Riktiga män bär alltid slips (1991)

Media (1 st)

Originaltitel	Riktiga män bär alltid slips
Svensk premiärtitel	Riktiga män bär alltid slips
Inspelningstitel	Striptease & Novalucol Operation Striptease

Regi	Jonas Cornell
Manus	Jonas Cornell
Producent	Hans Iveberg (Sonet)
Produktionsledare	Jutta Ekman
Foto	Erling Thurmann-Andersen
Musik	Jan Tolf (originalmusik)
Koreograf	Katrin Sundberg
Scenograf	Bengt Fröderberg
Klippning	Susanne Linnman
Ljudtekniker	Klas Engström
Regiassistent	Peder Bjurman
Stuntregi	Nicke Niklasson
Scripta	Lotta Mothander
Verkställande producent	Peter Hald (Svenska Filminstitutet)
Inspelningsledare	Tobias Åström
Produktionsassistent	Brita Werkmäster Annika Ekman
Pressinformation	Ylva Swedenborg
B-foto	Ulf "Nappe" Eriksson
Stillbildsfoto	Alexander Crispin
Elektriker	Kent Högberg
Passare	Martin Bergenström Johannes Cornell (assistent)
Ljussättare	Gunnar Andersson
Negativklippning	Kerstin Hellgren
Optisk printer	Gunnar Ahlgren
Sångtextförfattare	Sven Hugo Persson
Musikarrangör	Anders Gustavson Lars Jonsson Jan Tolf
Snickare	Leif Paulsén
Rekvisita	Jimmy McGann
Attributör	Karin Alvtegen
Kläder	Gunnel Nilsson Camilla Thulin (Monas scenkläder)
Smink	Ulrika Ritter (som Ulrika Nilsson)
Byggledare	Olle Isaksson
B-ljud	Michael Lechner
Ljudassistent	Michael Lechner
Ljudläggning	Lars Klettner Michael Lechner
Mixning	Sven Fahlén Tomas Krantz
Övrig medarbetare	Rolf Larson (som Rolf Larsson) (studiochef) Jan Lundkvist (textkamera)

Philip Zandén	Felix
Marie Richardson	Mona
Micke Dubois	Styrbjörn
Frej Lindqvist	Popo
Agneta Ekmanner	Stella
Rikard Wolff	Bruno
Lars Göran Persson	Enrico
Gunilla Röör	Kim
Björn Kjellman	Rene
Åke Lindman	Stålhane
Wallis Grahn	narkossköterskan
Gert Fylking	narkosläkaren
John Zacharias	en sjuk gubbe
Elisabeth von Rosen	sköterskan
Michal Panas	journalisten
Anette Brusewitz	sekreteraren
Ole Ränge	konstapeln
Peter Holst	en man i rock
Hans O. Sjöberg	vakten

Produktionsbolag	Sonet Film AB
	TV4 Nordisk Television AB
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	Sonet Film AB
Laboratorium	FilmTeknik AB

Stockholm. På ett sjukhus undersöker kirurgen Stella nattklubbsägaren Felix mage för att försöka hitta någon fysisk förklaring till hans magont. Undersökningarna ger inget resultat så hon skickar hem honom. Tillbaka i lägenheten hör han finanshajen Popo tala in ett meddelande på telefonsvararen och hota med att skicka sin torped Styrbjörn om han inte snarast får tillbaka pengarna han lånat ut. Men Felix är pank. Det enda han har gott om är bekymmer och magont.

Nattklubben ¿ Klubb Felix ¿ går dåligt, han kan inte betala ut några löner och han förblir impotent trots att sambon och stripteasedansösen Mona gör allt för att få det att fungera. Hon ställer till och med upp på att med sin kvinnliga charm försöka hjälpa Felix att få ännu ett lån från Popo, trots att han ju inte kan betala tillbaka det första.

Men Popo låter sig inte bevekas. Han bussar den groteske Styrbjörn att terrorisera Felix samtidigt som han riktar en cynisk förförelseattack mot Mona där han inte döljer att han ämnar köpa henne med smycken och lyxliv.

