Dödspolare (1985)

Media (2 st)

Originaltitel	Dödspolare
Svensk premiärtitel	Dödspolare
Distributionstitel	Dødgo'e venner (Danmark) Døden i bakrus (Norge)

Regi	Mats Arehn
Manus	Rolf Börjlind
Idé	Mats Arehn
Producent	Mats Arehn Lennart Frankzén (produktionsansvarig Esselte Video AB)
Produktionsledare	Peter Kropénin
Foto	Lasse Björne
Musik	- (ingen musik förekommer i filmen)
Scenograf	Jeanette Albertsson
Klippning	Thomas Samuelsson
Ljudtekniker	Thomas Samuelsson
Konstnärlig rådgivare	Bengt Forslund (Svenska Filminstitutet)
Scripta	Bibi Dawe
Produktionsassistent	Steve Jansson
B-foto	Bertil Rosengren
Stillbildsfoto	Steve Jansson
Elektriker	Börje Larsson
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Christina Jernström
Optisk printer	Ove Porath Christer Palm
Kläder	Jeanette Albertsson
Smink	Bibi Dawe
Mixning	Bengt Löthner

Gösta Ekman	Torbjörn "Tobbe" Skytt, pianist
Sten Ljunggren	Bertil Ugglefors, läkare
Gunnar "Knas" Lindkvist	Sven Skytt, Tobbes far
Eva Dahlman	Gunilla Fernström, den döda kvinnan
Peter Dalle	tjuv på vinden
Rolf Larsson	tjuv på vinden
Margareta Pettersson	kvinnan på vinden
Rolf Börjlind	ena polisen
Nils Moritz	andra polisen
Karin Miller	lapplisan
Ruth Stevens (som Ruth Roeck Hansen)	grannfrun

Produktionsbolag	Omega Film & Television AB		(i samarbete med)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Esselte Video AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Esselte Video AB	1985
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (hyrvideo)	Esselte Video AB	1985
Laboratorium	AB Film-Labor

Pianisten Torbjörn "Tobbe" Skytt vaknar påtagligt bakfull, vinglar ut i köket på jakt efter något, oklart vad. Av alla tomma flaskor framgår att det varit fest. När han vinglar vidare genom lägenheten upptäcker han plötsligt en kvinna som tycks sova. Det ringer på dörren.

Det är polaren Bertil Ugglefors, läkare och kapten i reserven. Av samtalet framgår att de haft en "våt" fest kvällen innan och snackat lumparminnen med några kompisar. Bertil har glömt sin klocka. Motvilligt släpper Tobbe in honom, han upptäcker kvinnan och konstaterar att hon är död. Han envisas med att Tobbe ska ringa polisen men Tobbe tvekar.

Nu vidtar ett psykologiskt spel dem emellan. Tobbe vill inte ringa polisen, oklart varför, och plötsligt är Bertil med på noterna att göra sig av med liket. De ska arrangera en olycka i trappan och rullar in kvinnan i en matta. På väg ut i trappan hör de ljud av några som kommer i trappan. De slinker in med liket och gömmer sig på vinden, och hör hur två män går in i lägenheten och stjäl Tobbes video.

När de vill lämna vinden, kommer en kvinna med tvättkorg. Av någon anledning börjar hon byta kläder och de gömmer sig igen, och just då kommer de två tjuvarna och överraskar kvinnan. En av dem gör ett halvdant våldtäktsförsök innan de försvinner, uttalande hot ifall hon berättar något. Kvinnan flyr skräckslagen till sin lägenhet.

Tobbe och Bertil törs inte längre ta ned liket i trapphuset, de ska häva upp det på taket men tappar taget. Man hör liket rasa ned. På gården eller gatan hittar de henne inte. Allt är ett mysterium tills de väl tillbaka i lägenheten upptäcker att hon fallit på balkongen. De tar in liket i lägenheten igen.

