Fordringsägare (1988)

Media (1 st)

Originaltitel	Fordringsägare
Svensk premiärtitel	Fordringsägare

Regi	Stefan Böhm Keve Hjelm John O. Olsson
Producent	Lars Johansson
Produktionsledare	Pelle Norén
Foto	John O. Olsson
Scenograf	Anders Barréus
Klippning	Solveig Nordlund
Ljudtekniker	Björn Thisell
Scripta	Stina Klemming
Produktionsassistent	Annika Samuelsson
B-foto	Bertil Rosengren
Elektriker	Hans Wallin
Passare	Ragnar "Pelka" Hansson
Ljussättare	Björn Ryd
Snickare	Tord af Klintberg Berth Martinson Björn Sinclair Nicklas Philipson Kristian Franck
Attributör	Göran Iggsten
Kläder	Birgitta Bäck
Smink	Eva Lindgren
Sminkassistent	Nina Carlsson
B-ljud	Mats Lindskog
Mixning	Rolf Ahrn

Bibi Andersson	Tekla
Tomas Bolme	Adolf
Keve Hjelm	Gustav

Produktionsbolag	Boomerangfilm AB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV1		(med stöd av)
Produktionsstöd	Garantinämnden för långfilm (B2)
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Laboratorium	FilmTeknik AB

Konstnären Adolf lever ihop med författarinnan Tekla som tidigare varit gift med Gustav. Under en vistelse på en badort, och medan Tekla tillfälligt är bortrest, får Adolf besök av Gustav, som Adolf inte känner igen. De kommer att tala om Tekla, som i en roman kallar sin förre man för en "idiot", ett synsätt Adolf uttalat håller med om.

I ett infernaliskt samtal lyckas Gustav blottlägga Adolfs innersta; från att tala om sin kärlek till Tekla och de höga föreställningar han hyser om hennes själ vidgår han, under Gustavs inflytande, att han känner sig alltmer obekväm i hennes sällskap, att han krympt som man och konstnär att han upplever att hustrun sugit allt blod ur honom och tagit hans kraft.

De känslor av svartsjuka han alltid haft, men hjälpligt lyckats kontrollera, förstärks när Gustav berättar att han sett hustrun omsvärmad av yngre män på ångbåten.

Vid det här laget är Tekla reducerad till ett polygamt lystet rovdjur, en vampyr i kjolar, och den "sanningen" vill Adolf inte veta av. Han börjar hata Gustav men nu är det för sent, hans världsbild har redan slagits i stycken.

Tekla ska snart komma hem, och de överenskommer att Adolf ska sätta hennes kärlek på prov genom att förhålla sig avvisande, närmast oartig, medan Gustav ska lyssna från ett angränsande rum. Sedan ska Gustav ta över och "skära upp en människosjäl och lägga innanmätet på bordet".

När Adolf hör Tekla komma in på hotellet river han söder det fotografi av henne han tidigare visat Gustav. När Tekla kommer in, är hon uppspelt, vilket Adolf enligt Gustavs schema tar som tecken på att hon varit otrogen, åtminstone i tanken.

Hon är gäcksam och kallar honom "lille bror", som Adolf enligt Gustav fått veta är ett tecken på att hon inte tar honom på allvar som älskare.

Tekla märker att någon varit där. Adolf säger att det är läkaren, att denne sagt att han lider av epilepsi och måste avhålla sig från könsligt umgänge, två idéer som Gustav satt i hans huvud. Denne har också gett honom idén att ägna sig åt skulptur i stället för måleri, och han har gjort en halvfärdig miniskulptur av en liggande kvinna. Den saknar ännu ansikte och han försöker modellera ett efter henne. Han vill att hon ska bibehålla det fräcka och cyniska draget kring munnen, det har han aldrig sett förut.

Hans nu uttalade svartsjuka på den tidigare mannen men också på yngre män får henne att ömsom reagera med spotsk aggressivitet, ömsom med utstuderat koketteri. Hon säger att det visst är möjligt att älska två på en gång, och det blir för mycket för Adolf. Nu vill han åka hem, lämna hotellet samma kväll, men hon vägrar.

Han påminner henne om att det var han som byggde upp henne, intellektuellt och mentalt och socialt och hon undrar om han menar att han i själva verket skrivit hennes böcker. Han förnekar detta men hon får sista ordet. Hon vill fortfarande inte åka hem samma kväll. Adolf går för att vila sig före middagen.

Gustav inträder åter på scenen. Tekla upptäcker honom i en spegel och blir glatt överraskad; han smickrar till att börja med hennes fåfänga och hon komplimenterar honom för hans taktfullhet, alltmedan Adolf betraktar det hela genom ett angränsande fönster.

Gustav erinrar sig att de som nygifta besökt just detta hotell; han visar var sängen stod. Hon minns hur han såg på henne: som en griffeltavla som han kunde skriva full med sina tecken. Nu ska han gifta om sig, säger han, göra om samma sak en gång till.

Beskedet skakar henne. När han tar tag i henne och dansar runt med henne bekänner hon att hon är rädd för honom, att han tar hennes själ, ett påstående han hånfullt avfärdar med att "du har ingen, det är bara en synvilla".

Tekla klamrar sig fast vid den kärlek hon säger sig hysa till Adolf. Gustav konstaterar att Adolf inte älskar henne, och visar det söderrivna fotografiet. Det sårar henne och hon bestämmer att möta Gustav samma kväll klockan 9, sedan Adolf åkt med ångbåten.

Ett buller hörs från rummet intill, Det är Adolf (förstår vi) som vält en stol och slagit söder en vattenkaraff.

Plötsligt börjar Tekla ana argan list. Hon förstår att det var Gustav som var Adolfs mystiske besökare och som tutat i honom olika saker. Han bekänner att han, när han såg Tekla på ångbåten, fick lust att plocka i sär hennes nye man så att bitarna inte gick att sätta samman igen. Han ser sig som fordringsägaren som tar igen det som stulits av honom: äran.

Han ska gå. Han bekänner att han inte har någon fästmö, han vill ingen ha. Tekla önskar en försoning, vilket Gustav kallt avvisar med att hon har så många ord som saknar betydelse. Det hon tagit har hon förtärt, det kan inte återlämnas.

Hon vill att han kysser henne fast hon tidigare sagt att hon ännu älskar Adolf. Gustav föraktar henne inte, säger han, han beklagar henne.

Hon inser att Adolf sett och hört allt, och när hon ska gå till honom, kommer Adolf ut, faller nedför trappan och dör.

Vanmäktigt rycker och sliter den gråtande Tekla i honom. Avslutningsrepliken är Gustavs: "Hon älskar honom också. Stackars människa."

Censurnummer	127910
Datum	1988-10-04
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	3231 meter
Kommentar	Aktlängder: 521-555-544-519-544-548 m.

Bildformat	1.66:1
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Fujicolor
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3231 meter
Längd i minuter	118 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken av denna filmversion av Fria Proteaterns teateruppsättning var blandad. Dock övervägde det positiva även om någon kritiker tyckte att Strindbergs teaterspråk kändes konstruerat i filmens fysiskt förtätade berättande.

Mario Grut, AB: "Men gesterna har dämpats. Högspänningen har transformerats ned till hanterliga volttal.

Annorlunda är också koncentreringen av stycket. På scenen finns tystnader/orörligheter i handlingens utkant. Här är periferierna indragna. I varje bild talar eller agerar någon. Allt är centrum och mer intensivt.

Har pjäsen vunnit på det?

Ja och nej. Intimspelet är nyansrikare och rumsligheten mer detaljerad här än på scenen. Men egentligen lägger det inte något till dramat. Annat än ett tekniskt raster som inskränker min frihet som betraktare. På teatern kan min blick vandra fritt över händelserna. Här icke."

Hanserik Hjertén, DN: "Man har lättat upp den sceniska bundenheten med närbilder, bildväxlingar och rörlig kamera. Men film är också mycket annat - tystnad, övertoner, antydningar och olika belysningar för att frammana inre mänskliga förlopp.

Sådant är svårt att förena med en pjäs som Fordringsägare som blir suggestiv genom det fruktansvärt effektiva teaterspråket. På film fungerar det inte lika bra.

Man märker det tydligast när Keve Hjelms Gustav bearbetar stackars Adolf med sin retoriska arsenal och på några minuter raserar hela hans världsbild. Här känns det konstruerat och osannolikt.

Kanske menar man nu att man gjort Fordringsägare bara för att bevara en minnesvärd föreställning. Men frågan är ju då om man lyckats med det."

Bernt Eklund, Expr: "Nu är filmen här och den är utmärkt.

Förlagan hanteras varligt. (-)

Redan på teatern var det, om jag minns rätt, fråga om högklassigt filmskådespeleri - nyansrikedomen var av det återhållna slag som inte alltid fungerar på en stor scen men som lämpar sig när man har publiken i knät - och som är nödvändigt i film. Här har nu kameran gått in i en fjärde roll, rör sig mellan distans och intimitet i takt med föreställningens naturliga rytm.

Så Fordringsägare kan ses utan risk - till och med av dem som såg teaterföreställningen."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Det är i den långa inledande fasen som pjäsen med sin suggestionsmanipulation kan kännas 'daterad' och detta i förening med den perfektionistiska spelstilen ingav mig för ett ögonblick tanken att det hela skulle stanna vid en briljant uppvisning i konsten att spela Strindberg. En obefogad oro. Dels är pjäsen så konstruerad att Strindberg, varje gång man tror att han gått in i en återvändsgränd, förmår vrida fram något nytt, mycket mänskligt och igenkännbart liv, att man är beredd att hålla med om att Strindberg är modern. Faktum är att människorna kommer oss närmare i filmen än i teaterföreställningen.

Det har att göra med sådant som känsligt ljusarbete, ett väl genomtänkt användande av närbilder, etc. Det har också mycket att göra med den tredje personen i triangeln, nämligen Tekla, vars entré i handlingen Strindberg effektfullt fördröjer. Efter allt som sagts om henne kommer hon inklivande för att både bekräfta och dementera. Hon kommer i Bibi Anderssons gestalt - med en egen och rik tolkning av rollen."

Sven E Olsson, Arbetet: "[Det är] inte mycket annat som känns levande eller meningsfullt i denna Fordringsägare heller, trots fina insatser av aktörerna. För detta är inte teater som blivit film på filmens villkor och egenart. (-) En filmad teaterföreställning blir nästan alltid en livlös hybrid. En mellanform där både scenens och filmens särdrag försvinner - och där man bara avbildar ansikten och gester och avlyssnar det som sägs. Och bokstavstrogna filmatiseringar är frånstötande ointressanta, vilket än en gång blivit grundligt bevisat."

Kommentar Svensk filmografi

Teaterpjäsen "Fordringsägare" av August Strindberg skrevs 1888.

Den hade världspremiär i dansk översättning under titeln "Creditorer" den 9 mars 1889 på Dagmarteatret i Köpenhamn. Den svenska premiären ägde rum först den 25 mars 1890 på Svenska Teatern i Stockholm.

Pjäsen visades i tv-uppsättningar 1968-11-03 i regi av Gunnel Broström och 1977-09-19 (TV1) i regi av Kurt-Olof Sundström.

Tomas Bolme tilldelades 1988 en Guldbagge för sin tolkning av konstnären Adolf i Fordringsägare.

Originaltitel	Fordringsägare (Pjäs)
Författare	August Strindberg

Sverigepremiär	1988-11-21	Studio 1	Stockholm	Sverige	118 min
Annan visning	1989-11-19	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	118 min	(Filmens Dag)
TV-visning	1991-12-22	Kanal 1		Sverige	113 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2012-08-26

Originaltitel	Sweet Jazz o' Mine
Kompositör	Duke Ellington
	Irving Mills
Orkester	Duke Ellington and His Orchestra

Originaltitel	Sweet Dreams of Love
Kompositör	Duke Ellington
	Irving Mills
Orkester	Duke Ellington and His Orchestra

Originaltitel	Live and Love Tonight
Kompositör	Arthur Johnston	(1934)
Textförfattare	Sam Coslow
Orkester	Duke Ellington and His Orchestra

Guldbagge	Stockholm	1989	Bästa skådespelare	Tomas Bolme

DK Litterära förlagor

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3222

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	17,5 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia analog
Bärare	U-matic

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	August Strindbergs FORDRINGSÄGARE
Tryckeri	Uddenholms offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Creditors.
Omfång	47 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	50 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Tragi-komedi av August Strindberg.
Omfång	76 s. + 2 s. rollista och sceneri
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Tragi-komedi av August Strindberg.
Omfång	65 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	15
Bakombild papper	5
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska