Carmen (1983)

Media (1 st)

Originaltitel	Carmen
Svensk premiärtitel	Carmen

Regi	Claes Fellbom
Manus	Claes Fellbom
Producent	Hans Hiort
Foto	Roland Sterner
Musik	Georges Bizet
Koreograf	Carmen Lucena
Scenograf	Nils Moritz
Klippning	Claes Fellbom
Ljudtekniker	Helmut Mühle
Produktionsassistent	Karin Adolphson
B-foto	Mats Ardström
Elektriker	Arne Åkerström
Musikarrangör	Kerstin Nerbe
Orkester	Folkoperans Orkester
Dirigent	Kerstin Nerbe
Musiktekniker	Hans Larsson
Dekormålare	Björn Fallström (ej krediterad)
Rekvisita	Vanilla Dahlstrand
Kläder	Carina Dangoor
Smink	Sofia Ranow
Övrig medarbetare	Margareta Dellefors (musikproducent) Roger Henry (filmtekniker) Harald Hamrell (filmtekniker) Glenn Mossop (musikalisk instudering)

Anne-Marie Mühle	Carmen
Sören Renulf	Don José
Erling Larsen	Escamillo
Gunnel Bohman	Micaela
Staffan Rydén	löjtnant Zuniga
Marianne Myrsten	Frasquita
Catharina Olsson	Mercedes
Carmen Lucena	flamencodansös
Justo de Badajos	flamencogitarr
Arild Helleland
Jan van der Schaaf

Produktionsbolag	Cinemagi
	Folkoperan
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkoperan

Under förtexterna uppförs en flamencodans till gitarrackompanjemang. Carmen inträder. Inklipp av orkestern. Spelet börjar.

Spanien omkring år 1820. Cigarrfabriken i den lilla staden håller middagspaus, och arbeterskorna, däribland zigenerskan Carmen, tillbringar rasten på torget. I ett hörn av detta sitter Don José, korpral vid dragonerna, och gör vapenvård. Han uppmärksammas av Carmen som kastar en ros till honom innan hon återgår till arbetet.

Bondflickan Micaela kommer från hembyn för att träffa fästmannen José. Carmen sjunger liggande i ett fönster och flirtar utmanande med José. Micaela har nyheter om Josés moder som skickat ett brev och en kyss som Micaela kyskt förmedlar på Josés panna. I en tillbakablick ser vi hur Micaela och modern tar avsked i byn hemma.

När Micaela lämnat José, ertappar hon i en gränd Carmen, inbegripen i en kärleksakt med löjtnant Zuniga, som dock lyckas försvinna utan att bli igenkänd. Micaela varskor José som av löjtnanten får i uppdrag att föra Carmen till häktet. Hon kollrar emellertid bort honom med ljuvt tal och han släpper henne fri. Inklipp av orkestern.

Don José har hamnat i arresten för sitt tilltag att låta Carmen slippa undan. Rosen han fått har han kvar. Han har blivit rejält kär i henne.

På ett värdshus, ett känt tillhåll för smugglare, är Carmen tillsammans med sina arbetskamrater när tjurfäktaren Escamillo anländer efter en lyckad corrida. Under hans aria visas inklipp från olika turer i en tjurfäktning. Escamillo gör Carmen sin kur, men hon väntar på José som fått arrest för hennes skull. Escamillo och löjtnanten, som under tiden infunnit sig, försvinner för att fira tillsammans på egen hand.

När José kommer, dansar hon för honom. När han var i arresten skickade hon ett guldmynt till honom för att han skulle köpa sig civila kläder, men han har fortfarande sin gamla uniform. Han vill inte desertera. Han har visserligen förlorat sin grad, men det gör honom detsamma, därför att han älskar henne.

När han hör taptot blåsas på regementet, vill han infinna sig på kasernen, och Carmen gör narr av honom för hans plikttrohet. I stället drömmer hon om att vara fri (i filmen symboliserat av insprängda bilder på en vit springare med José som ryttare). José vacklar: "Hela mitt liv tillhör dig. Du gör vad du vill med mig. Carmen, jag älskar dig." Till slut ändrar han sig ändå: "Nej, jag vägrar höra på dig. Farväl för alltid."

Då bankar det på dörren. Det är löjtnanten som ger order till José att försvinna, men hans fräcka uppförande gentemot Carmen provocerar José till en duell med löjtnanten, när smugglarna störtar in, avväpnar och klär av löjtnanten och bakbinder honom. När sedan Carmen vill skjuta honom, hindras hon av José som skär honom med en kniv i ansiktet. De rider bort med smugglarna.

Carmen och José vistas hos smugglarna i deras tillhåll uppe i bergen. Carmens kärlek till honom verkar ha svalnat en del.

Tjurfäktaren Escamillo infinner sig i lägret. Han har fått höra att den kvinna han förälskat sig i befinner sig där. "Jag älskar henne intill vanvett."

När José förstår att det är Carmen han letar efter, övermannas han av svartsjuka, och det kommer till en knivduell mellan honom och Escamillo. Carmen är det till slut som hindrar José från att stöta kniven i Escamillo.

Carmen är både smickrad och förtjust över tjurfäktarens uppvaktning, och José förtärs av svartsjuka även sedan Escamillo lämnat sällskapet, som står i begrepp att bryta lägret.

Micaela, Josés fästmö, anländer, bedrövad och besviken över hans handlande, men ändå med förhoppningen att kunna få honom tillbaka. José ber henne att låta honom gå: "Jag är dömd att förgås." Carmen är nu mera intresserad av Escamillo och vill bli av med honom: "Ge dig av!" José resignerar till slut: "Som du vill, jag går."

På väg med Micaela nyktrar han till från sin passion och ber henne om förlåtelse.

I staden ska det bli tjurfäktning och folk är festklädda. Micaela letar i mängden efter Carmen. Hon säger att José är desperat. Carmen anländer och varnas av sina väninnor.

Inne på arenan har tjurfäktningen börjat. (Inklipp av tjurfäktningssekvenser.)

Escamillo kommer förbi, nu klädd som torero. Han står i tur att gå in på arenan men förklarar dessförinnan Carmen sin kärlek. José åser det hela gömd bland publiken.

José träffar Carmen, som är ensam, och det kommer till en uppgörelse. "Man sa mig att du står mig efter livet, men jag är inte rädd", säger hon. José lovar henne att allt ska vara glömt bara hon kommer tillbaka till honom. Han bönar och ber att hon ska följa med honom. Men hennes kärlek till honom är slut: "Det är Escamillo jag älskar."

Den inklippta tjurfäktningssekvensen visar hur toreron driver in sitt svärd i tjurens nacke - den dödliga finalen.

Carmen springer mot Josés kniv och dör.

José lyfter upp henne i sina armar.

Censurnummer	124291
Datum	1983-09-26
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2988 meter
Kommentar	Aktlängder: 576-474-589-478-478-393 m.

Bildformat	Vidfilm
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2988 meter
Längd i minuter	109 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta recensenter var överens om att Claes Fellbom och Folkoperan hade presterat en med hänsyn till tillgängliga resurser mer än acceptabel filmversion av Carmen. Framför allt Anne-Marie Mühle i titelrollen fick mycket beröm för sin insats.

Hanserik Hjertén, DN: "För att ta bristerna först så har det naturligtvis blivit en del komplikationer genom att Fellbom huvudsakligen filmat sin egen operaföreställning. Det blir för teatermässiga uppsyner ibland och den talade dialogen låter uppstyltad.

Det tog också en stund innan jag vande mig vid den lite kyffiga teateratmosfär som följt med in i filmen och som snarast understryks av de utomhusscener Fellbom lagt in.

Men efter ett tag sögs jag in i handlingen. Det berodde inte minst på Fellboms förmåga att med kamerans och klippningens hjälp ge extra nerv och rörelse åt det begränsade scenutrymmet. Ofta, som i smugglarkvintetten, förenar han musik och bildvinklar på ett medryckande sätt.

Och även om de visuella inläggen inte är alltigenom lyckade så ger de ett poetiskt lyft åt operaintrigen. Att presentera Escamillo uppspetad i den väldiga gasklockan i Värtahamnen ger inte bara en fantastisk bild utan också en surrealistisk ödesklang åt denna kärlekstragedi som är mycket tilltalande.

Dessutom får vi äntligen chansen att se tjurfäktningen på arenan. Och den utnyttjar Fellbom på ett effektivt sätt genom att låta Carmen springa mot Don Josés kniv i en parallellscen som framhäver kärlekens rituella och dödliga egenskaper."

Lasse Bergström, Expr: "Helt har Fellbom inte lyckats, mycket beroende på att den låga budgeten tvingat honom kvar i Folkoperans scenrum och utflykterna i Carmens spanska verkligheter blir för tillfälliga och i några fall också för lättköpta.

Men musikaliskt har denna Carmen behållit sin fräschör även som film: Sören Renulf, Gunnel Bohman och Erling Larsen må ha sina brister när kameran smyger fram till närbild och stereokanalerna är öppna även för deras talade repliker; sjunga kan de!

Och en äkta Carmen har de att rikta sina känslor mot. Anne-Marie Mühle behärskar ensam hela det musikdramatiska spelet. Utan hennes insikter och intensitet hade det inte gått. Nu sjunger hon denna ambitiösa svenska operafilm till en seger som är liten men övertygande."

Carlhåkan Larsén, SDS: "Det lyser förstås igenom att det rör sig om filmad teater, kompletterad med några spanska exteriörer och tjurfäktningsbilder, men man vill gärna tillstå, att begränsningarna i bildval, orkesterklang och röstresurser är smidigt kringgångna.

Framför allt har filmen liksom föreställningarna på scen en central punkt som kan trollbinda dubbelt: Anne-Marie Mühle gestaltar titelrollen med fascinerande intensitet både i det sångliga och i sin aktion. Sällan såg och hörde man en Carmen med rikare fonder av frän och leksen sensualitet och obändig viljeutstrålning. Vid sidan om denna förtätade prestation bleknar allt, även den paradoxalt hygglige Sören Renulf som Don José, som i den här versionen hanterar sin kniv med kall beräkning och inte bara som en hetsporre.

Till de kloka dragen i Claes Fellboms regi hör att de hållbaraste momenten i uppsättningen verkligen lyfts fram. Passionsdramat Carmen-José med Micaela som tredje part belyses tydligt. Sen hör det till saken, att Folkoperans kammarformat framtvingat en koncentration av dramat. Körerna är skjutna i bakgrunden, och i stället lanseras en flamencogitarrist och den stolt dansande Carmen Lucena som spanskt folkliv i mer solitär stil."

Kerstin Linder, SvD: "Eftersom detta är film har Fellbom också lagt in en del scener tagna utanför studion för att visa vad som ligger under orden. Ibland blir det alltför uppenbara illustrationer, ibland träffar det en viktig kärna: dödsångesten på tjurfäktningsarenan som Esacamillo skildrar i toreadorarian och finast av allt - den underbart vackra ritt i slow motion som levandegör den frihetskänsla kören annars sjunger om i slutet av andra akten.

Mycket görs alltså på ett nytt sätt, en del bär prägel av oundvikliga kompromisser. Men sångarna och Kerstin Nerbe med sina 18 musiker mot det normalt tre-fyrdubbla, lyckas ändå förmedla allt väsentligt hos Bizet, så att man går ut helt omtumlad av musikens skönhet och hetta, som alltså kommer väl till sin rätt också i en biografsalong."

Per-Anders Hellqvist, StT: "Närheten stryker Fellbom också under i sin filmversion av Carmen. Ansikten och kroppar fyller duken, kulisser och tiljor är påtagliga. Fellbom är tydligt påverkad av Ingmar Bergmans Trollflöjten och uppnår en stark närvarokänsla. Skada bara att han inte är konsekvent. De insprängda utomhusscenerna (från Musikmuseets gård och från södra Spanien) är inte bara dramaturgiskt inkonsekventa utan också tekniskt bristfälligt infogade i helheten.

Så mycket mera helgjuten är den musikaliska prestationen. Anne-Marie Mühle, som var en utmärkt Carmen på Folkoperan, har nyanserat och fördjupat sin tolkning; här får hon sitt definitiva genombrott som operasolist. Sören Renulf, ung tenor från Göteborg, är kanske den bäste Don José jag har sett; med en glänsande, lyrisk stämma av exportkvalitet och en fullständigt övertygande dramatisk utveckling från första scenens oskuld till slutscenens desperado. Ensemblen i övrigt är helgjuten, på sina punkter strålande (Gunnel Bohmans Micaela!). Kerstin Nerbe får oss att glömma att miniorkestern är bluff och båg. Helmut Mühle har spelat in ett ljud av sensationell klarhet och i Roland Sterners foto finns en reportagemässig följsamhet som är kongenial med regin."

Kommentar Svensk filmografi

Claes Fellboms (f 1943) Carmen var baserad på Folkoperans uppsättning av Bizets opera som framfördes på scenen i Stockholm 132 gånger för fulla hus, sista gången 30.4.1983. 1984 gjorde Folkoperan en turné med Carmen organiserad av Riksteatern, omfattande 62 föreställningar.

Fellbom hade tidigare svarat för fem långfilmer, samtliga gjorda på 60-talet: Ska'ru me' på fest? (1966/19), Carmilla (1968/25), Agent 0,5 och Kvarten - fattaruväl! (1968/33), Skottet (1969/19) och Den vilda jakten på likbilen (1969/24). Senare under 80-talet gjorde han ytterligare en långfilm med en Folkoperauppsättning som utgångspunkt, Aida (1987/25). Fellbom var med om att starta Folkoperan 1976.

Inspelningen av Carmen ägde rum 1.5.-30.5.1983. Kostnaderna för filmen uppgick till cirka 1,5 Mkr.

Filmen spelades in i Folkoperans lokal på Roslagsgatan 14 i Stockholm. Om inspelningsplatserna i övrigt berättar Folkoperans pressmaterial: "På Musikmuseet byggde scenografen Nils Moritz upp en tidsenlig och vacker miljö med delar av teaterlokalens dekor insprängda. I Hagaparken togs en del scener och vi åkte även till Malaga och Ronda i södra Spanien, Carmens hemtrakter, för att ta vissa bilder. I Stockholm hittade vi också en fantasieggande miljö, nämligen den märkliga stora gasklockan i Värtahamnen."

Stor omsorg lades ner på upptagningen av ljudet som för första gången i svensk film inspelades digitalt. Ansvarig för detta var ljudingenjören Helmut Mühle, med erfarenheter från Ingmar Bergmans Trollflöjten (1975/22) på meritlistan.

Stora delar av filmen är för ovanlighetens skull inspelad med synkront ljud, med hela orkestern på plats i teaterlokalen precis som i ljudfilmens barndom. Sångarna sjöng på riktigt, i stället för playback som normalt används i operafilmer, t ex i Aida (1987/25). Detta gav spänning och äkthet åt spelet, vilket många recensenter också påpekade.

Inspelninsgtakten var hög. Hela operan filmades rätt igenom på fyra dagar, en akt per dag, ibland med två kameror. Sedan den bästa tagningen av varje scen valts ut, användes ljudinspelningen som playback för filmning av närbilder. Detta tog ytterligare cirka tio dagar.

Några år efter inspelningen av Carmen avled tragiskt efter en kort tids sjukdom Anne-Marie Mühle (1943-93).

Georges Bizet (1838-75) påbörjade arbetet med Carmen 1873. Han utgick från en novell av Prosper Merimée (1830-70) och uppdrog åt Henri Meilhac (1831-97) och Ludovic Halévy (1834-1908) att svara för librettot. Bizet själv förtjänar att nämnas som librettoförfattare, eftersom han tog aktiv del även i det arbetet. Sålunda lär texten till den numera klassiska Habaneran vara i sin helhet författad av Bizet.

Operan är inte särskilt trogen mot Merimées novell. Flera personer är tilldiktade i operan, bland andra Micaela. I novellen är Carmen gift, och mordet på henne utspelas i en klyfta i bergen. I operan äger det rum på torget framför arenan.

Operan fick sin urpremiär på Opéra Comique i Paris 3.3.1875. Den mottogs synnerligen onådigt av publiken och kritiken. Längre fram blev den dock en stor succé, vilket Bizet inte fick uppleva. Han avled tre månader efter uruppförandet.

Originaltitel	Carmen (Opera)
Sångtextförfattare	Henri Meilhac	(libretto och sångtexter)
	Ludovic Halévy	(libretto och sångtexter)
Kompositör	Georges Bizet
Sångtextförfattare	Caj Lundgren	(svensk text)
	Claes Fellbom	(svensk text)

Originaltitel	Carmen (Novell)
Författare	Prosper Mérimée

		Sverige		1983-05-01	1983-05-30
Folkoperan	Stockholm	Sverige
Hagaparken	Stockholm	Sverige
	Málaga	Spanien
	Ronda	Sverige

Sverigepremiär	1983-10-01	Riviera	Stockholm	Sverige	109 min
Urpremiär	1983-10-01	Riviera	Stockholm	Sverige	109 min
TV-visning	1987-05-15	TV2		Sverige	105 min

Musik

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	16 mm

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	8
Färg papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck