Freud flyttar hemifrån ... (1991)

Media (3 st)

"SCHUHE!" Den judiska matriarken Ghita Nörby, som fått cancer och lever på morfin, ligger i sjuksängen och väljer klänning och skor till sin sextioårsfest.

Gunilla Röör har tandställning, Philip Zandén har höga vita jeans, Jessica Zandén har judisk Playmobil-peruk, Palle Granditsky har kofta och Ghita Nørby har cancer.

Psykologistudenten Röör (Freud) tvingar sin mor att ringa i stället för att komma in i hennes flickrum. Storebrodern Philip Zandén (David) bor i Miami med en pojkvän som hade Kajsa Anka-dräkt när de träffades. Storasystern Jessica Zandén (Deborah) är gift med en ortodox jude och spydde i grannens taxfree-påse på planet från Tel Aviv. Fadern Granditsky (Ruben) och hans bror skriver lappar istället för att tala med varandra. Modern Nørby (Rosha) vägra äta Deborahs kosherkorv.

Familjen, religionen och döden. Och så utseendet. Freud sliter av Deborah peruken och fräser att hennes barn ser ut som rabbiner. David visar diabilder av sin vältränade pojkvän. Rosha begriper inte hur Freud kan ha tandställning och försöker få David att köpa sig ett par "snugga buksor" på Kappahl. Hon ska ha pärlhalsbandet på sig när hon ligger på sjukhus, och blir chockerad av att Deborah köpt så fula tofflor till henne. "Det var de hasligaste tøfler jag sett i mitt liv. Ta dem bort, Deborah!" Sextioårskalaset ställer hon inte in, hur sjuk hon än är. Freud rullar hem henne med morfin för en vecka. Hon håller fram aftonklänningarna, och Rosha väljer den svarta med guldmönster. "Och så schkor." "Men mamma, du ligger på en säng." "SCHUHE!"

Den magnifika Ghita Nørby hostar upp kycklingen och dansar så kristallkronan gungar som om det inte krävde någon ansträngning alls. De andra i ensemblen är utmärkta, men Ghita Nørby är stor. Hon kan fråga om en ful blus verkligen är hennes och göra repliken till en av filmens roligaste.

Syskonen driver med Deborah, som ber på fasta tider, kallar familjen söndagsjudar och tvingar dem att fira sabbat. Hennes far drar judiska vitsar tills man vrider om armen på honom. Rosha har suttit i koncentrationsläger och yrar om tyskar. Regissören Susanne Bier växte upp i en judisk familj, och manuset är skrivet av den judiska författaren Marianne Goldman.

Freud flyttar hemifrån… var Biers första film. Det fanns recensenter som tyckte att den till sist blev väl snurrig, men nästan alla gav Bier beröm. Röör fick en Guldbagge; Nørby, Goldman och Jessica Zandén fick varsin dansk Robert och Bier och filmen fick en mängd europeiska priser. Regissören skulle göra två dansk-svenska filmer till; Pensionat Oskar och Livet är en schlager, för att sedan fortsätta i hemlandet Danmark och med tiden i USA.

Nina Widerberg (2018)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Freud flyttar hemifrån ...
Svensk premiärtitel	Freud flyttar hemifrån ...
Samproduktionstitel	Freud flytter hjemmefra (Danmark)
Distributionstitel	Freud quitte la maison (Frankrike) Freud flytter hjemmefra (Norge)

Regi	Susanne Bier
Manus	Marianne Goldman
Producent	Peter Kropénin
Produktionsledare	Åsa Oskarsson
Foto	Erik Zappon
Musik	Johan Söderqvist
Scenograf	Ulla Kassius
Klippning	Pernille Bech Christensen (som Pernille Bech-Christensen)
Ljudtekniker	Ragnar Samuelsson
Regiassistent	Daniel Alfredson Gabriella Bier (andre regiassistent)
Scripta	Susanne Falck
Manusbearbetning	Susanne Bier
Medproducent	Nina Crone
Inspelningsledare	Serina Björnbom
Assistent till inspelningsledare	Katarina Mathsson Camilla Nasiell
Produktionsassistent	Fredrik Åshuvud Tove Berg Jane Graun Maud Ederin
Filmkonsulent	Georg Metz
Stillbildsfoto	Joakim Strömholm
Fotoassistent	Julia Hede
Elektriker	Lars-Göran "Labbe" Nygren Göran Hillar Ulf Björck
Elassistent	Bo Andersson Andrzej Smulski
Passare	Kobie Kentkuran
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Pia Svedlund
Musiker	Johan Alenius (studiomusiker) Jonas Burman (studiomusiker) Jonas Forssell (studiomusiker) Anders Inge (studiomusiker) Ove Lundin (studiomusiker) Max Schultz (studiomusiker) Christian Spering (studiomusiker) Johan Söderqvist (studiomusiker)
Musiktekniker	Jan Ugand Björn Eriksson
Rekvisita	Daniel Heyman
Attributör	Mats Wolgers
Kläder	Nina Sandström
Maskör	Agneta Lindqvist-Widin
Klippassistent	Kasper Leick
Ljudläggning	Ragnar Samuelsson Lars Liljeholm Lars Lundberg
Synkläggning	Bo Landgren
Mixning	Berndt Frithiof
Storyboard	Jacob Gislason
Grafisk design	Eva Elander
Övrig medarbetare	Nina F. Grünfeld (idéutveckling)

Ghita Nørby	Rosha Cohen
Gunilla Röör	Angelique Cohen, kallas Freud
Palle Granditsky	Ruben Cohen, antikhandlare
Philip Zandén	David
Jessica Zandén	Deborah
Peter Andersson	Adrian
Stina Ekblad	syster Linnea, sjuksköterskan
Pierre Fränckel	Max, Rubens bror
Basia Frydman	Vera
Nils Eklund	Herman, hennes man
Peter Haber	mannen på flyget
Johan Rabaeus	doktor Lundgren
Peter Stormare	Berra
Gunilla Larsson	antikkunden
Torgny Anderberg	kycklingkunden
Chatarina Larsson	kvinna på festen
Sissi Kaiser	kvinna på festen
Romana Apetrea	kvinna på festen
Lottie Ejebrant	kvinna på festen
Leif Liljeroth	Simon, man på festen
Lars Lind	mannen i trappan
Lars-Eric Rockström	Davids pojkvän
-	musiker på klubben:
Tony Ellis	sångare och gitarrist
Lasse Ahlström	trumslagare
Willfredo Stephenson	basist
Derek Walker	sångare och munspelare
Torbjörn Karlsson	klaviaturspelare
-	musiker på festen:
Jonas Forssell	klarinettist
Semmy Lazaroff	violinist
Hasse Hurtig	dragspelare

Produktionsbolag	Omega Film & Television AB		(i samproduktion med)
	Crone Film Produktion A/S
	Sandrew Film & Teater AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Det Danske Filminstitut
	Nordisk Film & TV Fond
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB	1991
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet
Mixning	FilmMixarna AB
Förtext	AB Optical Vision

Stockholm 1990. Angelique Cohen kallas Freud på grund av sitt ständiga psykologiserande av allt och alla. Hon är 25 år, har tandställning och bor fortfarande hemma. Den dominanta modern Rosha har ett fast grepp om Freud trots att hon även förebrår dottern för hennes svårigheter att lämna föräldrahemmet. Hon behöver sin dotter, särskilt om nätterna då hon har svårt att sova, en svit efter vistelsen i koncentrationsläger under andra världskriget. Freud har i sin strävan efter självständighet vägrat Rosha tillträde till sitt rum och i stället har de två telefonkontakt när Freud är på rummet, en kompromiss som Rosha motvilligt accepterat.

Familjen Cohen består vidare av fadern Ruben, den snällare av de två bröder som båda en gång tävlade om Roshas gunst, sonen David, som flyttat till Miami och är homosexuell, samt äldre dottern Deborah, som efter vilt hippieliv nu bor i Israel med make och tre barn, och lever efter ortodoxa regler. Familjen ska samlas, det är snart Roshas 60-årsdag.

David anländer med goda nyheter. Han och hans partner Mike har en stor affär på gång i Miami. På flyget från Israel mår Deborah illa, hon är återigen gravid. Den rätt kaotiska återföreningens godmodighet tar en vändning då Rosha kallas till sjukhuset för att ta några prover. De farhågor hon haft visar sig besannade, Rosha har cancer.

Familjen reagerar på olika sätt. David och Deborah försöker hysteriskt hålla sin mor mätt och glad och Ruben börjar så smått att titta i tidningarnas kontaktannonser. Freud tar ut på stan, där hon möter Adrian på en klubb. Hon tvingar sig hem till Adrian, där hon ber honom hjälpa henne av med oskulden. Först tvekar Adrian, sedan ger han med sig, och de två reser på motorcykeltur tillsammans, för att se midnattssolen. Sextioårsfesten är uppskjuten, men bara en vecka. Det officiella skälet är översvämning i köket.

Reaktionerna fortsätter. Davids stora amerikanska affär går i stöpet. Han har därigenom misslyckats med att få föräldrarnas accept; de har aldrig godtagit hans livsföring, som han nu försökt kompensera genom att göra en bra karriär. Efter ett tafatt farväl av den nu sängbundna modern reser han besviken tillbaka till USA.

Deborah beslutar sig för att, sin tro till trots, genomföra en abort. Då hon anförtror modern sitt beslut, tas nyheten emot utan protester. Rosha råder henne till och med att ljuga för sin make, och hänvisa till missfall.

Rosha och Ruben har ett samtal. Vi har haft det bra trots allt, säger han. Rosha håller med, men tänker kanske på hur det kunde ha varit.

Freuds förhållande till Adrian fördjupas och hon tar ut sin tandställning. Då Adrian kommer för att besöka Freud är ingen hemma utom Rosha och hennes sköterska. Rosha och Adrian har ett varmt och innerligt samtal. Det var skönt att ha dig här när de andra är borta. De är så jobbiga med alla sina känslor, tycker Rosha.

Sextioårsfesten går av stapeln och Rosha är i bästa festform. Hon dansar passionerat med sin svåger Max, när hon plötsligt segnar ihop. Om natten trotsar Rosha Freuds regel att inte gå in på hennes rum. Jag har alltid älskat dig, säger Rosha till Freud. De omfamnar varandra ömt och länge. Nästa morgon är Rosha död.

Sedan Rosha hämtats sitter Ruben och Deborah i köket och förebrår varandra för vad de gjort och inte gjort mot och för Rosha. Snart hörs det skratt från köket och de två varken ser eller hör när Freud tar sina viktigaste saker och lämnar våningen. Freud flyttar hemifrån. Livet går vidare.

Censurnummer	131010
Datum	1991-10-07
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2831 meter
Kommentar	Aktlängder: 550-555-526-554-646 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2831 meter
Längd i minuter	103 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Susanne Biers debutfilm fick ett i stort sett välvilligt mottagande av kritikerna, på något enstaka undantag när. Den vanligaste invändningen var att det ibland var svårt att uppfatta vad som skedde och sades.

Hanserik Hjertén, DN: "Det är en innehållsrikt pladdrande och pratande film som aldrig går på djupet till utmattningens gräns men som är full av antydda sammanhang som sätter vår fantasi i rörelse.

Naturligtvis är det också en skådespelarfilm, med Gunilla Röörs egensinniga uppstickare som det främsta glädjeämnet - bedårande barnslig med sin tandställning och charmfullt dödsföraktande när hon vill bli av med sin oskuld.

Men också Ghita Nørby, Palle Granditsky samt Philip och Jessica Zandén svarar för utmärkta insatser i denna svenskjudiska familjehistoria, vars känslomässiga nivåer anas i Davids fantastiska entréreplik: 'Innan vi pratar om Auschwitz - hur mår ni?' (-)

En glad överraskning!"

Bo Ludvigsson, SvD: "Danska Susanne Biers första långfilm, som bygger på svenska Marianne Goldmans vad jag förstår mångstämmiga manus, kanske bäst kan sammanfattas i ordet intensiv. Ibland så intensiv att den så att säga löper risk att springa ifrån sig själv: snabbporträtt blir gärna lite suddiga. Men de lätt rapsodiska stänken av surrealism i mellanrummen ger samtidigt filmen dess speciella charm och värme."

Jens Peterson, AB: "Ångest och allvar, javisst. Men framför allt är Freud flyttar hemifrån en rolig film. Salta repliker viner genom luften när uppgörelser och gräl radar upp sig.

Även de minsta birollerna är välbesatta, men återigen av Typer. Peter Haber i någon minut som rökande affärsman på flyget, Johan Rabaeus som hurtigt trevlig läkare, Stina Ekblad sval sjuksköterska. Och Peter Stormare, 30 sekunder method acting som rebell och älskare.

Det handlar om en judisk familj i Stockholm, med detaljrikedom kring möbler, plagg, mat, religion. Men filmens kärna, frigörelsen från föräldrarna är densamma oavsett vilken söndagsskola man gått i. En imponerande debut av danskan Susanne Bier."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Det enda man kan beklaga är att en del repliker är svåra att höra. Dålig diktion? Dåligt ljudarbete? Meningen kan knappast vara att de ska dränkas i familjens livliga, ivriga umgängeston. (-)

[Filmen] känns med sin humor och sitt tempo, med myllret av känslor och sin tårfyllda värme mycket osvensk.

I familjen Cohen är alla personligheter och bärare av olika öden och visst kan man säga att spåren som läggs ut är väldigt många och inte alltid fullföljda. Men i stället för att mångfalden skapar ytlighet och röra, så gör den filmen smittande vital.

Jag gillar Freud flyttar hemifrån."

Annika Gustafsson, SDS: "Efter sommarens sågningar av flera svenska komedier känns det skönt att helhjärtat kunna rekommendera en ny inhemsk produktion, även om regissör, fotograf och en av huvudrollsskådespelarna, Ghita Nørby, kommer från Danmark. Visst finns det en del skönhetsfel i unga Susanne Biers långfilmsdebut, till exempel det usla ljudet i början. Det övervägande intrycket blir ändå att vi möter en talangfull filmare som söker sitt eget filmspråk och inte faller för schablonartade lösningar."

Sven E Olsson, Arbetet: "Det ska vara en komedi, tror jag, även om nu jag aldrig får anledning att dra på munnen.

Den ska vara begåvad och huvudet redigare än andra samtida svenska komedier, har jag förstått av ideliga massmediasignaler från kolleger i huvudstaden, fast jag inte fattat eller sett det begåvade. (-)

Filmen är bökig och stökig på ett sätt som förmodligen ska vara uttryck för judisk självironi. Inget ont i det, utom i öronen - och irritationen i dem blir knappast mindre av att det ofta är svårt att höra vad som sägs i allt gapet.

Detta är nämligen en film som har ont om talande bilder, men desto mera gott om scener fyllda av ord, ord, ord. Ord i sådana mängder att det skapat anspänning och ansträngdhet hos en del av aktörerna - och trängsel i ljudkanalerna. Nørbys diktion kommer, exempelvis, nästan helt bort där, vilket ofta gör både hennes gestalt och filmen obegripliga.

Någon köbildning i biokassorna blir det nog knappast, trots aviserade hyllningsrecensioner i huvudstadspressen.

Den stora publiken brukar också sakna gehör för torftigt bildsatta hörspel."

Kommentar Svensk filmografi

Filmarna, som arbetade med en ganska blygsam budget, stötte på ett problem då man för inspelningen behövde en autentisk - och stor - Östermalmsvåning, inte det enklaste att uppbringa. I sista minuten kom budet att en dam med en stor våning på Valhallavägen just avlidit, och man renoverade i rekordfart för filminspelningen.

Freud flyttar hemifrån var danskan Susanne Biers (f 1960) långfilmsdebut, med manus av svenskan Marianne Goldman (f 1951), som 1989 gjort lycka med kabarén Kaos är granne med Finkelsteins på Kulturhuset i Stockholm.

Filmen gick bra, trots att den enbart visades i stor- och studentstäderna, och fick priser i Frankrike - för bästa debut vid filmfestivalen i Angers och Grand Prix du Jury vid kvinnofilmfestivalen i Créteil - samt ett hedersomnämnande vid World Film Festival i Montréal, allt under 1992.

Ghita Nørby (f 1935), en av den danska scenens "Grand Ladies", var främst känd för den svenska publiken genom TV-serien Matador. Senare gestaltade hon centrala roller i t ex Bille Augusts Den goda viljan (1992/15) och Jan Troells Hamsun (1996/15).

I Freud flyttar hemifrån spelade syskonparet Philip och Jessica Zandén för första gången mot varandra i samma film, medan Gunilla Röör framgångsrikt gjorde sig stor omsorg att komma in i det judiska traditions- och beteendemönster hennes roll tarvade.

Gunilla Röörs tolkning av rollen som Freud belönades med en Guldbagge.

Stockholm

Sverige

1990-09

1990-11

Sverigepremiär	1991-10-18	Sandrew	Göteborg	Sverige	103 min
	1991-10-18	Metropol	Malmö	Sverige	103 min
	1991-10-18	Grand 2	Stockholm	Sverige	103 min
	1991-10-18	Victoria 4	Stockholm	Sverige	103 min	(samt ytterligare 1 plats)
TV-visning	1998-03-08	SVT1		Sverige	99 min
	2004-06-05	SVT2		Sverige	99 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2010-09-25
	2010-09-28
Cinemateksvisning	2014-08-30	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-08-30
Festivalvisning	2016-01-30	Capitol	Göteborg	Sverige
TV-visning	2021-08-10	SVT1		Sverige
VOD-release	2023-10-13	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-10-13	SVT1		Sverige

Guldbaggenominerad	Stockholm	1992	Bästa manuskript	Marianne Goldman
Robert	Köpenhamn	1992
Guldbaggenominerad	Stockholm	1992	Bästa regi	Susanne Bier
	Stockholm	1992	Bästa skådespelerska	Ghita Nørby
Guldbagge	Stockholm	1992	Bästa skådespelerska	Gunilla Röör
Robert	Köpenhamn	1992		Jessica Zandén	(Årets kvindelige birolle - bästa kvinnliga biroll, Danmark)
	Köpenhamn	1992		Ghita Nørby	(Årets kvindelige hovedrolle - bästa skådespelerska, Danmark)
	Köpenhamn	1992
	Köpenhamn	1992		Marianne Goldman	(bästa manus)
Festivalpris	Montpellier	1992			(judisk filmfestival)
	Créteil	1992			(juryns pris)
	Angers	1992			(publikpriset)
	Valladolid	1992		Susanne Bier	(bästa regidebut)
Göteborgs-Postens Nordiska Filmpris	Göteborg	1992		Susanne Bier
European Film Award	Berlin	1992		Ghita Nørby	(bästa kvinnliga biroll)
Confédération Int. des Cinémas d'Art et d'Essai	Angers	1992			(distributionspriset)
Festivalpris	Montreal	1991			(hedersomnämnande i debutantklassen)
Kurt Linders minnesfondsstipendium	Stockholm	1991		Gunilla Röör	(roll)

Shortcuts från Sandrews (1999)

Freud flyttar hemifrån ... (1991)

Judar

Nationella minoriteter, judar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2821

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2821

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm
Längd i meter	2831

Typ	Originalnegativ bild Huvudtext

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2831

Typ	I-band
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FREUD FLYTTAR HEMIFRÅN...
Tryckeri	PrintCom AB
Affischdesign	Eva Elander

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FREUD FLYTTAR HEMIFRÅN...
Tryckeri	PrintCom AB
Affischdesign	Eva Elander

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	FREUD FLYTTAR HEMIFRÅN...
Tryckeri	Uddenholms offset
Affischdesign	Eva Elander

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Freud flyttar hemifrån. Råmanus. Marianne Goldman augusti -89.
Omfång	78 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Freud flyttar hemifrån. Av Marianne Goldman. 1990 05 02.
Omfång	85 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Freud flyttar hemifrån. Version 2 av Marianne Goldman. 1990.
Omfång	189 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Freud flyttar hemifrån. Dialoglista. 910813.
Omfång	64 s. + 5 s. produktionsuppgifter.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Freud. English version (subtitles).
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Färg papper	9
Bakombild papper	1
Dia	5
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Hastighet	24
Längd i minuter	104 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264