De sista skidåkarna (1988)

Originaltitel	De sista skidåkarna
Svensk premiärtitel	De sista skidåkarna
Alternativtitel	Förra tidens människa

Regi	Jonas Sima Erik Eriksson
Manus	Jonas Sima
Foto	Erik Eriksson
Musik	Tor Bergner Ove Engström
Klippning	Jonas Sima
Ljudtekniker	Jonas Sima
Ljussättare	Peter Retzlaff
Negativklippning	Karin Giernoth
Mixning	Eric Westring

-	Medverkande:
Hjalmar Bergström
Erik Bolander
Artur Häggblad
Gustav Husum Jonsson
Lars-Theodor Jonsson
Nils "Mora-Nisse" Karlsson
John Lindgren
Ivan Lindgren
Martin Matsbo
Sven Selånger

Produktionsbolag	Jonas Sima Produktion
	Erik Eriksson Film AB		(med stöd av)
Produktionsstöd	Garantinämnden för kort- och barnfilm

Filmen är en hyllning till den svenska skidsportens mästare från slutet av 1920-talet till slutet av 1940-talet med en viss koncentration på 1930-talet. Den är sammanställd av journalfilmssekvenser, stillbilder och nyinspelat material med intervjuer med tio skidåkningslegendarer och en mästare i backhoppning. De tio är Hjalmar Bergström, Erik Bolander, Arthur Häggblad, Gustav Husum Jonsson, Lars-Theodor Jonsson, Mora-Nisse Karlsson, bröderna Ivan och John Lindgren, Martin Lundström och Martin Matsbo. Backhoppningen representeras av Sven Selånger.

Skidmästarna berättar om sina tävlingar, ofta i anekdotens form, och om de villkor under vilka de levde, arbetade och idrottade, som amatörer, förhållanden som ställs i kontrast till dagens industri- och förbundssponsrade, högbetalda skidåkare, som kan leva på sin sportutövning. På den tiden arbetade man i skogen som träning, yttras det bl a, nu har man träning som arbete.

Av alla intervjupersoner är det en som skiljer ut sig från de övriga, Lars-Theodor Jonsson, 83 år vid inspelningen. Han lever enstöringsliv i en stuga ute i skogen, låter sig inte ordentligt intervjuas, avskyr skidåkning, är kritisk mot dagens skididrott ("Det är inte skidåkning; dom får sitta i en gungstol och åka. Spelet är annorlunda.") och har skänkt bort alla sina priser och medaljer ("Dom vart glad, dom som fick det.").

Skidmästarnas berättelser illustreras med journalfilmsklipp från Vasaloppet 1924, 1935 och 1945; Svenska mästerskapen i Östersund 1925, Sundsvall 1928, Sollefteå 1934, Falun 1935 och Luleå 1936; Vinterspelen i Sundsvall 1928 och Falun 1935; Skidspelen i Holmenkollen 1932 och 1939; Olympiska spelen i Garmisch-Partenkirchen 1936; Bodenloppet 1939 och Olympiska spelen i S:t Moritz 1948.

Filmen rymmer också ett besök på Svenska skidmuseet i Umeå med en historisk tillbakablick på skidans historia. Efter att först ha använts för jakt och kommunikation utnyttjas den nu huvudsakligen för rekreation och sport.

Censurnummer	128002
Datum	1988-11-09
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	995 meter
Kommentar	Aktlängder: 646-349 m.

Bildformat	1.37:1
Färgtyp	Svartvit och färg
Bärare	16 mm
Hastighet	24
Längd i meter	995 meter
Längd i minuter	91 min
Akter	2 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Eva af Geijerstam, DN: "Poängen i Erik Erikssons och Jonas Simas film är helt klar: den är en hyllning till dessa gamla vitala skidåkare, och genom hyllningen en pekpinne mot hur dagens skidsport artar sig ¿ för att inte säga urartar sig. 'Nu är det som att sitta i gungstol och åka', heter det.

Och visst är det fantastiskt roligt att se journalfilmerna från olympiader och Vasalopp, från Holmenkollen och lopp som inte längre körs - från klassiska slutstrider, och oförglömliga backar. Och att höra berättelserna om dessa ögonblick, som fortfarande står glasklara i åkarnas minnen.

Men ändå vill det sig inte riktigt med filmen. För den icke redan invigde på dessa klassiska skidmarker bildar journalbilder och resultatminnen förvirrade spår som korsar sig som i den svåraste skidorientering. (-)

Några bilder som verkligen låter oss känna vad det innebar att arbeta i skogen, skida till Vasaloppet, skida tillbaka för att åter stå i skogen på måndagen finns inte.

Någonstans bakom dessa mäns berättelser och minnen anar man en helt annan och mycket starkare film än det blivit. De sista skidåkarna är journalistiskt mångsidig och kompetent, men filmatiskt förunderligt temperamentslös."

Björn Samuelsson, AB: "Det här är grabbarna som stått på skidor sen de föddes, som åkte skidor till skolan, tog sig på skidor till timmeravverkningsjobbet och som rev av ett eller annat OS och Vasalopp på vägen.

De åkte för att det var roligt. Pengar var det aldrig frågan om. De var "Ärliga amatörer". (-)

Liv och öden blev olika, men minnena är en intill förväxling likartad räcka anekdoter om fel valla, isfläckar, väderlekar, mirakelspurter, svett och slit. Det blir ändå märkvärdigt fascinerande."

Lasse Bergström, Expr: "Den äldste av bröderna Lindgren från Kiruna har sitt födelseår i ett annat sekel men låter som en pojke. Den redan i spåren vresige Arthur Häggblad, min barndoms Vasaloppshjälte, håller stilen som karg filosof långt inne i det sista vinterlandskapet. Enslingen Lars Theodor Jonsson drar sig in i sin skogsstuga och vill inte tala om skidor nu heller. (-)

Mot dagstagningarna ställler Sima vältaliga bilder från de idrottshistoriska filmarkiven. Tanken med dokumentären är att visa att Hjalmar Bergström, Matsbo, Husum och de andra på sina trälaggar var äkta idrottsmän. Som amatörer lika vita som den snö de åkte på. Som människor bröder med de stora skogarnas furor."

Kommentar Svensk filmografi

Den märkligaste bland de gamla skidmästare som medverkar i filmen är utan jämförelse Lars-Theodor "Lappen" Jonsson. I en osignerad artikel i Vi (nr 48/1988) berättas om hur Jonas Sima och Erik Eriksson tog kontakt med honom: "Han (-) bor i en koja i Lillala-vattnet norr om Strömsund. Jonas och hans kompis Erik Eriksson hade gjort upp om tid med honom. Det var vinter. När de kom fram till kojan sa Lappen:

- Nä, jag har int lust. Kom tillbaka till våren.

När de började smygfilma jagade han dem med ett spett.

Han är eremit och har gett bort alla sina priser.

De andra är mer sociala. Artur Häggblad bor faktiskt i Stockholm och blev så glad när Jonas kom att han började sjunga rakt in i kameran.

Visan var tyvärr för fräck och fick klippas bort.

Några av farbröderna var omöjliga att intervjua redan under sina storhetstider.

Sven Jerring vågade aldrig intervjua Artur Häggblad. Han kunde säga vad som helst. En gång kom landshövdingen i Falun fram till honom efter ett Vasalopp och sa:

- Hur gick det att åka idag?

Det var en konstig fråga eftersom Häggblad vunnit.

- Åk själv gubbjävel så får du se, sa Häggblad.

Nu gråter dom när dom vunnit. Gunde Svahn blev intervjuad gråtande i Kanada i vintras. Kan vi få se när du gråter Gunde, sa han som intervjuade honom."

De sista skidåkarna var Jonas Simas (f 1937) tredje långfilm efter Barna från Blåsjöfjället (1980/22) och Åke Hasselgård Story (1983/11) och en rad kortfilmsdokumentärer. Medproducenten Erik Eriksson (f 1933) har i många dokumentärer skildrat livet och arbetet i de norrländska skogsbygderna.

Sverigepremiär	1988-10-23	Skandia	Stockholm	Sverige	91 min
Urpremiär	1988-10-23	Skandia	Stockholm	Sverige	91 min
Annan visning	1988-11-19	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	84 min	(Filmens Dag)
	1988-11-20	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	84 min	(Filmens Dag)

Originaltitel	Skid-Sverige
Kompositör	Tor Bergner	(1988)
Textförfattare	Jonas Sima	(1988)

Dokumentärfilm

Nationella minoriteter, samer

Samer

Skidsport

Sport

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Materialbas	Polyester
Bärare	16 mm

Typ	Separat visningsljud
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	2
Album	Nej