I det följande kommer de dramatiska inslagen tätt. Tobbes far dyker upp. Han har strax innan känt sig oartigt bemött när Tobbe kastat på luren, föregivande att han var sjuk. Fadern vill se hur det står till, men blir lugnad av närvaron av en doktor. Han ska ta en polaroidbild av de två, och ser inte att likets arm sticker fram bakom soffan . Det ser dock Tobbe som sliter sönder bilden, och lyckas bli av med sin far.

Åter ringer det på dörren. Det är polisen som undrar om Tobbe sett till några inbrottstjuvar, men inför det nekande svaret låter de sig nöja.

Under tiden har den psykologiska spänningen mellan de två polarna trappats upp. Det visar sig att Tobbe haft kortvariga förhållanden med den döda, som var narkoman, och Bertil anklagar honom för att i fyllan och villan, sedan de andra gått, ha slagit ihjäl henne i ett raserianfall när hon blev för besvärlig.

Bertil förnekar själv att han någonsin träffat henne, men på ett recept finner Tobbe att Bertil skrivit ut narkotika åt henne. Nu är det Tobbes tur att anklaga Bertil för hennes död: hon blev kanske för jobbig med sina krav på knark, och Bertil gjorde slut på henne.

Men längre fram har det svängt igen. Tobbe är fortfarande inne på att Bertil gjort det, men nu av nödvärn: han förstår fullt och fast att narkomaner är sig själva närmast och kan utvecklas till veritabla utpressare; det var bara naturligt om Bertil tappade besinningen.

Vems skulden egentligen är för hennes död tycks nu vara likgiltigt för båda, men bådas osäkerhet i skuldfrågan gör att de med ens är helt införstådda med att göra av med liket efter mörkrets inbrott.

De bestämmer sig för stupet vid Fåfängan intill Danvikstull. De lyckas forsla henne dit, men när de ska välta henne över branten fastnar hon på kanten. Bertil går fram till stupet för att knuffa ned henne, men då knuffar Tobbe ned honom. Bertil faller ned i Stadsgården.

När Tobbe ska ta sig därifrån får han inte igång bilen. Batteriet tar slut och motorn dör. Han sitter kvar i mörkret.

Censurnummer	125352
Datum	1985-03-15
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2343 meter
Kommentar	Aktlängder: 509-503-588-522-235 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2343 meter
Längd i minuter	85 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet av Dödspolare var blandat, om än lite tveksamt positivt. Man hälsade Mats Arehn välkommen tillbaka efter fiaskot med Kalabaliken i Bender. Det talades om filmens spänning och suggestivitet, men den kritiserades också för förutsägbarhet, och för att slutet i detta absurda kammarspelsdrama var en antiklimax som inte höll vad resten lovat.

Jurgen Schildt, AB: "Mats Arehn, hoplappad och återuppstånden efter Kalabaliken i Bender, har gett dramat ett slags halvparodisk dubbelhet. Där finns, åtminstone försöksvis, korsningen av ovisshet och absurditeter och situationshumor, med slaka dragningar åt dramatikern Harold Pinter. Men inte minst har Arehn ägnat sig åt den kriminella och onödiga varianten av konsten att säga goddag yxskaft.

Summan av kammarspelet hade dugt i televisionen en måndagkväll kl 20. Men som biograffilm?"

Maaret Koskinen, Chaplin: "Det är inget tvivel om att Dödspolare har kvaliteter som många sentida svenska filmer finge ha lite mer av. Speciellt bra har man lyckats med de komiska och ibland rent av farsartade eller absurdistiska inslagen. (-)

Här finns också en bitvis riktigt rolig dialog. (-)

Men ¿ och detta är ett stort men ¿ allt det positiva kan dock inte förta intrycket av filmad teater. Att filmen till största delen utspelar sig i ett enda scenrum, att den är så till den grad beroende av skådespelarna och deras dialog att kameran för det mesta nöjer sig med en registrerande funktion och inte lägger till ett jota själv ¿ allt detta som gör den till god underhållning på vilken privatteater som helst gör den paradoxalt nog ganska ointressant som film.

