams. T. frågar om man vill repetera en gång till, men man blir överens om att det är onödigt. Sista, viskande instruktioner vad man ska göra om det inte går som man tänkt sig.

'Högst fem minuter kvar', säger så Sven Nykvist.

Kanske liknar det soldater före anfallet, alla går utan ett ljud till sina positioner. Det är mycket tyst. Ändå: det är många turer kring det ögonblick då T. beordrar 'Eld!' och huset flammar upp i ett grandiost skådespel, som inte har ett endaste dugg med trick eller lurendrejeri att göra. Det är dramatik. T. beordrar 'Tagning!' och det blir en fenomenal scen med alla kamerorna i perfekt form - bortsett från att man inte har en chans att hinna med tagning 2. Det märker man ganska snart, men eftersom inget går åt helvete tycks alla vara tillfreds. I det ögonblick scenen är slut är det meningen att skådespelarna ska springa tillbaka till sina ursprungsplatser och börja om. T. ropar att de ska bli i slutläget, där Susan Fleetwood i förtvivlan sjunkit ihop på knä i den vattensjuka marken. T. ser ännu en bild, ropar att Sven Wollter ska lyfta Susan, bära henne mot kameran.

'Var kvar i era roller, kom mot oss!' ropar han.

Sven lyfter denna kvinna, som nog väger mer än 65 kilo i sina tunga, våta kläder, från marken och bär henne mot kameran, följd av de andra, i tung gång. En sista gång panorerar Sven mot det brinnande huset, som just i det ögonblicket faller samman. T. har tumme med Makterna.

'Tack!' Applåder. Storartat! Flickorna faller i gråt, producenten stortjuter, det gör alla, också Larissa, T.:s fru, som varit med oss de sista dagarna. Alla kramar alla, verkligen kramar. Man gratulerar brandmannen till hans fantastiska insats och T. liksom svävar över våtängarna i lycka. Det är en stämning för vilken det inte finns ord. Teamfotografering. Med glöden som bakgrund. Det råder en glädjens tystnad, ett samförstånd, också ett småprat.

Strax efter sju denna morgon är det dags att återvända till hotellet. Det har gått fem timmar, där man inte räknat en enda minut."

Sverigepremiär	1986-05-09	Royal	Göteborg	Sverige	149 min
	1986-05-09	Astoria	Stockholm	Sverige	149 min
	1986-05-09	Sandrew 1	Uppsala	Sverige	149 min
	1986-05-09	Sandrew 1	Västerås	Sverige	149 min
	1986-05-09	Sandrew	Örebro	Sverige	149 min
TV-visning	1990-05-24	TV2		Sverige	143 min
	1991-04-05	TV2		Sverige	143 min
Videorelease	1999-01			Sverige	143 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2002-11-29
Dvd-release	2004-01-30			Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2009-11-04
	2009-11-14
	2012-04-18					Valda delar visas i samband med minneskväll för Erland Josephson.
	2012-05-05
Cinemateksvisning	2016-09-15	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2016-09-15
	2021-11-20
	2021-11-30
	2021-12-11			Sverige

Guldbagge	Stockholm	1987	Bästa film
Andreas	Oslo	1987			(för bästa humanistiska ideal)
Guldbagge	Stockholm	1987	Bästa skådespelare	Erland Josephson	(för roller i denna film och i Amorosa)
British Academy of Film, Television and Arts	London	1987			(bästa utländska film)
Fédération Int'l de la Presse Cinématographique	Cannes	1986
International Inter-Church Film Center	Cannes	1986
Festivalpris	Cannes	1986		Sven Nykvist	(foto; för "bästa konstnärliga insats")
Prix Spécial du Jury (juryns specialpris)	Cannes	1986
Svenska Filmkritikerförbundets pris	Stockholm	1986			(årets film)
Guldaxet	Valladolid	1986			(t.m. Mona Lisa)
Festivalpris	Valladolid	1986		Sven Nykvist	(bästa foto)

Sven Nykvist (1990)		Offret (1986)
Ljuset håller mig sällskap (2000)		Offret (1986)
Bygga bilder : Anna Asp om scenografi (1990)		Offret (1986)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4074

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	4054

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	4061

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	4064

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DVD

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	4072

Typ	Duplikatpositiv Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	I-band effekter
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band
Bärare	17,5 mm

Typ	I-band musik
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	DAT

Typ	Slutmix
Bärare	DAT

Typ	Slutmix
Bärare	DAT

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	HDCAM

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	OFFRET Sacrificatio

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Andrei Tarkovskij OFFRET Sacrificato

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	O SACRIFICIO SACRIFICATIO

Storlek	Större än 80 x 110 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	LE SACRIFICE

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	LE SACRIFICE

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	UHRI OFFRET
Tryckeri	Interprint Oy

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	OPFER Ein film von Andrej Tarkowskij

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Andrei Tarkovsky's THE SACRIFICE
Tryckeri	Litho

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	THE SACRIFICE a film by Andrei Tarkovsky
Affischdesign	Paul Derrick

Antal exemplar	1
Affischtitel	(på japanska)

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	(på japanska)
Affischdesign	M. Ogasawara

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	1
Affischtitel	(på japanska)
Affischdesign	M. Ogasawara

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Le Secrifice

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kringmaterial
Arkivalietitel	Offret

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista. Offret. Slutgiltig version.
Omfång	49 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Sacrifice.
Omfång	54 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	78 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	50s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmanus. Sacrificio. Andrej Tarkovskij. Översättning scenbeskrivningar: Håkan Lövgren, repliker: Lars-Erik Blomqvist.
Omfång	Del 1 200 s. Arbets-, snabbmanus, insp. rapp. & polaroider.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmanus. Sacrificio. Andrej Tarkovskij. Översättning scenbeskrivningar: Håkan Lövgren, repliker: Lars-Erik Blomqvist.
Omfång	95 s. + 5 s. korrigeringar.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	The sacrifice. Screenplay by Andrei Tarkovski. Translation: Håkan Lövgren.
Omfång	67 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Musikförteckning för Offret Sacrificatio
Omfång	1 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Offret. Av Andrej Tarkovskij. Översättning: Håkan Lövgren.
Omfång	53 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmanus. Sacrificio. Av Andrej Tarkovskij. Översättning scenbeskrivningar: Håkan Lövgren, repliker: Lars-Erik Blomqvist.
Omfång	95 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Zertvoprinosenie.
Omfång	64 s.
Språk	Ryska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	50 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	46 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Sacrificio. Av Andrej Tarkovkij. Translation Håkan Lövgren.
Omfång	67 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Sacrifice. By André Tarkovsky.
Omfång	75 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	50 s. + 23 s. footage.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Offret. Av Andrej Tarkovskij.
Omfång	49 s. + 9 s. korrigeringar + 8 s. Adelaide - samlad dialog.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	The Sacrifice. A Film by Andrej Tarkovsky.
Omfång	6 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Offret.
Omfång	66 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The Sacrifice.
Omfång	109 s.
Språk	Engelska

Typ	Kringmaterial

Typ	Kringmaterial

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Språk	Italienska

Typ	Dialoglista
Språk	Spanska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	50s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmanus. Sacrificio. Andrej Tarkovskij. Översättning scenbeskrivningar: Håkan Lövgren, repliker: Lars-Erik Blomqvist.
Omfång	Del 2 174 s. Scenbeskr. Scriptamanus.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmanus. Sacrificio. Andrej Tarkovskij. Översättning scenbeskrivningar: Håkan Lövgren, repliker: Lars-Erik Blomqvist.
Omfång	95 s. + 5 s. korrigeringar.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	The sacrifice. Screenplay by Andrei Tarkovski. Translation: Håkan Lövgren.
Omfång	67 s.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	Zertvoprinosenie.
Omfång	64 s.
Språk	Ryska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	50 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	The Sacrifice. A Film by Andrej Tarkovsky.
Omfång	6 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Sacrificio. Slutgiltig version.
Omfång	49 s + 1 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	8
Färg papper	SET
Bakombild papper	SET
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Franska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Norska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Japanska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Portugisiska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	149 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt tilläggsmaterial
Bärare	EXTRAS

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP