Den demokratiske terroristen (1992)

Media (2 st)

Originaltitel	Den demokratiske terroristen
Svensk premiärtitel	Den demokratiske terroristen

Regi	Pelle Berglund
Manus	Hans Iveberg
Producent	Hans Iveberg
Produktionsledare	Jutta Ekman Susanne Schläpfer Gisela Sydow Mohammed Abbazi (Marocko)
Foto	Erling Thurmann-Andersen
Musik	Björn J:son Lindh
Scenograf	Rainer Schaper
Klippning	Sylvia Ingemarsdotter (som Sylvia Ingemarsson)
Ljudtekniker	Mats Lindskog
Regiassistent	Nicola Tyszkiewicz
Stuntkoordinator	Åke Dahlin Peter Hick
Scripta	Florentine Bruck Susanne Falck (Marocko)
Medproducent	Mathias Wittich Peter Hald
Verkställande producent	Gunnar Bergström Wolfgang Esterer
Platschef	Thomas Zeisse (platsansvarig)
Inspelningsledare	Michael Müller Ann Collenberg
Produktionsassistent	Bisane Mohamed (Marocko) Agneta Perman
Inspelningsassistent	Tolke Palm
Statistansvarig	Alexandra Wojtyllo
Platsassistent	Mahmut Bozkurt
Produktionsekonom	Ulla Dorny
Produktionssekreterare	Soraya Abid (Marocko) Wonying Hsü
Pressinformation	Ylva Swedenborg
B-foto	Knut Klaebo
C-foto	Daniel Wander
Stillbildsfoto	Alexander Crispin Jens Waechter
Fotoassistent	Saber Said (Marocko) Frank Griebe Bengt Jansson
Elektriker	Fahim Abderrahman (Marocko) Tahar Saidi (Marocko) Ulf Björck (chef) Matthias Kasten (chef) Lars-Göran "Labbe" Nygren Christoph Kraus
Passare	Martin Bergenström Daniel Wander
Ljussättare	Börje Sundberg
Negativklippning	Catrine Johansson
Optisk printer	Christer Berglund Gunnar Ahlgren Björn Selander
Exekutör	Janne Schaffer Björn J:son Lindh Henrik Janson Åke Sundquist Magnus Persson Göran Martling (övrig musik) Heinz Bauer (övrig musik)
Scenografiassistent	Chakib Abdelmoula (Marocko) Maria Håård Andreas Rudolph
Snickare	Percy Nilsson Josef Plagge Love Malmsten Hans Strandberg Ulrika Holmer Olle Isaksson Björn Karlsson
Dekormålare	Anna Asp My Leffler Johanna Berg Vördur Thorisson
Rekvisita	Bernard Homann
Attributör	Pia Wallin Klaus Wecker
Kläder	Regine Bätz
Smink	Helga Sander
Chaufför	Ourahou Abdelwahad (Marocko) Mohamed Chajri (som Mohamed Chaajri der Chari) (Marocko) Anderz Petersson Jens Dybowski Dieter Borchert Till Meierdierks Mattias Iveberg Ider Chari (Marocko)
Byggledare	Vördur Thorisson (byggledare/dekormålare)
Garderobiär	Boussif Moulay M'Barek (som Boussif Malay M'Barek) (Marocko)
Klädassistent	Jessica Bätz Petra Kilian Agneta Lindqvist-Widin (som Agneta Lindqvist Widin) Cecilia Norborg (som Cilla Norborg)
Sminkassistent	Ulla Röling
Vapenansvarig	Lars-Yngve Ekström
Stunt	Åke Dahlin Mats Lundberg Thomas Hjelm Jan Wilbert Lars-Göran "Labbe" Nygren Mattias Iveberg
Klippassistent	Christin Loman Mats Bylund
B-ljud	Eric Rueff (Marocko) Benjamin Schubert Michael Lechner
Ljudläggning	Michael Lechner Claes Sjöberg Mats Bylund Mats Lindskog
Synkläggning	Andrea Wimmer
Tramp	Lars Klettner
Mixning	Tomas Krantz Sven Fahlén
Förtexter	Janne Lundqvist
Trailer	Joakim Hansson Björn Carlström
Övrig medarbetare	Klaus Feddermann (produktionskonsult) Rolf Larson (studioansvarig) Björn Carlström (specialeffektskoordinator) Günther Schaidt (specialeffektskoordinator) Jens Gorne (datasupport)
Tack till	Berga Örlogsskolor

Stellan Skarsgård	Carl Hamilton
Katja Flint	Monika
Kjell Bergqvist	Eric von Platen
Karl Heinz Maslo	Werner
Heikko Deutschmann	Martin
Susanne Lothar	Friederike
May Buchgraber	Eva
Burkhard Driest	Horst
Ulrich Tukur	Siefried Maak
Rolf Hoppe	Lodge Hecht
Günther Maria Halmer	överste May
Claudia Demarmels	Barbara
Konstantin Graudus	Hans
Janna Striebeck	Anna
Heinz Rolfing	Störtebecker
Hildegard Wensch	receptionisten
Ingrid van Bergen	kafeägaren
Despina Pajanou	PLO-officer
Willy Bartelsen	ordningspolisen
Alfred Edel	polisen i häktet
Abdellah Lamsabhi	Abu Nadim
Jürgen Lederer	banktjänstemannen
Oliver Broumis	den unge polisen
Michel Riddez	Alain
Paul Mörmann	Jean Michel
Hans Henriksson	fransk terrorist
Pontus Klänge	fransk terrorist
Jens Torstensson	fransk terrorist
Antonio Rolo De Soto	fransk terrorist
Reuben Sallmander	polisen i lägenheten
Hilmer Roder	ung polis

Produktionsbolag	Sonet Produktion AB
	AB Svensk Filmindustri
	Multimedia Gesellschaft für Audiovisuelle Information mbH
	Sonet Filmfinans KB
	Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF)
	FilmTeknik AB
	Sonet Studios AB
	Thagmat Films
	Film Fond
	TV4 Nordisk Television AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	Sonet Film AB
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2008
Laboratorium	Atlantik Film Kopierwerk GmbH
	FilmTeknik AB
Utrustning	FilmhusAteljéerna AB
	Cine Licht Camera Rental GmbH
Övrigt bolag	Movie Mampf		(catering)
	Cinema Sweden AB		(pressinformation)

Hamburg. En lastbil med sprängämnen exploderar. Den tyska underrättelsetjänsten, Verfassungsschutz, avlyssnar telefonsamtal mellan medlemmar i RAF, Rote Armee Fraktion, och får reda på att nästa attentat är planerat att äga rum någonstans i Stockhom. RAF behöver dock först en svensk specialist.

Ute på ett fartyg får Carl Hamilton besked om att inställa sig till ett nytt uppdrag och avreser till Hamburg, där han omedelbart kontaktas av underrättelseagent Siegfried Maak och dennes chef Lodge Hecht. Hamilton understryker att han inte vill ha något dödande, endast arresteringar, och de tyska säkerhetsmännen instämmer. Vid ett möte med överste May, chef för SET (Spezial-Einsatztruppe, ungefär: Polisens specialstyrkor) som ska göra själva tillslaget, förebådar dock vapenskramlet en betydligt våldsammare uppgörelse.

Carl Hamilton får en hastig bakgrundsbeskrivning av RAFs historia och medlemmarnas tillhåll i några kvarter kring Reeperbahn, där de omges av potentiella sympatisörer som miljöaktivister, husockupanter, universitetsstuderande och anarkister. Han ser också bilder på de i den lokala RAF-cellen som är kända för polisen: Monika Reinholdt, Eva Sibylle, Martin Beer och Horst Ludwig Hahn, som misstänks vara celledare. Hittills har polisen misslyckats med alla försök till infiltration i RAF-cellen, men Hamiltons politiska bakgrund bedöms som perfekt för ändamålet.

För att väcka RAFs intresse låter man publicera en artikel i en Hamburg-tidning som meddelar att Hamilton avskedats från svenska flottan efter misstankar om kontakter med den forna östtyska underrättelsetjänsten, Staatssicherheit, Stasi. Hamilton själv inkvarteras på ett sjabbigt Reeperbahn-hotell som mest används av prostituterade och deras kunder. Kontakten mellan Verfassungsschutz sköts via förvaringsbox 170 på Hauptbahnhof. Efter en omfattande rekognoscering av området under några veckor börjar Hamilton förtvivla. Han gör därför två saker som drar uppmärksamheten till sig. Först slår han ned en buse på en lokal sylta för att demonstrera sina färdigheter i närstridsteknik. Sedan rånar han en bank.

Taktiken visar sig ge resultat. En ung man, Hans, som identifierat Hamilton och kopplat ihop honom med bankrånet underrättar RAF, och Hamilton hämtas under vapenhot i en klädesaffär. Med ögonbindel förs han i bil till en hemlig lägenhet där den lokala RAF-cellen -Kommando Hanna Kunkel - håller sig dold. Hamilton låtsas först ovillig att samarbeta och skäller ut RAF-cellen för att vara föga mer än en samling obetydliga mördare. Därefter föreslår han ett attentat mot ett större och viktigare mål än RAF-cellen hittills vågat sig på - amerikanska ambassaden i Stockholm och särskilt då CIAs kontor på fjärde våningen i ambassadbyggnaden.

För ändamålet behöver man emellertid missiler, och för att finansiera vapeninköpet rånar RAF-cellen tillsammans med Hamilton en bank utanför Hamburg. Under rånet försöker en banktjänsteman spela hjälte och skjuter mot rånarna. Vid skottväxlingen som följer dödas bankmannen och Monika Reinholdt skadas. Hamilton tar sin andel av pengarna och lämnar dem med ett meddelande i förvaringsbox 170, men han blir sedd av Hans. Villrådig lurar Hamilton med sig Hans till ett öde hamnområde, där de tyska underrättelseagenterna osedda kan ta Hans i förvar.

Sakta börjar Hamilton lära känna några av RAF-cellens medlemmar, som förefaller bestå av en samling frustrerade småborgare, och fäster sig särskilt vid Monika Reinholdt, som brutit upp från man och barn för att ansluta sig till RAF. Med henne åker Hamilton till Stockholm för att planera attentatet och snart inleder de ett kärleksförhållande.

Förgäves försöker Hamilton övertala Monika att hoppa av och erbjuder sig till och med att skaffa henne en ny identitet. Hon verkar lockad, men avvisar honom med att hon i sin frånvaro är dömd till livstid tre gånger om och att det således inte finns någon framtid för henne utanför RAF.

Tillbaka i Hamburg tas Hamilton omedelbart med på en vapeninköpsresa till Damaskus av Hans Ludwig Horst och dennes hustru Barbara. Bland vapnen hos handlaren Abu Nadim finner han att flera av dem är svenska.

PLOs underrättelsetjänst är emellertid RAFs planer på spåren, och de tre hämtas till förhör en kväll. Förhörsledaren förklarar att PLO motsätter sig RAFs attentatsplaner och vill ha reda på hur vapnen ska transporteras till Tyskland. Hamilton avslöjar sin riktiga identitet för förhörsledaren, som efter identitetskontroll släpper honom. Först tvingas han dock att skära halsen av Horst och Barbara för att bevisa sin lojalitet. Därefter blir han skjuten i axeln och benet och misshandlad för att han, när han hittas av den syriska armén, inte ska misstänkas vara en förrädare.

Efter en kort konvalescens sammanträffar Hamilton med Verfassungsschutz. Gemensamt beslutar de att Hamilton ska fortsätta sitt uppdrag eftersom RAF-cellen kommer att kalla in förstärkningar från sin franska motsvarighet. Man har alltså möjlighet att arrestera många fler och dessutom lägga beslag på de tunga vapen som anlänt från Syrien. Det enda problemet är att det i den franska gruppen finns en underrättelseagent, men man vet inte hur denne ser ut.

Tillbaka i RAF-cellens lägenhet misstänks Hamilton för förräderi, men övertygar tvivlarna när han visar sina skador. Då Hamilton berättar att PLO kanske informerar amerikanerna om attentatsplanerna, flyttas tidsschemat fram så att attentatet ska utföras redan dagen därpå. För att kunna informera Verfassungsschutz och få Monika bort från lägenheten under polisattacken, tar Hamilton med henne till Horsts lägenhet. Han övertalar henne att vakta utanför huset till lägenheten tills han kommer tillbaka. Sedan meddelar han sina uppdragsgivare att det är dags för stormning genom att aktivera en signalanordning.

Åter i RAF-cellens lägenhet försöker Hamilton lista ut vem den franske underrättelseagenten är. Han bestämmer sig för att det måste vara Alain, eftersom denne förefaller ha betydligt större vapenkunskaper än de andra. Han tar med sig Alain till sitt sovrum, och där antyder denne att det är han som är underrättelseagenten. Innan Hamilton hinner få på Alain en vit skjorta, som är signalen till den tyska polisen om vilka som är på deras sida, avbryts de av en misstänksam Eva. Hamilton skjuter henne just som polisen stormar in. Alain dödas, liksom de andra i lägenheten.

När massakern är över söker Hamilton upp Monika, som väntar bland några rivningsfastigheter utanför Horsts lägenhet. Han är dock förföljd av Verfassungsschutz, som omringar Monika, och när hon drar sin pistol skjuter de ihjäl henne. Maktlös ser Hamilton henne dö.

Censurnummer	131532
Datum	1992-08-10
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2718 meter
Kommentar	Aktlängder: 536-584-552-476-570 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2718 meter
Längd i minuter	99 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Det rådde total splittring i kritikerkåren. Det fanns de som tyckte att Den demokratiske terroristen höll en hög internationell actionfilmklass plus att den dessutom innehöll en del tänkvärda reflektioner. Sedan fanns det de som tyckte filmen var alltför trögflytande och förvirrad för att kallas annat än en snålskjuts på Jan Guillous litterära framgångar.

Jens Peterson, AB: "Stellan Skarsgård ser bekymrad ut nästan hela filmen. Han har gott om orsaker. Frågan är inte om Skarsgård har muskler nog att spela Sveriges genom tiderna mest segerrike hjälte. Frågan är om han har ansiktsuttryck nog att fånga Carl Hamiltons ångest över sitt brutala yrke. I 'Fänrik Ståls sägner' älskar dom och slår ihjäl med samma glada själ. Carl Hamilton älskar och slår ihjäl med en butter protest mellan ögonbrynen. (-)

Problemet är det gamla vanliga. Det som sägs på drygt 300 boksidor ska få plats i halvannan timmes film, och då blir det förkortningar och snabba hopp. Och stackars Skarsgård får försöka uttrycka komplikationerna i sitt ansikte. Det är alltså mer psykologi än action. Ofta hittar Pelle Berglund och Hans Iveberg bra lösningar på berättandet. Antydningar, korta replikskiften, smarta övergångar mellan scenerna. Men det går ändå överraskande långsamt. Filmen rör sig från Stockholm till Damaskus och tillbaka - men står ändå stilla.

Sannolikhet och trovärdighet har offrats på förkortningens altare. De så hett jagade terroristerna har t ex väldigt lätt att röra sig över gränserna. Mitt i allt detta vandrar Stellan Skarsgård, den ständigt bekymrade. Han ska föreställa en övermänsklig maskin som lider av att använda sin yrkeskunskap. En man med rätt att döda, som ska visa sin vämjelse när han infiltrerar tyska terrorister, låtsas vara deras vän och leder dem mot undergången. Han ska vara den samvetsömme militären. Ibland liknar han mer Den enfaldige mördaren."

Mats Bråstedt, Expr: "Det finns många skäl att uppskatta Den demokratiske terroristen. Boken var rena rama vapenkatalogen, men nu är Guillous frossande i vapennamn och termer väldigt nedtonat. Av pojkboksäventyret har det blivit en vuxen, spännande och välspelad film, där Skarsgårds CIA-utbildade hårding är mer intresserad av att rädda liv än att utsläcka dem. Skarsgård, ja. Jag tror att han i Den demokratiske terroristen är den tuffaste av svenskar som visats på en bioduk. Han agerar med en auktoritet som gör att det inte är något snack om vem som är stjärnan.

Så det är bara att bocka och tacka för Berglunds och Skarsgårds uppvisning. Om det inte varit för slutet, där den annars iskalle och logiskt beräknande Hamilton tappar fattningen på ett svårbegripligt sätt, hade jag plitat dit en femte geting här ovan. För en svensk thriller som spänner musklerna på ett så här övertygande sätt är man i sanning inte bortskämd med."

Jan Aghed, SDS: "Här demonstreras med nästan plågsam övertydlighet att professionell regi, ett ofta atmosfärrikt foto och begåvade skådespelare står sig slätt mot ett svagt manus. Hela intrigen om hur Guillous agenthjälte Carl Hamilton nästlar sig in i en terroristgrupp i Hamburg för att hjälpa tysk säkerhetspolis att slutgiltigt oskadliggöra Röda Armé-fraktionen luktar dålig konstruktion lång väg. Så naiva och lättduperade är nog yrkesterrorister bara i manusförfattarens och producenten Hans Ivebergs fantasi. Ja, kanske också i Guillous värld, men jag kan inte uttala mig om hans roman. (-)

I motsats till Bondfilmer och liknande produkter i genren låtsas de om Hamilton tillskriva superagenten ett moraliskt samvete, men dess yttringar stannar vid några klichéartade närbilder med en övertygelseförmåga lika med noll. Å andra sidan lyckas Den demokratiske terroristen inte heller gestalta cynismen i säkerhetspolisens och agenthanteringens spel med människoliv på något uttrycksfullt eller suggestivt sätt.

Eftersom spänningsmomenten dessutom är få, medan transportsträckorna mellan dem är desto fler och segare utmynnar alltihop för åskådarens del i irriterande frågetecken. Vad är egentligen meningen med den här filmen? Existerar det någon, utöver syftet att åka snålskjuts på Guillous författarsuccé?"

Kommentar Svensk filmografi

Den andra biograffilmen om agent Carl Hamilton blev en betydligt dyrare historia än Täcknamn Coq Rouge (1989/15). Lösningen blev en samproduktion med tyska film- och TV-bolag. Dessa stod för 40 procent och svenska producenter, inklusive SF Norge, för resterande 60 procent av en total budget av 24 Mkr. Intresset för Carl Hamilton både i bok och på film var vid det här laget mycket stort även internationellt. I Sverige blev besökssiffrorna ungefär desamma som för Täcknamn Coq Rouge, dvs nästan 370.000.

Filminspelningen, som till stora delar ägde rum i ett område kring Hafenstrasse i Hamburg, blev knappast problemfri. I en intervju av Jan-Olov Andersson i AB 7.1.1991 berättade Pelle Berglund och Stellan Skarsgård att husockupanterna som dominerade området inte direkt välkomnade filminspelningen:

" - Husockupanterna blev inte lurade av filmens tyska titel [arbetsnamnet i Tyskland var: Hamilton - ein Thriller]. De hade läst Guillous bok och tänkte: en film om terrorister, i våra kvarter, det är klart att vi blir syndabockar. De har blivit brända förr, av den konservativa Springer-pressen och av dokumentärfilmare, berättar Berglund.

Och så började bråken:

En av de första inspelningsdagarna sprang en man fram och stal Pelle Berglunds filmmanuskript.

- Plötsligt dök han bara upp och slet det ur handen på mig. Jag hade ett finger i pärmens hålringar. Det stukades, jag fick ha förband i en vecka.

Någon vecka senare försvann en hel inspelningsdag genom sabotage.

- Det var ett stort gäng som ställde sig framför kameran. De hade med smällare och fotoblixtar. Polisen vågade inte ingripa, så det gick helt enkelt inte att filma, berättar Stellan Skarsgård.

Allt detta skapade ängslan och oro hos de tyska skådespelarna och de tyskar som jobbade i filmteamet.

Alla i det tyska teamet var oerhört ängsliga. Rädda för någon form av aktion, säger Pelle Berglund.

- De politiska motsättningarna tar sig mycket hårdare uttryck i Tyskland än här. Ockupanterna har svarta listor över icke önskvärda personer. De hämnas då och då genom att ge sig på deras hus. Jag förstår tyskarna i teamet som kände sig ängsliga, säger Stellan Skarsgård.

- Hade det kommit ut i svensk press, hade tyska tidningar hakat på. Våra tyska producenter var livrädda för att hela filmen då skulle ha äventyrats, att husockupanterna skulle ha saboterat inspelningen även i andra delar av Hamburg, säger Berglund.

Samtidigt med planeringen inför Den demokratiske terroristen kom en ny Hamilton in på scenen. I TV4s storsatsning på TV-serien Fiendens Fiende i åtta delar, med premiär 12.12.1990, hade regissörerna Mats Arehn (avsnitt 1, 2, 4, 7) och Jon Lindström (avsnitt 3, 5, 6, 8) valt den i film- och TV-sammanhang relativt okände Peter Haber. Snart kom denne Haber emellertid att vara minst lika förknippad med rollkaraktären som Stellan Skarsgård, åtminstone tills en tredje Hamilton dök upp - Stefan Sauk.

Originaltitel	Den demokratiske terroristen (Roman)
Författare	Jan Guillou

	Hamburg	Tyskland
		Marocko
	Stockholm	Sverige
Sonet Studios	Bromma	Sverige

Sverigepremiär	1992-08-21	Downtown	Göteborg	Sverige	99 min
	1992-08-21	Palladium	Göteborg	Sverige	99 min
	1992-08-21	Palladium	Malmö	Sverige	99 min
	1992-08-21	Draken	Stockholm	Sverige	99 min
	1992-08-21	Rigoletto 1	Stockholm	Sverige	99 min
	1992-08-21	Rival	Stockholm	Sverige	99 min	(samt ytterligare 31 platser)
TV-visning	1996-09-22	TV3		Sverige	95 min
	1996-12-11	TV3		Sverige	95 min
	1999-08-22	TV4		Sverige	95 min
	2001-12-28	SVT1		Sverige	95 min
	2003-03-07	TV3		Sverige	95 min
	2004-01-24	TV3		Sverige	95 min
	2005-05-28	TV3		Sverige	95 min
Dvd-release	2008-07-28			Sverige
TV-visning	2013-02-02	TV4		Sverige
	2022-01-02	SF Kanalen		Sverige
	2022-01-07	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-03	SF Kanalen		Sverige
	2022-02-22	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-03	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-14	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-18	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-03	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-22	SF Kanalen		Sverige
	2022-08-19	SF Kanalen		Sverige
	2022-09-07	SF Kanalen		Sverige
	2022-09-29	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-17	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-26	SF Kanalen		Sverige
	2022-11-30	SF Kanalen		Sverige
	2023-01-01	SF Kanalen		Sverige	96 min
	2023-01-06	SF Kanalen		Sverige	96 min
	2023-02-02	SF Kanalen		Sverige	96 min
	2023-02-21	SF Kanalen		Sverige	96 min
	2023-05-02	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-13	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-17	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-02	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-21	SF Kanalen		Sverige
	2023-09-06	SF Kanalen		Sverige
	2023-09-28	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-16	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-25	SF Kanalen		Sverige
	2023-11-29	SF Kanalen		Sverige
	2023-12-31	SF Kanalen		Sverige

Originaltitel	Sonat, piano, nr 17, op 31:2, d-moll, "Spöksonaten"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1802)
Musikarrangör	Björn J:son Lindh

Originaltitel	Terror
Kompositör	Björn J:son Lindh
Textförfattare	Leif Carlquist

Originaltitel	Trink, trink, Brüderlein trink
Kompositör	Wilhelm Lindemann	(1927)
	Fritze Bollmann	(tysk text 1927)
Textförfattare	Karl-Ewert	(svensk text)

Originaltitel	Glory Hallelujah

Originaltitel	Heavy Dude
Kompositör	Claes Sjöberg

Originaltitel	Warm Vine
Kompositör	Claes Sjöberg

DK Litterära förlagor

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv för OP
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	I-band
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN
Affischdesign	Dan Ahlquist

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Jan Guillou's DEN DEMOKRATISKE TERRORISTEN
Affischdesign	Dan Ahlquist

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	"synopsis". The Democratic Terrorist.
Omfång	7 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den demokratiske terroristen. Av Jan Guillou. Manuskript: Hans Iveberg.
Omfång	123 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Den demokratiske terroristen. Av Jan Guillou. Manuskript: Hans Iverberg. Version 3, Jan. 1990.
Omfång	135 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	15
Färg papper	4
Bakombild papper	1
Dia	8
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	99 min

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes