Min pappa är Tarzan (1986)

Media (1 st)

Originaltitel	Min pappa är Tarzan
Svensk premiärtitel	Min pappa är Tarzan
Distributionstitel	Min pappa er Tarzan (Norge)

Regi	Judith Hollander (okrediterad)
Manus	Judith Hollander
Producent	Bert Sundberg Lasse Lundberg
Produktionsledare	Peter Hald
Foto	Roland Lundin
Musik	Georg Riedel
Scenograf	Bo Lindgren
Klippning	Susanne Linnman
Ljudtekniker	Lars Lundberg Lasse Ulander
Regiassistent	Maria Brännström
Scripta	Marianne Wallin
B-foto	Torbjörn Andersson
Elektriker	Mikael Öqvist
Ljussättare	Leif Lindholm
Rekvisita	Rickard Molin
Attributör	Jan Eriksson
Kläder	Sven Lundén Kim Åström
Smink	Sven Lundén Kim Åström
Mixning	Bengt Löthner

Majsan Mattsson	Moa
Kim Anderzon	Sonja
Inga Gill	mormor
Lars Amble	Alfred
Johannes Brost	Curt
Carl Billquist	Larsson
Richard Armstrong	Tarzan
Max Winerdal	Erik
Meg Westergren	hamstern Harry
Nils Eklund	boven Alex
Sonja Hejdeman	Sonjas chef
Lottie Ejebrant	damen med pudeln
Björn Granath	skrothandlaren
Gun Jönsson	korvgumman
Johan Rabaeus	överårig hippie
Karl La Courbiniere	matrosen
Ralph Bengtsson	gorillan
Thorsten Flinck	mc-polis
Claes Månsson	mc-polis
Stig Åke Nigert	stand-in för mc-polis
Björn Kastebring	stand-in för mc-polis
Hans Dominicus	hundexperten
Kenneth "Räven" Arkelind	mc-rådgivare/stand-in mc
Dan Jacobsson	mc-rådgivare/stand-in mc
Mats Larsson	mc-rådgivare/stand-in mc
Bertil Lundgren	mc-rådgivare/stand-in mc
Torsten Arrgård	mc-rådgivare/stand-in mc
Bengt Larsson	mc-rådgivare/stand-in mc
Silverpilens Ädel	Alex' hund Sören
Lady	pudeln Zazza
Lars-Magnus Karlsson

Produktionsbolag	MovieMakers Sweden AB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Laboratorium	AB Film-Labor

Historen berättas av hamstern Harry:

Moa, sju år, och mamma Sonja flyttar in i ett radhus.

Sonja har svårt att komma upp på morgnarna. Mormor kommer och väcker henne och tar hand om ruljangsen. Hon tycker att Sonja ska gifta om sig. Sonja protesterar livligt: Ska jag bli så beroende som du, som bara har stått vid spisen hela livet och låtit dig förtryckas?

Moa läser serietidningar (Tarzan) och drömmer sig bort till Afrikas djungler: Tarzan hopper i lianen och räddar henne från ett lejon.

En dag kommer Sonja hem med en ny karl, Alfred. Mormor tycker det är fel karl. Moa tycker att Alfred har kommit mellan henne och mamma.

En tropikhjälm faller ut ur en skrubb och påminner Moa om hennes riktiga pappa som finns någonstans i Afrika, där han säkert är vän med Tarzan och går i dennes djungelskola för att lära sig djurens språk.

Sonja bestämmer att Moa måste få ett eget djur för att inte drömma så mycket om pappa. Här kommer hamstern Harry in i handlingen. Han har alltså vetat vad som hänt innan han var med.

Sonja har bestämt sig för att starta en frisersalong i hemmet. Hon spikar upp en firmaskylt med namnet "Klippet" på huset.

Sonja behöver hjälp av mormor att ta hand om Moa. Men mormor har tänkt ägna sig åt frigörelse. När hon kommer till Sonja med en överraskning är det med en motorcykel m/47. Hon har bytt lägenheten mot motorcykeln.

