Jerusalem (1996)

Media (2 st)

Originaltitel	Jerusalem
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Bille August
Producent	Ingrid Dahlberg Zakaria Alaoui
Manus	Bille August
Förlaga	Jerusalem I: I Dalarne (Roman) Jerusalem II: I det heliga landet (Roman)
Produktionsland	Sverige Danmark Norge Finland Island
Produktionsbolag	Danmarks Radio Norsk Rikskringkasting Ríkisútvarpið-Sjónvarpid (RÚV) Visa alla
Utmärkelser	Guldbagge Guldbaggenominerad Festivalpris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Sverigepremiär	1996-09-06

Medverkande

Ulf Friberg
Ingmar

Maria Bonnevie
Gertrud

Pernilla August
Karin

Reine Brynolfsson
Tim

Lena Endre
Barbro

Jan Mybrand
Gabriel

Visa fler

Handling

Filmen inleds med en vintrig landskapsbild över byn i Dalarna och texten "I slutet av 1800-talet emigrerade tusentals kristna från hela världen till Jerusalem övertygade om jordens...

Visa hela handlingen

Filmen inleds med en vintrig landskapsbild över byn i Dalarna och texten "I slutet av 1800-talet emigrerade tusentals kristna från hela världen till Jerusalem övertygade om jordens undergång och Kristi återuppståndelse. Denna historia tillägnas deras öden."

Skolmästare Storm besöker kyrkoherden i kyrkan och berättar att han och några andra i byn planerar att bygga ett missionshus för att hålla stånd mot alla irrläror som sprids i landet. Kyrkoherden tar mycket illa vid sig och känner sig åsidosatt.

Vid floden arbetar Stor-Ingmar med att ta upp timmerstockar ur vattnet. Larmet går, tvättbryggan har rasat och ett par barn förs av de vilda forsarna. Stor-Ingmar ger sig ut i vattnet, och träffas av en stock och blir dödligt sårad.

Den 10-årige Ingmar Ingmarsson hämtas i skolan träffa sin far innan denne dör. Stor-Ingmar lämnar alla sina pengar till Ingmar, men de ska förvaras av storasyster Karin tills pojken blivit vuxen. Hon och hennes man ska driva gården vidare.

Karins man Eljas är alkoholiserad och våldsam. För att skona sin bror från uppträdena på gården ber Karin att han ska få bo hos Storm och hans familj, vilket går bra, särskilt som Ingmar och dottern i huset, Gertrud, är goda vänner. Eljas letar reda på kuvertet med Ingmars pengar och stjäl dem.

Eljas tar en klocka från Tims Halvor för att skoja och klättrar upp i byggnadsställningarna kring missionshuset. Karin upptäcker att pengarna är stulna och rusar dit. Hon befaller Eljas att komma ner och tala om var han gömt pengarna. Eljas blir nervös och trampar snett. Han faller från hög höjd och dör innan hon lyckas få ur honom var pengarna är.

Karin och Tim finner varandra och bestämmer sig för giftermål.

Gertrud och Ingmar är nu vuxna. Gertrud dansar på vinden, men den höbärgande Ingmar är för blyg och säger att han inte kan. Gertrud tycker att han är tråkig. Hon vill gå på lördagsdansen, men får inte för fadern om inte också Ingmar går. Motvilligt bestämmer sig denne för att gå med och övar under natten .

Ungdomarna springer över ängen till dansbanan. Ingmar och Gertrud dansar, men dansen avbryts av ett våldsamt åskväder, som tvingar alla att söka skydd i en lada.

Karin blir väckt av ovädret. Hon stiger upp, och tycker sig se Eljas på gårdsplanen. Plötsligt försvinner kraften ur hennes ben, och hon kan inte längre gå. Är det Guds straff?

Ingmar och Gertrud vaknar i ladan. De utväxlar sin första kyss och vandrar hemåt över ängarna. När de ser Ingmarsgården erinrar sig Ingmar faderns önskan att han skulle ta över gården. Eftersom Eljas stulit arvet måste han försöka tjäna pengar på att få igång sågen i skogen. Gertrud finner sig i att vänta, men Ingmar är inte den som skriver brev och de är skilda åt för lång tid.

Den mörke är Helgum och predikant från Amerika. Hans lära är strängt asketisk och intolerant med jordens snara undergång som centralt tema. Han får stor makt över byborna. Helgum är medlem i en kristen sekt i Chicago, ledd av mrs Gordon, där man försöker leva på fornkristet sätt. Helgum besöker Karin och säger sig vilja bota henne. Kort efter det att han gått därifrån hotar en olycka dottern Greta. Karin återfår kraften i benen och kan därigenom rädda henne. Därigenom dras Karin och hennes man in i trollkretsen kring Helgum och denne flyttar till Ingmarsgården. Helgum lockar barnen från föräldrarna och splittrar familjerna. Även Gertrud fascineras av den nya läran och planerar att lämna sina föräldrar för helgumianerna.

Skolmästaren söker upp Ingmar vid sågen i skogen och berättar vad som händer i byn. Han menar att nu måste Ingmar visa att han är en Ingmarsson. När Ingmar får höra att även Gertrud omvänt sig till den nya läran, återvänder han till byn. Han söker upp Karin på Ingmarsgården och inser att han förlorar både sågen och gården om han inte ansluter sig till helgumianerna. Ingmar söker upp Gertrud och övertalar henne att inte gå med. Ingmar återvänder till Ingmarsgården, där Helgum överfallits av några upprörda meningsmotståndare. Han ingriper och räddar livet på Helgum, men blir själv skadad. Karin misstänker att Ingmar försökt döda Helgum, men denne berättar vad som hänt. Ingmar kräver att Helgum ska lämna landet och aldrig visa sig igen. Karin lovar att det ska bli så.

Gertrud besöker Ingmar på sjukbädden och förklarar att hon blev olycklig när han var i skogen så länge och därför dragits till Helgums lära.

När Helgum talar om för församlingen att han ska lämna landet blir de upprörda. Helgum menar att Gud kallat honom till Jerusalem och att de av församlingsborna som blir kallade ska följa honom. Alla församlingsborna ber i tysthet och väntar på kallelsen, som kommer till de flesta.

Nås-borna blir tvungna att sälja sina gårdar för att kunna åka till Jerusalem. Ingmarsgården går på auktion. Plågad ser Ingmar hur lösöret bjuds ut. Inne på gården pågår budgivningen mellan skogsbolaget och storbonden Sven Persson. Skogsbolaget ger budet 40.000 kronor, men Karin tar i stället Sven Perssons bud på 33.000, för att denne lovar att gården ska drivas vidare på samma sätt som tidigare. Sven Perssons intresse i gården är dock ett annat. Han har lovat att ge Ingmar Ingmarsgården som hemgift om han gifter sig med Perssons dotter Barbro. Ingmar sviker Gertrud och accepterar.

Gertrud plågas av sveket och har hemska mardrömmar. Hon drömmer att hon vandrar i en skog, ser Ingmars bild i en skogstjärn och stöter kniven i hans öga. Någon dag senare, när hon är ute för att valla korna, befinner hon sig i en skog som påminner om mardrömmens. På andra sidan tjärnen ser hon en vitklädd gestalt, Jesus, som går henne till mötes över vattnet och ger henne sin välsignelse.

Bröllopet står mellan Ingmar och Barbro, men det finns ingen kärlek mellan dem och glädjen vill inte infinna sig. På kvällen söker Gertrud upp Ingmar och ber att få tala med Ingmar. Hon överlämnar då en sak hon hittat i en kudde som hennes mor köpt från Ingmarsgården: kuvertet med de pengar Stor-Ingmar gett till sonen och som Eljas stulit och gömt. Hämnden träffar rätt. Ingmar inser att han kunnat köpa gården och inte behövt gifta sig med Barbro. Gertrud säger att Ingmar hade ett val, men att han inte älskade henne tillräckligt mycket.

Jerusalemsfararna ger sig av. Det är tårdränkta avsked mellan barn och föräldrar, mellan släktingar och vänner som skiljs för alltid.

Hamnen i Jaffa, tre månader senare. Små båtar ror ut på redden för att hjälpa Nås-borna in till kaj, där Helgum hälsar dem välkomna. De tar tåget till Jerusalem och Helgum berättar att här kallar alla mrs Gordon för "Mother". De tas emot av sektmedlemmarna och glädjen över att vara framme är så stor att de ännu inte störs så mycket av att engelska är det enda språket i kolonin. Då är det ett större problem att männen sover för sig, kvinnorna för sig och barnen för sig. Detta visste de ingenting om när de åkte, men faktum accepteras motvilligt.

Ingmar sörjer Gertrud. Äktenskapet med Barbro är mycket olyckligt.

I Jerusalem sliter bönderna hårt i det torra och ökenartade landskapet. Många av Nås-borna blir sjuka och dör, bland dem Karins och Tims dotter Greta, Hon fick inte rätt vård eftersom det är förbjudet för sektmedlemmarna att kalla på läkare.

Vid Gretas begravning frågar Gertrud om Karin fortfarande tror att Gud värnar om dem. Karin hutar åt henne. På natten går Gertrud ut för att bedja ensam. Gabriel följer efter för att beskydda henne. Gertrud blir svårt sjuk och Gabriel vårdar henne.

Ingmar sörjer fortfarande Gertrud, men han inser att Barbro är en god människa som lider och någon form av kärlek uppstår dem emellan. När Barbros far Sven dör, vill hon skiljas, eftersom hon inte längre är bunden av sitt löfte till honom. Hon kräver också att han åker till Jerusalem för att hämta hem Gertrud.

Under en gudstjänst i kolonin öppnas dörren och Ingmar Ingmarsson träder in. Han sätter sig längst ner i salen och sången fortsätter. Karin blir upprörd över nyheten att Ingmar ska skilja sig. Gertrud förklarar att hon inte vill lämna kolonin. Ingmar inser att en djup vänskap växt fram mellan Gertrud och Gabriel.

På Ingmarsgården föder Barbro ett gossebarn. Hon vill dock inte veta av barnet och hon får hjälp av Eva Gunnarsdotter, men kräver att ingen får veta om barnets existens.

Under en vandring i Jerusalem tycker sig Gertrud återigen se Jesus och hon berättar för Ingmar som sägar att han under dagen lyckats ta reda på var mannen hon mött finns. Tillsammans med Gertrud går han till lokalen. Hon blir förtvivlad när hon inser att "Jesus" leder en muslimsk sekt av dansande dervischer. Hon rusar därifrån. På gatan utanför blir Ingmar överfallen och knivskuren av ett par sektmedlemmar. Hans öga skadas.

På Ingmarsgården lockar Eva Gunnarsdotter sakta men säkert fram moderskänslorna hos Barbro, som småningom accepterar att ta sig an sonen. Men hon kräver att Ingmar ingenting får veta förrän han hämtat hem Gertrud.

Mrs Gordon ber Ingmar att lämna kolonin och resa hem. Han går med på detta, men bara på villkor att han får med sig Gertrud och Gabriel. Vid avfärden berättar Karin för Ingmar att hon fått brev om att han har fått en son hemma.

I Nås tas de hemvändande emot med öppna armar. Trots boskillnadsbeslutet besöker Ingmar Ingmarsgården och för utan Barbros vetskap barnet till kyrkan. Han vill döpa det till Ingmar, det namn som alla förstfödda gossebarn på Ingmarsgården får. Barbro försöker förhindra dopet och säger att barnet är blint och idiot. En läkare protesterar och bedyrar att barnet är lika friskt som vilket barn som helst. Barbro och Ingmar inser att de hör ihop.

I Jerusalem besöker Karin makens och dotterns gravar och försöker hålla tron vid liv trots alla motgångar.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se