Bert : Den siste oskulden (1995)

Media (2 st)

Originaltitel	Bert - den siste oskulden
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Tomas Alfredson
Producent	Johan Mardell
Manus	Michael Hjorth Sören Olsson Tomas Tivemark Visa alla
Förlaga	Berts dagbok (Ungdomsroman)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Sveriges Television AB Kanal 1 AB Svensk Filmindustri
Utmärkelser	Guldbaggenominerad Festivalpris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1995-12-25

Medverkande

Martin Andersson
Bert Ljung

Cajsa Lisa Ejemyr
Victoria Pettersson

Ing-Marie Carlsson
Madeleine "Madde" Ljung, Berts mor

Johan Ulveson
Fredrik Ljung, Berts pappa

Yvonne Lombard
Svea Olsson, Berts mormor

Povel Ramel
Henry Hoffman, Berts mormors sambo

Visa fler

Handling

Öreskoga. Nutid. 15-årige Bert Ljung har en dag avtalat med klasskamraten Camilla Gaevert att de ska bli av med sina respektive oskulder genom att ha samlag med varandra efter skolan. När...

Visa hela handlingen

Press

En på det hela taget tämligen road kritikerkår gav Bert klart godkänt om än inte toppbetyg. Såväl skådespelare som regissör fick ryggdunkningar i filmspalterna. De få invändningarna...

Visa all press

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Öreskoga. Nutid. 15-årige Bert Ljung har en dag avtalat med klasskamraten Camilla Gaevert att de ska bli av med sina respektive oskulder genom att ha samlag med varandra efter skolan. När han kommer hem till henne med några vittnen, dvs klasskamraterna Åke och Lill-Erik som ska vänta utanför huset, har hon emellertid blivit betänksam och tycker att man bör vara förälskad och ha sällskap en tid för att kunna ligga med varandra. Strax därefter anländer också hennes pojkvän och Berts hatobjekt, Carl-Philip Silfverbratt, lokal hockeystjärna med svart bälte i karate som charmat snart sagt alla flickorna på skolan. Så Bert får lomma iväg med oförrättat ärende.

Hemma är det si och så med föräldrakontakten. Pappa Fredrik är ständigt upptagen med sin vägginbyggda TV och sin nya parabol. Mamma Madde klagar över att det är hon som får sköta allt i hemmet. Och mormor återupplever sin ungdom med nya sambon Henry. Det enda som lyser upp Berts sexfixerade fantasivärld är den nya klasskamraten och grannflickan Victoria, som flyttar in från Stockholm med sin mamma Marianne.

Det går dåligt i skolan för Victoria, så hon ber Bert hjälpa henne med läxorna. Snart blir de goda vänner, men Bert vill egentligen att de ska vara ihop. Därför antyder han också för de andra i klassen att så är fallet.

Ödet är dock åter grymt, och Victoria faller för den självupptagne idrottsstjärnan Carl-Philip. Bert blir förkrossad och ljuger ihop en historia för Victoria om att han har ett förhållande med en äldre flicka.

Det förefaller nu vara ljusår tills Bert ska förlora sin oskuld, och under tiden berättar mamma, pappa, mormor, Henry och Victorias mamma om den ångestfyllda och tafatta första gången de hade samlag.

Men det dröjer inte länge förrän Victoria börjar tröttna på Carl-Philips självgodhet och idrottsfixering. Droppen blir då hon kommer hem till Carl-Philip för en träff på tu man hand och finner att han är mer intresserad av att sitta och titta på en ishockeymatch tillsammans med sina vänner. Hon gör slut med honom och går iväg.

Berts och Victorias vänskap ligger i ruiner och de är olyckliga på var sitt håll. Skolan går dåligt för de båda, och de ägnar hela sin fritid att leta tips om hur man blir ihop med den man är kär i. Tillsammans med nya tjejkompisen Camilla anlitar Victoria tidningen Gullgossens artiklar och horoskop. Bert och hans vänner söker ledtrådar till förförarknep i tidningen Rumpnytt och i tjejtjusarexperten Benny Frisks instruktionsvideo om hur man i sju steg erövrar en kvinna.

Stärkt av Frisks råd bjuder Bert Victoria på bio, där de ser actionrullen Sprängda och skjutna män. Efteråt promenerar de i parken, och Bert försöker alltmer ansträngt att tillämpa Benny Frisks fåniga machomanér. Till slut ger han upp och lämnar en totalt förvirrad Victoria i parken. Benny Frisk, som råkar jogga förbi Bert, får sig en välbehövlig spark i arslet.

Vis av lärdomen och av Henrys råd om att aldrig ge upp, bestämmer sig Bert för att hädanefter vara sig själv och han tar upp vänskapen med Victoria igen. Nu är det emellertid hon som sakta börjar bli intresserad av Bert. Men just som hon tänkt bekänna sin förälskelse ingriper ödet igen då Henry får en hjärtinfarkt och dör, och Bert stannar hemma från skolan för att vara hos mormor. Desperat springer Victoria hem till Bert, men kommer lagom för att se familjen Ljung åka iväg i bil mot Härnösand och Henrys begravning.

Det hela slutar dock lyckligt. Bert har inte följt med till begravningen, utan stannat hemma. Mot den blå himlen och de grå hyreshuskasernerna finner Bert och Victoria slutligen varandra. Avslutningskyssen sker i hällande regn.

Pressreaktion Svensk filmografi

En på det hela taget tämligen road kritikerkår gav Bert klart godkänt om än inte toppbetyg. Såväl skådespelare som regissör fick ryggdunkningar i filmspalterna. De få invändningarna rörde inte oväntat huruvida publiken skulle orka med 100 minuter av pubertetsdesperation kring en envist kvardröjande sexuell oskuld. Behållningen av att så gott som alla vuxenroller är stiliserade karikatyrer ifrågasattes också.

Jens Peterson, AB: "Hysteriska TV-program. Reklamskyltar som talar komiskt klarspråk. En skruvad och vrickad vuxenvärld. Det är i utkanterna Bert är roligast. Det händer i bakgrunden, vid sidan om, i förbifarten. Tomas Alfredson är en begåvad regissör med blick för vardagens löjligheter, och långfilmen om 15-årige Bert håller samma absurda ton som TV-serien. Men handlingen. Bert tänker bara på tjejer och sex och hur han ska bli av med svendomen. 100 minuter av sådana bekymmer lär mest fängsla tonåringar - de som inte börjat högstadiet än blir nog bara generade. (-) Roligt berättat om något som väger tungt för Bert men väldigt lätt för resten av världen."

Jeanette Gentele, SvD: "Scenografen Björn Nordenhagen har av lika delar Solna och Vällingby skapat filmens både igenkännliga och fritt färgsatta Öreskoga med sin muntra blandning av småstad och betongförort där Bert bor med familj och kompisar. Denna miljö fyller Tomas Alfredson med ett myller av människor som agerar i egna dramer i bakgrunden av huvudhandlingen, dvs Berts sexbekymmer. Inte en stillastående bild så långt ögat kan se. (-)

Överhuvudtaget lyckas Tomas Alfredson alldeles briljant med personinstruktionen inte bara med de unga skådespelarna utan även med de äldre och erfarna. Jag tror hemligheten ligger i att han låter de medverkande få tid på sig att utforma repliker och scenerier. Ingen hets och inget skrikande. Resultatet blir inlevelse. Johan Ulveson som pappa Fredrik och Ing-Marie Carlsson som mamma Madde får blomma som ett omaka men älskansvärt par. Dessutom plockar Alfredson oväntade ansikten som Povel Ramel som mormors (Yvonne Lombard) nya kavaljer, Lasse Berghagen som slickad rektor, Marie Göranzon som Victorias frigjorda mamma som nya guldkorn i den etablerade ensemblen. Johan Rheborg som känslig musiklärare och Henrik Schyffert som brutal konferencier i Antikrundan är ytterligare två. Det glimtar förbi rader av TV-program, som man skulle vilja se mer av i Berts TV-tokiga pappas apparat.

Man kan inte påstå att själva grundhistorien är ny, dvs tönten som erövrar skönheten från tjejtjusaren, men det är originellt gjort och med en djupt känd kärlek till figurerna. Helheten får ibland stryka på foten till förmån för sketcher - men vilka pärlor till sketcher. Sist men inte minst är Bert - den siste oskulden en kärleksförklaring till den svenska tonåringen och den svenska grundskolan."

Anders Hansson, GP: "Där Sune och hans familj drog iväg på klassisk husvagnssemester med slapsticks och folkliga förvecklingar till följd i den franske mästerkomikern Jacques Tatis anda, lotsar i stället Tomas Alfredson sin film genom ett mer fiktivt medielandskap. Ljussättning och kameravinklar leker med lån från rockvideo-världen som självfallet präglar bilderna även inne i en finnig tonårsynglings huvud. Mycket av de lyckade lustigheter som Berts vingliga väg till den vackra Victorias hjärta kantas av, utspelar sig således i medvetandets undre lager, eller åtminstone i bakgrunden. I någon av de många TV-apparater som ständigt tycks stå på utan att någon egentligen reflekterar över innehållet.

Dramaturgiskt sett är det finurliga överlappningar. Dagboksstoffet får dessutom välbehövlig och klarsynt förstärkning av tillvarons absurditeter. Därför är det till exempel inget att förvåna sig över att skolan i Öreskoga visar sig vara designad som en amerikansk fängelseinteriör, med rader av lektionsbås placerade ovanpå varandra längs väggarna. Eller att Lasse Berghagen plötsligt gör en suveränt blaserad äckel-päckel-rektor med pösmagen inklämd i en två nummer för liten skjorta, Att Percy Nilegård, alltså Johan Rheborg, står för ett helt nytt musiklärarkoncept utan förankring i verkligheten. Eller att Povel Ramel sätter på sig peruken och blir mormors nye fästman i ett underbart men kort gästspel.

Men familjen Ljung på bio består också av den närmast surrealistiskt velige pappa optikern, och den måttligt mer välorganiserade mamma Madde. Manusförfattarna känner så klart de manliga egenskaperna och nyckerna bäst. Deras skildringar av det motsatta könet träffar bara fläckvis, och mer på ytan än på djupet. Dock får Johan Ulveson till det perfekt villrådiga stuket på fadersgestalten, sedd ur det småskeva perspektiv underifrån som är självklart för en yngling i Berts position."

Kommentar Svensk filmografi

Sören Olsson (f 1964) och Anders Jacobsson (f 1963) har sedan mitten av 1980-talet gett ut en mängd ungdomsromaner, främst om Sune och Bert. De tiotal böcker om Bert, från "Berts Dagbok" (1987) till "Bert och Boysen" (1996), har tillsammans sålt i nästan två miljoner exemplar, vilket gör Olssons och Jacobssons böcker till ett lika stort samtida masspublikfenomen som romanerna av Jan Guillou och Henning Mankell.

Efter modell från succén med Sune-filmatiseringarna Sunes jul (adventskalender i december 1992) och biograffilmen Sunes sommar (1993/27), filmatiserade SVT Kanal 1 Drama även Bert-böckerna först som TV-serie, Bert (premiär 1.10.1994 med avsnittet Bert - närkontakt i sjätte klassen), och sedan som biograffilm året efteråt.

Liksom i fallet med Sune-filmatiseringarna, återkom alla skådespelare med bärande roller i TV-serien också i biograffilmen, dvs Martin Andersson som Bert, Johan Ulveson som hans pappa, Ing-Marie Carlsson som hans mamma och Yvonne Lombard som hans mormor. Regissören var också densamme, Tomas Alfredson (f 1965), som här gjorde sin biograffilmsdebut.

Författarna Olsson och Jacobsson hade själva skrivit manuskripten till Sune-filmatiseringarna, men TV-serien och biograffilmen om Bert skrev de tillsammans med ett annat radarpar: Tomas Tivemark och Michael Hjorth, mest kända för TV-serien Svensson, Svensson (premiär 7.10.1994 i SVT Kanal 1).

Huvudrollsinnehavaren Martin Andersson (f 1979) hade tidigare spelat Lottas storebror Jonas i Astrid Lindgren-filmatiseringarna Lotta på Bråkmakargatan (1992/14) och uppföljaren Lotta 2 - Lotta flyttar hemifrån (1993/20). Cajsa-Lisa Ejemyr (f 1978) hade haft några mindre roller i diverse TV-produktioner.

Efter drygt sex månader på de svenska biograferna hade filmen setts av 418.440 besökare.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se