Mormor och Moa stannar för att tanka. De får hjälp av en bov som just har stulit i macken men han får sedan av misstag med sig fel väska.

Moa vill åka till Afrika och det omedelbart, men mormor menar att de måste ta det lugnt. De kan inte åka utan pengar, säger hon, ovetande om att hon har bovens väska, fylld med en massa pengar.

Hamstern Harry försöker få Moa att se pengarna i väskan men lyckas inte. Han beslutar att ta saken i egna händer och skriver ett meddelande till Moas pappa, varpå det på underjordiska vägar (som visas på en karta) transporteras ända ned till Afrika.

Tidigt en morgon smyger Moa ut för att sno motorcykeln och ta sig till en båt som går till Afrika. Grannpojken Erik hoppar på henne. Han trodde att det var en tjuv. Tillsammans rullar de igång motorcykeln och far till hamnen där det ligger en båt med djur som ska till Hagenbecks Zoo. De klättrar ombord på båten, där de får idén att byta kläder, eftersom en flicka lätt kan råka illa ut. Erik åker hem igen, utklädd till Moa.

I hamnen har Moas pappa Kurt i tropikutstyrsel gått i land med Moas brev utan att någon har märkt det. Omärkligt har också en gorilla flytt i land.

Hemma hos Sonja inträder gorillan i huset. Det är inte hennes Alfred som har klätt ut sig ¿ vilket hon tror.

På väg hem frågar pappa Kurt två poliser om vägen. På radion hör de att en gorilla har rymt.

Moa har av en kock på båten jagats upp i en lyftkran.

Hemma hos Sonja har gorillan jagats ut i köket för att göra "djungelmiddag till Moa".

Nu visar det sig också att Moa är en utklädd Erik. Men var är Moa?

Kurt kommer insläntrande och Sonja undrar vad han gör där. Han säger att han fick ett brev och visar det.

Gorillan dyker upp, och Sonja presenterar honom som sin nye pojkvän Alfred. Gorillan går lös på Kurt som försvarar sig.

Moa jagas nu genom gatorna av den till gorilla utklädde Alfred.

Kurt föreslår Sonja att de väl kan ha delad vårdnad på något vis. Sonja tycker att Kurt och Alfred ska sluta fred, då hon upptäcker att Alfred är en riktig gorilla: ¿Hjälp, hjälp!¿

Moa och Alfred kommer hem.

Sedan kommer tjuven - också med gorillaansikte.

Kurt ramlar ned ur det träd dit gorillan kastade honom. Han vaknar, och Moa skriker: Pappa!

Sedan ramlar också pengarna ned ur trädet.

Kurt säger att han ska stanna hos Moa för alltid. Hamstern Harry sjunger om att pappan var verklig och att Tarzan är död.

Harry har tagit sig till djungeln och lär djuren människospråk. Alla är där och sjunger:

Lilla människobarn,

kom och dela min lian.

Censurnummer	126412
Datum	1986-10-10
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2188 meter
Kommentar	Aktlängder: 549-535-554-550 m.

Censurnummer	126375
Datum	1986-09-25
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	37 meter
Kommentar	Trailer.

Bildformat	Vidfilm
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2188 meter
Längd i minuter	80 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensionerna av Judith Hollanders långfilmsdebut (som hon inte ville stå för, se Kommentar) var genomgående negativa, även om det fanns försonande formuleringar med hänvisning till att det var en film som på många plan överansträngde sig själv.

Arne Norlin, AB: "Det börjar med förfärligt falsk sång av Meg Westergren, som filmens berättare, guldhamstern Harry.

Därefter staplas tafatt ett antal farsartade tablåer som med överdrivet 'roliga' grepp försöker berätta om mänskliga relationer.

Och det 'lyckliga' slutet känns påklistrat.

