Den arbetslöse Bruno är i 20-årsåldern. Han har inte mycket mer att göra än att se till att hans lillebror kommer med skolbussen på morgonen och hämta honom på eftermiddagen. Resten av tiden hänger på den lokala puben. Han börjar känna sig mer och mer värdelös. Ett dagligt telefonsamtal till flickvännen Juliette, som bor mycket långt bort, håller honom uppe. En dag bestämmer han sig för att kapa skolbussen för att bevisa för Juliette att han är någon.
Bruno plockar fram sin gömda pistol och säger åt sin bror att stanna hemma och lyckas lura sig ombord på bussen. Där terroriserar han chauffören, skolbarnen och deras lärarinna, om än på ett ganska löjligt sätt. Han släpper av fler av barnen och beordrar chauffören att köra en viss väg. När barnen inte kommer till skolan underrättas polisen. Den slumpartade resan avbryts då och då av Brunos telefonsamtal till en något chockad och ängslig Juliette.
När de stannar för natten vinner Bruno barnens uppskattning genom att berätta en sciencefiction-historia. Nästa dag råkar Brunos pistol i händerna på barnen, men till chaufförens förtret lämnar lärarinnan tillbaka den till Bruno. Gradvis börjar spänningen mellan Bruno och lärarinnan mjukas upp och sedan hon fått veta hans skäl för kapningen känner hon sympati för honom. Och hon vinner hans respekt.
Vid ett uppehåll kontaktas chauffören av detektiver som avslöjar en plan att låta skjuta sönder ett av bussens däck. När bussen då stannar ska de arrestera Bruno. Chauffören går med på planen. När han ser den konvoj av polisbilar etc som följer efter på långt avstånd saktar han ner farten och säger till Bruno att hoppa av. Gömd vid dikesrenen ser Bruno konvojen fara förbi och han beger sig hem till Juliette. En välbeväpnad styrka smyger sig in där Juliette bor och arresterar Bruno.
Bussen börjar sin färd tillbaka under poliseskort.