Av de inblandade (-) har filmen kallats ett experiment. Och det stämmer förvisso, produktionstekniskt sett. Den har skapats fram av en sammansvetsad liten grupp och spelats in mycket billigt under en kort tid. Resultatet, däremot, är så långt ifrån ett experiment man kan komma: Filmen är välspelad och välkonstruerad (-) i synnerligen klassisk bemärkelse.

Det är nästan lite skrämmande: Måste det till 'experiment' för att visa att man i Sverige fortfarande kan göra konventionsbunden, gammaldags film?"

Hanserik Hjertén, DN: "Nu är väl inte Mats Arehn giganten att lyfta historien till mer symboliska dimensioner. Men det har räckt till en tänkvärd salongsthriller, mycket rolig trots liket, med en lätt anstrykning av svart och absurd fars.

Jag skulle önska man hållit kvar den stämningen hela vägen, i stället för den dramatiska storslägga som får avsluta den styva balansakten.

Dock, som exempel på mysig mordfilm över mörka avgrunder, är Dödspolare en för svenska förhållanden ovanligt begåvad produkt. Blir Mats Arehn publikens man den här gången så tycker jag han är värd det."

Britta Svensson, Expr: "Man jämför gärna med andra förtätade kriminalpjäser, som den av Alfred Hitchcock filmade Repet. Då känns Dödspolare lite torftig, och särskilt slutet brister i originalitet och uppfinningsrikedom.

Men några riktigt praktfulla överraskningseffekter är inprickade tidigare i filmen, och har man fantasi kan man ge historien mer tyngd genom att se den som ett stycke teater om de förvridna relationerna mellan män och kvinnor.

Och förstås, de två som var så sanslöst roliga i den underskattade Kalabaliken i Bender visar här med mycket skicklighet och känslighet på bråddjupen under den medelålders svenskens självsäkra yta."

Hans Schiller, SvD: "Regissören Mats Arehn, Manuskriptförfattaren Rolf Börjlind och de två nämnda aktörerna har tillsammans åstadkommit Dödspolare, en film som fortsättningsvis blir ett bollande med skuldbördan mellan de två polarna. Vem av dem kände bäst den dräpta och vem hade anledning att döda henne?

Mycket mer är egentligen inte att säga om denna pekfingerövning som inte lyckas visa eller bevisa något annat än att en dialog kan skrivas, regisseras och ageras utan att någon av de inblandade egentligen har något att säga. Det finns kort sagt inget under ytan och när sedan denna habila produkt som döpt sig själv till thriller inte ens försetts med någon ordentlig knorr, upplösning eller ens sens moral kan man lika gärna stanna hemma och titta på Dallas.

Möjligen har upphovsmännen tänkt sig en svensk variant på Hitchcocks Repet men Dödspolare blir varken en diskussion om ondskans väsen eller någon djupare lodning i de två mordmisstänktas karaktärer. Vad vi får reda på vet eller misstänker vi redan från början och de tvås envetna försök att bli av med liket efter den gemensamma väninnan Gunilla blir bara plumpt alternativt svårt att ta på allvar.

Dödspolare har blivit en billig produktion och då tyvärr också i sådana avseenden där man inte använder kronor och ören för att göra värderingar."

Hans Sidén, GP: "Filmad radioteater! Det är Dödspolare, Kalabaliken-regissören Mats Ahréns första film efter "Katastrofen" i Bender 1983. Tack vare att Gösta Ekman är en så underbar aktör lyckas man ur den morbida historien locka fram en del skratt och några befängda situationer. Utan Ekman hade det här antagligen blivit en ny katastrof."