Ingen har heller kommit överens med skådespelarna. Inga Gill och Johannes Brost klarar sig på sin rutin, medan Kim Anderzons porträtt av Moas vimsiga mamma måste vara på botten av hennes förmåga.

De som klarar sig bäst är faktiskt de duktiga barnen: Majsan Mattsson som 7-åriga Moa och Max Winerdal som grannpojken Erik. Men min största invändning är ändå den moral som filmen ger uttryck för. Om man har det trassligt är tydligen det bästa att fly bort i sina drömmar, exempelvis till pappa som är kompis med Tarzan i Afrika."

Eva af Geijerstam, DN: "Historien om Moa (Majsan Mattsson), hennes kaotiska mamma (Kim Anderzon) och bastanta och äventyrliga mormor (Inga Gill) berättas till exempel genom en guldhamster. Då och då brister den till och med ut i sång. Varför detta grepp förblir oklart, ända fram till upplösningen. I stället för att föra åskådaren in i berättelsen och själva historien framåt, blir den en förvirrande komplikation.

Men det är ändå som om det frigörande lyftet aldrig ville infinna sig, som om Kim Anderzon med sin i sig förträffliga förvirring, Inga Gill med sin vådliga framfart på motorcykel, eller Lars Ambles komiska mödor som nye mannen/kocken egentligen inte spelar någon roll.

Jag tror Min pappa är Tarzan helt enkelt överanstränger sig med alla sina pigga infall. Själva huvudpersonen Moa kommer bort. De underhållande stickspåren och bipersonerna blir själva stambanan, och då genast inte tillräckligt lustiga.

Men - och det vill jag härmed slå fast - någon katastrof är den absolut inte, vare sig med producenters eller regissörsmått mätt.

Den hade bara kunnat bli så mycket bättre - även med det uteblivna ljudarbete som fick regissören Judith Hollander att ta sin hand från filmen."

Margareta Norlin, Chaplin: "Trots min respekt för Judith Hollander, och fastän jag sympatiserar med ambitionerna i berättelsen, måste jag tillstå att jag finner få försonande drag i den här filmen. Det är rena rama buskisen, och i vissa fall på en amatörmässig nivå.

Bildspråket är helt och hållet statiskt, präglat av instängdheten i ateljén, där kameran fått mycket litet svängrum. Samma inställning återkommer gång efter annan, och även om djungeln är acceptabelt uppbyggd tröttnar man snabbt på att se Tarzan svinga sig i samma lian från ett hörn till ett annat.

Radhusmiljön ska vi bara inte tala om - det är sällan jag sett ett mer tafatt ateljébygge, fotgraferat från samma håll ideligen. Det är mer teater än film.

Skådespelarna talar också teaterspråk, viftar vilt med armarna och drattar på ändan. Till och med Kim Anderzon faller in i trallen. Och eftersom filmen spelmässigt redan från början lägger sig på en öronbedövande slamrig nivå, blir det omöjligt att bygga upp spänning eller förväntan i fortsättningen. Det blir till att skrika för full hals oavbrutet.

Det finns detaljer, enstaka scener, som är fantasifulla och spännande. Men de drunknar i bruset, tillåts aldrig vila i stämningar eller eftertanke."

Britta Svensson, Expr: "Det börjar riktigt lovande när vi får bekanta oss med trion Moa, mamma och mormor, tre generationers kvinnor som lever ut ett triangeldrama som har sina poänger.

Men de inledande roliga och träffande scenerna drunknar snart.

Om Judith Hollander rensat i bråten när hon skrev manus hade detta kunnat bli en barnfilm som sprakar lika exotiskt som Bröderna Mozart.

Men den regi som hon inte längre vill stå för i förtexterna tycks också ha saknats vid inspelningen. De professionella skådespelarna försöker också i birollerna överträffa varandra i häftigt utspel. I allt detta drunknar stackars 10-åriga Majsan Mattsson, som skulle varit filmens huvudperson."

Hans Schiller, SvD: "Min pappa är Tarzan är en film som känns mest som ett utdraget avsnitt ur någon av televisionens mer vildvuxna adventskalendrar om ni förstår vad jag menar. Den är trots alla hyss tämligen platt och likgiltig, inte direkt dålig utan gjord med en sorts rutinmässig kompetens som gör att man varken vill tycka si eller så utan bara besvara filmen med en stor gäspning.

Möjligen finns det mindre barn som kan uppskatta filmen tack vare hamstrar, gorillor och egendomliga mänskliga varelser men det är ett dåligt försvar för en film som lika gärna kan ersättas med ett besök i närmaste zoologiska butik."

Carl-Eric Nordberg, Vi: "Alla vuxna på bioduken gör sig överhuvud oavbrutet till och står i så att grimaserna skvätter - för att roa barnpubliken i salongen! Det finns egentligen något för barnet djupt förnedrande i denna ansträngda ambition att med allsköns 'lustiga' gottköpstrick söka smickra in sig hos de minderåriga åskådarna. Moa med sin klara blick och sin raka replik blir den som - åtminstone i mina ögon - förvarar barnets värde och värdighet mot vuxenvärldens alla simpla bondfångarknep. Historien berättas dessutom av en kvinnlig hamster som av någon obegriplig anledning heter Harry. Det är väl kul?"

Kommentar Svensk filmografi

Initiativet till projektet kom från Moviemakers, som ville göra film på barnboken "Moa og mormor" (1981) av den norska författarinnan Tove Ellefsen (f 1942). Budet att regissera gick till Judith Hollander (f 1944), som krävde att få skriva manus själv, vilket beviljades. Det berättartekniska greppet att låta hela historien berättas av en hamster var hennes idé.

Inspelningen inleddes i oktober 1984 under ovanligt stor massmedial uppbackning. Framför allt fokuserades intresset till "Sveriges Tarzan", Richard Armstrong (f 1951).

På ett tidigt stadium av inspelningen visade sig budgeten på 5 Mkr vara otillräcklig, och olika besparingsåtgärder vidtogs. Senare visade sig ljudmixningsarbetet vara ovanligt komplicerat. Premiären sköts i en första omgång upp från 15 september till 15 november 1985, senare talades det om våren 1986. Judith Hollander hade inte möjlighet att själv närvara vid slutredigeringen, men när hon såg resultatet i januari 1986 protesterade hon, särskilt mot ljudkvalitén, och krävde att vissa röster skulle dubbas. Producenten vägrade, och det slutade med att Judith Hollander bad att få slippa stå som ansvarig regissör. Premiären ägde till slut rum 1986-10-17.

Judith Hollander hade tidigare gjort kortfilmen Det stora barnkalaset (1981).

Originaltitel	Moa og mormor (Barnbok)
Författare	Tove Ellefsen

				1984-10-01
Lilljansskogen vid Stora Skuggan	Stockholm	Sverige
Östermalms idrottsplats	Stockholm	Sverige
Gamla Saltsjöbadsvägen	Nacka	Sverige
Frihamnen	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1986-10-17	Rigoletto 7	Stockholm		80 min
	1986-10-17	Victoria 4	Stockholm		80 min

DK Komedi

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videomaster

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	MIN PAPPA ÄR TARZAN

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista. Min pappa är Tarzan.
Omfång	38 s. + 1 s. trailerdialog.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista.
Omfång	38 s. + 1 s. dialoglista trailer. 1986-12-15
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Moa och mormor. Manus Judith Hollander.
Omfång	111 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Version II. Moa och mormor. Manus: Judith Hollander.
Omfång	102 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	140 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Manus Judith Hollander.
Omfång	141 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Moa & mormor. Judith Hollander.
Omfång	102 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	My dad is Tarzan.
Omfång	55 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	8
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska