Mer om oss barn i Bullerbyn (1987)

Media (1 st)

Mer om oss barn i Bullerbyn börjar där första delen i denna filmberättelse efter Astrid Lindgrens böcker slutade: Det är dags att börja skolan efter sommarlovet. Innan dess får vi en förnyad presentation av barnen i Mellangården, Norrgården och Sörgården, med Lisa som berättarröst precis som tidigare.

Hösten nalkas, först med tröskning, sedan lingonplockning, slakt och höstplöjning. Höstregnen kommer, och en vecka före jul är det fortfarande regnigt och blött, till barnens stora förtret. Men en morgon har snön fallit under natten, och barnen stormar ut och leker.

När barnen är i skolan blåser det upp till storm, och fröken släpper iväg Bullerbybarnen i förtid för att de ska hinna undan stormen. Det gör de inte, men halvvägs hem lyckas de ta sig in till den vresige skomakaren, som blir rasande när det ena barnet efter det andra öppnar dörren och snö blåser in i farstun.

De ser Olles pappa komma farande med hästskjuts genom stormen och ropar på honom. Väl hemma badar barnen fotbad för att återfå värmen.

Julen kommer med olika julpyssel: hugga julgran, sätta ut julkärve, julbak, man gör julgrantspynt och julkorv och kokar skinkan. Det är julbad i brygghuset. På julafton är det de vanliga julritualerna: dopp i grytan och grötrim och mandel i gröten innan far läser ur Bibeln och man sjunger en psalm. Äntligen, efter en lång dags väntan är det dags för julklapparna.

På juldagen åker man häst och släde till kalas hos moster Jenny. Barnen hotar att åka hem om det vankas sillsallad, och givetvis vankas det sillsallad. Sedan är det jullekar, och barnen leker med dockskåp.

Dagen därpå åker man skridskor nere på sjön, och Lasse kör ned i en vak. Han räddas upp av de andra.

Det blir nyårsafton. Flickorna smyger på pojkarnas nyårsvaka, och pojkarna skräms med smällare. Sedan vakar de in det nya året tillsammans och häller smält bly i kallt vatten för att spå om framtiden. Bosse somnar och vaknar inte för att hurra för det nya året 1929.

Efter kälkåkning i snön är jullovet slut. Flickorna byter bokmärken. Våren kommer med vårflod. Den 1 april lurar barnen sin fröken att gå upp två timmar för tidigt genom att ställa fram skolklockan. De är på plats i skolan redan klockan sex, och kan triumfatoriskt ropa "april, april", när den yrvakna fröken ska ursäkta sig för att hon försovit sig. Sedan vidtar andra aprilskämt. Olle blir itutad att skrothandlaren köper upp sten och kommer dragande med en hel säck, och blir avhånad för detta.

Påsken nalkas. Man vårstädar utanför husen och pigan Agda utsätts av pojkarna för ett "practical joke": De sätter i smyg en papperslapp med texten "Åh vad jag tycker om Oskar" (som är dräng på gården) på hennes rygg, och det tar lång tid innan hon förstår varför alla inklusive Oskar skrattar.

På påsken plockar man ägg under hönsen och målar äggen. Lisa får ta hand om en förtidigt född lammunge och matar den med nappflaska. Olle har en lös tand, men är livrädd för att dra ut tänder. På natten tar sig Lasse in i hans rum och rycker ut den med en tråd.

Nu är det vår, man seglar med barkbåtar. Lisas lamm har växt till sig och lär sig äta ur bunke. Lilla Kerstin plockar pingstliljor inför pingsten, och på pingstafton far alla vuxna iväg på kalas till prästen.

Lisa och Anna tar på sig att passa lilla Kerstin. De drömmer om att bli barnsköterskor när de blir stora. Olle är orolig hur de ska klara av att ta hand om hans lillasyster. Det visar sig också vara svårare än de trott. Kerstin har en egen vilja och vill varken äta gröt eller sova middag.

Till slut verkar hon somna, och flickorna går till ett dike och leker. De hittar en groda som de pussar på i förhoppningen att den ska bli en prins. Pojkarna smyger på dem. De har glömt Kerstin, och när de kommer tillbaka har hon smort ned sig och halva köket med skokräm. De tvingas bada henne i en balja, sedan tar Olle hand om henne.

Lisas lammunge har växt, och en dag får barnen för sig att ta med den till skolan, eftersom de just läser om husdjur. Det blir succé. I slutscenen springer lammungen ut till de andra lammen. Den klarar sig själv nu.

Pressreaktion Svensk filmografi

Pressreaktionerna var övervägande positiva. Lasse Hallström och fotografen Jens Fischer fick beröm för sin förmåga att rekonstruera en svunnen idyll, och barnen berömdes för sitt friska agerande.

Arne Norlin, AB: "Beundransvärd är också de detaljrika miljöskildringarna från förr. Hela avsnittet om julhelgen - med pepparkaksbak, slädfärd i ottan och julbad i brygghuset med efterföljande påtagande av nystruket livstycke - skulle kunna visas non stop på Nordiska Museet.

Men även den här gången kan man märka en viss otålighet från regissören Lasse Hallströms sida. Ibland när vi väntar oss rysningar eller skratt, hastas poängerna snabbt förbi. Ett exempel är scenen när Lasse ramlar i vaken. Här blir det ett snabbdopp utan egentlig dramatik medan det i Olle Hellboms första bullerbyversion från 1960-61 var en lång, sugande, spännande scen.

Men detta är ändå en detaljanmärkning i ett i övrigt väl genomfört mästerprov i den idylliska barnmaratonklassen."

Hanserik Hjertén, DN: "Känslan av förgångna ljuvligheter understryks av att Lasse Hallström förlagt sin film till Astrid Lindgrens eget 20-tal. Redan i Jens Fischers förföriska foto finns en stämning av avlägset paradis som tycks förvandla Astrid Lindgrens barndomsminnen till en småländsk saga.

Ett skugglöst lyckorike, där ingen ondska finns, bara en sur skomakare, och där på sin höjd en nyfödd lammunge dör. Sannerligen, man kunde storkna, om det inte vore för den Lindgrenska humorn och barnens friska agerande.

Att barn är naturliga på film förvånar oss inte längre. Kanske är det ett tecken på deras förkovran i det avseendet att Hallström - i motsats till Olle Hellbom i hans gamla och älskansvärda version - ger barnen repliker och inte bara berättarröster."

Bernt Eklund, Expr: "Lasse Hallström och hans fotograf Jens Fischer har med stor framgång rekonstruerat Jenny Nyström-stämningarna.

Och sedan blir det ett hejdundrande julkalas, den småländska landsbygdens motsvarighet till den uppsaliensiska överklassens fantastiska fest i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Med den väsentliga skillnaden att i Bullerbyn handlar det enbart om de yngsta.

För Lasse Hallström koncentrerar all sin stora förmåga på barnen. Han gör det så till den grad att de vuxna alldeles kommer bort. Den arge skomakaren (Olof Sjögren) och den godmodiga lärarinnan (Ewa Carlsson) är undantagen - annars är det barnen som ensamma är levande personligheter, som ensamma står för skådespeleriet."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Vad Astrid Lindgren berättar om i Bullerbyböckerna är en gemenskap, som är barnens. En gemenskap i lek och upptåg och påhittighet - på intet sätt är det en sammanhållning som skydd mot en oförstående vuxenvärld; de vuxna utgör inget problem i Bullerbyn - de bara finns där. Man tänker aldrig mycket på dem när man läser böckerna, där man egentligen bara undermedvetet känner tryggheten av deras närvaro: sympatiskt folk som kan föreslå ett sockerkaksbak en regnig dag eller hämta hem en julgran från skogen.

Jag vill inte påstå att de gör väsen av sig i Lasse Hallströms film heller, men med onödig tydlighet träder de fram ur sin skuggvärld och, vad värre är, de talar. Få av dem har en naturlig replik och de talar till barnen som om där inte fanns någon relation. Dock tror jag på den argsinte skomakaren som vill ha sin ytterdörr stängd mot snöstormen. Det är en sekvens där själva upprepningen blir en rolig poäng ¿ inte den enda i filmen.

Lasse Hallströms vänliga humor blommar i Bullerbyns giftfria och aldrig försurade lantliga miljö och, fast filminspelningar ofrånkomligt är en smula tjatiga procedurer, har han och fotografen Jens Fischer räddat fräschören i de unga aktörernas uttryck. När det är som bäst är munterheten så naturlig att den blir direkt smittsam. När Lasse i Mellangården skrattar som mest förlänger han livet på åskådarna, om det är sant att ett gott skratt..."

Sven-E Lindberg, GP: "Visst, det är sympatiskt och kanske till och med viktigt att ge dagens barn en chans att blicka tillbaka på vardagen som den gestaltade sig under sent 20-tal. Men det måste till lite mer än så för att det skall bli en bra film. Och felet här är att människorna som befolkar berättelsen alltför sällan tillåts krypa fram ur gemenskapen och att idyllen ofta blir så övermättad att man bara sitter och längtar efter åtminstone en antydan om en repa i den välpolerade fasaden. Men icke."

Margareta Norlin, Chaplin: "Styrkan i berättelsen är (-) fotot och skådespeleriet. Lasse Hallström är en fenomenal personinstruktör; ingen svensk regissör har väl någonsin åstadkommit något motsvarande med barnskådespelare. Så snart de fokuseras, ökar den dramatiska nerven, och Kerstin, spelad av Tove Edfeldt, är ett rent mirakel. Jens Fischer fotograferar också som en ren trollkarl, utnyttjar dagrar och årstidernas ljusväxling till sista skälvande gnistan.

Men, men, men... det räcker faktiskt inte för att åstadkomma en vettig filmhistoria. Man kommer på sig själv med att sitta och längta efter en riktigt rejäl vulgär fjärt mitt i denna sköna folklivsskildring. Det är det som alltid finns i rikligt mått i Astrid Lindgrens böcker: en torr humor som effektivt punkterar det idylliska när det hotar att ta överhanden. Men i biosalongen är det sannerligen glest mellan skratten.

Det är klart att Sverige är fantastiskt, som det heter i reklamen, och kanske var det än mer så på 20-talet i Småland, men nog är det lite påvert som huvudinnehåll i en långfilm."

Kommentar Svensk filmografi

Se Alla vi barn i Bullerbyn (1986/20).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se