Zorn (1994)

Media (2 st)

Originaltitel	Zorn
Svensk premiärtitel	Zorn
Dvd-titel i Sverige	Zorn

Regi	Gunnar Hellström
Manus	Gunnar Hellström (och dramatisering) Lars Helgesson (dramatisering)
Producent	Lars Säfström Gunnar Hellström
Produktionsledare	Britt-Marie Ullvin
Projektledare	Lars Bjälkeskog
Foto	Jörgen Persson
Musik	Hans Arnbom
Scenograf	Henny Noremark (som Henny Noremark-Haskel)
Klippning	Louise Brattberg Hélène Berlin
Ljudtekniker	Lennart Gentzel Erik Forslund Johnny Ljungberg
Regiassistent	Tobias Falk
Scripta	Ann-Christine Gradin Marianne Wallin
Inspelningsledare	Göran Lindberg
Produktionsassistent	John Hellström
Produktionssekreterare	Ann-Christine Wickberg (som Ann-Christine Wickberg-Arnberg)
Kameraoperatör	Dan Myhrman
B-foto	Anders Bergkvist
C-foto	Boel Jönsson
Stillbildsfoto	Bengt Wanselius
Elektriker	Lars Stålberg Bengt-Inge Hertzman Ulf Johansson Jan Andersson
Passare	Stefan Eidin
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Christina Jernström Kerstin Thudén
Musikarrangör	Anders Dahl Per-Åke Lind Åke Uddén
Musikkonsult	Hans Arnbom
Scenografiassistent	Marina Krig Anna Klang
Snickare	Åke Rylander Lars Jansson
Dekormålare	Johan Mandelström Vesa Husso Iréne Geoghegan Elisabeth Sohlman (som Elisabeth Solman)
Rekvisita	Lars Söderberg Sören Björk
Rekvisitaassistent	Henrik Andersson
Attributör	Rasmus Rasmusson
Kostymdesigner	Ann-Mari Anttila
Skräddare	Sven Rex Mary Ringenson Holst
Maskör	Carin Blum Christina Sjöblom Lotta Ulfung
Klädassistent	Monica Larsson Helena Isaksson-Persson Inger Eiserwall
Ljudläggning	Lasse Ulander Lars Liljeholm Per Boström
Mixning	Owe Svensson
Övrig medarbetare	Mai Söderberg (projektsekreterare) Greg Henriques (grafisk form) Irene Kjellander (grafisk form) Kenneth Gellzén (musikassistent) Clas Dandenell (tapet, textil) Göran Österman (modellverkstad) Alex Alsterlund (modellverkstad) Henrik Andersson (medverkandeassistent) Anders Nylander (efterarbete) Renate Fryklund (rollplanerare) Anita Santesson (medverkandeassistent) Mats Schmidt (inspelningsassistent) Jan Forsberg (tapet, textil)

Gunnar Hellström	Anders Zorn
Linda Kozlowski	Emilie Bartlett
Liv Ullmann	Emma Zorn
Stig Grybe	Albert Engström
Rupert Frazer	Paul W. Bartlett
Jarl Kulle	Oscar II
Yvonne Lombard	Mrs. Isabella Stewart Gardner
Rikard Wolff	Isaac Grünewald
Kristina Törnqvist	Ols-Maria
Cecilia Ljung	Ida
Birgitte Söndergaard	Beda
Ulf Eklund	prins Eugen
Axel Düberg	prästen
Ingvar Kjellson	Henrik Åkerman
Sten Ljunggren	Richard Bergh
Mathias Henrikson	Eugène Jansson
Meta Velander	Kari
Pierre Fränckel	franske prisförrättaren
Bo Brundin	William H. Taft
Frederick Bartman	John D. Rockefeller
Robert Gillespie	assistenten
Måns Westfelt	källarmästaren på Gyldene Freden
Åke Lagergren	hovintendenten
Nina Pontén	Ingrid
Katarina Lundgren	Linnéa
Bente Danielsson	Anna
Michael Mansson	franske portvakten
Justine Kirk	Pearl Pierce
Nathaniel Richardson	Theodore
Richard Johnson	Henry C. Pierce

Produktionsbolag	Sveriges Television AB Kanal 1		(i samarb m)
	Norsk Rikskringkasting		(och)
	FST/YLE
	Ríkisútvarpið-Sjónvarpid (RÚV)
	AB Artistfilm		(med stöd av)
	Nordiska TV-samarbetsfonden
	Nordisk Film & TV Fond
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film AB	1994
Distributör i Sverige (DVD)	Sandrew Metronome Distribution Sverige AB	2013
Laboratorium	Swelab Filmlaboratoriet AB
Mixning	Mix Owe Svensson Filmproduktion AB
Övrigt bolag	AB Optical Vision

Mora i slutet av 1890-talet. Tillsammans med vännen Albert Engström besöker Anders Zorn en dansbana i Mora under den för honom viktigaste högtiden på året - midsommarfesten. Han dansar med en ung kvinna som han sedan förför ute i skogen. Framåt morgonkvisten vandrar han och Albert hemåt till frukost. Försiktigt antyder Albert att Anders kanske börjar bli för gammal för de unga flickorna på bygden. Ämnet tycks känsligt och Anders blir arg.

Hemma är hustrun Emma bedrövad över att det äktenskapliga samlivet blivit förtorkat och bekymrad över Anders superier med Albert. Men Anders viftar bort hustruns bekymmer och beger sig ut på en segeltur för att måla med pigorna Ingrid och Beda som modeller och älskarinnor.

Emma uthärdar makens vänsterprassel med stoisk upphöjdhet så länge de pågår diskret, men när han så ljudligt har samlag med pigan Ida hemma i ateljén på Zorngården att hennes societetsvänner störs under eftermiddagskaffet i trädgården blir hon arg. De grälar, men Emma kommer av sig när maken annonserar att han ska åka till Stockholm för att måla av kung Oscar II.

På slottet i Stockholm vill kungen posera i galauniform och alla medaljerna, men Anders insisterar på sällskapsdräkt och en diskret medalj på bröstet eftersom han säger sig se kungen främst som vetenskapens och konsternas beskyddare. Det blir som Anders vill, främst kanske därför att han har en beundrare i prins Eugen, som också målar och med vilken han blir vän.

Han åker till USA för att närvara vid några stora utställningar av sin rika produktion. I New York blir han omhändertagen av den konstintresserade överklasskvinnan Isabelle Gardner. Via henne presenteras han för skulptören och storviltjägaren Paul W Bartlett och dennes franska hustru Emelie. En omedelbar kärlek uppstår mellan Anders och Emelie, och han bjuds in till makarna Bartletts hem i Paris så snart han har vägarna förbi.

Det ser han snart till att han har, men då han kommer dit, säger Paul att Emelie just tagit tåget till Marseille för att besöka sin sjuka mor. Desperat ursäktar sig Anders med att han måste iväg till ett möte och skyndar till stationen, men kommer just som Marseille-tåget lämnar perrongen. Emelie har emellertid inte åkt iväg utan kastar sig kärleksfullt i hans armar och de spenderar natten tillsammans i hans ateljé. På morgonen då han ser henne naken framför sig tycker han att hon är det vackraste han sett och han bestämmer sig för att en dag måla av henne.

Hemma på Zorngården i Mora har Ida fått sparken och Anders har direkt efter hemkomsten ännu ett av sina många våldsamma gräl med hustrun. Som vanligt bottnar konflikten i att hennes familj anser honom, som kommer från fattiga förhållanden, vara ett nedgifte för Emma och hans konst vulgärt nakenmåleri.

Emma vill dock att de ändå åker till Stockholm för att fira hennes mors födelsedag och säger att modern förlåtit Anders för de hårda ord som tidigare växlats mellan dem. Men Anders misstänker att Emmas familj först kommit på andra tankar då hans konst börjat bli internationellt erkänd och vägrar följa med. Upprörd anklagar Emma Anders för att bara intressera sig för att måla horor och påstår att arvet från hennes far är det som hållit dem vid liv under alla åren i äktenskapet. Grälet utmynnar i att Emma åker ensam och att Anders stannar på gården för att måla. Han kastar också lystna blickar efter Idas ersättare, Ols-Maria som kommer från hans egna hemtrakter.

Utsedd till svensk kommissarie med ansvar för att anordna upphängningen av det svenska måleriet vid världsutställningen i Paris år 1900, skyndar Anders vid ankomsten till makarna Bartletts lägenhet. Paul är på resa och väntas hem snart. Emelie berättar att hon tänker skiljas och vill gifta om sig med Anders, men denne tvekar. De omfamnar varandra passionerat och märker inte att Paul iakttar dem i smyg.

På utställningen hänger Anders sina tavlor på de bästa platserna och låter kollegerna Richard Berghs och Eugéne Janssons verk hänga där det finns plats över. När dessa märker vad som hänt blir det upprörda känslor. Anders försöker först med bortförklaringar som att minister Henrik Åkerman, regeringens representant på utställningen, bestämt så. Men det leder ändå till handgemäng med Richard Bergh och bägge får blåtiror.

För att undslippa arbetet som kommissarie och därmed kunna delta i den prestigefyllda konsttävlingen låtsas Anders vara sjuk och sätter sig i rullstol. Det går som han planerat och till kollegernas surmulna blickar erövrar han under stor uppmärksamhet Grand Prix. Före hemfärden beger han sig till Emelie, men möts bara av Paul som jagar iväg Anders.

Det blir i stället en hemfärd i triumf. De stora internationella tidningarna uppmärksammar honom, och hemma hyllas han som nationalhjälte. Vemodig målar han Emelie ur minnet, men kan inte få fason på hennes ansikte. På en segeltur med Albert Engström och nya älskarinnan Ols-Marie, säger han bittert att han trots alla internationella priser aldrig kommer att bli erkänd i Sverige. Han kastar sin franska guldplakett i sjön.

En tid senare i Stockholm närvarar Anders vid en tillställning där han till sin förvåning träffar Emelie, som tagit sig till Sverige som franske ambassadörens älskarinna. Hon berättar om makens död i en vådaskottsolycka, som emellertid också kunde ha varit självmord, och att hon skrivit många brev till Anders, brev som han aldrig svarat på. Överraskad säger Anders att han aldrig fått några brev, men misstänker snart att det är Emma som bränt dem.

Förhållandet mellan Anders och Emelie återupptas och hon följer honom hem till Mora, där han ska måla hennes porträtt. Deras kärleksfulla möten iakttas i smyg av Emma, som får höra Emelie säga att hon är med barn och att hon vill rymma med Anders. Emma ser att hon är på väg att förlora Anders och vädjar till denne att de ska försöka lappa ihop äktenskapet igen. Då Anders möter henne med likgiltigt förakt slår hon om och blir hatisk, kallar Anders uppförande för drängfasoner och säger hotfullt att Emelie aldrig ska föda Anders horunge. Strax därefter åker Emelie tillbaka till Paris, men Anders följer inte med henne. Av någon anledning vill eller kan han inte bryta sig ur sitt äktenskap.

Den nya tidens måleri gör sig påmint när Isaac Grünewald har en kritikerrosad utställning. Anders kommer dit i sällskap med Albert Engström. De häcklar Grünewalds tavlor som sjuklig och motbjudande smörja men får svar på tal av konstnären som kallar Anders för Fähus-Rubens.

Åter i Paris träffar Anders Emelie, som just haft missfall efter att ha trillat i trappan. Hon vill följa med honom på hans resa till USA, men han vill åka ensam. I Washington målar han president Tafts porträtt och får strax en porträttbeställning även från multimiljonären John D Rockefeller. Men när finansmagnaten vill att Anders ska stanna över den heliga midsommarhelgen avböjer denne uppdraget till Rockefellers förvåning och åker hem.

Under sina suporgier med Albert och även då han målar börjar Anders allt oftare drabbas av svåra magkrämpor. Han får diagnosen syfilis. Han reser en sista gång till Paris och träffar Emelie, nu en bruten kvinna som gått tillbaka till sitt ursprungliga yrke som prostituerad. De spenderar en tid tillsammans. Anders försöker än en gång måla hennes porträtt men får som vanligt problem med hennes ansiktsdrag. Han slår sönder tavlan.

Tillbaka i Mora är han trött på sitt gamla måleri och röjer i vredesmod bland tavlorna då han får ett svårt krampanfall och förlorar medvetandet. När han vaknar är prästen hos honom. Prästen har under lång tid fått besök av pigor som fött barn där fadern uppgetts vara okänd, men där telningarna döpts till Anders eller Andrea. Han begär nu att Anders ska söka syndernas förlåtelse, men denne tar bara tillfället i akt att driva med prästen.

Trots sin svåra sjukdom tar sig Anders Zorn en sista gång till midsommarfirandet på traktens dansbana. Vännen Albert försöker hålla honom tillbaka, men Anders bjuder upp en kulla till dans.

Censurnummer	132826
Datum	1994-07-29
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	3430 meter
Kommentar	Aktlängder: 552-499-454-508-571-548-298 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3430 meter
Längd i minuter	125 min
Akter	7 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

"Raskenstam som målare" var rubriken på Jan Agheds recension, och formuleringen går igen hos många andra kritiker. Med undantag för Björn Fremers lovordande recension (se nedan) var kritikerkårens dom ganska hård mot Gunnar Hellströms sedan många år eftersträvade drömprojekt. Trots 24-miljonersbudgeten tyckte en del att filmen såg ut som en lågbudgeterad tvålopera, vilken märkligt nog ganska lite utnyttjade det undersköna Dalarna där Zorn älskade att måla sina nakenmodeller. Eftersom regissören själv vid 66 års ålder valde att gestalta huvudpersonen från det att denne är 38 år till dess att han dör vid 60, uppstod ett trovärdighetsproblem som många menade blev akut i de många förförelsescenerna. Ord som "gubbsjuk" och "valrossliknande finess" nämndes om Hellströms uppenbarelse. Däremot fick Liv Ullmann många uppskattande kommentarer för sin roll som Zorns hustru Emma.

Gunnar Bergdahl, GP: "En gång i tiden skrev Bo Widerberg om Ingmar Bergman att han är 'vår dalahäst mot världen' [egentligen: "vår andes dalahäst i världen", red anm]. När nu Gunnar Hellström bildsatt valda delar ur målaren Anders Zorns liv är det dags att knyta knätofs på dalahästen. Och frågan är om den ens går att sälja till Japan. Filmen om Zorn är en konventionell och rapsodisk skildring där avsaknaden av en bärande dramaturgi med tiden blir iögonfallande. Vill man vara snäll - inget är mig mer naturligt - kan man beskriva filmen som ett långt pärlband av träkulor. Det betyder emellertid inte att Zorn saknar förtjänster. Hellströms Zorn är dock en och densamme från första till sista scen. Den allmänna kunskapen om denne nationalprovinsialismens paradmålare blir knappast fördjupad. Han målar av och lägrar dalkullor, han porträtterar, han super tillsammans med Albert Engström i skärgården, han reser till framgångar i Paris och USA. Drivkrafterna hos Zorn: den sociala revanschens tveeggade svärd, det faderlösa barnets behov av att bli sedd, den maniska manlighetsdyrkans enkelriktade färdvägar, allt detta stannar vid yta.

Det ligger nära till hands att jämföra filmen Zorn med Kjell Gredes Krøyer-film Hip Hip Hurra! [1987/17]. Grede sökte det nordiska ljuset i de svårfångade exteriörerna där sol och sand och hav möttes på Skagens stränder. Detta för att i filmen komma så nära som möjligt den konst som gjorde Skagenmålarna odödliga. Det konstnärliga modet och ambitionen var otvetydiga. Alltför mycket i Hellströms Zorn-film utspelas däremot i museala kammarspelsmiljöer där inte mycket av målaren Zorns spel med ljus och kroppar speglas på biografens vita duk. Det är synd eftersom Jörgen Persson sannerligen är en fotograf som kan fånga det ogripbara ljusets växlingar. När så sker och det glimmar till här och där i filmen uppstår ofta diskrepans mellan bildernas poesi och dialogens nivå.

Men i sina enskildheter är filmen om Anders Zorn stundtals sevärd och underhållande. Här finns till exempel Liv Ullmanns bittra och smärtfyllda hustrugestalt som i dörrspringan ser kärleken gå under, här finns Stig Grybes tragikomiska Albert Engström med sina monumentala bakfyllor, här finns en mycket rolig och minnesvärd Oscar II där Jarl Kulle genialt spelar på de små medlens instrument, här finns Ulf Eklunds komiskt återhållne prins Eugen. Själva berättelsen slirar däremot och bär oförtrutet med sig den illustrerade klassikerns ytlighet. Det är helt enkelt dåligt med framåtrörelsen i TV-lunken. Det melodramatiska slutet, med repliker som rasslar som instängda råttor och med återseende på bordell i Paris, kommer dock till slut. Sedan är det bara att resa midsommarstången en sista gång, ta en sista sup och en sista svängom med kullorna de små. Raskenstams syssling Anders Zorn lämnar in."

Jan Aghed, SDS: "Anders Zorn borde vara ett tacksamt ämne för en filmad konstnärsbiografi. Hans liv och karriär rymmer alla möjliga intressanta aspekter. Just i våra dagar har t ex hans vurm för det tidiga 1900-talets prenazistiska rasläror och det faktum att hans kvinnomåleri delvis innebar en kult av den 'sunt' nordiska rasen en alldeles särskild aktualitet. Exploateringen av kvinnan som sexobjekt i hans måleri vore inte precis något otidsenligt tema att utforska. Lika lite som hans manschauvinism i övrigt, hans patriarkala livsstil och later, hans voyeurism och saluförande av massproducerad nakenhet, eller konsten i kapitalets sold.

Av allt att döma hade han något psykologiskt oförlöst i synen på det motsatta könet som gjorde honom oförmögen till djupare relationer med kvinnor. Och samtidigt umgicks han också bevisligen - skriver Zornexperten Hans Henrik Brummer i sitt efterord till Zorns 'Självbiografiska anteckningar' - med kvinnor som gav honom intellektuellt utbyte. Vilken fascinerande och relevant, modern film skulle inte kunna göras om en så innehållsrik konstnärspersonlighet.

Men det är inte den som Gunnar Hellström gjort. Inget av dessa teman har vad jag kan se intresserat honom. Hans och hans producenters engagemang i Zorn begränsar sig till fruntimmersjägaren och festprissen i alla historierna av mer eller mindre tvivelaktig sanningshalt om hans eskapader och barn på bygden (Hellström ger honom tre, alla med ytterligt grunt och schablonmässigt beskrivna tjänsteflickor). Filmens konstnär är först som sist den som vännen och supbrodern Albert Engström beskrivit med orden: 'Ögonen såg ut som bössmynningar när han tittade på modellen.'

Resultatet är att Hellströms opus - hans magnum opus om man orkade tro alla inspelningsrapporter om hans höga ambitioner - mest liknar ännu en rulle om Raskenstam. Framförd i full frihet i en filmad herrtidning med, friluftsscenerna till trots, en extra unken dunst av boudoirer och mjukporr i knäppkängor. Enda frågan som spektaklet väcker rörande det konstnärliga skapandet är hur i all sin dar Zorn överhuvudtaget fick tid att måla för allt pippande och krökande. På samma gång tycks Hellström identifiera sig med Zorn till den grad att dennes relationslöshet till modellerna går igen i deras spegelbilder på filmduken.

1898 träffade Zorn amerikanskan Emelie Bartlett i Paris och hade en kärleksaffär med henne, som inte hindrade honom från att hysa henne som gäst på Zorngården i hustrun Emmas närvaro. I filmen har Bartlett en omåttligt större plats än hon hade i Zorns liv i verkligheten. Mellan titelrollskaraktärens alla lösnummer, rumlerier med eller utan Engström, utbrott av folkloristisk midsommarnostalgi, klichéartade konstgräl samt återkommande konfrontationer med en till oigenkännlighet och dessutom elakt och karikerad Emma Zorn i Liv Ullmanns groteska gestaltning så är det hans och amerikanskans erotiska besatthet - ackompanjerad av en följetongsdialog ur Hemmets Veckotidning - som dominerar filmens intrig och bestämmer dess struktur.

Detta medför vissa trovärdighetsproblem som har med ålder och utseende, och tydligtvis med en skådespelares envisa narcissistiska ego, att göra. 1898 var Zorn 38 år gammal och alltjämt en relativt smärt, ståtlig karl. Hellström, som spelar honom, är 66. Hans Zorn ingår i det Hellströmska galleri av pigtjusare som han sedan länge har på entreprenad i svensk film och som gett publiken sådana oförglömliga pekoralistiska höjdpunkter som Synnöve Solbakken [1957/25]och, i en mer komisk anda, Raskenstam [1983/14]. Men det är lite svårt att upprätthålla förförarillusionen och att övertyga åskådaren om dess giltighet från Emelie Bartletts och unga och vackra dalkullors perspektiv om man närmast för tanken till en grosshandlare i en Strixteckning."

Björn Fremer, iDag: "Att Hellström valt Zorn beror inte bara på att denne egensinnige konstnärs liv är en förbaskat bra story, utan också att den ger Hellström själv en möjlighet att lysa som aldrig förr. Rollen som Zorn är en tour de force för Hellström. Han är filmens motor som driver på handlingen med en oerhörd kraft. Han är så bra att jag får gå tillbaka till de stora aktörerna Hansson, Sjöström, Adolphson, Löwenadler och Rydeberg för att hitta något liknande. Skillnaden ligger i att Hellström inte är så mycket teater som de gamla giganterna - han är film. Det är en naturligare och mera realistisk spelstil som vuxit fram hos Hellström i Hollywood under åren.

Hellström är också en suverän personinstruktör. Han har lyckats utföra ett smärre underverk med Liv Ullmann, som jag annars inte orkar se på film längre efter rader av mjäkiga roller. Här blixtrar hon av ilska, bitterhet, avund och åtrå. (-) Linda Kozlowski, som vi känner från "Crocodile" Dundees söta romans, gör Emelie. Hellström tar fram helt andra kvaliteter ur henne och hon får spela ut hela sitt register från öm förälskelse till besvikelse och förfall. (-) Vem kunde tro att den lille komikern Stig Grybe var perfekt för rollen som Zorns bäste vän och suparbroder Albert Engström? Hellströms och Grybes scener tillsammans är stunder av lycka och jag skulle gärna haft mer av dem. Det är inte bara Hellström som ska applåderas. Han har nämligen haft den goda smaken att låta fotografen Jörgen Persson få fritt spelrum för sin talang. Sällan har det svenska landskapet lyst på ett sådant vidunderligt sätt som i Zorn."

Kommentar Svensk filmografi

Gunnar Hellström hade, som ovan nämnts, drivit sitt Zorn-projekt i flera år. Men det var inte på förhand givet att det var just han som skulle göra detta konstnärsporträtt. Expressen kunde 24.9.1988 rapportera att det även fanns ett manus av Inger Wahlöö. Och det fanns andra som anmält intresse att göra en film om Zorn till Svenska Filminstitutet, bl a Jonas Sima och Thomas Hellberg, enligt SDS 26.1.1989. Hellströms projekt framstod snart som det internationellt mest gångbara, men skulle med svenska mått mätt bli ett dyrt projekt med en budget på 24 Mkr. Då - 1989 - fanns det inte finansiärer och projektet sköts på framtiden.

På våren 1993 gick dock planerna i lås. För att nå den zornska rondören - åtminstone den han hade på äldre dagar - åt Gunnar Hellström upp sig till en matchvikt på dryga 100 kilo.

Zorn klipptes i två versioner, en 125 minuter lång biografversion och en 165 minuter lång TV-version uppdelad på tre avsnitt (à 55 minuter) med premiär 21.1.1995 i SVT Kanal 1.

FilmhusAteléerna (interiörer)

Stockholm

Sverige

med undantag för ett kort sommaruppehåll

1993-06

1993-10

Sverigepremiär	1994-08-19	Myntet	Avesta	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Borlänge	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Borås	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Eskilstuna	Sverige	125 min
	1994-08-19	Filmstaden	Falun	Sverige	125 min
	1994-08-19	Gagnef Bio	Gagnef	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Gävle	Sverige	125 min
	1994-08-19	Royal	Göteborg	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Göteborg	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Halmstad	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Helsingborg	Sverige	125 min
	1994-08-19	Saga	Hudiksvall	Sverige	125 min
	1994-08-19	Park	Hässleholm	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Jönköping	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Kalmar	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Karlstad	Sverige	125 min
	1994-08-19	Palladium	Katrineholm	Sverige	125 min
	1994-08-19	Saga	Kristianstad	Sverige	125 min
	1994-08-19	Visir	Leksand	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Linköping	Sverige	125 min
	1994-08-19	Saga	Ludvika	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Luleå	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Lund	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Malmö	Sverige	125 min
	1994-08-19	Saga	Mora	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Norrköping	Sverige	125 min
	1994-08-19	Röda Kvarn	Orsa	Sverige	125 min
	1994-08-19	Saga	Piteå	Sverige	125 min
	1994-08-19	Vasa	Rättvik	Sverige	125 min
	1994-08-19	Roxy	Sandviken	Sverige	125 min
	1994-08-19	Grand	Skellefteå	Sverige	125 min
	1994-08-19	Cosmorama	Skövde	Sverige	125 min
	1994-08-19	Astoria	Stockholm	Sverige	125 min
	1994-08-19	BioPalatset	Stockholm	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Sundsvall	Sverige	125 min
	1994-08-19	Folkan	Säter	Sverige	125 min
	1994-08-19	Grand	Södertälje	Sverige	125 min
	1994-08-19	Camera	Täby	Sverige	125 min
	1994-08-19	Royal	Umeå	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Uppsala	Sverige	125 min
	1994-08-19	Queen	Varberg	Sverige	125 min
	1994-08-19	Röda Kvarn	Visby	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Västerås	Sverige	125 min
	1994-08-19	Cinema	Växjö	Sverige	125 min
	1994-08-19	Sandrew	Örebro	Sverige	125 min
	1994-08-19	Filmstaden	Östersund	Sverige	125 min
TV-visning	1995-01-21	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 1)
	1995-01-28	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 2)
	1995-02-04	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 3)
	1995-08-25	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 1)
	1995-09-04	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 2)
	1995-09-12	Kanal 1		Sverige	60 min	(del 3)
	2002-02-04	SVT1		Sverige	60 min	(reprisstart)
Dvd-release	2013-11-22			Sverige		(utgiven i samlingen "Svensk Nostalgi Box")

Originaltitel	Emelie-valsen
Kompositör	Hans Arnbom

Originaltitel	Emmas avsked
Kompositör	Hans Arnbom

Originaltitel	Café-vals
Kompositör	Hans Arnbom

Originaltitel	Seine
Kompositör	Hans Arnbom

Originaltitel	Vörtgubben, vals efter Gulis Erik Andersson
Kompositör	Gulis Erik Andersson

Originaltitel	Schottis efter Plog Anders Olsson

Originaltitel	Unrequited Love
Kompositör	Alexander Faris
Textförfattare	Alexander Faris

Originaltitel	Hej musikanter, ge valthornen väder
Kompositör	Carl Michael Bellman
Textförfattare	Carl Michael Bellman

Originaltitel	Spritens betydelse
Kompositör	Gunnar Hellström

Originaltitel	Kröningsmarsch
Kompositör	Johan Svendsen	(1873)

Originaltitel	Auf Flügeln des Gesanges, sång för röst, piano, op. 34:2
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1835)
Textförfattare	Heinrich Heine	(1823)

Originaltitel	Wein, Weib und Gesang, vals, op. 333
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1869)

Originaltitel	Sunset Suite
Kompositör	Lubos Sluka	(1994)

Originaltitel	Morceau, piano, op. 19. Nocturne, ciss-moll
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij	(1873)

Originaltitel	Les violettes
Kompositör	Émile Waldteufel	(1876)

Originaltitel	Sonat, piano, nr 8, op. 13, c-moll, "Pathétique"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(publ. 1799)

Originaltitel	Kvartett, stråkar, nr 1, op. 11, D-dur. Andante cantabile
Kompositör	Pjotr Tjajkovskij

Originaltitel	Loin du bal, op. 36
Kompositör	Ernest Gillet	(1888)

Originaltitel	Fra Diavolo. Fanfar
Kompositör	Daniel François Ésprit Auber	(1830)
Textförfattare	Eugène Scribe	(1830)
	Germain Delavigne	(1830)

Originaltitel	Du gamla, du fria
Kompositör	Trad	(traditionell svensk folkvisa)
Textförfattare	Richard Dybeck	(1844)
Arrangör	Jonas Hörnqvist

Originaltitel	Supa klockan över tolv
Kompositör	Carl Michael Bellman
Textförfattare	Carl Michael Bellman

Originaltitel	Husar galopp marsch

Originaltitel	Husaren-Attacke
Kompositör	Max Oscheit

Originaltitel	Kronprinsens husarregementes travmarsch

Originaltitel	Lost Hope
Kompositör	John Foxx

Originaltitel	Serenad, piano, flöjt, stråkar, op. 10
Kompositör	Charles Marie Widor

Originaltitel	Bavarian Cafe
Kompositör	Alexander Faris

Originaltitel	Hail to the Chief
Kompositör	James Sanderson	(1812)
Textförfattare	Walter Scott	(dikten "The Lady of the Lake" 1810)

Originaltitel	Strenuous Life
Kompositör	Scott Joplin	(1902)

Originaltitel	Sparf-fars polska

Originaltitel	Gånglåt efter Gössa Anders

Originaltitel	Die Gigerlkönigin
Kompositör	Paul Lincke	(1894)
Textförfattare	Paul Lincke	(tysk text 1894)
	Ernst Högman	(svensk text 1896)

Originaltitel	Sonat, piano, nr 14, op. 27:2, ciss-moll, "Månskenssonaten"
Kompositör	Ludwig van Beethoven	(1802)

Originaltitel	Kuolema, op. 44. Valse triste
Kompositör	Jean Sibelius	(1903, reviderad 1904)

Originaltitel	Tillmans schottis
Bearbetning	Olof Tillman
Instrumentalist	Lars Hökpers	(fiol)
	Matts Arnberg	(fiol)
	Sven Roos	(fiol)
	Sören Roos	(fiol)

Originaltitel	Schottis från Idre

Originaltitel	Vals efter Bleckå Anders

Guldbaggenominerad	Stockholm	1995	Bästa foto	Jörgen Persson

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3430

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	3430

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ZORN

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ZORN

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	ZORN

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Filmmanuskript av Gunnar Hellström och Lasse Helgesson.
Omfång	107 s. + 2s. rollista + 14 s. illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Filmmanuskript av Gunnar Hellström och Lasse Helgesson.
Omfång	111 s. + 2 s. rollista + 12 s. illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Filmmanuskript av Gunnar Hellström och Lasse Helgesson.
Omfång	104 s. + 2 s. rollista + 12 s. illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Filmmanuskript av Gunnar Hellström och Lasse Helgesson.
Omfång	102 s. + 2 s. rollista + 1 s. illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Filmmanuskript av Gunnar Hellström och Lasse Helgesson.
Omfång	115 s. + 2 s. rollista + 1 s. illustrationer.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Original screenplay by Gunnar Helsström and Lasse Helgesson.
Omfång	98 s. + 1 s. rollista + 11 s. illustrationer.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Färg papper	SET
Bakombild papper	10
Dia	7
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska