Henrietta (1983)

Media (1 st)

Originaltitel	Henrietta
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Lars Lennart Forsberg
Manus	Lars Lennart Forsberg
Förlaga	Henrietta ska du också glömma (Roman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Lasse Forsberg Produktion AB Sveriges Television AB TV2
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1983-12-16

Medverkande

Janne Carlsson
Gustav Rune Petterson, direktör för porrshowen Sexorama

Eva Kristin Tangen
Henrietta Jakobsson, hålkortsoperatris

Svante Grundberg
Gotthard, konstnär

Per Oscarsson
Einar, lantbrukare

Gunnar "Knas" Lindkvist
Höglund, pensionerad apotekare

Claire Wikholm
Sara, Einars fru

Visa fler

Handling

Gustav Rune Pettersson är en medelålders direktör och konferencier för en kringresande porrföreställning - eller "kåtshow", som han själv uttrycker det - av det aningen udda slaget....

Visa hela handlingen

Press

Med få undantag fick filmen beröm för sin tolkning av romanförlagan, som tycktes vara läst av nära nog samtliga recensenter. Framför allt var det Janne Carlssons rollframställning som...

Visa all press

Gustav Rune Pettersson är en medelålders direktör och konferencier för en kringresande porrföreställning - eller "kåtshow", som han själv uttrycker det - av det aningen udda slaget. Förutom ett lesbiskt nummer med "porrbranschens svar på Helan och Halvan - Gretchen och Marie"- och strippan Monarka, framträder exhibitionisten ("fluktbögen") Kalle Svensson, som får stånd på scen inför publik och skriker marxistiska slagord när han får utlösning.

På vårkanten tar porrsällskapet semester. Pettersson drar sig ensam tillbaka till sin stuga någonstans utanför ett mellansvenskt samhälle för att försöka hitta på något nytt till den kommande porrturnén. Han är trött på de ständiga slagsmålen som sker även under föreställningen mellan Gretchen och Marie. Och eftersom han tycker det är opassande att Kalle Svensson skriker marxistiska slagord under sin utlösning, försöker han komma på en monolog som denne ska läsa under sitt framträdande.

När han går och röjer på sin tomt träffar han konstnären Gotthard, som flyttat från storstaden för att bota sin nervsjuka och som anfäktas av svår mörkerrädsla. Intresserad av Petterssons kåtshow erbjuder sig Gotthard att följa med på nästa turné för att måla av föreställningarna, liksom Toulouse-Lautrec målade av de bordeller han besökte. Pettersson blir intresserad av förslaget och tar Gotthard med för att träffa jordbrukarparet Sara och Einar. Vid första ögonkastet tänds en kärlekens låga för Sara hos Gotthard och han lyckas få henne att låta sig avmålas naken. Pettersson presenterar också en idé till ett inslag i "kåtshowen", där den ryggopererade Einar ska förevisa hur en impotent man älskar med sin hustru, men makarna avböjer att turnéra eftersom de ju har jordbruket att sköta.

Senare på dagen hittar Pettersson och Gotthard den pensionerade apotekaren Höglund, som kört omkull med sin moped på en halvt nedrasad bro över en strid vårflod. De räddar honom och lägger också märke till en övergiven cykel på andra sidan bron. Framåt kvällen kommer Pettersson att tänka på cykeln. Den kan ju ha tillhört någon som inte kunnat ta sig tillbaka över den trasiga bron och som kanske villat bort sig i skogen. Han går ut för att leta och får sällskap av Gotthard och Höglund. Det enda de finner är en bullrande skogsmaskin som mitt i natten röjer väg för en kraftledning till det nya närliggande kärnkraftverket.

Bedrövade över ingreppet i naturen återvänder Pettersson och Gotthard till Petterssons hus. I köket sitter den unga kvinnan Henrietta. Det är hennes cykel som står vid bron. Hon har hyrt hus av "kärringen på Berga", och huset ligger på andra sidan bron. Våt, hungrig och med stukad fot behöver hon husrum för natten. Gotthard, som också hyr hus på andra sidan bron, tvingas även han stanna över.

Medan alla tre sitter och äter, berättar Pettersson om hur hans tältturnéer först började med uppvisning av ormar för att sedan utökas med tyska dvärgar som slog kullerbyttor. Till slut tyckte han det blev fånigt, sålde ormarna till dvärgarna och startade "kåtshowen" i stället. Pettersson avbryts av att greven, som äger det mesta av skogen, kommer in genom dörren. Han har kört fast i leran och behöver sova över.

Dagen efter är bron så söndertrasad att Pettersson och Gotthard är tvungna att ta Höglunds gamla såll till eka för att kunna komma in till samhället och handla. På återresan över den vilda strömmen sjunker båten. Det är med nöd och näppe de tar sig in i land med allt de köpt.

Tillbaka i huset börjar den annars så inbundne fritidsfilosofen Pettersson att öppna sig för den tystlåtna Henrietta. Han berättar om sitt sökande efter den rätta, hur han träffat henne många gånger men att han kanske aldrig känt igen henne, inte ens då han haft henne i sängen.

Det uppstår snart en trevande kärlek mellan Pettersson och Henrietta, men när hon försöker göra ett närmande drar han sig undan. Förvirrad och obeslutsam ringer han Kalle Svensson för att höra om flickorna är klara för en ny turné snarast möjligt. Alla i sällskapet är beredda att åka omedelbart. Under ett protestmöte mot kraftledningsbygget i Höglunds stuga anländer konvojen med "kåtshowen" på andra sidan floden.

Pettersson gör sig beredd att ta sig över resterna av bron när Henrietta kommer med hans väska. Tysta ser de på varandra innan Pettersson tröstande säger att den här gången kände han i alla fall igen henne. Därefter kommer Gotthard för att ta farväl. Dessförinnan har han berättat att han inte följer med turnén utan stannar kvar för att som van Gogh "måla människor i arbete och vila".

När Gotthard frågar om hur det blir med Henrietta, svarar Pettersson med att berätta om hur Casanova gråtande stod vid sin älskade Henriettas grav och förklarade sin sorg med repliken: "Henrietta ska du också glömma." Därefter balanserar han lite tvekande över en kvarvarande broplanka. Just då han kommit över på andra sidan rasar resten av bron ner i floden.

Under eftertexterna ser vi hur Pettersson åter presenterar numret med Gretchen och Marie. Bakom kulisserna hörs deras skrik och slagsmål.

Pressreaktion Svensk filmografi

Med få undantag fick filmen beröm för sin tolkning av romanförlagan, som tycktes vara läst av nära nog samtliga recensenter. Framför allt var det Janne Carlssons rollframställning som glatt överraskade många.

Mats Olsson, Expr: "Carlsson blir som person, fenomen och skådespelare allt intressantare. Han verkar privat vara en snäll person som är bra på affärer och gillar musik. Som fenomenet 'Loffe' framstår han oftast som en flabbande tönt som vulgärt gapar i det led där den så kallat stora massan marscherar. Men sen kan karln gå och göra ett så ömt och fint porträtt som det av Pettersson i Henrietta. (-) Och det är förstås viktigt att påpeka att detta är en komedi och bara för att Janne Carlsson är med så är det inte en gapflabbande Göta Kanal det handlar om. Henrietta är en stillsam komedi och Carlsson säger inte 'hö-hö' en enda gång. I stället går han omkring och filosoferar om livet och säger förnuftigheter till de ensamma existenser som befolkar våra djupa skogar - och Stig Claessons romaner. Och det allra märkligaste är att Carlsson utan några som helst svårigheter kan tala Claessons språk. Ta en mening som den här: 'Jag har rätt dåliga luftrör och en nedärvd ångest. Men jag är på intet sätt klen.' Det är typisk Claesson-prosa. Men försök säga meningen utan att den låter konstig! Det är svårt och en så rutinerad man som Gunnar 'Knas' Lindkvist behärskar till exempel inte alls språket i den här filmen. Men Janne Carlsson gör det. Han kan säga långa, bildrika och poetiska meningar utan att det låter konstigt. Antingen är han en sällsynt naturbegåvning på Claesson eller också är han en av våra stora skådespelare."

Eva af Geijerstam, DN: "Poesins uppgift är att minska avstånd, skrev Stig Claesson själv häromdagen apropå en ungersk kollega. Själv poet borde han veta. Han minskar avståndet - inte storslaget mellan nationer, inte ens i första hand mellan människor, utan avståndet inom människor. Han gör det paradoxalt nog genom att konstatera mellanrummen. Lars Lennart Forsberg är regissören som gör filmisk prosadikt av Slas märkliga texter. Janne Carlsson är skådespelaren som är Stig Claessons röst i filmen: lite melankolisk, ensam utan återvändo och med den rätta betoningen på de plötsliga högtidligheterna. Det stora tar plats i det lilla med en oväntad pluraländelse på ett verb eller det tydliga 't:et' i ändan på 'mycket'. Det heter aldrig 'mycke' när Stig Claesson vänder blicken från de ljusskygga moderna bedrägligheterna och sätter pannlampan på vårfloden och minnet av en pinnsoffa före avslutningen. (-) Det är en så kallat 'liten' film, om man ser till resurserna och den tekniska fulländningen. Men tonen finns där, tonen."

Margareta Norlin, Chaplin: "Lars Lennart Forsbergs ligger nära det gängse TV-språket, han berättar en historia rakt av, utan utvikningar i det flotta och förledande. Fördelen är en koncentration runt innehållet och porträtteringen. Det finns inga onödiga subtiliteter att reta upp sig på, men heller inga svindlande klipp eller bildsekvenser som gör att man drar efter andan. Kort sagt, Henrietta är ett gediget hantverk. Forsbergs speciella signum är det humoristiska. Här tillför han verkligen filmversionen något utöver det boken ger. Helt nyskapad är sekvensen där huvudpersonen - Pettersson, innehavare av en porrshow - tillsammans med den misslyckade brevbäraren Gotthard försöker ro över en vårflod i en gammal gisten eka. Givetvis misslyckas bravaden och de hamnar i vattnet, med åtföljande strapatser och Petterssons uppdykande i nästa scen i en avdankad damulster av för liten storlek. Scenen är en verklig pärla i genren, och smälter fullständigt in i Slas-stämningen. Övriga humoristiska förhöjningar är kanske inte lika lätta att påvisa, men finns likväl där. Slas' vardagskomik lyfts fram och tillspetsas."

Sven-Erik Torhell, SDS: "Lars Lennart Forsberg har (-) åstadkommit en s k trogen filmatisering. Prudentligt och akademiskt låter han en kamera åka in mot Janne Carlsson då denne läser en Slas-replik av särskild tyngd, ordentligt och tydligt låter han Henrietta avteckna sig i silhuett mot grankulisserna då hon lyssnar till Janne Carlssons lästa replik. Nog ska väl Slas subtila ordkonst kunna materialiseras med större tyngd och svärta och med mer utvecklad filmisk fantasi än i detta återhållsamma stycke talad film."

Kommentar Svensk filmografi

"Henrietta ska du också glömma" var den tredje romanen av Stig "Slas" Claesson (f 1928) som Lars Lennart Forsberg (f 1933) filmatiserade. Liksom de två tidigare - Vem älskar Yngve Frej? (1973) och På palmblad och rosor (1976) - var detta en TV-produktion. Men till skillnad från de föregående fick Henrietta biografdistribution. Europa Film tog hand om distributionen och såg till att den fick premiär i de flesta större svenska städerna veckan före jul. TV-premiären kom därför först drygt två år senare, 5.2.1986, men då omnämndes den inte som film utan som "från TV-teatern".

Den nära vänskapen mellan författaren och regissören gjorde att den förre med förtroende lämnade allt manusarbete åt den senare vid alla filmatiseringarna. I gengäld framhöll Forsberg i tidningsintervjuerna att han aldrig ändrade i romanernas dialogpartier. Och bägge var rörande överens med kritikerkåren om att Janne "Loffe" Carlsson var den rätte personen att spela huvudrollen. Det hade "Loffe" för övrigt även gjort i På palmblad och rosor, och i Vem älskar Yngve Frej? hade han fått sitt genombrott som skådespelare i en "seriös" roll. Således var konstellationen Claesson-Forsberg-Carlsson väl inarbetad hos publiken.

Två andra skådespelare som för första gången fick större filmroller var Svante Grundberg och Eva Kristin Tangen. Svante Grundberg hade haft mindre roller i Sällskapsresan (1980/18), Göta Kanal (1981/24) och Gräsänklingar (1982/16), men han var betydligt mer känd som radio- och TV-profil bakom en rad musikprogram, t ex "Rockrullen", "Casablanca", "Bip, Bap, Boom" och senare för det uppmärksammade "Nattsudd" (TV-premiär i augusti 1985), tillsammans med ständige följeslagaren Björn Wallde. Eva Kristin Tangen kom från teatern och hade bl a arbetat på Stockholms Stadsteater, Unga Klara och Parkteatern.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se