Hotet (1987)

Media (1 st)

Radioaktiva renar hänger under helikoptrar i drabbande dokumentär om Talma sameby efter Tjernobyl-explotionen 1986, då moln fulla av cesium drev in över Sverige.

"… every frame is charged with a sense of loss and haunting pictorial beauty. "– Los Angeles Times

"Ska det här vara minnen nu? När vi fiskade i fjol var det fruktansvärt väder… Det var mamma som rodde, och hon orkade knappt hålla båten. Om man hade förstått det, att det här är kanske sista gången vi fiskar tillsammans. Hon fyller sjuttio nu. De är ju starka än, men hur lång tid kommer det här att vara? Det är det." Kvinnan i samebyn Talma är uthållig, men börjar till sist gråta. "Det är på nåt sätt som om det är på väg mot slutet."

Stefan Jarl var i Lappland när kärnkraftverket i Tjernobyl exploderade, den 26 april 1986. Nedfallet förändrade samernas villkor för alltid. Allt de levt av förgiftades: renarna, fisken, viltet. Jarl la ner sin tänkta spelfilm: "Den här filmen, som jag gjorde istället, trodde jag aldrig att jag skulle tvingas göra."

Renskällor pinglar, hundar skäller, människor ropar, mopeder smattrar och helikoptrar dånar. Efter ljuden kommer bilderna: en uggla, en fjällräv, ett lodjur, en slagen ren. Och en helikopter. Under helikoptern hänger radioaktiva renar i en vajer.

Den synen glömmer man inte. De väldiga djuren är vördnadsbjudande där de vajar tillsammans, upphängda i bakbenen. Per Källbergs bilder är mirakulösa; han fotograferar djuren och människorna och den en gång orörda naturen på ett sätt som gör motiven tragiska och andlöst vackra på samma gång. Ulf Dagebys musik förstärker den upplevelsen. Hotet är en sorgesång full av vrede.

Kvinnan med fisket trär upp skinnflikar från kalvmärkningen på en tråd. Småbarnen tittar på de slaktade djuren. En gammal kvinna i samisk hätta och täckjacka motar djuren med en kvist. 87 procent av renarna i den första slakten fick kasseras. I den tredje kasseras alla.

"…du ska ska leva i naturen. Du har den till låns och ska lämna efter den till andra" säger samebyns talesman. "Om du börjar rovta skapar du oreda i naturen… Den uppfostran har man fått och sen är ju värderingarna därefter också. Att man värderar hela sitt liv från den grunden… Djuren kommer i första hand, sen du själv, sen de döda tingen – det är det gamla samiska värderingssättet… Vi ska ta hänsyn till renen på alla sätt, men olyckan gör att vi måste ta hänsyn till cesium, och det förstår inte renen. När vi får jobba mot renen, får vi andra värderingar… Vi ser inte djuret som djur, utan som en produktiv vara, rent ekonomiskt."

Margareta Norlin i tidskriften Chaplin: "Trots dramatiken och tragiken i förloppet är Hotet en lågmäld film. Det är som om sorgen förmått Stefan Jarl att överge det snabba bildberättandet och den associativa klipptekniken […] för ett rakare, allvarligare berättande. […] vi får en oromantisk men sinnlig skildring i bild av en vardag, som förmodligen aldrig går att återerövra. Aldrig har Stefan Jarl varit bättre."

"Threat is an ecological documentary, but that is only it's first level. It's also a tragic ballad, a portrait of a people forced to stare into the abyss, and a fresco of natural wonders and staggering sights that perhaps are being lost to all of us. […] Like many great documentarians – like Robert Flaherty, like Humphrey Jennings, and like Jarl's own countryman and inspiration, Arne Sucksdorff – Jarl is a lyricist and a storyteller as much as a recorder of facts and the visible world." – Michael Wilmington, Los Angeles Times

Stefan Jarl, intervjuad av Ignas Scheynius i Nya Wermlands-Tidningen: "Jag har provat olika saker i mina filmer. Nu ville jag gå tillbaka och göra en väldigt hederlig och enkel dokumentärfilm. […] Jag har mina egna regler när det gäller film. Men dem torgför jag inte för de är helt omoderna. De är helt ute. På ett sätt vet jag också att min tid är ute, men det bryr jag mig inte om."