Samtidigt har Felix gett upp alla försök att ge sexlivet en nytändning. Med rationella argument övertalar han Mona att de tillsammans ska välja ut en älskare åt henne bland gästerna på klubben. Efter klubbens sedvanliga kabaréföreställning med Monas striptease som huvudnummer faller Monas val på den lätt sinnesförvirrade enstöringen Bruno. Det dröjer inte länge innan Bruno installerat sig hemma hos Felix och med liv och lust kastar sig in i älskarrollen medan Felix ligger bredvid och frustrerat tittar på.

De regelbundna besöken hos kirurgen Stella fortsätter. Felix envisas med att begära operation fastän det inte är något fysiskt fel och trots att han motvilligt erkänner att han har problem både med ekonomin och sexuallivet.

Situationen i hemmet blir alltmer olidlig. Mona matar den blåögde Bruno med skrönor där Felix utmålas som miljonär, äventyrare och hjälte i de mest fantastiska äventyr. Det dröjer inte länge innan Bruno även börjar stöta på Felix. Triangeldramat kulminerar på Brunos födelsedag, då Felix först ger honom en exklusiv Rolex-klocka och sedan blandar till en giftdrink. Men innan Felix hinner servera den dödliga blandningen, finner han Bruno död i badkaret och tappar glaset i golvet. Det hela pekar mot Mona, men polisen, som finner drinken på badkarsgolvet med Felix fingeravtryck på glasskärvorna, drar en annan slutsats.

Felix arresteras och förhörs av sin granne, den bistre kommissarie Stålhane, som inte döljer lättnaden av att bli av med sin granne, och häktas som misstänkt för mord. Han hamnar i samma cell som Styrbjörn, vilken hamnat i finkan efter att ha slagit sönder inredningen på Klubb Felix. Till Felix förvåning är Styrbjörn nu plötsligt vänlig och snäll. Personlighetsförändringen beror både på den professionella attityd Styrbjörn har till sitt arbete och på att Popo vägrat hjälpa honom vid arresteringen. Han ruvar helt enkelt på hämnd mot sin forne arbetsgivare.

På Klubb Felix hittar kabaréartisten Kim ett självmordsbrev från Bruno. När hon lämnar det till polisen beslutas omedelbart om Felix frigivning. Problemet är bara att han strax dessförinnan rymt med Styrbjörn och gömt sig i en grotta i skogen, där de festar på grillad fasan vid en öppen eld. Vid måltiden berättar Styrbjörn att Mona dagen efter ska åka iväg med Popo till Nice.

Upprörd får Felix akuta magsmärtor och tas till sjukhuset av Styrbjörn, som förfalskar en journal så att Felix ska få sin operation. Innan operationen genomförs upptäcker dock tjänstgörande kirurgen Stella vem patienten egentligen är och skickar Felix till uppvakningsavdelningen.

Ute på Arlanda har Mona fått syn på tidningsrubrikerna om Felix rymning och smiter från Popo för att åka tillbaka till lägenheten. Hon återförenas med sin älskade Felix i sjukhuskorridoren, men hack i häl följer Popo. Den omtöcknade Felix repar mod och utmanar Popo på slagsmål. Då han måttar ett fjuttigt slag mot dennes ansikte hjälper Stella till genom att ge Popo en insomningsspruta. Popo segnar ned och förs senare bort av Styrbjörn.

Felix känner nu sin manlighet återupprättad. Triumferande firar han återföreningen med Mona i grottan i skogen, där de älskar vid en öppen eld. Hos Popo är rollerna nu ombytta. Styrbjörn har klätt upp sig i kostym och domderar över en sluskklädd Popo. Han får nu chansen att förödmjuka sin tidigare slavdrivare. Föraktfullt kommenterar han dennes nya arbetsuniform med Popos egna ord: "Det är slipsen som skiljer oss från djuren."

Censurnummer	130844
Datum	1991-06-17
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2271 meter
Kommentar	Aktlängder: 561-516-559-503-132 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2271 meter
Längd i minuter	83 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Philip Zandén fick några berömmande ord för sin insats, men denna betraktades som det enda positiva inslaget i en annars svag film. Besvikelsen över Jonas Cornells utveckling som regissör sedan 1960-talet är märkbar hos många av recensenterna, som hade förväntat sig mer av en regissör med hans meritlista.

Hans Schiller, SvD: "Dyster och beklämmande. Jonas Cornell som en gång på 60-talet såg ut som en stor svensk regibegåvning och som gjorde den intelligenta och muntra komedin Puss & kram [1967/11] har i maskopi med producenten Hans Iveberg åstadkommit en svagsinthet som med en idéstöld från Steve Martin kallas Riktiga män bär alltid slips, en soppa som kokat på mången god spishäll innan den hamnade hos Cornell. Man ska inte vara tvärsäker men det torde inte vara alltför djärvt att påstå att det i Riktiga män bär alltid slips inte finns en enda ny idé eller ett enda infall som är nytt och originellt. Visserligen handlar komik mycket om upprepningar och visst kan man sno och knycka lustigheter bara man behandlar och paketerar dem på ett underhållande och personligt sätt. Jonas Cornell plockar alla, från Vilgot Sjöman (?!) till Harold Lloyd, på uppslag och idéer. Men vad hjälper det när de bara staplas och prickas av i en ordning som är mer byråkratisk än komisk. (-)

Vad Cornell velat göra? Tja, kanske en intellektuell Åsa-Nisse-variant eller en Jönssonliga utan Jönsson. Hur han gör det? Statiskt och klichéfyllt. Gangstern beskrivs lämpligen med närbild på dennes svartblanka skor och så vidare. Även om det är dystert att svensk film av i dag ska behöva se ut på det här sättet, driven som den är av räddhågsen spekulation, finns det ingen anledning att tycka synd om vare sig Cornell eller Iveberg. Synd tycker jag däremot om Marie Richardson som är alldeles för begåvad för att exponeras i en film som, hur otroligt det än kan låta, visar att även lågvattenmärket kan sänkas."

Jan Aghed, SDS: "Filmen är en blandning av samlevnadssatir, erotisk komedi med vissa excentriska inslag och kriminalfars. Den driver med ett bohemiskt yuppieskikts livsstilar, privatmoral och konsumtionsmönster, skildrar denna bit av Sverige, inklusive den sjukvård Felix vill bli omhändertagen och helst opererad av, som ett dårhus, samt stänger in sin huvudperson i ett mångförgrenat dilemma med absurdistiska och lätt Kafka-artade förtecken.

På ingen av dessa nivåer, förenade genom korta scener och en snabb, nervös klippning som speglar hjältens stressade tillvaro och sinnesstämningar, gör dock Riktiga män bär alltid slips något starkare intryck. Zandéns komedispel i all ära ¿ förmodas vi bli engagerade av denne mans problem? Jag kan det inte, och inte heller av den besynnerliga naturbarnserotik som lösningen på dem slutligen utmynnar i, med en lägereldslåga som inte alltför svårgenomskådlig bild för den kopulation som äntligen kommer till skott i buskarna.

Av en regissör med Cornells intelligens och kapacitet ¿ manifesterade både i tidigare filmer, på teatern och i TV ¿ är det inte direkt orimligt att vänta sig något i stil med en förnyelse eller i varje fall uppryckning av svensk biounderhållning, då han nu vänder tillbaka till den spelfilm där han länge varit saknad. Men Cornell, som också skrivit manus till filmen, tycks här inte satt ambitionerna högre än att prestera en uppvisning i teknisk flyhänthet och ytlig spiritualitet. Från alla andra synpunkter är hans återkomst överraskande irrelevant och en missräkning."

Petter Karlsson, Expr: "Det blir tyvärr ett något fyrkantigt triangeldrama. Inte hjälper det att Svullo käkar banan med skalet på, att Gunilla Röör visar upp sig endast iförd ett par hängslen eller att en naken Marie Richardson fingrar på Philip Zandéns snopp. Trots egensinniga idéer och utmärkta aktörer (när får Rikard Wolff sin första stora huvudroll?) får Jonas Cornell (Varning för Jönssonligan) ingen riktig fart på sin historia.

Försöken att göra originell och burlesk fars slutar som en bagatell med få skratt och kort livslängd. Det är trivsamt och småfräckt, men varken speciellt träffande eller tillräckligt vansinnigt. Riktiga biotittare ser inte sånt här."

Kommentar Svensk filmografi

Arbetstiteln Striptease och Novalucol fick skrotas. I november 1990 meddelade läkemedelsbolaget Astra producenten Hans Iveberg att man vägrade låna ut sitt varumärke till en filmtitel, gratisreklam eller ej. Man diskuterade därefter namnet Operation Striptease, men det blev till slut Riktiga män bär alltid slips efter ett kort hyllningstal till detta plagg som rollkaraktären och finanshajen Popo (Frej Lindqvist) håller.

Filmtiteln hann dock aldrig etsa sig fast i publikens medvetande, för filmen försvann snabbt från biograferna. Efter en vecka hade bara 800 besökare sett filmen. På 16 premiärkopior blir det endast 50 besökare per kopia. Totalt fick filmen endast drygt 3.000 besökare. Filmen var den första i en serie lågbudgetsatsningar som Sonet skulle göra under början av 1990-talet, och trots bakslaget fortsatte man planenligt. Redan året efter hade man betydligt större framgångar med filmer som Ha ett underbart liv (1992/1) och, framför allt, Änglagård (1992/4).

Jonas Cornell (f 1938) hade inte gjort biograffilm sedan Varning för Jönssonligan (1981/21), utan mest ägnat sig åt TV-produktioner som Stieg Trenter-serien I dag röd (premiär 12.10.1987 i SVT Kanal 1) och Apelsinmannen (premiär 10.9.1990 i SVT Kanal 1), efter Birgitta Stenbergs roman från 1983. Efter fiaskot med Riktiga män bär alltid slips gick Cornell tillbaka till TV och gjorde den framgångsrika serien En komikers uppväxt (premiär 21.9.1992 i SVT Kanal 1), baserad på en bok av Jonas Gardell.

Skådespelaren Rikard Wolff (f 1958), som rosats för sin roll som poeten Paul Andersson i Apelsinmannen, fick sin första filmroll i Riktiga män bär alltid slips. Han skulle dock snart bli mer känd för rollen som Zac i Änglagård. Även komikern Micke Dubois (f 1959) ¿ mer känd som "Svullo" från TV-serien Agne & Svullo (premiär 22.10.1988 i SVT Kanal 1) ¿ var filmdebutant. Det blev dock ingen karriär för honom inom spelfilmen, så han fortsatte göra scenuppträdanden och reklamfilm.

Urpremiär	1991-07-05	DownTown 7	Göteborg	Sverige	83 min
	1991-07-05	DownTown 10	Göteborg	Sverige	83 min
	1991-07-05	Downtown 3	Malmö	Sverige	83 min
	1991-07-05	Filmstaden 1	Stockholm	Sverige	83 min
	1991-07-05	Grand 1	Stockholm	Sverige	83 min
	1991-07-05	Victoria 2	Stockholm	Sverige	83 min	(samt ytterligare 11 platser)
TV-visning	1998-11-14	TV4		Sverige
Cinemateksvisning	2022-04-16		Stockholm	Sverige

Originaltitel	Nästan är inte nog
Kompositör	Jan Tolf
Textförfattare	Sven Hugo Persson

Originaltitel	En trevlig hemmakväll
Kompositör	Jan Tolf
Textförfattare	Sven Hugo Persson

Originaltitel	Brunos Blues
Kompositör	Anders Gustavson
	Lars Jonsson

DK Action

DK Brott och straff

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2333

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2333

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En hårt åtdragen film av Jonas Cornell. RIKTIGA MÄN BÄR ALLTID SLIPS
Tryckeri	Myyntivirta AB

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	En hårt åtdragen film av Jonas Cornell. RIKTIGA MÄN BÄR ALLTID SLIPS

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Hemliga ställen. Synopsis till en filmkomedi av Jonas Cornell.
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Operation striptease av Jonas Cornell. 15 augustiversionen (nytt omslag, samma innehåll).
Omfång	148 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Riktiga män bär alltid slips. Operation Felix. En filmkomedi av Jonas Cornell. Andra versionen. 1989.
Omfång	153 s. + 1 s. rollista.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hemliga ställen. En filmkomedi av Jonas Cornell. Första versionen. 1989.
Omfång	137 s. + 1 s. brev och rollista.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Stand in. En filmkomedi av Jonas Cornell. 1990.
Omfång	133 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Stand in. En filmkomedi av Jonas Cornell. 1990.
Omfång	101 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	7
Album	Nej