Stockholmsfrestelser eller Ett Norrlands-herrskaps äventyr i den sköna synderskans stad (1911)

Media (1 st)

Originaltitel	Stockholmsfrestelser eller Ett Norrlands-herrskaps äventyr i den Sköna synderskans stad
Filmtyp	Kortfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Anna Hofman-Uddgren
Manus	Gustaf Uddgren
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Orientaliska Teatern
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Sverigepremiär	1911-04-27

Medverkande

Oskar Textorius
Anders Person, ung rik sågverksägare

Lia Norée
Julia Person, hans hustru

Emil Adami
Agaton Ankarstråle, baron

Ester Textorius
Lisa Eriksson, ung bostondansös

Carl "Texas" Johannesson
Gunnar Ekholm, ung stockholmare

Anna Hofman-Uddgren
fru Westergård, en tant till Julia

Visa fler

Om filmen

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs...

Visa hela texten

Handling

Den unge sågverksägaren Anders Person från Norrland har vunnit på lotteri och åker på nöjesresa till Stockholm med sin fru, Julia. De möts på Stockholms Central av Julias tant, fru...

Visa hela handlingen

Press

"I går presenterades biografskådespelet för en samling inbjudna, hvilka med stort nöje åsågo huru en hel del kända stockholmare 'spelade med' i de olika scenerna på olika platser i och...

Visa all press

Denna film hör tyvärr till de svenska stumfilmer som helt har gått förlorade och vi känner inte till något bevarat filmmaterial – vare sig kopia, original- eller bevarandematerial. Läs mer på Filmarkivets sida Bevarade och förlorade svenska stumfilmer.

Den unge sågverksägaren Anders Person från Norrland har vunnit på lotteri och åker på nöjesresa till Stockholm med sin fru, Julia. De möts på Stockholms Central av Julias tant, fru Westergård.

På kvällen skall de gå och dansa på "Pinet". Fru Westergård tycker att Julias kläder är alldeles för omoderna. Hon tar med sig Julia på en shoppingrond till stadens främsta (i filmen namngivna) affärer.

På Pinet blir Person snabbt förtjust i bostondansösen Lisa Eriksson. Han uppsöker henne och får hennes adress. En baron Ankarstråle har samtidigt blivit förälskad i Julia.

Baronen kan inte glömma Julia, utan annonserar efter henne i DN. Samtidigt bjuder Person Lisa och hennes vänner på lunch på Lidingöbro värdshus.

Baronen får inget svar på sin annons. Han försöker igen. Den här gången med en belöning på 100 kr. Julia och fru Westergård kommer överens om att svara på skoj.

På Hasselbacken sitter baronen och går igenom alla svar han fått. Samtidigt är Julia med sällskap där på lunch.

Fru Westergård måste uppfylla sitt löfte och presentera Julia för baronen. Att baronen fastnat för Julias utseende beror på att han i henne igenkänt en gammal ungdomskärlek. Denna ungdomskärlek visar sig ha varit Julias mor.

Julia avvisar dock alla närmanden från baronens sida. Herr Person är trots detta ständigt ute och roar sig med Lisa. Baronen lyckas i maskopi med Lisa ta en komprometterande bild på dem båda tillsammans.

Detta blir droppen för Lisa. Hon rymmer med baronen, men för säkerhets skull tar hon fru Westergård med sig. Person tar upp jakten på dem i en bil.

Vid Katrineholm hinner han ikapp. Det blir bråk mellan Person och baronen, varvid baronen drar fram en pistol. Person skyddas dock av Julia, som trots allt älskar sin man. Baronen får nöja sig med fru Westergård. (Bearbetning av program.)

Pressreaktion Svensk filmografi

"I går presenterades biografskådespelet för en samling inbjudna, hvilka med stort nöje åsågo huru en hel del kända stockholmare 'spelade med' i de olika scenerna på olika platser i och utom Stockholm. Hufvudrollerna utfördes af hrr Textorius, Adami och Johannesson -- källarmästare Linden i Katrineholm inte att för!glömma -- samt fruarna Textorius, Norée och Uddgren m fl.

En del af bildserierna skulle möjligen ha kunnat vara något ljusare, men i stort sedt var det hela lyckadt nog." (NDA)

"Stycket bjuder på rysligt intressanta förvecklingar, som bli ännu mer invecklade genom att bilderna ibland äro så mörka, att man ej kan riktigt känna igen de uppträdande, utan svävar i spännande okunnighet, om det är med sin fru i verkligheten eller sin fru i skådespelet, hr Textorius är ute och roar sig." (X Y i StT)

Kommentar Svensk filmografi

Om Stockholmsfrestelser skriver Rune Waldekranz i sin essä "Anna Hofman-Uddgren Sveriges första kvinnliga filmregissör." (Chaplin nr 3/1983):

"Anna Hofman fick [Otto Bökman! till fotograf när hon debuterade med lustspelet Stockholmsfrestelser eller Ett norrlandsherrskaps äventyr i den Sköna synderskans stad, vilket hästhandlaren [Häst-Nisse; N P Nilsson! fann så lyckat att han premiärsatte filmen på sin finaste biograf, Orientaliska Teatern. Bökman skulle framdeles bli Hofman-Uddgrens ständige filmfotograf och pålitliga stöd.

Nilsson annonserade Stockholmsfrestelser, en film på 632 m, som 'Första svenska heltimmesskådespel'. Filmen berättade med gott humör hur norrländske sågverksägaren Anders Person, som vunnit högsta lotterivinsten, reser till Kungliga Hufvudstaden för att ekipera sig och sin hustru. Den nyrike norrlänningen, spelad av den populäre operettskådespelaren Oscar Textorius (1864-1938), gjorde en festlig shoppingtur genom några av de mest kända och i filmen namngivna affärerna.

Att Stockholmsfrestelser var en enda lång reklamfilm hindrade den inte från att bli en succé på N P Nilssons biografkedja. Orientaliska Teatern annonserade påpassligt 'Svenska veckan! Gynna svensk konst!', emedan 'Svenska veckan' just pågick i Stockholm. 'Konstfilm' hade blivit en prestigemättad modebeteckning i filmvärlden och var främst en markering att kända skådespelare medverkade eller uppgavs medverka i filmen.

En av dem som här gjorde sin filmdebut, Gösta Ekman (1890-1938), skulle onekligen bli ett av teaterns och filmens stora namn. Men även Sigurd Wal!lén (1884-1947) visade som rentier Sommarlund för första gången på film sin talang för drastisk komik i Stockholmsfrestelser. Regissören gav sig själv en spelroll i debutfilmen.

Efter den framgångsrika debuten hade Anna Hofman-Uddgren fått en pålitlig finansiär i N P Nilsson som annonserade 'ständigt utsålda hus' för Stockholmsfrestelser."

I tidningen Figaro (6.5.1911) intervjuar signaturen Gert Bokpräntare sig själv, d v s Gustaf Uddgren, om filmen, varvid det framgår att inspelningen skett under stora svårigheter, eftersom flera interiörer tagits utomhus i den iskalla marsvintern på Mosebacke Terrass, där man satte upp dekorationer som lånats från Intima Teatern.

"Gustaf Uddgren är inte den förste svensk som skrifvit ett skådespel för biografen -- det har Henning Berger gjort, som författat två hvilka inspelats i Köpenhamn. -- Men han har åtminstone den förtjänsten, att hans biografdrama är det första som kommit fram här i Stockholm af stockholmska skådespelare.

Efter som ingen annan brytt sig om honom, uppsökte jag hr Uddgren en morgon på hotell Continental. Han var ännu åtminstone inte vidare högfärdig öfver den partiella framgång han haft. Han såg tvärt om ganska dyster ut. -- Nå, hr Uddgren, ni är väl glad öfver att ändtligen ha blifvit spelad, äfven om det bara var på en biografteater? -- Visst är jag det, svarade han. Men när man som jag har flera skådespel på lager . . .! -- Allt för biografen? -- Nej, för teatern . . .! Så förstår ni? Man skrifver ju dock skådespel för att de skola spelas. -- Men att spela in ett biografdrama är väl heller ingen lätt sak? -- Lätt? Nej, om Ranft skulle ha haft hälften så mycket besvär med hvarje premiär, skulle han snart sitta på dårhus. -- Är det möjligt! -- Ja, ser ni, bilden är inspelad i mars. Då är det svårt hitta en klar dag och äfven om det är vackert väder, är det i alla fall för mörkt för kinematografkameran. -- Särskildt inomhus. -- Alldeles, ja. De scener som tilldraga sig inomhus på Grand hotell kunde vi inte spela in på Grand, trots att direktör Trulson ställde sina ljusaste rum till vårt förfogande. -- Hvad tog ni er då till? -- Vi fingo låna teaterdekorationer från Intima teatern genom tillmötesgående från direktör Falck. Sedan byggde vi en friluftsteater på snödrifvorna uppe på Mosebacke terrass. -- Där spelas in. -- Första dagen kom en snöstorm, så att vi med ens fingo rifva ned hela teatern igen. Men dagen därpå lyckades det. De agerande fingo spela utan öfverplagg och därtill i vanliga tunna soirédräkter. Damerna bararmade och barhalsade. Det var bistert må ni tro. Allesammans måste taga sig ångskåp efteråt för att genast drifva ut den svåra förkylning de måste ha ådragit sig. -- Och de klarade sig? -- Jaa. Och så hade man hvarje morgon att trumma samman dem igen, i tro att det skulle bli vackert väder. Men innan man hann fram till mötesplatsen, var det mulet igen. Det var min fru som skötte om den där sammankallningen och hade hon inte utvecklat en så oerhörd energi, skulle vi aldrig fått bilden färdig. -- Det var väl tröttande för skådespelarna? -- Ohyggligt! Det var så tålamodspröfvande, att vi gång på gång ansågo vårt föregående arbete tillspillogifvet. Att vi lyckades afsluta inspelningen berodde på att vi hade så hyggliga människor att göra med som Oscar och Ester Textorius, Nisse Adami, fr Norée, Johannesen, Elsa Textorius m fl. -- Ni är alltså belåten ändå med resultatet? -- Det kunde ha blivit mycket bättre om vi inte haft så mycket mottigheter. En hel del poänger ha ju inte kommit fram, så som jag önskat dem. Men en annan gång . . . -- Skall ni skrifva flera biografdramer? -- Ja, men de ska inte inspelas förrän i sommar, när vädret blir stabilt -- om det någonsin mera blir det. -- Man får hoppas. -- Ja, man får försöka. -- Och det ska också bli bilder från Stockholm? -- Naturligtvis! Bara solen skiner är Stockholm den vackraste stad i världen. Ett biografdrama härifrån afsedt att framföras i utlandet, hvad säger ni om det? Jag kunde naturligtvis inte annan än instämma. -- Och hur går Edra Stockholmsfrestelser"? -- Orientaliska teatern har flera fulla hus hvarje kväll. Det är ju vackert så. Gert Bokpräntare"

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se