Hotet blev en stor framgång utomlands. Det mest prestigefyllda av en rad priser, dokumentärernas motsvarighet till en Oscar, fick Jarl av International Documentary Association i Los Angeles. Filmen visades med andra "outstanding documentaries of the previous year" av Motion Picture Arts and Sciences Foundation i samma stad.

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Hotet
Svensk premiärtitel	Hotet
Internationell titel	Threat
Distributionstitel	Bedrohung (Tyskland) Hotet (Danmark)
Alternativtitel	Uhkkádus (titel på samiska)
Videotitel i Sverige	Hotet

Regi	Stefan Jarl
Manus	Stefan Jarl
Foto	Per Källberg
Musik	Ulf Dageby
Klippning	Anette Lykke Lundberg
Ljudtekniker	Bengt Andersson Per Carleson Peter Holthausen Staffan Julén Claes Lindberg
Inspelningsledare	Suzanne Branner
B-foto	Göran Du Rées (kompletterande) Stefan Hencz (kompletterande)
Fotoassistent	Olof Johnson
Ljussättare	Gunnar Andersson
Optisk printer	Björn Selander
Musikarrangör	Ulf Dageby
Instrumentalist	Björn Bohlin Ulf Dageby Lars Danielsson Jan Engdahl Peter Svenson
Musiktekniker	Mikael Carlsson
Mixning	Per Carleson Berndt Frithiof
Övrig medarbetare	Nils Johansson (tekniker) Bengt Wallin (tekniker) Olof Johnson (tekniker)
Speaker	Thorsten Näslund

-	Medverkande:
Lars Jon Allas
Lillemor Baer
Johannes Svonni

Produktionsbolag	Stefan Jarl Filmproduktion AB
	Filmfotograferna AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB	1987
Distributör i Sverige (16 mm)	Föreningen Filmcentrum
Distributör i Sverige (DCP)	Folkets Bio AB	2017
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stefan Jarl Filmproduktion AB	1995
Laboratorium	FilmTeknik AB
Mixning	FilmMixarna AB
Förtext	Animagica Film & Video AB

Filmen inleds av texter:

Text: "Lördagen den 26 april kom våren till Sverige. Samma dag exploderade i Tjernobyl ett av Europas alla kärnkraftverk. Det var därifrån de ljumma vårvindarna blåste mot Skandinavien. Sverige drabbades mer än något annat land av det radioaktiva giftet."

Text: "Jag befann mig då i Norrland för att spela in en film. Men jag fick ändra mina planer. Den här filmen, som jag gjorde istället, trodde jag aldrig att jag skulle tvingas göra."

Därefter följer förtexterna och en tredje text: "Till mina barn".

Bilder av den lappländska naturen och den samiska vardagen interfolieras av reflektioner och funderingar av sameparet Lars Jon Allas och Lillemor Baer i Talma sameby. En berättarröst förmedlar Stefan Jarls kommentarer.

Närbild av uggla. Solen går i moln.

Berättarröst: Den första snön har fallit, isarna har just lagt sig. En lång vinter väntar. Vi befinner oss så långt uppe i Sverige som det går att komma."

Panorering över fjällmassiv. Klipp till framrusande tåg och landsvägen till Norge.

Berättaren: "Här är Europas största vildmark." Renhjord, lodjur och fjällvidder i bild.

Helikopter i silhuett mot kvällshimlen med dinglande renkadaver.

Hemma hos same som sjunger en klagosång. Solnedgång. Vi ser gamla fotografier av samer i sina dräkter.

Lars Jon i halvbild: "Man ska inte störa naturen, lärde man sig som barn. Annars blev man till sten. Så formas man. Man får inte skapa oreda i naturen, inte leva i överflöd och lyx.

Det syns inte att samer bott här så länge. Naturen är orörd. Vi har den till låns."

Berättaren: "Snart är det dags att flytta ner till skogslandet där betet är bättre under vinterhalvåret."

Lillemor bakar tunnbröd. Hon garvar skinn med björkbark.

Helikopter med djurkadaver.

Lars Jon: "Det är en helt annan stämning när man kommer in i området. Att det är på väg mot slutet. Fast man vill ju inte tro det."

Helikopter landar djurkadaver i stora högar.

Det är dags för årets kalvmärkning och vi får se hur samer på terränggående motorcyklar driver renhjorden in i en cireklrund inhägnad, där kalvarna infångas med lasso och snittas i öronen. Små barn, även flickor, tränar lassokast.

Lars Jon: "Vi tror ju på naturen. Och kärnkraft är onaturligt.

Behöver man så mycket energi? Det är lyxkonsumtion i stort.

Vi har ingen elström, inga vägar. Varför ska vi behöva drabbas av den stora världens utveckling? Helt oskyldiga människor.

Man ska ta hänsyn först till djuret, sen dig själv, sen döda ting. Det är det gamla samiska värderingssättet. Hänsyn till djuret är det grundläggande. Cesium i renlaven gör att vi handlar mot renen, mot naturen.

Så ändras värderingssättet, från att se djuret som djur till se det som en produktiv vara. Då jobbar man mot naturen. Och då går det åt helskotta på en gång.

Hårt arbete är inte ett arbete. Det är ett liv. Vårt levnadssätt."

Renhjord på fjället i silhuett. Vi hör en jojk på ljudbandet.

Det är september och skördetid. Rentjurarna - sarvarna - ska slaktas. Folk kommer i bilar från när och fjärran till Talmas grannby norrut. Vinsten med renen ska hämtas in. Männen har ett hårt jobb med sarvarna som stretar emot inför slakten, som även övervaras av barn och kvinnor.

Lillemor: "Utom rennäringen finns det inga alternativ. Visst har det funnits nödår, men då har man fått klara sig på jakt och fiske." Nu finns inte heller det kvar. Allt är besmittat. "Nu måste man till stan."

"Domänverket, Vattenfall, skogsbolagen har ju gjort intrång - men det är en process. Detta med kärnkraften är en ögonblicklig händelse."

Berättaren: "Det är nu det definitiva beskedet når oss. Det radioaktiva molnet av cesium, strontium och plutonium har också nått fram hit. Vid första slakten tvingas man kassera 87 procent. Vid sista slakten kasseras allt.

Renen - basen för samekulturen - har förvandlats till radioaktivt avfall."

Sjö mot snöklädd bergssida. Motorcyklar, snöskotrar och andra maskiner täckta av snö. Inaktivitet.

Lillemor och hennes mor tillverkar konstfärdigt skor och stövlar av skinn.

Lillemor berättar om höstfisket tillsammans med modern året innan. Kanske var det sista gången. Höstfisket är nu bara minnen.

Flera helikoptrar i luften.

Berättaren: "Myndigheterna ställer helikoptrar till förfogande. 'Slakta vad ni förmår innan den radioaktiva halten stiger', lyder beskedet."

Helikoptrarna driver in renhjordarna i inhägnader, där djuren nödslaktas, och lyfter med last av sammanbuntade renkadaver.

Berättaren: "Samerna klarar sig inte utan, och vi, vi andra, klarar oss inte utan vildmarken. Utan föreställningen om det orörda, om harmoni, om jämvikten som vi förlagt till vildmarken, blir inte vårt hem, hitom vildmarken, beboeligt."

Helikopter med hängande kadaver.

Berättaren: "Ett enda moln från ett av Europas alla kärnkraftverk. Allt är besudlat. Överallt där du sätter din fot. In i minsta vrå. I varje cell finns det radioaktiva spillet lagrat."

Fjäll med måne.

Berättaren: "Det finns inga platser mer som är orörda. Det finns inte längre någon vildmark."

En same sjunger en visa med refrängen "Jag byter gärna neonljus mot norrskenets brand..."

Censurnummer	126741
Datum	1987-03-25
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	1953 meter
Kommentar	Aktlängder: 424-528-459-532 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1953 meter
Längd i minuter	71 min
Akter	4 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta pressröster var starkt berörda av Stefan Jarls budskap men också imponerade av filmens utförande.

Hanserik Hjertén, DN: "Tjernobylolyckan fick [Stefan Jarl] att kasta om sina [film]planer, för hos denne man går angelägenheten före bekvämligheten. Han reste till Talma sameby för att berätta om det som hänt.

Och det har han gjort med ett konkret mästerskap som överträffar det mesta han presterat. Han dyker inte ner i några vetenskapliga utläggningar, mal inga debatter, skyr abstrakta domedagspredikningar som pesten.

I stället använder han några människor, renarna och landskapet. Av dessa enkla element fogar han samman en inåtvänt vibrerande bild av en kultur vid avgrunden.

En lappgubbe sjunger. En man berättar om lappbarnens uppfostran till respekt för djuren och naturen.En kvinna talar om att hon kanske fiskade för sista gången med sin mor i höstas.

Vi ser fantastiska bilder av renarnas rike. En hjord cirklar runt i en inhägnad långt borta som en väldig strömvirvel. Hornkronor strömmar förbi som en vandrande skog på fjället.

Per Källbergs foto glömmer man inte i brådrasket. Skönare vyer av fjällvärlden ser man sällan. Ändå finns inget turistmässigt i dem. Varje syn, varje rörelse, varje spel av ljus och skugga ingår i en mänsklig angelägenhet."

Sven-E Lindberg, GP: "Hotet (eller Uhkkádus som titeln lyder på samiska) är en dokumentär om hur kärnkraftshaveriet i Tjernobyl grep in i samernas vardag och tillvaro. Om hur rennäringen, som i århundraden utgjort ryggraden i samernas kultur, över en natt förvandlades till hantering av värdelöst radioaktivt avfall och om hur samernas räddningsplankor under år av nöd, jakten och fisket, samtidigt slogs ut för oöverskådlig framtid.

Men Hotet är mer än bara en skildring av katastrofens konsekvenser och det cyniska spelet med gränsvärden. Filmen handlar också om andra värden som är hotade och där kärnkraften bara är ett av många hot. Och den handlar ytterst om den ömtåliga balans mellan människa, djur och natur som är grunden för hela vår existens.

Rent filmiskt övertygar Stefan Jarl än en gång. Hans bilder (eller snarare fotografen Per Källbergs bilder) är ofta starkt känsloladdade, det finns en stark symbolisk bärkraft i det mesta och kasten är tvära. Vidunderligt sköna landskap ställs mot intima skildringar av samisk vardag, storslagna vyer över karga fjällområden mot närbilder av förtvivlade människor.

Och det finns scener som verkligen etsar sig fast på näthinnan. Som när en helikopter smattrar in över den sköna men besmittade vildmarken med avfallsklassade renkadaver hängande under. Det är en skräckbild av obalansen som länge, länge kommer att sitta kvar i medvetandet.

Ulf Dagebys musik till Hotet är av det där slaget att den aldrig sticker ut utan mer känns som en organisk del av filmen, skickligt ihopflätad med klipparen Anette Lykke Lundbergs rytm så att det oftast är omöjligt att säga var de naturliga ljuden slutar och musiken tar vid."

Margareta Norlin, Chaplin: "Trots dramatiken och tragiken i förloppet är Hotet en lågmäld film. Det är som om sorgen förmått Stefan Jarl att överge det snabba bildberättandet och den associativa klipptekniken från tidigare filmer för ett rakare, allvarligare berättande. Musiken är sparsam, kommentaren likaså. I långa stillsamma sekvenser får några människor berätta rakt in i kameran om sin förvirring och hjälplöshet, samtidigt som vi får en oromantisk men sinnlig skildring i bild av en vardag, som förmodligen aldrig går att återerövra. Aldrig har Stefan Jarl varit bättre."

Annika Gustafsson, SDS: "Inom svensk film är Stefan Jarl unik. Ingen annan har hans förmåga att ge sitt upprörda och lidelsefulla engagemang en sådan avklarnad och samtidigt slagkraftig konstnärlig form. Det må gälla narkotikans förstörelse som i Ett anständigt liv, miljögifternas faror som i Naturens hämnd eller som här kärnkraftsutsläppets konsekvenser för en hel kultur. (-)

Stefan Jarl och Per Källberg frammanar tragedin genom återkommande bilder på stora renhjordar som med sitt karaktäristiska dån, klapprande hovar och ledardjurens pinglande skällor rusar fram över de tomma vidderna likt vilsna varelser utan hem. Sen nödslaktas de och hängs i klasar under helikoptrarna vilka myndigheterna ställt till förfogande för att frakta bort avfallet. Filmen fångar i den sista frysta sekvensen en atmosfär lika förfärande overklig som om jorden skulle anfallas av krigare från yttre rymden.

Naturens hämnd har drag av agitation. Där finns en ilska, en frenesi, men samtidigt en vilja till och ett hopp om förändring. Några liknande, positiva, tongångar ryms inte i Hotet. I stället talar den stilla vreden och sorgen. Nu är det oåterkalleligen för sent."

Karin Monié, AB: "Det lappländska vildmarkslandskapet har i sig en skönhet som slår knockout på betraktaren. Så har det exploaterats intill utnötningens gräns av all världens fotografer och filmare. Alla exotismsökare som dokumenterat renslaktens blodsångande dramatik inte att förglömma. Här finns den estetiska effekten redan i oredigerade fakta.

Naturligtvis kan man inte lasta Stefan Jarl för detta sakernas förhållande. Men man kan fråga sig om han inte kunnat göra något mycket mer av sitt ämne än han gjort. Han har i hela filmen - med några få undantag - sugit sig fast vid den lättvunna skönheten. Bara i närbilderna av Lillemor Baer och i helikoptern med dinglande döda renkroppar spränger Jarl på allvar den estetiska schablontröjan och man förnimmer tragedins hela existentiella vidd. Lillemor Baers behärskade förtvivlan och frågande ögon säger mer än alla svepande, sköna landskap, alla vilt rusande renhjordar tillsammans."

Maria Rudberg, Arbetet: "[Utöver bilder av helikoptrar med makaber last av hopbuntade renar] består filmen främst av två saker - en förfärlig massa prat och en förfärlig massa bilder av renmärkning och renslakt. (-)

Slaktscenerna är inget för känsliga magar. Slakten och märkningen av renarna skildras så ingående att filmen riskerar att kantra till något helt annat. Den riktiga tyngden saknas i budskapet.

Visst är det lovvärt att skildra kärnkraftshotet från det mänskliga, praktiska planet, utan torra siffror och procent. Men det känns som om Jarl haft lite för bråttom.

Hotet är inte lika imponerande som hans tidigare produktioner, trots det angelägna ämnet. Tyvärr är den snarare långtråkig."

Keith Keller, Variety: "With this hard-hitting docu (-) Stefan Jarl engages in a bit of emotional blackmail by saying a whole nation of Last European Wilderness people (-) is having its way of life doomed to extinction (-).

Jarl studiously avoids burdening his docu with facts and figures such as these: no more than the 75,000 head out of a reindeer population of 300,000 were killed, which means the same number that would have been killed for normal profit to Laps and Sweden's supermarkets anyway, and the government paid the set price of the season for each animal killed.

More unmentioned facts: no scientific claims have been made for slaughtering reindeer since it was admitted, a short time after the government-imposed killings, the fall-out contamination of the region has never been near the danger point.

Nevertheless, Jarl was morally indignant enough to dash through the making of a scare docu that mixes very gory shots of ordinary for-profit reindeer slaughter indiscriminately with the government-decreed killings, latter mostly visualized via shots of helicopters lifting into the air and carrying away untidy bundles of animals with their antlers sticking out."

Kommentar Svensk filmografi

Strax efter Tjernobyl-olyckan i april 1986 befann sig Stefan Jarl (f 1941) i Lappland. Han var där för att göra en spelfilm: "- Allt var klappat och klart. Jag hade pengar och allting ordnat för en spelfilm, eftersom jag tyckte att jag inte bara kan hålla på med dokumentärfilm. En kille som filmen handlar om var same och det var därför vi åkte upp på en slags rekognosceringsfilmning. Och så hände det här med Tjernobyl...

- Situationen blev mycket underlig. Ska jag stå och göra en spelfilm bland människor som kanske blir av med sin egen framtid? Vad ska jag säga till mina barn när de sedan frågar: gjorde ni uppror mot kärnkraften? Skulle jag svara: Nej, jag stod i Norrland och gjorde en spelfilm så jag hann inte. När jag kom på mig själv med att tänka så där blev jag generad och sade att det inte går att komma runt Tjernobyl. Jag har alltid låtit mig styras av verkligheten så spelfilmen fick skjutas på framtiden.

- Att det var Tjernobyl är en tillfällighet. I Hotet är jag också noga med att säga att det bara är ett av alla världens kärnkraftverk som har exploderat. Det kunde lika gärna ha varit Barsebäck eller Oskarshamn. (-)

- Efter Tjernobyl är samernas värld inte längre som förut. All exploatering av sameland i form av kalhyggen och älvutbyggnad kan nu ske i skymundan av Tjernobyl. Därför måste man ta itu med kärnkraften och Tjernobyl först. Tjernobyl i Hotet kan alltså ses som en symbol för den exploatering som samerna blivit utsatta för under århundradenas lopp.

- Jag har provat olika saker i mina filmer. Nu ville jag gå tillbaka och göra en väldigt hederlig och enkel dokumentärfilm. Den här enkelheten vänder sig dels mot dagens tillkrånglade dokumentärfilmer och dels menar jag att enkelheten skulle öka styrkan i det samerna berättar.

- Jag gör film om verkligheten för att förändra verkligheten och jag är helt övertygad om att jag har rätt i de filmer jag gjort. I mina filmer framför jag en åsikt om verkligheten. När det gäller Hotet är jag av den åsikten att så länge vi har en teknik som kärnkraften som vi inte behärskar så är det åt helvete. (-)

- Jag har mina egna regler när det gäller film. Men dem torgför jag inte för de är helt omoderna. De är helt ute. På ett sätt vet jag också att min tid är ute, men det bryr jag mig inte om." (Intervju av Ignas Scheynius i Nya Wermlands-Tidningen 1987-04-16)

Hotet blev ingen framgång på de svenska biograferna. Däremot rönte den i utlandet stor uppskattning. Den inbjöds till Berlinfestivalen i februari 1987, där den visades inom ramen för Internationales Forum des jungen Films, och tilldelades en rad priser vid olika filmfestivaler, bl a i Aurillac, Frankrike, Santarém, Portugal, och vid Festival dei Popoli i Florens.

Den mest prestigefyllda utmärkelsen, en dokumentärfilmens motsvarighet till Oscar, tilldelades Jarl för Hotet av International Documentary Association i november 1987 i Los Angeles. Dessutom hedrades filmen genom att i oktober 1988 visas tillsammans med andra "outstanding documentaries of the previous year" av Motion Picture Arts and Sciences Foundation i Los Angeles.

Norrland

Sverige

1986-05

1987-01

Sverigepremiär	1987-04-03	Hagabion	Göteborg	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Göteborg	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Luleå	Sverige	71 min
	1987-04-03	Cinema	Stockholm	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Sundsvall	Sverige	71 min
Urpremiär	1987-04-03	Hagabion	Göteborg	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Göteborg	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Luleå	Sverige	71 min
	1987-04-03	Cinema	Stockholm	Sverige	71 min
	1987-04-03	Sandrew	Sundsvall	Sverige	71 min
Annan visning	1987-10-02	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	72 min	(Filmens Dag)
Videorelease	1995-05			Sverige	71 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2021-08-21		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Pris	Los Angeles	1987			(International Documentary Associations pris till bästa dokumentär)

Dokumentärfilm

Kärnkraftverk

Nationella minoriteter, samer

Renskötsel

Samer

Tjernobyl

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1967

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	1953

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	1953

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	HOTET Uhkkádus En film av Stefan Jarl
Tryckeri	Arne Tryckare AB

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hotet.
Omfång	11 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	3
Färg papper	10
Dia	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Längd i minuter	72 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264