Annika Gustafsson, SDS: "Den strid som pågår mellan Bertil och Tobbe, där den ene ömsom är stark ömsom svag blir ju längre filmen lider förutsägbar. (-) Det uppstår aldrig någon hotfull eller farlig spänning mellan dem. Dessvärre blir det inte heller någonting som kan kännas åtminstone litet skräckinjagande eller ens kittlande för publiken. (-) Om det är något som behövs i svensk spelfilm är det experiment och förnyelse, men då måste man antingen ha något väsentligt att berätta och/eller pröva en form där man vågar ta ett kliv utöver de för länge sedan inmutade gränserna."

Sven E Olsson, Arbetet: "Men andan ¿ det galna i gravallvaret, det absurda i likgömmandet ¿ får mig att minnas Ugglor i mossen. En film som väcker sådana jämförelser är inte så pjåkig, sina enkla och stundom väl korniga bilder till trots. Klart godkänd underhållning."

Kommentar Svensk filmografi

Dödspolare var ett kollektivt experiment och enligt upphovsmännen ett försök att visa fram nya vägar för svensk filmproduktion.

Filmen gjordes med en budget på cirka 3 Mkr, ett team på fem personer och 17 inspelningsdagar. Den spelades in på 16 mm, som sedan blåstes upp till 35 mm.

Rolf Börjlind, Gösta Ekman, Sten Ljunggren och Mats Arehn jobbade med maunset tillsammans och alla bidrog till regin. Större delen av tagningarna gjordes i en vanlig lägenhet.

Det var den första biograffilm som Esselte Video deltog i som samproducent.

				1984-09	1984-10
Östermalm	Stockholm
Fåfängan	Stockholm

Sverigepremiär	1985-03-22	Göta	Göteborg	Sverige	85 min
	1985-03-22	SF 2	Jönköping	Sverige	85 min
	1985-03-22	Reflex	Lund	Sverige	85 min
	1985-03-22	Metropol	Malmö	Sverige	85 min
	1985-03-22	Grand 1	Norrköping	Sverige	85 min
	1985-03-22	Spegeln	Stockholm	Sverige	85 min
	1985-03-22	Folkan	Sundsvall	Sverige	85 min
	1985-03-22	Roxy	Örebro	Sverige	85 min
Urpremiär	1985-03-22	Göta	Göteborg	Sverige	85 min
	1985-03-22	SF 2	Jönköping	Sverige	85 min
	1985-03-22	Reflex	Lund	Sverige	85 min
	1985-03-22	Metropol	Malmö	Sverige	85 min
	1985-03-22	Grand 1	Norrköping	Sverige	85 min
	1985-03-22	Spegeln	Stockholm	Sverige	85 min
	1985-03-22	Folkan	Sundsvall	Sverige	85 min
	1985-03-22	Roxy	Örebro	Sverige	85 min
TV-visning	1987-01-07	TV1		Sverige	82 min
	2005-02-25	Kanal 5		Sverige	82 min
	2005-09-10	Kanal 5		Sverige	82 min
	2006-07-18	Kanal 5		Sverige	82 min
	2021-09-27	SVT1		Sverige

DK Drama

DK Thriller

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2343

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2343

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DÖDSPOLARE
Tryckeri	Uddenholms offset

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	DÖDSPOLARE
Tryckeri	Arne Tryckare AB
Affischdesign	Olle Frankzen

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	"version 7." Manuskript Rolf Björlind efter en idé av Mats Arehn.
Omfång	89 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	[Av] Rolf Börjlind.
Omfång	75 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	"version 7". [Av] Rolf Björlind.
Omfång	89 s. + 10 s. miljöbeskrivning + 1 s. inspelningsplan.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	"dialoglista".
Omfång	41 s. + 3 s. "trailer".
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	En olycka händer så lätt . . . Grovmanus: Rolf Börjlind.
Omfång	62 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	En olycka händer så lätt.
Omfång	68 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	"version 5." En olycka händer så lätt. Svart komedi. [Av] Rolf Björlind 1983 - efter en idé av Mats Arehn.
Omfång	49 s. + 1 s. följebrev.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	SET
Dia	3
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska