Socialdemokraternas valfilm. De inledande scenerna skildrar kontrasterna mellan Norrland och Godsägarskånes livsföring. Man ser slitet vid malmfälten kontrasteras mot det vajande vetet i den skånska myllan och storgårdarnas burgenhet. Så glider skildringen över till bilder ur skogsfolkets liv. Man följer huggare och körare ut i jungfruliga marker med bakgrunder av frostiga fjäll. Man får vara med hela proceduren när skogen skördas och förs till massafabriken och sågverket. Kameran har också varit inne i de torftiga kojorna. Där ser man präktiga men tidigt slitna och fårade typer på närmare håll. Det är trångt och rökigt under det trånga taket. Födan och viloplatsen där arbetaren lägger sig är av det enklaste slag. Som kontrast till detta liv får man några glimtar ur en tullkrävares tillvaro. Man får ta del av feta agrarers syn på de ekonomiska tingen och hur deras program återverkar på folket i skogsbygden.
Filmen fortsätter med dramatiska bilder från flottningsarbetet, där man får följa det farliga arbetet på slippriga stockar och upptornade brötar. Forsarna ryta och hota att uppsluka de djärva männen, som för låg ersättning våga sina liv och i bästa fall hälsan. Man ser dem gå till kojs för natten under en gran medan mannen som vill fördyra deras mat kryper ner i en ejderdunsbädd. Naturscenerna i nämnda avsnitt är i måga fall storvulna och vinna ytterligare genom att motiven är fräscha. I filmen har inlags en lustig tecknad framställning hur det går till när staten utdelar spannmålstullarnas vinster till det betryckta jordbruket. Godsägarna och patronerna hålla sig väl framme och kapa åt sig slanterna och när de mindre bönderna och småbrukarna kommer finns inte en krona kvar i botten av kassakistan. Det poängteras i texterna att hjälp måste lämnas åt den betryckta jordbruksnäringen men att rättvisa måste beredas åt alla. Filmen slutar med en kort återblick på de socialdemokratiska strävandena att skapa folkhemmet Sverige och en maning åt åskådarna att sluta upp i leden så att den vackra tanken snart skall göras till verklighet. (Texten fritt efter Social-Demokraten 1930-07-10)
